ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (oj) skrev 2011-01-05 02:23:21 följande:div>Hahaha, ja du. Jäkla besserwisser. Gillar verkligen inte den stilen, så du Hedman; var vänlig kom tillbaka och besvara de tusentals frågor som har dykt upp efter ditt grandiosa inträde i tråden. Man kan liksom inte bara komma och tjöta lite skit och sen dra. Och förresten, den där storslagna tråden du skulle starta, var är den?

PUT UP OR SHUT UP, är ett av mina favorituttryck. der="0" alt="Cool">div>här

www.familjeliv.se/Forum-4-50/m56491289.html

Hedmanpazio: tack för att du återkom till tråden och förklarade avsikten med dina inlägg i en lite trevligare ton och mer begriplig form. Det första inlägget kändes illa formulerat och kom vid en ganska känslig tidpunkt (för mig iallafall).

Har tittat in i din nya tråd (you put up dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> ) och den är väldigt informativ, saklig och bra.

Slutligen hoppas jag att du läste mitt sista inlägg (om besser-tendenserna) och såg att det var med glimten i ögat jag skrev det, det försökte jag illustrera genom att använda smileys. Inget illa menat egentligen, även om jag vidhåller att ditt första inlägg gjorde mig grymt irriterad.

Peace.

<div class="quote"><div class="quote-nick">hedmanpazio skrev 2011-01-05 09:01:19 följande:div>

Jag vill börja med att be om ursäkt om mitt inlägg stuckit många i ögonen här på forumet. Det var inte min avsikt. Sen är anledningen till mina glesa inlägg att jag skriver på min lediga tid från jobbet då det för tillfället är den enda tid jag har för att sitta framför en dator. Dessutom är jag en 'Han' :) som kanske framgått jobbar inom allmänpsykiatrin som psykolog med neuropsykiatriska utredningar och behandling.

Till (oj) och Strulmaja. Vad jag syftade till att göra med mitt inlägg var att tydliggöra och ge 'andra sidans' bild av det hela. Jag förstår faktiskt att det kan upplevas som irriterande, störande och 'besser..' att jag gör så, men min tanke har aldrig varit att 'skryta' eller 'sätta någon på plats' utan faktiskt att hjälpa, för om man inte har båda sidor av en historia så kan man enligt min åsikt aldrig förstå det helt.

För det första. Det här med rättighet. Nej det är ingen rättighet att få till en utredning inom psykiatrin. Men det är en skyldighet för psykiatrin att ge vård om behov finns, därmed innefattar vårdgarantin att man har rätt till en bedömning (inom en viss tid) för vidare ställningstagande. Sen är det ju naturligvis en subjektiv uppfattning om den bedömningen är korrekt eller inte. Och det är här många bistra och negativa kommentarer hörs i forum kring hur de blivit bedömda och hur den bedömningen inte gått i linje med vad man själv tyckt. Och i den frustrationen fälls många kommentarer om att man inte blir tagen på allvar och så vidare. Detta är verkligen sant och ett problem idag hos oss. Beroende på vart du söker får du olika hjälp. Man kan faktiskt tro att vården som är så 'uniform' borde ge lika bedömningar vart du än kommer, men en bedömning är just en subjektiv tolkning utifrån teoretiskt kunskap och erfarenhet (kombinerat med resurser och personlighet) hos en läkare/psykolog och därför blir bedömningarna väldigt olika tyvärr. Ta exempelvis bedömningen om ADHDH symtom är ett TYDLIGT problem i vardagen för en person. Vad patienten tycker är ett tydligt problem i sitt liv och vad jag som bedömare tycker är tydligt problem är inte gjutet i sten. Så om bedömningen inte ligger i linje med vad patienten tycker så beror det väl antagligen på antingen att jag är inkompeten eller påverkad av andra störfaktorer och gör en felbedömning eller att bedömaren gjort en korrekt bedömning utifrån de ramar han eller hon följer även om patienten inte tycker så. Enligt min erfarenhet så brukar bedömningar hos oss bli bra då vi alltid har läkare  OCH psykolog vid de första mötena. En 45 minuters session hos en allmänläkare på VC för att bedöma så komplexa saker som neuropsykiatriska tillstånd är enligt de flesta experter en ren effektiviteringsfråga, alltså det finns itne resurser till mer tid.... så ser verkligheten ut och vi kan tycka vad vi vill om detta.

