• TjockKatt

    ADD symptom hos vuxna

    Anonym ((ny med adhd)) skrev 2011-01-17 16:35:25 följande:
    Förstår det! Men bra för oss som har småbarn.
    Leksaksförpackningar har ju ingen anledning att vara barnsäkra.

    Vad har/hade du för "fysiska" biverkningar på concertan? Hur länge har du ätit den medicinen?
    Det är sant.

    Hm, lite hjärtklappning, nedsatt aptit... typ inte mer än så. Två månader kanske, åt strattera innan, den var lite likadan men jag behövde och kunde inte sova när jag åt den. Men det är individuellt, en del mår jättebra en del jättedåligt.
    http://tjockkatt.webblogg.se
  • sprätthöna
    Anonym (ADD?) skrev 2011-01-17 16:57:13 följande:
    Haha! Låter som dröm-medicin! När du har hittat medicinen som kan åstadkomma det där så måste du tipsa mig!! Glad 
    oki, så så funker det inte då då, med andra ord, så synd..... Obestämd

    Men hur funkar det då då, eftersom
    TjockKatt skrev 2011-01-17 16:20:26 följande:
    Det är ju ingen mirakelmedicin. Mycket handlar om hur mycket man själv är beredd att ändra på sig, medicinen är mer ett hjälpmedel för att kunna lyckas, enligt mig. Man kan bli lite piggare, komma igång lättare och så, men om man inte har den egna viljan att vilja ändras utan VILL sitta och softa vid datorn, så blir nog inte förändringen vidare markant.
    För isf borde det ju gå utan medicin med, då är det bara att "skärpa sig" som min sambo brukar säga åt mig när han tycker att han tjatat tillräckligt...?
  • Anonym (ADD?)
    sprätthöna skrev 2011-01-17 17:06:15 följande:
    oki, så så funker det inte då då, med andra ord, så synd..... Obestämd

    Men hur funkar det då då, eftersom
    TjockKatt skrev 2011-01-17 16:20:26 följande:
    Det är ju ingen mirakelmedicin. Mycket handlar om hur mycket man själv är beredd att ändra på sig, medicinen är mer ett hjälpmedel för att kunna lyckas, enligt mig. Man kan bli lite piggare, komma igång lättare och så, men om man inte har den egna viljan att vilja ändras utan VILL sitta och softa vid datorn, så blir nog inte förändringen vidare markant.
    För isf borde det ju gå utan medicin med, då är det bara att "skärpa sig" som min sambo brukar säga åt mig när han tycker att han tjatat tillräckligt...?
    Jag har ingen aning, jag äter ingen sån medicin.. men jag gillade din beskrivning!  

    Att bara "skärpa sig" funkar däremot inte, det kan jag intyga! Låna en bok om ADHD och låt din sambo läsa på lite är ju ett tips i all välmening. Glad
  • TjockKatt
    sprätthöna skrev 2011-01-17 17:06:15 följande:
    TjockKatt skrev 2011-01-17 16:20:26 följande:
    Det är ju ingen mirakelmedicin. Mycket handlar om hur mycket man själv är beredd att ändra på sig, medicinen är mer ett hjälpmedel för att kunna lyckas, enligt mig. Man kan bli lite piggare, komma igång lättare och så, men om man inte har den egna viljan att vilja ändras utan VILL sitta och softa vid datorn, så blir nog inte förändringen vidare markant.
    För isf borde det ju gå utan medicin med, då är det bara att "skärpa sig" som min sambo brukar säga åt mig när han tycker att han tjatat tillräckligt...?
    Klart det går utan mediciner, men då behöver man andra verktyg. Tänk att du ska bygga ett hus. Visst går det utan hammare, men det blir betydligt jobbigare att använda nävarna för att slå in spikarna.
    Såna där kommentarer tål jag inte, det är ungefär som att säga till en döv att "men, det är väl bara att använda öronen!?", eller till en lam att "det är väl bara att ställa sig?!". Skriv ut lite schyssta länkar till karln.
    http://tjockkatt.webblogg.se
  • Takex
    sprätthöna skrev 2011-01-17 16:12:35 följande:
    Hej alla! Bäst att inte skriva anonymt i den här tråden tror jag. Det hettar ju till här  Skrattande
    Jag misstänker att jag har ADD och funderar nu på om jag ska försöka få mig en diagnos... Mycket av det som räknas upp i ts stämmer in iaf. Fast jag är inte riktigt säker på om jag orkar  ge mig på det företaget en ev utredning skullle medföra.  Men det låter ju som om livet skulle kunna bli bättre med medicin ev. Så nu undrar jag, ni som har fått en diagnos och får medicin (främst ritalin och concerta) hur blir man då?
    Blir man plötsligt en ordningsam, tidspassande,  person med perfekt ordning på kläderna i garderoben , nycklarna i väskan. Blir det lättare att hålla fler bollar i luften samtidigt, och lättare att kontrollera impulser? Försvinner ev utanförskap och slutar man skjuta upp allt till sista sekunden?  Bara för att ta några exempel. Berätta, hur förändrade sig livet för er efter att ni fått medicinen!
    Jag är mer ordningsam, jag passar tider, ordning i garderoben har jag nog oavsett xD, nycklarna i väskan, räkningar betalda, middagen lagad, golven dammsugna, all mat inhandlad och bara den maten pa listan som jag faktiskt skrivit och haft med mig.
    Impulskonotroll, check! Bollar i luften, check! SSlutar skjuta upp saker, check!

