ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">Minifer skrev 2011-10-06 15:44:10 följande:div>Alltså jag måste bara säga hur vridet, underbart och fantastiskt det är att vara ensam i hela världen om alla dessa miljarder skitkonstiga grejer man haft för sig, och så hittar man är tråd där ALLA är som jag! Utan adhd-trådarna här på fl hade jag aldrig fattat att det nog är ADD jag har och inte bara är ett freak :D *studsar och kramar alla*

Så underbart att bara kunna vräka ur sig hejdlöst om massa saker jag alltid gjort mitt bästa för att dölja =)div>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Minifer skrev 2011-10-06 21:46:49 följande:div>Jag vet inte om man ska ha det eller ej, men jag är så jäkla van vid att inte bli tagen på allvar av vården, så därför ville jag liksom ha med mig något som de själva använder liksom. Jag hade listat mina symptom också, men det tyckte läkaren var så strukturerat av mig att han tvivlade på att jag har adhd. Jag fick nog remissen lite på nåder. För att jag "alltid skulle undra annars". Men det är nog väldigt olika från läkare till läkare. Detta är det test jag hade med mig

dhd-npf.com/wp-content/uploads/2009/01/18Q-ADHDTest.pdf" target="_blank">adhd-npf.com/wp-content/uploads/2009/01/18Q-A...div>Så jävla rövigt av den läkaren att kalla det FÖR strukturerat för att vara ADHD. Jag har visserligen problem med att göra listor men vem tror ni det är som knåpat ihop listan i TS? Jo jag. Därför, om det handlar om något som verkligen intresserar mig kan jag spendera timmar på att göra det. Om någon te.x sa åt mig att lista alla världens psykiska åkommor skulle jag kunna göra det i bokstavsordning dessutom därför det handlar om ett ämne jag finner intressant. Men be någon mig att skriva en matlista är det knappt att jag gör det ens under pistolhot och absolut inget jag lägger ner en massa tid på. Det är inte många som vet men detta (har jag läst) är ett typiskt ADHD-drag. Så.... läkaren du träffade är en idiot som uttalar sig så. 

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ny) skrev 2011-10-06 15:50:55 följande:div>på sidan 27 avslöjar mig för jag orkade inte längre.. haha nu ser ni vad barnslig jag är. div>I så fall är jag lika barnslig jag. Jag har också gjort mig skyldig till "troll-trådar" (fast nu var det ett tag sen) och även personliga påhopp som resulterade att man stängde av mig och tog bort min anonymitet t.o.m 2001-12-18. Lite väl tycker nog jag. Men det jag ville säga är att många troll-trådar är jäkligt underhållande dig" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif" loading="lazy" border="0" alt="Oskyldig">

<div class="quote"><div class="quote-nick">Minifer skrev 2011-10-06 19:08:34 följande:div>Jag står i kö för utredning, men jag skrev ut ett självskattningsformulär och gick till vårdcentralen. Sjukt jobbigt men slutade med remiss i alla fall.<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (HF) skrev 2011-10-06 15:55:25 följande:div>OM det känns igen! Ojaa. The story of my life. På riktigt.  

Jag hade ett gymkort på autogiro i TVÅ ÅR utan att gå di en enda gång. En betalning gick tom till KF en gång. Varför sade jag bara inte upp kortet? Ja. Det kan man ju fråga sig. 

Jag gör upp grandiosa planer. Om jag fick bestämma så skulle jag bli: mäklare, advokat, sjuksköterska, veterinär, socionom och psykolog! 

Nu har jag inga barn utan bara sambo men jag kan i mitt liv inte förstå hur folk orkar! När jag kommer hem från jobbet så är jag helt slut (detta även om jag inte har jobbat utan bara drällt en hel dag). Tanken på att hämta barn, laga mat, skjutsa hit och dit skrämmer mig till vettet, jag orkar inte ens duscha när jag kommer hem.. Jag antar att man gör det för att man måste. Och jag vill ha barn inom ett par år iaf.

Jag är väääldigt effektiv under tidspress, jag får alltid det gjort, på ett sätt eller ett annat, om jag måste! Jag behöver en deadline. Jag antar att barn är som en konstant deadline, det finns inget "senare".