 Förtydligande i detta kring varöfr jag skrev detta är att det ofta kastas skit på psykiatrin (som ibland är befogad) som är grundlös, dvs man tror att man har rätt till vissa saker som man rent formellt inte har. Däremot har man humant och etiskt sett har rätt till att bli bemött med respekt och förståelse oavsett vad det handlar om och det kan ju bara regleras i lagar, men är upp till den individ man har kontakt med att uppfylla.

Psykiatrin är verkligen inte perfekt och med den insikt jag har i detta område så har jag all rätt att kasta en dömande kommentar kring privatiserade vårdinsatser (eftersom det är ju det forum handlar om eller hur? att kommentera och skriva sina åsikter) kring psykisk ohälsa då det gäller en helt annan kultur och hets på produktion där än inom offentlig förvaltning (som dock är hack ihälarna idag). Och med de privata aktörerna menar jag offentligt upphandlade aktörer, inte privata byråer eller individer som kör sitt eget race. I mitt län har vi stora problem med dessa då de 'väljer' ut patienter som är 'lätta' nog att hinna klara av. Mer komplicerade patienter skickar de till oss. ADHD utredningar där innebär ett eller två möten med läkare och voila och du har en diagnos och en två meter lång receptlista. Självklart är jag inte naiv nog att döma ALLA privata aktörer då det finns mycket bra organisationer ute där, men det finns kulturskillnader som går att generalisera till det negativa i jämförelse med allmän vård.

Slutligen (känns som et försvarstal) kan jag naturligtvis inte redogöra för hur din kontakt (oj) varit med psykvården om den inte varit här oss oss. Jag talar verkligen inte för alla psykiatriska mottagningar i Sverige och jag tycker inte min organisation är superbäst på allt. Vi har mycket stora brister främst med att få fram läkare som inte kostar oss över 70k i veckan och det har gjort att tiderna som våra patienter får vänta är nästan olagligt långa. Ni får gärna komma med konstruktiva förslag för hur psykiatrin konkret skall förbättras och men jag vill ge er en bild av hur vi ser på det hela och i många fall kan vi inte annat än beklaga situationen vilket knappast är något en patient i nöd vill höra.

Och jag förstår att folk drar sig till privata aktörer eftersom allmänpsykiatrin har de köer de har pga av de resurser som finns. Men min generella uppfattning (naturligtvis personlig uppfattning) är att det som kompenseras för i tid, alltså hur effektiva en organisation är, är kvalité. Om det handlat om att producera stolar eller nåt så hade effektivisering varit toppen, löpandebandprincip. Men när det handlar om människors hälsa är effektivitet inte alltid något positivt.

Vet att detta är lite offtopic men ville ändå ge svar på tal. Tycker också dessa forum är helt underbara eftersom de ger möjlighet för personer att ventilera frustration och åsikter och hitta stöd de annars inte känner att de får från samhället i övrigt.

div>Oj, är du psykolog!? Skoj! då har du ju garanterat massor att tillföra tråden! 

Hur ser du på det här att kvinnors problem har förbisetts tidigare inom forskning och diagnoser? Att det är många kvinnor som "lider i det tysta" (som jag läste någonstans på internet). Jag får känslan av att deras problem inte tas på allvar för att det främst bara drabbar dem själva.

<div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2011-01-04 21:04:30 följande:div>Alla i den här tråden är sköna. dth="15" height="15">

Ah, jag förstår. Finns det ingen som kan ställa upp och köra dig? Det handlar ju inte om fem gånger i veckan, är det en större stad kan ju personen som kör gå på bio eller shoppa lite i samma veva? dth="15" height="15"><div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (hmm) skrev 2011-01-04 20:50:21 följande:div>jaha kanske ytterligare ett symtom hahaha

Min jäkla dator är uppkopplad typ 10-12 timmar per dag, blir galen när jag inte kommer härifrån....men jag ska bara..........och sen, ja men jag ska bara..........
har varit liiite bättre ett par dagar och bara varit uppkopplad 5-7 timmar dth="15" height="15">

Har ni läst denna sida??
jättebra sammanfattat och översatt från engelska .

d.com/files/indexx.html" target="_blank">spexor.homestead.com/files/indexx.htmldiv>Haha, precis. Det handlar väl om att man är hetsig i huvudet men slö i kroppen, på en dator går allt så fort som man vill i huvdet men kräver minimal fysisk ansträngning.

Ja, den sidan är jättebra, dock handlar den mer om adhd än add, så det är rätt mycket fokus på andra problem än de jag upplever som värst.div>Nej tyvärr har jag inte det, får se hur det blir.

