ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-10-05 11:22:44 följande:div>Oj, hm, spontant vill jag svara nej för jag har väldigt svårt för att ljuga. Om jag lyckades skulle det iaf inte vara med finess. Jag var med om detta för ett par dagar sedan faktiskt, vilket resulterade i att jag blev helt tyst och bara: Öh, eh.. jo, alltså... eh.. för att sedan börja prata om något annat. Typ: Nämen titta vilken fin blomma! div><div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ny) skrev 2011-10-05 11:45:21 följande:div> jag brukar inte heller ljuga rakt ut om jag blir ställd, och blir också sådär lite velig.

däremot drar jag tyvärr ofta smålögner, framför allt i stället för att säga att jag inte vill eller har lust.

tack för era svar om utredningen. vad jobbigt att verka organiserad bara för att man har med sig en lista, att göra det hemma i lugn och ro hade inte vart några problem för mig heller, däremot att sitta och berätta om det bara sådär.div>ja jag kan inte alls ljuga då, för jag blir tyst så länge medans jag försöker analysera vad tusan jag ska säga att det blir sjukt uppenbart att jag ljuger. Plus att jag bara glömmer bort lögnerna sedan<div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (känner igen mig) skrev 2011-10-05 13:13:11 följande:div>Jag uppvisar inte exakt ALLA symtom som står i TS, men många. Tidsoptimist vill jag inte påstå att jag är. Disträ och tankspridd är jag, men inte slarvig, brukar ha koll på det mesta. Tankarna är däremot ofta på annat håll än just det jag håller på med. 

Kanske inte har ADD då?  div>man kanske inte måste vara på ett och samma vis jämt, mycket beror ju på allt runt omkring. Om man extra mycket att göra då blir jag extremt tankspridd och glömsk. Det händer också ofta att jag är på väg in i köket för att ta ett glas vatten, har då med mig fjärrkontrollen som jag lägger nånstans i köket, kommer på det på vägen in mot vardagsrummet och ställer glaset med vatten i hallen så länge. Hämtar kontrollen sätter mig å glor på teve.

två timmar senare är jag på väg ut, då upptäcker jag glaset i hallen. typ. Mina tankar är också ofta nån annanstans.  

Jag är tidsoptimist. Om jag ska hämta tjejen på dagis kl 15 och kl är kvart i, trots att jag bara vart hemma hela dan tycker jag att jag hinner sminka mig och borsta håret. Att det tar typ 8 minuter att gå dit minst har jag inte med i tidsplanen. 

ni som har dessa svårigheter blir de värre under stress? Jag har länge misstänkt att min man har någon variant men det märks mer nu med barn och hem att sköta än i början av förhållandet. Då idrottade han väldigt mycket 6dagar i/v.

jag blir galen på att det inte går att förklara detta så bra för folk =(

jag läste i tråden att någon skrivit, "utan mediciner så sitter jag bara, klickar på länk efter länk på datorn...kommer inte i gång med sysslor som är tråkiga"

det ÄR ett problem för oss, men det går typ inte att förklara utan att låta som att man är en lat jävel. visst kan jag ju göra det, jag är inte handikappad, och när jag väl gör det, visst inga problem även om det blir slarvigt ibland.
Men det gäller att komma i gång. det är nåt folk bara garvar åt i princip.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ny) skrev 2011-10-05 14:23:39 följande:div>jag blir galen på att det inte går att förklara detta så bra för folk =(

jag läste i tråden att någon skrivit, "utan mediciner så sitter jag bara, klickar på länk efter länk på datorn...kommer inte i gång med sysslor som är tråkiga"

det ÄR ett problem för oss, men det går typ inte att förklara utan att låta som att man är en lat jävel. visst kan jag ju göra det, jag är inte handikappad, och när jag väl gör det, visst inga problem även om det blir slarvigt ibland.
Men det gäller att komma i gång. det är nåt folk bara garvar åt i princip.div>det där känner jag igen!! känner mig också jättelat vilket gör att jag får dåligt samvete och så fär jag ännu mer ångest. Jag pluggar ju på heltid och har inte fått nåt gjort idag alls! Har bara slösurfat, inte gjort något vettigt allsd" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif" alt="Obestämd" border="0">

jag har ju som sagt ingen diagnos, jag vet att jag pratar som om jag hade det, men jag VET att jag har det, det bara är så. och det här med igångsättningssvårigheterna är bara en del av det.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (k) skrev 2011-10-05 14:11:38 följande:div>ni som har dessa svårigheter blir de värre under stress? Jag har länge misstänkt att min man har någon variant men det märks mer nu med barn och hem att sköta än i början av förhållandet. Då idrottade han väldigt mycket 6dagar i/v.div>Jag tycker själv att det är lättare att ta hand om hemmet och göra tråkiga saker när jag är igång. som när jag jobade förrut (jobbade mycket under 7 år, ofta heltid) då kändes det inte lika jobbigt. det beror på vad det är för slags stress. Om jag skulle ha kalas hemma kl 15, kunde jag komma på kl 12 att jag ville bjuda på smörgåstårta XL, och om just den laxen jag behövde inte fanns i butiken hemma och fick åka långt - inga problem. trots att hemmet såg ut som ett bombnedslag och jag som ett vrak.

