ADD symptom hos vuxna

Samma här. Tar flera timmar att vakna, och finns det inget jag måste måste upp till sover jag gärna till elva-tolv. Eller fem på eftermiddagen :p beror på hur länge jag nattugglat. Hatar att lägga mig och hatar att vakna. Jag kan inte äta frukost, kan ni det? Allt bara växer i munnen och mår illa bara jag känner doften av mat. Måste ha varit vaken 2-3 timmar innan jag kan äta

<div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (känner igen mig) skrev 2011-10-06 14:25:52 följande:div>Hur är ni med ADD på mornarna? Har ni svårt att komma igång? Svårt att komma upp på morgonen? Det känns som om jag kan sova hur länge som helst när jag väl somnat på kvällen och har väldigt svårt att komma upp, vaknar ofta med ångest också.div>
Jag har ingen diagnos än. Är i första "steget" till utredning för ADD. Men är ganska säker på att jag har ADHD/ADD.

Varje morgon då jag måste gå upp (mån-fre) vill jag hellre att någon kommer och bryter benet på mig än att jag ska behöva lämna sängen och gå till jobbet. Jag har varenda eviga morgon en 20-45 min diskussion med mig själv om jag ens ska gå upp.

Är kroniskt sen till jobbet, varje dag. Om inte 5 min så 40 min.. 

Det är rent ut sagt så otroligt fördjävla jobbigt att ens leva på morgonen.

(På helger är det helt ok att gå upp, om jag ska någonstans typ kalas är det dock samma visa, vill bara ställa in, vill inte behöva göra något. Samtidigt konstant ångest om jag inte har något att göra/fokusera på.)      

<div class="quote"><div class="quote-nick">Minifer skrev 2011-10-06 14:44:53 följande:div>Samma här. Tar flera timmar att vakna, och finns det inget jag måste måste upp till sover jag gärna till elva-tolv. Eller fem på eftermiddagen :p beror på hur länge jag nattugglat. Hatar att lägga mig och hatar att vakna. Jag kan inte äta frukost, kan ni det? Allt bara växer i munnen och mår illa bara jag känner doften av mat. Måste ha varit vaken 2-3 timmar innan jag kan ätadiv>
Har också jättesvårt för att äta frukost, har inte ätit något idag alls sen jag klev upp vid 12. Men nu börjar jag känna mig lite hungrig så ska ta en macka =)

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-10-06 14:35:33 följande:div>Jag är en segstartad j*vel gällandes allt. Om jag fick skulle jag lätt kunna ligga och dra mig och somna om i en evighet. Jag tycks sakna det där som så många beskriver, att dom känner ett slags motstånd inför att ligga kvar, något som säger att dom bara måste gå upp. Har ingen aning om vad dessa människor pratar om.  div>Haha! Eller hur?! Min sambo är en sådan, ger mig ångest på momangen.     

Och dessa människor som får "mest gjort på morgonen", jag står som helt ställd inför detta.

Jag börjar som smått vakna till efter 1 h och 0,5 liter kaffe.         

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (HF) skrev 2011-10-06 14:50:59 följande:div>
Jag har ingen diagnos än. Är i första "steget" till utredning för ADD. Men är ganska säker på att jag har ADHD/ADD.

Varje morgon då jag måste gå upp (mån-fre) vill jag hellre att någon kommer och bryter benet på mig än att jag ska behöva lämna sängen och gå till jobbet. Jag har varenda eviga morgon en 20-45 min diskussion med mig själv om jag ens ska gå upp.

Är kroniskt sen till jobbet, varje dag. Om inte 5 min så 40 min.. 

Det är rent ut sagt så otroligt fördjävla jobbigt att ens leva på morgonen.

(På helger är det helt ok att gå upp, om jag ska någonstans typ kalas är det dock samma visa, vill bara ställa in, vill inte behöva göra något. Samtidigt konstant ångest om jag inte har något att göra/fokusera på.)      div>Kunde varit jag som skrivit det där. Däremot är jag aldrig sen till jobbet, även om jag har en lång diskussion med mig själv om jag ska sjukanmäla mig eller inte...hehe.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (HF) skrev 2011-10-06 14:56:01 följande:div>Haha! Eller hur?! Min sambo är en sådan, ger mig ångest på momangen.     

Och dessa människor som får "mest gjort på morgonen", jag står som helt ställd inför detta.

Jag börjar som smått vakna till efter 1 h och 0,5 liter kaffe.         div>Samma här. När jag pluggade för ett par år sedan tvingade jag upp mig själv kl 5 för att jag skulle "hinna vakna" i en två timmar innan det var dags att bege sig iväg. För en normal person hade det förmodligen räckt med att gå upp klockan 7 och hon skulle då hunnit duscha, klä på sig, äta frukost och ha "vaknat" något sånär innan det var dags att dra runt kl 8. Men, jag själv, jag satt och bara satt i en två timmar, hinkade kaffe, klickade förstrött (OCH TRÖTT!) runt på datorn, sket i att äta frukost men tog en snabbdusch ca 10 min innan jag skulle gå. 
Det är sorgligt att säga men jag har inte förändrats ett dugg sen dess egentligen.  