Frågan jag ofta ställer mig är:

Om jag kan få såhär mycket gjort under tidspress, undrar då hur mycket jag skulle kunna få gjort om jag fungerande som andra människor?

Det förundrade alltid mig att folk pluggade i veckor för ett MVG, medan jag satt sista kvällen till kl 5 på morgonen, höll mig vaken, gick till skolan skrev provet och fick MVG.

  div>jepp jepp jepp och jepp, precis samma här.  Läste in en hel termin matte på ett par dagar och fick mvg i kursen. Vilket är helt sjukt eftersom jag verkligen råsuger på matte.  Jag har två barn, ett på tio månader en som just fyllt två, och det som håller mig levande är att de kommer sköta sig själva mer när de blir äldre. Och att det är så jäkla mysigt roligt och kärlekigt. Men jag har jämt dåligt samvete för att jag fastnar vid datorn och inte underhåller barnen så mycket som jag känner att jag borde. Så himla skönt att storebror börjar hos dagmamma nu!!!! Vill supergärna vara en mamma som tycker det är askul att bygga med klossar eller köra brumbrum med en bil, men jag tycker det är såååå tråkigt.. och hur gör vi med sånt vi tycker är tråkig? I kör nu, allihopa! ;)

Men det blir sjutk kul när de kommer i pysselålder, då ska vi fan bygga en månraket av toarullar och dra till mars! dth="15" height="15">hahaha jaså var det du, jag läste båda två. Inte trådarna alltså för det pallade jag inte, men ts. Bra fejkat :)  Jag höll på att säga tt jag är rätt präktig med maten själv, men det blir lite av en lögn eftersom jag verkligen får kämpa för att ge sonen frukost varje dag eftersom han är ungefär lika intresserad som jag. Brukar bli en rostad macka med smör (utan pålägg för han slänger det bara på golvet) och en skål med mjölk och havrefras. :Ddiv>haha som jag, tycker också det är skiiiittråkigt med såna lekar, så jag sjunger med ;) nu har barnen börjat cykla själva, leker mycket själva. stora barnet leker mkt själv ute (har mkt släkt och barn som nära grannar) så det är otroligt skönt att bara vara med dem utan att aktivt "leka" och sätta i gång. dessutom är jag av den åsikten att det främjar ens fantasi om man får hitta på egna lekardig" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif" loading="lazy" border="0" alt="Oskyldig">Jo det var jag som startade tråden ha ha. jag tänker alltid på att äta så nyttigt och bra som möjligt, sen avd det blir av det hela är en annan sak...(känner igen mig i det du sa...) att jag däremot orkar hålla på att baka bröd och grodda övergår mitt förstånd ;) saker som tar tid är inte min grej.

Men det som står I TS är inte mina åsikter alls, herre gud vad det vore illa i så fall. usch!!!

Minifer:

Ja, det är problem i min vardag. På jobbet blir det problem när jag glömmer viktiga saker. Jag vet vad jag ska, men glömmer bort det ändå. Så fort det blir lite stressigt blir det kaos i huvudet på mig och jag blir förvirrad och klumpig och stirrig. Och i mitt jobb är de där viktiga sakerna verkligen viktiga- för andra människors välmående. Jag är mån om att göra ett bra arbete, men när jag kommer därifrån är jag fullständigt slut i huvudet och kan knappt fokusera på bilkörningen. Då jobbar jag ändå bara deltid.

Hemma blir det problem eftersom sambon uppfattar mig som lat och inte fattar varför jag lägger mig och sover flera timmar mitt på dagen. Jag har dessutom barn och kommer knappt upp på morgonen. Barnet har tom slutat försöka väcka mig och väcker sambon istället för det är inte lönt. Sedan är jag ofta för trött för att vara en kul mamma. Jag kan samla kraft och orka pyssla med något en halvtimme eller en timme, men sedan är det mest soffläge och datorn igen.