    Tröttheten försvinner så att man orkar hålle uppe fokus hela dagen. Slutför det som man blörjat med utan problem. Slipper ha en rörig lägenhet efter att jag påpörjat 325435 saker.

    Jag fick inte super powers (tyvärr jag hade gärna velat kunna flyga) men den hör extra energiboosten man får räcker för att de andra bitarna ska kunna falla till plats av sig själ och gå igång. Men jag måste också själv lära mig ett nytt beteende,man märker vilket som är ADDn och vadsom ar ett beteende från ADD osv. Jag har haft ADD sa lange att jag måste ändra beteenden OCKSÅ.
    Också att man kan fokusera på ett helt annats sätt så får  man se till att man kommer iväg och inte fastnar helt framför datorn för att läsa något (skillanden mot förut är att man inte har 443968 saker och tabar som man hysterisk går mellan) utan man har två som man läser..

    Medicinen är en räddning för mig, det är så jär alla andra har det som står och skakar på huvudet åt en.. nu är det jag som skakar huvud efter att jag vet vilken nedrans räkmacka dom åker runt på.
  • Takex
    sprätthöna skrev 2011-01-17 17:06:15 följande:
    oki, så så funker det inte då då, med andra ord, så synd..... Obestämd

    Men hur funkar det då då, eftersom
    TjockKatt skrev 2011-01-17 16:20:26 följande:
    Det är ju ingen mirakelmedicin. Mycket handlar om hur mycket man själv är beredd att ändra på sig, medicinen är mer ett hjälpmedel för att kunna lyckas, enligt mig. Man kan bli lite piggare, komma igång lättare och så, men om man inte har den egna viljan att vilja ändras utan VILL sitta och softa vid datorn, så blir nog inte förändringen vidare markant.
    För isf borde det ju gå utan medicin med, då är det bara att "skärpa sig" som min sambo brukar säga åt mig när han tycker att han tjatat tillräckligt...?
    Det vet jag inte om jag tycker. Hade det räckt med ett skärp till dig lite så hade min ADD varit borta för länge sen.

    För mig är det att fixa signalfelet i hjärnan det som fungerar. 
  • sprätthöna
    Takex skrev 2011-01-17 19:05:04 följande:
    Jag är mer ordningsam, jag passar tider, ordning i garderoben har jag nog oavsett xD, nycklarna i väskan, räkningar betalda, middagen lagad, golven dammsugna, all mat inhandlad och bara den maten pa listan som jag faktiskt skrivit och haft med mig.
    Impulskonotroll, check! Bollar i luften, check! SSlutar skjuta upp saker, check!

    Tröttheten försvinner så att man orkar hålle uppe fokus hela dagen. Slutför det som man blörjat med utan problem. Slipper ha en rörig lägenhet efter att jag påpörjat 325435 saker.

    Jag fick inte super powers (tyvärr jag hade gärna velat kunna flyga) men den hör extra energiboosten man får räcker för att de andra bitarna ska kunna falla till plats av sig själ och gå igång. Men jag måste också själv lära mig ett nytt beteende,man märker vilket som är ADDn och vadsom ar ett beteende från ADD osv. Jag har haft ADD sa lange att jag måste ändra beteenden OCKSÅ.
    Också att man kan fokusera på ett helt annats sätt så får  man se till att man kommer iväg och inte fastnar helt framför datorn för att läsa något (skillanden mot förut är att man inte har 443968 saker och tabar som man hysterisk går mellan) utan man har två som man läser..