Men negativ stress, som på mornarna när barnen ska i väg i tid (min son går själv till skolan sen 2 veckor tillbaka, han har en tid att passa och det är en enorm lättnad för mig) förra året var lilltjejen tvungen att följa med och lämna sonen, och hon hade en jävla hemsk period där hon vägrade att ha på sig de flesta kläder. Sonen fick jag klä på med tvång. Jag ställde mig i vardagsrummet och skrek rakt ut, stampade med fötterna och ville gråta.
ok, jag brukar inte bete mig så, men jag kan inte hålla saker inom mig.

Sån typ av stress gör mig hysterisk, och mitt blodsocker pga min diabetes gör mig ännu mera svettig och arg. sen att jag glömmer mer saker och så. 

En sak, när jag var sjuk och hostig för nåt år sen fick jag coccilana hostmedicinen utskrivet. Jag började ta mer och mer och fick ev an kompis. DÅ kunde jag göra tråkiga saker.
Det var tex tråkigt tyckte jag att måla en bokhylla, men det var inga problem att komma i gång.
Jag tänkte på det nu att vad skönt det vore om man fick nån medicin och jag kunde känna så igen. Jag höll på så under typ 2 månader, men satte stopp sen, vill ju inte bli för beroende av morfinpreparat. 

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (känner igen mig) skrev 2011-10-05 14:28:09 följande:div>det där känner jag igen!! känner mig också jättelat vilket gör att jag får dåligt samvete och så fär jag ännu mer ångest. Jag pluggar ju på heltid och har inte fått nåt gjort idag alls! Har bara slösurfat, inte gjort något vettigt allsd" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif" border="0" alt="Obestämd">div>samma här...d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif" border="0" alt="Obestämd"> har du nåt jobb?
jag ska skicka in cv och ett personligt brev, jag kommer inte i gång alls, ringde arbetsförmedlingen och hon sa att man kunde maila sitt cv så kunde man få feedback. länkarna är uppe men jag har ej kommit längre.
Sambon skulle komma hem vid tolv och då plockade jag och dammsög hysteriskt snabbt och slarvigt. orkade inte ens ta fram skurhinken utan sprayade golvet med rengöringsspray och drog lite med moppen. 

hahahaha

förlåt att jag babblar så mycket om mig själv. 

de flesta symptom i trådstarten stämmer men han har även svårt att ta tex barnens trots att se det för vad det är han kan säga
- men de gör jhu inte som jag säger(vilken treåring gör det)
eller när vi ska ta snabba beslut så kommer ett svar sedan 34 olika eller? om? hur? efteråt
Speciellt att ändra något är svårt som (speciellt) när barnen vill något blir han alldeles fundersm och frågar mig om de enklaste saker tex. om de vill gå ut/in äta något särskilt till mellis saker som egentligen ej behöver funderas på (för mig) , eller att komma ihåg, tex skriver man en lista till affären läser han på ena raden etc

- du har suttit i tre dar nu och glott på den här tråden, det är allt du har gjort.

säger han.

glott? jag tycker jag har skrivit mer än nånsin der="0" alt="Flört"> 

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (k) skrev 2011-10-05 14:41:44 följande:div>de flesta symptom i trådstarten stämmer men han har även svårt att ta tex barnens trots att se det för vad det är han kan säga
- men de gör jhu inte som jag säger(vilken treåring gör det)
eller när vi ska ta snabba beslut så kommer ett svar sedan 34 olika eller? om? hur? efteråt
Speciellt att ändra något är svårt som (speciellt) när barnen vill något blir han alldeles fundersm och frågar mig om de enklaste saker tex. om de vill gå ut/in äta något särskilt till mellis saker som egentligen ej behöver funderas på (för mig) , eller att komma ihåg, tex skriver man en lista till affären läser han på ena raden etcdiv>det beror ju på om han förstår det eller ej. jag klarar inte heller av det utan resonerar nästan som ett barn själv, fastän jag vet hur jag bör göra och varför de beter sig så.

att han velar kan ju ha med svårigheterna att välja/besluta. Där brukar jag inte ha några problem, men din kanske har svårt med detta och tycker inte att det är några problem att välja vilken utav två klädesplagg han ska köpa.