Det där med att duscha hoppas jag över ibland för jag bara inte pallar ta mig in där. När jag väl tar mig in i duschen brukar jag inte palla ta mig ut igen för det är så jävla omständigt att torka sig, så då duschar jag länge istället ;)

Jag slarvar med min kost. Äter inte tillräckligt ofta för jag orkar inte, kommer inte till skott även om jag är hungrig. Förutom med middagen för den kräver ju liksom övriga familjen också. Efter maten orkar jag inte göra ett skit och gnäller på sambon tills kaffekoppen står framför mig på soffbordet.

Kvällen kommer och jag känner lättnad när barnet ska lägga sig, för då behöver jag inte kämpa längre. Fast i realiteten har jag inte fått något gjort innan heller, jag har bara tänkt på att jag BORDE och haft ångest över det.
Sedan börjar jag piggna till när de börjar närma sig läggdags och jag kommer inte i säng i tid. Pladdrar på i sängen med en trött sambo. Tänker på jobb och åtaganden om och om igen om jag inte är så utmattad att jag tvärdäckar. Somnar 5 timmar innan jag ska upp till jobb. Snoozar till sista sekund och kastar mig in i bilen.

Jag måste dessutom jämt och ständigt ha något på gång, eld i järnen, utmaningar, saker att se fram emot. När jag inte har det så känns livet meningslöst, grått och tråkigt. Har jag inget så börjar jag typ kolla igenom tradera och blocket i timtal. Läsa på om en ny hårvårdskur i 4 timmar, snöa in på en ny community, eller som nu streckläsa denna tråden.

I tonåren hade jag dessutom en djup depression som varade ett par år. Jag har gått på 3 olika gymnasieskolor, lernia, komvux 2 ggr plus universitetet. Nu var jag färdig och jobbar, så då anmälde jag mig till en distanskurs på impuls häromkvällen.

Flera vänner har jag varit så "rak och ärlig" mot att det blivit problem. De skulle nog kalla beteendet att lägga näsan i blöt och säga elaka saker. Riktigt nära vänskap har jag alltid haft lite svårt med. Från jag var 5-13 hade jag en bästis som jag lekte med alltid och typ ingen annan. Sedan har jag haft en liten grupp nära vänner från skolan.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Who am I?) skrev 2011-10-06 20:16:27 följande:div>Vem är jag och är det fysiskt eller psykiskt om det är nåt fel?

Beskrivning:

Smart, kreativ(om det är nåt jag finner roligt) och glidit genom skolan och även så på universitetet.

Mycket stresskänslig. Blir arg och ledsen om jag inte hinner städa klart innan gästerna kommer. Hoppar och springer när telefonen ringer.(eftersom jag har stämpeln som lite lat och slarvig reagerar jag likadant) 

Extremt trött, sömnig och energilös. Detta vet alla som känner mig. Somnar ofta 2-3 timmar på soffan efter jobb och har gjort så sedan tonåren. (Är nästan 30 nu) Vaknar aldrig utvilad. Jag kan sova 12-14 timmar på natten om ingen väcker mig. Misstas för lat när jag faktiskt inte orkar på riktigt.

Ser detaljer och missar helheter i vissa sammanhang.(så är det ofta, ett exempel i kväll är när vi satt i bilen och lyssnade på radio, en diskussion. jag satt bara och tänkte på sättet de pratade på, en tjej lät så jäkla märkvärdig. när min sambo frågade nå vad tycker jag? jag hade inte en susning..) Blir tex alltid stressad och spänd vid bilkörning.

Glömsk och förvirrad. Glömmer regelbundet viktiga saker på jobb trots att jag anstränger mig.

Temperamentsfull, kort stubin. Känslosam och gråter och skrattar för ingenting. Skrattar också vid "fel" tillfällen som när jag berättar om tragiska upplevelser.

Planerar allt, listor, påminnelser almanackor. men gör allt i sista sekund. Skrev en halv C-uppsats på en vecka och gör det då bra. Har alltid jobbat bäst under press. div><div class="quote">Hinkar i mig kaffe och allt med nikotin. Mellan 16-22 (ca) experimenterade jag även mycket med amfetamin, extacy, hallucinogener och drack mycket sprit. Tyckte hasch var skittråkigt.