    Medicinen är en räddning för mig, det är så jär alla andra har det som står och skakar på huvudet åt en.. nu är det jag som skakar huvud efter att jag vet vilken nedrans räkmacka dom åker runt på.
    Tack! Jag gillar din beskrivning! Det känns som om det skulle definitivt skulle  vara värt besväret att dra igång en utredning för att ev kunna få medicinen och se om det funkar bättre då, efter att ha läst ditt inlägg.  Viljan till att göra saker finns ju där, det är bara det att man fastnar hela tiden med nåt annat.
  • Anonym (ADD?)
    sprätthöna skrev 2011-01-17 19:51:22 följande:
    Tack! Jag gillar din beskrivning! Det känns som om det skulle definitivt skulle  vara värt besväret att dra igång en utredning för att ev kunna få medicinen och se om det funkar bättre då, efter att ha läst ditt inlägg.  Viljan till att göra saker finns ju där, det är bara det att man fastnar hela tiden med nåt annat.
    Ja, precis! Jag har också viljan! Och tänker att det är det som skiljer oss från de som är "lata".. jag tänker att dom kanske inte ens har viljan att göra saker..?
  • Samarkand
    Anonym (ADD?) skrev 2011-01-17 21:06:02 följande:
    Ja, rundpingis är skoj! Jag paxar drejningsskivan också! Och en stol i cafet!

    Ja, jag följer på. Jag vill också paxa en stol i Cafet :)

    BeaBee: Jag har försökt reda ut det här ända sedan jag flyttade ifrån honom.. Jag har till och med bönat och bett  (nära nog på mina knän). Han vill hitta sig själv säger han, vilket jag förstår eftersom han är deprimerad.
    Men han har fokuserat så på mina brister och att det är de som är orsaken så nu mår jag ännu sämre av mina ADHD-drag.
    Men det gör ont att han trots att han älskar mig vill ha ett förhållande med någon annan. Ska han ljuga för sig själv och för den personen då om att han älskar den personen. För annars måste han ju sluta älska mig .. Jag förstår inte?? 
     Man vet aldrig vad som händer i framtiden, för vi ska ju leva i nuet, mitt hopp är att han när jag har fått utredning och hjälp/medicin kan se att jag har blivit bättre så att han faktiskt vill leva med mig igen. Jag står ju ut med hans ADD-drag även om de är pain in the ass, men när man förstår att de ev kan komma av ADD är det ju inte så svårt att acceptera dem. Det är ju bara det att han har mkt svårare för sånt här som är annorlunda.. :(  AAAAHHHH, jag vill ha en relationsakut!!!

  • plura
    Samarkand skrev 2011-01-17 21:22:19 följande:

    Ja, jag följer på. Jag vill också paxa en stol i Cafet :)

    BeaBee: Jag har försökt reda ut det här ända sedan jag flyttade ifrån honom.. Jag har till och med bönat och bett  (nära nog på mina knän). Han vill hitta sig själv säger han, vilket jag förstår eftersom han är deprimerad.
    Men han har fokuserat så på mina brister och att det är de som är orsaken så nu mår jag ännu sämre av mina ADHD-drag.
    Men det gör ont att han trots att han älskar mig vill ha ett förhållande med någon annan. Ska han ljuga för sig själv och för den personen då om att han älskar den personen. För annars måste han ju sluta älska mig .. Jag förstår inte?? 
     Man vet aldrig vad som händer i framtiden, för vi ska ju leva i nuet, mitt hopp är att han när jag har fått utredning och hjälp/medicin kan se att jag har blivit bättre så att han faktiskt vill leva med mig igen. Jag står ju ut med hans ADD-drag även om de är pain in the ass, men när man förstår att de ev kan komma av ADD är det ju inte så svårt att acceptera dem. Det är ju bara det att han har mkt svårare för sånt här som är annorlunda.. :(  AAAAHHHH, jag vill ha en relationsakut!!!


    Åter efter att sövt ner liten *suck* varför inte bara sova tyckar jag ;)

    Oj är det nyligt ni separerat?
    Jättekramar -hoppas att ni kan lösa det, älskar han dig så borde det gå.
    Låter lite som min man -han bröt i somras (jag lurade tillbaka honom med sex Tyst men det är en annan historia Oskyldig)
    Han var sådär helt oresonlig som din verkar vara. Han kunde inte förstå ett enda av mina argument för att försöka igen eller åtminstonde om nån månad.
    Idag säger han att han inte riktigt kan förstå varför han tänkte så stelbent han minns inte heller så mycket av vad som sas. Han var också och är väl fortfarande deprimerad.
    Han sa visserligen att han inte äslkade mig längre då. men har nu efteråt sagt att det var kanske mer på just "attraktionsplanet" och att han alltid kommer att älska mig vad som än händer.
    Hur ofta jag än missförstår honom så är jag den som förstår honom bäst. Han litar på mig och på sin lillasyster -inga fler.
Svar på tråden ADD symptom hos vuxna