jag har också alltid haft svårt att gå upp. kommer ihåg när jag var yngre, dels var jag trött och dels var jag frusen av mig. så jag satte på en värmefläkt det första jag gjorde. jag har så länge jag kan minnas alltid försökt slippa gå upp. och de gånger som går att avboka (framför allt tiden innan barnen) har jag avbokat om man ska till läkaren eller träffa en kompis på förmiddagen.
och varje gång jag ska göra nåt är jag alltid sen.
när barnen kom och de gick på dagis (ena går ju fortfarande men sonen går ju själv i dag till skolan) blev jag nästan glad om de var sjuka, för de är som jag; morgontrötta som man måste slita upp.

jag känner mig bara mer sjuk och patetisk och det blir värre för varje dag nu. jag har slitit ur alla kläder som var i ett skåp och lagt det på sängen. där ligger alltså kläder sen tjejen var nyfödd. storlek 56 till 104 skall sorteras, och det kommer sluta som förra gången jag sorterade sonens kläder...i lådor under sängen som blir liggandes i flera år typ.(fast sambon har vart där och städat i omgångar) nu är det inte mina kläder utan svägerskans, så

jag ringde min svärfar som hämtade min dotter på dagis för jag bara satt vid datorn och var sysselsatt med en grej, jag tänkte typ hittade på nåt och fråga om han kunde hämta henne. men jag sa bara i telefon "jag tänkte fråga om du kunde hämta henne men det behövs inte längre" men jo det kunde han.

sen panikstädade jag så jag höll på att svimma i dörren när han kom med dottern. och var så svettig, han tittade in som om nån annan var här och haft aktiviteter för oss.

nu blev det långt igen. jäkla skit. 

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ny) skrev 2011-10-06 15:06:34 följande:div>jag har också alltid haft svårt att gå upp. kommer ihåg när jag var yngre, dels var jag trött och dels var jag frusen av mig. så jag satte på en värmefläkt det första jag gjorde. jag har så länge jag kan minnas alltid försökt slippa gå upp. och de gånger som går att avboka (framför allt tiden innan barnen) har jag avbokat om man ska till läkaren eller träffa en kompis på förmiddagen.
och varje gång jag ska göra nåt är jag alltid sen.
när barnen kom och de gick på dagis (ena går ju fortfarande men sonen går ju själv i dag till skolan) blev jag nästan glad om de var sjuka, för de är som jag; morgontrötta som man måste slita upp.

jag känner mig bara mer sjuk och patetisk och det blir värre för varje dag nu. jag har slitit ur alla kläder som var i ett skåp och lagt det på sängen. där ligger alltså kläder sen tjejen var nyfödd. storlek 56 till 104 skall sorteras, och det kommer sluta som förra gången jag sorterade sonens kläder...i lådor under sängen som blir liggandes i flera år typ.(fast sambon har vart där och städat i omgångar) nu är det inte mina kläder utan svägerskans, så

jag ringde min svärfar som hämtade min dotter på dagis för jag bara satt vid datorn och var sysselsatt med en grej, jag tänkte typ hittade på nåt och fråga om han kunde hämta henne. men jag sa bara i telefon "jag tänkte fråga om du kunde hämta henne men det behövs inte längre" men jo det kunde han.

sen panikstädade jag så jag höll på att svimma i dörren när han kom med dottern. och var så svettig, han tittade in som om nån annan var här och haft aktiviteter för oss.

nu blev det långt igen. jäkla skit. div>Det där med att vara frusen känner jag igen! Det är ju ännu svårare att gå upp när man vet att man kommer frysa arslet av sig, hatar att frysa!

Kommer ihåg från när jag gick i grundskolan hur svårt jag hade att gå upp redan då! Och inget har ändrats. Suck, finns det någon medicin för det här? haha. Är trött på att må dåligt nu!   

Anonym (ny): Har du fått någon diagnos? Går du hos någon psykolog?

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-10-06 15:03:35 följande:div>Samma här. När jag pluggade för ett par år sedan tvingade jag upp mig själv kl 5 för att jag skulle "hinna vakna" i en två timmar innan det var dags att bege sig iväg. För en normal person hade det förmodligen räckt med att gå upp klockan 7 och hon skulle då hunnit duscha, klä på sig, äta frukost och ha "vaknat" något sånär innan det var dags att dra runt kl 8. Men, jag själv, jag satt och bara satt i en två timmar, hinkade kaffe, klickade förstrött (OCH TRÖTT!) runt på datorn, sket i att äta frukost men tog en snabbdusch ca 10 min innan jag skulle gå. 
Det är sorgligt att säga men jag har inte förändrats ett dugg sen dess egentligen.  div>
Exakt samma för mig, enda skillnaden var att jag hade säkert planerat att gå upp kl 5 och göra ditten och datten. Läs: "Imorgon ska jag gå upp tidigare, ha ooordeeentligt med tid på mig.."

 Visst, sure bacon Arne att jag går upp. När klockan ringer kl 5 då stängs den med all säkerhet av. Alla planer man gjorde kvällen innan kan liksom inte väga upp den enorma tröttheten. Haha, suck.