Impulsiv, främst förr. Kunde chatta med nån och sedan sticka på en fest i ödemarken med 5 främlingar. <8själv stack jag till norge, en total främling, men jag hann inte fram för mamma hade nys om detta och polisen tog mig)

Social till tusen. Är jag ensam känner jag mig verkligen ensam. Utanför, oönskad och ensammast i världen.
(stämmer verkligen)
När jag gör något gör jag det i 100km/h för att sedan svettig behöva sätta mig.

Prestationsångesten är på en löjlig nivå. Blev tillsagt av en psykolog att jag inte fick satsa på högre än godkänt i skolan. Jag dumförklarade henne självklart. Jag är sällan stolt över något jag gjort för det är aldrig bra i mina ögon.

Kör över folk verbalt med argument. Är också brutalt ärlig och rak. Blivit kallad "manlig" många ggr, även om jag ser kvinnlig ut. Har mycket svårt för folk som påstår korkade saker utan belägg för det. Helst ska allt och alla vara som jag tycker.

Noll tålamod. Ska kunna allt på en sekund annars bryter jag ihop.

Kan fokusera länge på saker, lyssna aktivt osv. Snöar decoration: line-through;">ibland in på grejer och läser på galet mycket. Fastnar oftast vid datorn i hur många timmar som helst. Där kan jag vara aktiv, "social", läsa, lära mig grejer men samtidigt blir jag inte stressad eller trött.

Om jag blir färdig eller lär mig mycket om något tröttnar jag. Kanske borde jag läsa en ny universitetsutbildning nu tex? dth="15" height="15">

Jag är vig och var bra i idrott. Men jag är klumpig när jag inte fokuserar på det. Går in i saker, slår mig hela tiden. Jag har också svårt för lagsporter för det kan jag inte kontrollera.

Kontrollfreak.

MEN: som sagt, flutit genom skolan (till och med blivit tillbakahållen), sköter mitt liv. Varit självständig sedan låg ålder. Sköter jobb, åtaganden, möten, vänner, familj, ekonomi. Har aldrig haft skulder eller kriminella drag (utöver att själv ha stoppat i mig droger). Är detta så kallat normala drag, eller är det liksom lite för mycket?div>Jag fetade det som stämmer in på mig. jag är väldigt säker på att jag har add.ska till VC för ett försök att få remiss.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Who am I?) skrev 2011-10-06 22:43:08 följande:div>Minifer:

Ja, det är problem i min vardag. På jobbet blir det problem när jag glömmer viktiga saker. Jag vet vad jag ska, men glömmer bort det ändå. Så fort det blir lite stressigt blir det kaos i huvudet på mig och jag blir förvirrad och klumpig och stirrig. Och i mitt jobb är de där viktiga sakerna verkligen viktiga- för andra människors välmående. Jag är mån om att göra ett bra arbete, men när jag kommer därifrån är jag fullständigt slut i huvudet och kan knappt fokusera på bilkörningen. Då jobbar jag ändå bara deltid.

Hemma blir det problem eftersom sambon uppfattar mig som lat och inte fattar varför jag lägger mig och sover flera timmar mitt på dagen. Jag har dessutom barn och kommer knappt upp på morgonen. Barnet har tom slutat försöka väcka mig och väcker sambon istället för det är inte lönt. Sedan är jag ofta för trött för att vara en kul mamma. Jag kan samla kraft och orka pyssla med något en halvtimme eller en timme, men sedan är det mest soffläge och datorn igen.

Det där med att duscha hoppas jag över ibland för jag bara inte pallar ta mig in där. När jag väl tar mig in i duschen brukar jag inte palla ta mig ut igen för det är så jävla omständigt att torka sig, så då duschar jag länge istället ;)

Jag slarvar med min kost. Äter inte tillräckligt ofta för jag orkar inte, kommer inte till skott även om jag är hungrig. Förutom med middagen för den kräver ju liksom övriga familjen också. Efter maten orkar jag inte göra ett skit och gnäller på sambon tills kaffekoppen står framför mig på soffbordet.

Kvällen kommer och jag känner lättnad när barnet ska lägga sig, för då behöver jag inte kämpa längre. Fast i realiteten har jag inte fått något gjort innan heller, jag har bara tänkt på att jag BORDE och haft ångest över det.
Sedan börjar jag piggna till när de börjar närma sig läggdags och jag kommer inte i säng i tid. Pladdrar på i sängen med en trött sambo. Tänker på jobb och åtaganden om och om igen om jag inte är så utmattad att jag tvärdäckar. Somnar 5 timmar innan jag ska upp till jobb. Snoozar till sista sekund och kastar mig in i bilen.

