Anonym (ADD?)

Äldre 17 Oct 11:39

4160 svar

ADD symptom hos vuxna

Ni vuxna med ADD: jag undrar vad har ni för symptom? När uppmärksammades det och hur? Vilka tecken på ADD finns det?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-08 18:24
Jag har skapat en ny tråd (mötesplatsen) där vi kan diskutera annat som rör ADD/ADHD förutom symtom: www.familjeliv.se/Forum-11-308/m56019945-8.html

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-28 22:43
Viktig information om listan:

Listan nedan är en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som de flesta av oss i tråden upplever frekvent och har gemensamt med varandra.

Det är inte en lista som innehåller några absoluta sanningar eller säkra källor.
Det är inte heller en lista över korrekta diagnoskriterier som professionella läkare och psykologer använder sig av vid diagnosticering.
Det är en lista skriven i syfte att underlätta för oss som eventuellt kommer att utredas, att ta med till våra läkare vid ett första bedömingssamtal, att visa eller läsa upp för psykologen eller våra nära och kära.

En del av oss som skriver eller har skrivit här har redan en (av läkare) konstaterad ADHD eller ADD-diagnos, någon är under utredning medan andra fortfarande står i kö i väntan på utredning. Om du är en av dem som trillar in här, kanske mest av nyfikenhet, läser och känner igen dig i några eller i alla de symtom som finns med på listan behöver det inte betyda att du har ADHD/ADD. Men är du orolig och misstänker en eventuell ADHD/ADD-diagnos bör du kontakta din vårdcentral eller en öppenpsykiatrisk mottagning för vidare utredning.
Nog för att en del av oss i tråden besitter stor erfarenhet och mycket kunskap om ämnet men vi är inga läkare eller psykologer. Vi kan svara på frågor och det gör vi så gärna, men vi kan inte lämna något definitivt svar eller ställa diagnos på någon.

Listan får däremot användas av vemsomhelst, kopieras, skrivas ut, ramas in eller vad du nu vill. Men kom ihåg, listan är endast en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som vi i tråden upplever och det frekvent, d.v.s ofta förekommande eller "on a daily basis".

~ Igångsättningssvårigheter - även de enklaste sysslor som t.ex vika tvätt, plocka ur diskmaskinen, duscha eller borsta tänderna skjuts upp.

~ Behov av rutiner och struktur men ...

~ Svårt för att själv strukturera, organisera och planera sin vardag och sina saker

~ Låg mental uthållighet

~ Lättdistraherad

~ Låg koncentrationsförmåga - stora svårigheter med att behålla fokus och uppmärksamet i synnerhet på saker man upplever tråkiga

~ Nedsatt arbetsminne/korttidsminne

~ Bristande motivation och därför

~ Ofta alltid på jakt efter just motivation i form av olika belöningar vilka kan vara allt i från att sitta vid datorn, äta godis, dricka alkohol, shoppa etc.

~ Impulsiv - te.x när det kommer till beslutsfattande men där finns även stora tendenser till

~ Beslutsångest - vela och fundera alldeles för länge innan ett beslut tas

~ Påbörjar olika projekt men avslutar dem sällan - man kan te.x få för sig att man ska börja träna och köper träningskläder och gymkort men struntar sedan i att gå till gymmet, man hoppar på olika kurser som "verkar skoj" just då men inser sedan ganska snabbt att det inte var det, hoppar av och påbörjar något annat istället.

