BeaBee skrev 2011-01-17 00:30:32 följande:
Hej igen allihopa!
Jag har skrivit en gång tidigare i tråden men annars så har jag mest följt med och läst. Jag själv är inte diagnostiserad med ADD/ADHD men jag känner igen mig i väldigt mycket. I stort sett allt faktiskt.
Det jag har mest probem med är att jag är så otroligt seg i starten, det tar otroligt lång tid för mig att komma igång och jag hamnar alltid i panik tidsmässigt. I skola/jobb så fungerar jag bäst med en fast deadline men då sitter jag alltid två hela dygn innan deadline för att jag inte har gjort något alls innan.
En annan sak som jag lider något så fruktansvärt av är att jag reagerar väldigt kraftigt när någon ändrar något som vi har planerat. Jag klarar inte av att saker och ting ändras i sista sekund och det här är speciellt jobbigt eftersom jag är livrädd för att driva bort min underbara sambo. Ibland krävs det bara att det finns planer i mitt huvud att ikväll så ska vi äta middag och se den filmen och det gör vi också men om han sen får ett sms av en kompis som vill ta en öl och han vill göra det så blir jag helt knäckt för det finns ju inte med i min planering. Det är så otroligt jobbigt att leva med och jag vet att jag är jobbig att leva med.
Jag har i alla fall fått fram ett system som fungerar för mig som egen företagare, jag har gått ihop med en annan frilansare och ska göra filmprojekt tillsammans där jag ska ha hand om kundkontakterna, göra förarbetet, vara med på inspelningen och sedan sköta resterande kontakt med kunden medan den andra redigera/slutför arbetet som fungerar super för mig som älskar att dra igång nya projekt men ha svårt att slutföra.
Jag har även haft problem med PMS och monsruösa humörsvängningar och ångest som jag nu fått sertralin för och den tar bort ångesten och lindrar min PMS, MEN jag blir så extremt hyper. Jag är det sedan innan och min rastlöshet går över styr nu. Jag kan inte sitta och se på TV utan att ha mobilen, datorn eller något annat i händerna, jag kan inte sova på nätterna utan jag somnar alltid runt 6-snåret. Även innan jag fick problem med sömnen så har jag alltid kännt mig trött och orkeslös utan förklaring av läkare så jag är både trött, hyper och rastlös på samma gång hur man nu kan vara det. Nu har jag insomningstabletter men de vill jag inte använda för länge då jag tidigare har hamnat i den sitsen att jag missbrukar tabletter.
ursäkta att det blev långt jag kände bara att jag behövde skriva av mig men det största problem är trots allt det som drabbar min sambo.Hur reagerar ni på att planer ändras? Kan ni också bli så fruktansvärt besvikna eller är det bara jag?
Jag är väldigt tacksam för den här tråden!!
Hej!
Oavsett om du har en diagnos eller inte så är det bra att du själv hittar vägar och tricks för att få din vardag att gå ihop, så snyggt jobbat! Mycket saker med en själv måste man jobba med men vissa saker måste man också släppa och acceptera för att inte lägga för mycket stress på sig själv.
Det här med din sambo förstår jag oroar dig. Jag tror att en av de värsta sakerna man kan göra mot någon som man delar livet med är att hålla dom i ovishet för att man skäms eller vill skydda eller hur man nu tänker. Berätta. Förklara att du vet om dom här svagheterna, att du ser dom också och att du har det jobbigt så att han vet. Att kämpa på i det tysta är både tungt och många gånger ger det nog en helt fel bild av den man är.
Du säger att du börjat få sömnproblem, om du tänker tillbaka kan du se någon koppling mellan när du tycker du blev värre och sömnen? När sömnen inte fungerar så blir allt bara tio resor värre, även för "vanliga" människor. Då blir man ofokuserad, rastlös, får dåligt temperament/blir känslig och så vidare. Vad är det för trötthet och orkeslöshet du känner? Är det fysiskt eller mentalt? Det hjälper ibland att plocka isär allt man känner och upplever och ser på dom individuellt!
Det här med att ändra planer är jag preeeecis likadan med. Det är helt oacceptabelt för mig. Har man sagt en sak och det sen inte blir så, så kan jag bli väldigt omedgörlig.
Det är bra tycker jag att du är medveten om din svaghet med
mediciner, vad är det för form av missbruk du har bakom dig (inget du behöver svara på)? Om du oroar dig för insomningshjälpen, försök att få lite rutin nu medan du har hjälp utav dom, använd dom som hjälp att komma på rätt köl med ett sovschema och se sen vad som händer. Jag tar också insomningstabletter.
Det är absolut inte bara du! Så känn dig inte ensam!
Det gick sen över den där känslan och hostan med iaf.
Det gick sen över den där känslan och hostan med iaf.
Mycket handlar om hur mycket man själv är beredd att ändra på sig,