Jag måste dessutom jämt och ständigt ha något på gång, eld i järnen, utmaningar, saker att se fram emot. När jag inte har det så känns livet meningslöst, grått och tråkigt. Har jag inget så börjar jag typ kolla igenom tradera och blocket i timtal. Läsa på om en ny hårvårdskur i 4 timmar, snöa in på en ny community, eller som nu streckläsa denna tråden.

I tonåren hade jag dessutom en djup depression som varade ett par år. Jag har gått på 3 olika gymnasieskolor, lernia, komvux 2 ggr plus universitetet. Nu var jag färdig och jobbar, så då anmälde jag mig till en distanskurs på impuls häromkvällen.

Flera vänner har jag varit så "rak och ärlig" mot att det blivit problem. De skulle nog kalla beteendet att lägga näsan i blöt och säga elaka saker. Riktigt nära vänskap har jag alltid haft lite svårt med. Från jag var 5-13 hade jag en bästis som jag lekte med alltid och typ ingen annan. Sedan har jag haft en liten grupp nära vänner från skolan.div>CHECK! 

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Who am I?) skrev 2011-10-06 22:43:08 följande:div>Minifer:

Ja, det är problem i min vardag. På jobbet blir det problem när jag glömmer viktiga saker. Jag vet vad jag ska, men glömmer bort det ändå. Så fort det blir lite stressigt blir det kaos i huvudet på mig och jag blir förvirrad och klumpig och stirrig. Och i mitt jobb är de där viktiga sakerna verkligen viktiga- för andra människors välmående. Jag är mån om att göra ett bra arbete, men när jag kommer därifrån är jag fullständigt slut i huvudet och kan knappt fokusera på bilkörningen. Då jobbar jag ändå bara deltid.

Hemma blir det problem eftersom sambon uppfattar mig som lat och inte fattar varför jag lägger mig och sover flera timmar mitt på dagen. Jag har dessutom barn och kommer knappt upp på morgonen. Barnet har tom slutat försöka väcka mig och väcker sambon istället för det är inte lönt. Sedan är jag ofta för trött för att vara en kul mamma. Jag kan samla kraft och orka pyssla med något en halvtimme eller en timme, men sedan är det mest soffläge och datorn igen.

Det där med att duscha hoppas jag över ibland för jag bara inte pallar ta mig in där. När jag väl tar mig in i duschen brukar jag inte palla ta mig ut igen för det är så jävla omständigt att torka sig, så då duschar jag länge istället ;)

Jag slarvar med min kost. Äter inte tillräckligt ofta för jag orkar inte, kommer inte till skott även om jag är hungrig. Förutom med middagen för den kräver ju liksom övriga familjen också. Efter maten orkar jag inte göra ett skit och gnäller på sambon tills kaffekoppen står framför mig på soffbordet.

Kvällen kommer och jag känner lättnad när barnet ska lägga sig, för då behöver jag inte kämpa längre. Fast i realiteten har jag inte fått något gjort innan heller, jag har bara tänkt på att jag BORDE och haft ångest över det.
Sedan börjar jag piggna till när de börjar närma sig läggdags och jag kommer inte i säng i tid. Pladdrar på i sängen med en trött sambo. Tänker på jobb och åtaganden om och om igen om jag inte är så utmattad att jag tvärdäckar. Somnar 5 timmar innan jag ska upp till jobb. Snoozar till sista sekund och kastar mig in i bilen.