~ Ombytlig/nyckfull/obeständig (se ovan)

~ Kommer ur balans/blir lätt störd när ens rutiner rubbas

~ Tidsoptimist - kommer ofta eller alltid försent, underskattar hur lång tid en viss sak tar att göra/färdigställa

~ Ljudkänslig - tycks höra (vissa ljud) högre än andra. Svårt för te.x tickande klockor, knastrande ljud, tuggande, handklapp, prasslande etc

~ Svårigheter med att göra något metodiskt och

~ Benägen att kasta sig in i nya projekt eller uppgifter utan att bry sig om instruktioner och därför

~ Benägen att göra saker i fel följd

~ Disträ och tankspridd - glömsk, förlägger sina saker, slarvar bort te.x nyklar, plånbok, glömmer viktiga överenskommelser, möten etc

~ Tendens till att fixera sig vid/hyperfokusera på olika saker/ämnen - går från specialintresse till specialintresse och lägger ner sin själ och nästan all sin vakna tid till att tänka på eller göra reserach på just det ämnet/intresset.

~ Otålig - har svårt för dötid, att behöva vänta osv. Vill att saker ska hända NU och helst igår. Kan te.x yttra sig i att man avbryter i samtal och diskussioner eller om man får en ide´så ska den sättas i verk med en gång, spelar ingen roll om man ligger i sängen för att sova.
Te.x får man för sig att möblera gör man det oavsett om klockan är 15 eller 03.

~ Upplever en nästan konstant orkeslöshet och trötthet och har

~ Sömnsvårigheter - har svårt för att komma i säng i tid, svårt för att komma till ro och somna, även svårt för att orka hålla sig vaken en hel dag utan en stunds vila mitt på dagen.

~ Humörsvängningar - ibland kraftiga och ofta snabba men som fort går över och

~ Perioder av nedstämdhet och ångest kontra perioder då man känner sig mer tillfreds, glad och uppåt - dessa perioder eller svängningar i måendet kan ske flera ggr per dag eller hålla i sig ett par dagar vardera. Men de är ständigt återkommande och tycks vara oberoende av yttre händelser.

~ Viss motorisk klumpighet och bristande koordinationsförmåga - missbedömer avstånd, bristande kroppkontroll te.x går in i saker, snubblar, spiller, tar för hårt eller för löst i saker, bryter av pennor etc.

~ Bristande simultanförmåga - svårigheter med att göra flera olika saker samtidigt och att hålla isär och sortera information te.x olika sorters sinnesintryck

~ Bristande konsekvenstänkande - förstår inte alltid eller missbedömer konsekvenserna av sitt handlande, tänker rätt (d.v.s medveten om konsekvenserna) ibland men gör eller handlar fel ändå.

~ Låg tolerans mot stress/stresskänslig - ogillar stress och hög press överhuvudtaget, vill göra saker och ting i sin takt men paradoxalt nog

~ Skjuter upp alla måsten till sista sekund - kan sitta en hel dag utan att företa sig något men 30 min innan te.x sambon kommer hem börjar man både dammsuga och skura golvet. Betalar inte räkningar, lämnar inte in deklarationen i tid fast man haft god tid på sig och vetat om att det ska göras.

~ Arbetar som mest effektivt inför deadline (se ovan)

~ Svartvitt tänkande - tänker ofta "antingen eller" eller "allt eller inget"

~ Bär på en inre oro och rastlöshet - känner sig aldrig 100% tillfredställd eller nöjd. Alltid finns där något som kan förbättras, göras annorlunda, förnyas och förändras osv.

~ Svårigheter med närhet - kramar och gos kan uppfattas som påträngande och jobbigt om det inte sker på ens egna villkor.

~ Allt ska förresten helst alltid ske på ens egna villkor.

~ Har överlag dålig hand med ekonomi - svårigheter med att förstå och inse pengars värde.

Övrigt - sådant som tagits upp här i tråden (därmed inte sagt att alla vi i tråden lider av det eller att ens alla med ADHD/ADD lider av det)

Låg självkänsla, social fobi, ångest, depression, ätstörningar, sömnstörningar och PMS.