Förlåt för att jag inte hängt med i er debatt här men har inte orkat riktigt. hoppas det är bra med er alla, tänker på er varje dag, mina bästa vänner kram.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (hmm) skrev 2011-01-05 08:02:03 följande:div>Men choklad innehåller väl också socker...eller? kanske inte lika mycket? borde väl ha samma effekt (uppåt)

Men sockerkickar har jag aldrig fått, brukade köpa sån där dextropul (eller vad det nu heter) bara för att pigga upp mig, men dom hjälper ju ingenting, jag äter upp nästan alla på en gång för att dom är så goda dth="15" height="15">

Angående era diskussioner i natt så fattar jag nada av nånting så jag kan tyvärr inte komma med nått inlägg om det dth="15" height="15">
Jag läser aldrig så noga när det blir längre inlägg eller för mycket fakta, skummar bara igenom och konstaterar att "nu har jag läst" så vad den där hedman eller vad det va skrev så var det starta ny tråd det enda jag uppmärksammade egentligen hahadiv>Japp, visst gör det det. Jag blev lite nyfiken på vad choklad faktiskt innehåller och läste på Wikipedia att det bl.a innehåller något som heter Teobromin som är en naturligt förekommande centralt stimulerande substans närbesläktad med koffein. Choklad innehåller också Fenetylamin, ett ämne som finns i människans hjärna och sägs fungera som en signalsubstans. Och nu det mest intressanta: I Fenetylamingruppen finner man även meskalin, efedrin, dopamin, adrenalin, noradrenalin OCH amfetamin. 
Att jag blir lugn och mer tillfreds av att äta choklad fick kanske precis sin förklaring?  

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-05 23:32:20 följande:div>Japp, visst gör det det. Jag blev lite nyfiken på vad choklad faktiskt innehåller och läste på Wikipedia att det bl.a innehåller något som heter Teobromin som är en naturligt förekommande centralt stimulerande substans närbesläktad med koffein. Choklad innehåller också Fenetylamin, ett ämne som finns i människans hjärna och sägs fungera som en signalsubstans. Och nu det mest intressanta: I Fenetylamingruppen finner man även meskalin, efedrin, dopamin, adrenalin, noradrenalin OCH amfetamin. 
Att jag blir lugn och mer tillfreds av att äta choklad fick kanske precis sin förklaring?  div>Åhå, inte konstigt att jag är en chokladmissbrukare då :)

Är det föresten någon om testat efedrin? Jag undrar om det är uppiggande eller lugnande för AD(H)D-are?

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Madde) skrev 2011-01-05 10:07:43 följande:div>

Hur är det för er med förhållanden? Det har säkert tagits upp tidigare, men jag orkar verkligen inte leta igenom efter det.
Hur har ni det nu och hur har ni haft det förut? Vad har det varit för slags typer?

Jag som skule plugga igår när sonen lagt sig och nu när han sover.. MEN.. jädra familjelivs forumen sätter stopp för det... balle....
Jag vet ju att jag måste... men att det inte blir av är väl för att jag väljer själv om jag vill göra tentan eller inte.. kan göra den nästa år.. och nästa... men vill inte hinna glömma bort.. så varför jag gör det inte då?..
Självtesterna inför tentan är på nätet.. det är ju verkligen skitbra.. allt annat är ju också på nätet.. och det är roligare!!!!...*suck*

men ja.. förhållanden...

div>Jag har inte haft ett enda förhållande (förutom det jag befinner mig i idag) som inte varit stormigt om jag ska uttrycka mig milt. Många förhållanden har t.o.m varit av våldsam karaktär och ett av dom slutade med rättegång. Jag blev tidigt pojktokig och föll för s.k badboys och jag var extremt intensiv i min kärlek till mina partners. Mycket svartsjuka, drama, slagsmål. Jag var en bråkmakerska som krävde spänning och drama, annars tröttnade jag och sökte efter ett nytt "offer". Killarna jag var tillsammans med var knappast några duvungar dom heller men jag var verkligen en  b i t c h.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD?) skrev 2011-01-05 23:44:17 följande:div>Åhå, inte konstigt att jag är en chokladmissbrukare då :)

Är det föresten någon om testat efedrin? Jag undrar om det är uppiggande eller lugnande för AD(H)D-are?div>Me too.

Efedrin finns ju tydligen i hostmedicinen Mollipect och den har jag ju använt men jag minns ingen effekt.