Jag måste dessutom jämt och ständigt ha något på gång, eld i järnen, utmaningar, saker att se fram emot. När jag inte har det så känns livet meningslöst, grått och tråkigt. Har jag inget så börjar jag typ kolla igenom tradera och blocket i timtal. Läsa på om en ny hårvårdskur i 4 timmar, snöa in på en ny community, eller som nu streckläsa denna tråden.div>Jag bara log när jag läste detta, jag är exakt lika dan.Jag drar mig för att duscha, avundas folk som orkar hålla på att duscha varje dag, fixa sina naglar och hålla på. ändå är min svägerska nagelteknolog. jag orkar bara hålla på med sånt ett kort tag.
Jag har typ1 diabetes men ändå hade jag bara ätit en smörgås när det var dags att laga middag kl 18. (barnen åt ju i skolan/dagis) 
Jag känner också så på kvällen, blir du också så utmattad bara över att ha denna typ av prestationsånget? allt man borde göra. men ändå inte gör. 
jag tycker också det är tungt att behöva gå upp, jag vet inte vad det är med min kropp men jag snoozar och snoozar, somnar alltid om om jag inte tänker "nu fan går jag upp, jag mår skit men måste" mina barn sover och sover.men kroppen vaknar ändå i sista sekund. i dag vaknade jag 07:50 och sonen ska vara på skolan 08.00, de skulle på utflykt då. tacka gud för att vi bor 1 minut ifrån den.

och jag misstänker ju även att min 7-åring har adhd, fick det nästan bekräftat i dag av skolan när dom sa, utan att veta att jag ringt bup i går, att han ofta är i son egen värld och snöar in på saker, då går det knappt att få kontakt. han håller sig lite utanför de andra och går omkring, sitter inte still. pillar på nåt jämt.

Det var som en tjej sa i en film om adhd "att få i väg barnen till dagis och skola varje är ta mig fan som att bestiga mount everest" 

I dagsläget är jag arbetslös och då finns det inga ursäkter längre. jag har klappat ihop helt, kan inte ta tag i nåt är är helt handlingsförlamad nästan. jag tror mycket beror decoration: underline;">på det du skriver om att ha saker att se fram emot, och eftersom jag inte har det nu lever jag i en gråzon. var säkert därför jag gjorde den löjliga tråden, eller var tvungen att åka in till mio i kväll 19.30 och köpa en jävla klocka.

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-10-06 22:20:01 följande:div>I så fall är jag lika barnslig jag. Jag har också gjort mig skyldig till "troll-trådar" (fast nu var det ett tag sen) och även personliga påhopp som resulterade att man stängde av mig och tog bort min anonymitet t.o.m 2001-12-18. Lite väl tycker nog jag. Men det jag ville säga är att många troll-trådar är jäkligt underhållande dig" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif" loading="lazy" border="0" alt="Oskyldig">div>hihi

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-10-06 22:01:49 följande:div>Så jävla rövigt av den läkaren att kalla det FÖR strukturerat för att vara ADHD. Jag har visserligen problem med att göra listor men vem tror ni det är som knåpat ihop listan i TS? Jo jag. Därför, om det handlar om något som verkligen intresserar mig kan jag spendera timmar på att göra det. Om någon te.x sa åt mig att lista alla världens psykiska åkommor skulle jag kunna göra det i bokstavsordning dessutom därför det handlar om ett ämne jag finner intressant. Men be någon mig att skriva en matlista är det knappt att jag gör det ens under pistolhot och absolut inget jag lägger ner en massa tid på. Det är inte många som vet men detta (har jag läst) är ett typiskt ADHD-drag. Så.... läkaren du träffade är en idiot som uttalar sig så. div>jo verkligen sjukt!!!
jag tjatar alldeles för mycket här, det måste ha med detta att göradig" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif" loading="lazy" border="0" alt="Oskyldig"> ja ni ser att det blir lite sjukligt från min sida. jag är så intresserad av detta och har tyvärr snöat in på det nu :( men att skriva ett cv när jag ändå vet vilka jobb jag haft, strukturera upp det. det går bara inte :(:( ser det som ett omöjligt projekt. förstår din känsla med shoppinglistan.

jag frågade min sambo i dag, för all tvätt ligger kvar i sängen i kväll. jag har lagat mat och hade lite annat för mig.
- hur känner du om du vet att det ligger massa tvätt och väntar, när du nu sitter vid datorn och spelar på tennis som du älskar?
- jag hade ju vikt tvätten direkt i tvättstugan, men jag hade gjort det samtidigt.
- hade du inte försökt skjuta upp det? känner du inte att det tar emot?
- visst, det är inte superkul men jag gör det bara, inget tar emot.