Utanförskap, arbetslöshet och har bakom sig en kraschad skolgång, ofullständiga betyg, stormiga (och i vissa fall våldsamma) relationer m.m

Många överkonsumerar dessutom mycket kaffe, coca cola, tobak och alkohol, vilket sägs ha lugnande effekt på personer med ADHD/ADD. Missbruk av droger (främst centralstimulantia som te.x amfetamin) då det bekant har en lugnande effekt på människor med ADHD förekommer också, i synnerhet hos de med odiagnosticerad ADHD/ADD i försök att självmedicinera.

Annat som tycks vara vanligt förekommande hos personer med ADHD/ADD är: Dyslexi, dyskalkyli och liknande svårigheter. Även tvångstankar/tvångsbeteenden som te.x dermatillomani och trichotillomani kan förekomma.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-30 05:05
Jag vill ge ett stort tack till strulmaja som har gjort ett fantstiskt jobb med att sammanställa informationen i tråden och skapa "listan"!

strulmaja

Äldre 6 Dec 18:36

#471

Anonym (oj) skrev 2010-12-06 13:39:41 följande:

Jag känner mig så missanpassad i denna värld ibland.
När jag var lite minns jag att jag kände det som att "livet är en fest och jag är inte bjuden" - för jag hittade inte vägen in i gemenskap någonstans. Föreningsliv t.ex., kanske vid någon sport, fascinerade mig, där verkade alla vara så hemma - som att de hade känt varandra i evigheter. Sen såg jag förstummad på hur någon ny blev medlem och genast var lika hemma som de andra. Själv stod jag utanför och visste inte hur man gjorde för att komma in, jag kände liksom på mig att de andra tyckte jag var udda. Nu var sport inte min grej, men det fanns andra grejer jag hade velat göra, kanske joinat en pysselklubb eller nå't, men jag upplevde alltid att sån't var till för andra - inte för mig, Jag tittade hur andra gjorde, försökte härma och upplevde att folk tittade jättekonstigt på mig, och verkligen undrade vad jag var för konstig figur. Det kan jag uppleva fortfarande faktiskt, att jag kommer nå'nstans - t.ex. till affären, där jag frågar ett butiksbiträde typ "var har ni diskmedlet?". Då möts jag ofta av förvånade blickar, så blir det tyst en stund innan personen ifråga återfår fattningen och säger "eh... härborta!!". Då känner jag mig som ett ufo. Vad är det i min approach, min stil som är så udda? Jag kan lova att jag ser inte ett dugg konstig ut, helt normal. Jag drar slutsatsen att det är något i mitt sätt att prata, eller i mitt minspel som är lite annorlunda... :(

Jag känner mig också missanpassad. Alltid känt så. Men jag vet inte om jag kan påstå att jag försökt passa in? Kanske. Kanske inte. Däremot har jag upplevt att andra försökt få mig att passa in eller vara som dom men det har resulterat i ännu mer trots från min sida. Jag har alltid gått min egen väg och aldrig direkt lidit av den ensamhet jag känt emellanåt. Därmed inte sagt att jag aldrig saknat någon likasinnad, någon som jag eller åtminstone någon som skulle förstå mig bättre, se mig för den jag är och inte hur de vill att jag ska vara.
För även om jag har vissa problem så vill jag inte vara någon annan. Jag trivs ganska bra med att vara jag även om det finns vissa saker med mig som jag önskar vore annorlunda.

När jag tar kontakt med eller pratar med främmande människor får jag en känsla av att de tycker jag är konstig.. att det är något med mig som de ogillar. Många ggr har jag upptäckt att folk skrattat åt mig men det är inte hånskratt, som för att vara elaka, utan ett skratt jag inte lyckats tolka riktigt. Min make tror att det är mitt livliga minspel som gör att folk ibland skrattar, kommer av sig, stirrar på mig och ger mig konstiga blickar. Själv har jag ingen aning men jag har tagit åt mig av det och funderat mycket på vad det är som är så fel.
Jag ser inte heller särskilt konstig ut, inget vanställt ansikte, naturligt sminkad (om jag bär smink) ingen klädstil som sticker ut från mängden utan uppfattar mig själv som ganska vanlig (utåt sett). Så det borde inte vara mitt utseende utan snarare som du skriver, min approach. Ibland om jag te.x frågat ett butiksbiträde om något får jag efteråt känslan av att jag gjort något konstigt ( i butiksbiträdets ögon), som om jag frågat om något man inte frågar om, sagt eller gjort något extremt även fast så inte är fallet. Jag förstår inte detta.