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-06 00:04:50 följande:div>Me too.

Efedrin finns ju tydligen i hostmedicinen Mollipect och den har jag ju använt men jag minns ingen effekt.div>ok, kanske lika bra det så att man inte blir hostmedicin-missbrukare :)

<div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2011-01-05 12:15:53 följande:div>Insatt och insatt, tror snarare att det handlar om vilket intresse man har. dth="15" height="15"> Jag är otroligt intresserad av psykiatri, i de flesta former, och därför har jag tillbringat många timmar att läsa på, men också har jag en del egen erfarenhet. Du har kanske inte samma intresse men är bra på andra saker som jag inte kan någonting om. dth="15" height="15">   Åsikter ska man ha, det är en positiv egenskap. Vem vill vara mm:aren som bara håller med? Fy! dth="15" height="15">

Det är det som är det stora problemet. Vem har störst behov? Jag tycker det är bra att de som är unga och barn prioriteras då dom går i skolan och behöver stöd, men sen då? Vilka kommer efter det? Det måste vara jättesvårt att avgöra.

Jag känner igen mig i det där, både innan diagnosen och efter. Eftersom jag har ADD och inte ADHD så är jag en lugn person och inte hyperaktiv, och då märks det inte på samma sätt. De av mina vänner som jag valt att berätta för har alla sagt typ "Oj, det kan man inte tro, det märks inte alls!" eller "Är du säker på att du har det? Jag har inte märkt någonting konstigt?". Nä, men har man levt med det så länge så kan man dölja det rätt bra utåt, dessutom har dom aldrig arbetat med mig eller följt mig en hel dag. dth="15" height="15">

Jag tycker absolut inte att du ska skita i det. Gå dit och se iallafall vad dom säger. Du skulle ju inte tagit kontakt med dom och kommit såhär långt om det inte varit någontign du verkligen mår dåligt av? Tänk efter och försök minnas när du var liten, det har ju hängt med ett tag eller hur? Det är ingenting som uppstått nyss? Precis. dth="15" height="15">
Även om du skulle ha fel, mot all förmodan, så kommer det visa sig under utredningen och så får man gå vidare därifrån. Det är inte upp till dig att ställa en diagnos, så du behöver inte älta och oroa dig och leta tecken. Det är deras uppgift. dth="15" height="15"> Fokusera på att ta dig genom dagarna tills det är dags. Det kommer bli bra. dlg.flower}" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-flower.gif" loading="lazy" border="0" alt="{#emotions_dlg.flower}">div>Jag tycker du verkar insatt och det märks att du är påläst. Psykiatri, dess vård och funktion kan jag inte så mycket om, psykologi däremot är mer mitt område. Ett tag gjorde jag inte annat än läsa om olika psykiska störningar. En annan gång var det försvarsmekanismer jag snöat in mig på, ett ämne som fortfarande både intresserar och fascinerar mig. Många är de psykologiböcker jag läst. Alice Miller var en favorit. Men nu är det länge sedan och jag är inte längre lika påläst och insatt i det där. Nog om det. 

Jag blev lite mer peppad av ditt inlägg att faktiskt fullfölja det här som jag nu dragit igång. Visst är det så att jag inte skulle ha kontaktat psykvården igen om det inte var för att jag far illa av "vad-det-nu-är". Det påverkar ju inte bara mig heller utan även min sambo och mina barn.

Igårkväll kände jag mig totalt nedslagen. När samtalet med min mor om detta började lida mot sitt slut sa hon: Jag tror inte du har ADHD, du har nog en sådan där personlighetsstörning.
Jag vet inte varför jag tar åt mig så av vad hon säger för hon har ingen som helst kunskap om det hon pratar om. Hon vet ju inte ens vad en personlighetsstörning innebär och hon skulle inte kunna nämna ens ETT symtom på ADHD/ADD trots att jag berättat vissa för henne. Trots det nlir jag så nedslagen av hennes ord och okunskap, kanske för att jag inte känner mig betrodd eller förstådd. Å andra sidan, hur skulle jag kunna göra det av en person som inte ens förstår vad det är hon ska förstå? Det är liksom döfött att ens försöka.

Men jag ska i alla fall fullfölja detta. Jag måste det främst för min egen skull men även för sambons och barnens. Jag vill inte "bränna ut" ytterligare en man och jag vill verkligen inte att mina barn ska lida p.g.a mina tillkortakommanden. Hellre dör jag.
Det här är sista anhalten. Jag hoppas jag får hjälp den här gången.