Jag läste i en bok däremot att människor med ADHD ofta uppfattas som färgstarka och karismatiska människor. Jag anser inte att jag är det men andra kanske gör? Man kanske skulle ta och fråga runt i umgängeskretsen.

Anonym (relentless)

Äldre 6 Dec 20:50

#472

Anonym (oj) skrev 2010-12-06 00:52:39 följande:

Jag har också slängt mynt. Pinsamt, men sant.
Just pappershögar är ett gissel, jag hatar dem. De gör mig jättefrustrerad just för att de inte så självklart hör hemma någonstans, det är inte som att det är en hög med underkläder eller en hög med blandad frukt som man vet vart man ska lägga - det är en hopplös mix av skräp, viktiga papper och papper som på något vis kräver en åtgärd. Det där med vilka papper som ska slängas och sparas är ett gissel för mig, ena sidan säger att man ska spara alla bankpapper till exempel, men vilka är viktiga bankpapper och vilka är oviktiga? Man ska väl inte spara deras jädra reklamutskick om olika fonder o.s.v.? Eller?

Återigen, svart eller vitt. Antingen slänger jag alla bankpapper, även de viktiga, eller så sparar jag alla. Det där att inte kunna sortera vilka saker som är viktiga och vilka som inte är det är verkligen svårt för mig.
Det är samma med all yttre stimuli.
Jag kan inte välja vilka känslor som ska få fäste hos mig, med resultatet att jag tar in allt. Jag brukar beskriva det som att jag är som en svamp. Läser jag om en tragedi i tidningen, eller om jag hör om en vän som råkat ut för något hemskt så är jag HELT förstörd. Det kan ta dagar, ibland veckor innan jag släpper det. Det är som att jag inte kan förstå att det egentligen inte involverar mig.

Nyligen dog en väns mamma. Jag drabbades av någon form av krisreaktion, trots att jag inte kände henne. Men genom honom kände jag sorg, och det tog mig minst en vecka eller kanske t.o.m. två innan jag kunde börja släppa det så smått. Jag tittade på våra andra gemensamma bekanta och undrade hur f-n de kunde vara normala och skratta och ena stunden visa medlidande med honom och nästa sekund börja planera utgång på kvällen. För mig var det som att jag gick in i en sorgeperiod med honom och tyckte inte det var riktigt ok att göra något roligt förrän efter en viss period hade gått. Det var naturligtvis de andra runtomkring som reagerade normalt, men jag funkar helt enkelt inte så. Känns igen?

Ja precis! Det är ju nästan läskigt att läsa det du skriver. Jag blir ofta väldigt illa berörd av sånt jag sett på nyheterna eller läst i tidningen, så till den grad att jag ligger vaken om natten och tänker på det. För ett tag sen var det en mamma som jag inte känner vars barn blev kidnappade av pappan, jag låg vaken precis hela natten och undrade hur barnen hade det och hur mamman mådde och hur pappan mådde och om det skulle kunna finnas någon bra lösning för alla inblandade.
Det är inte konstigt egentligen att jag hade så svårt att stå ut i den här världen när jag växte upp, det fanns så mycket som gjorde så ont i mig.
Nu försöker jag acceptera att jag känner så mycket hela tiden, och ta in det, för det finns inga sunda sätt att tona bort det där har jag märkt. Men det kan vara så om jag går ut i skogen när det är fint väder och det är så där riktigt vackert, det gör ont det med. Det är som att jag känner mer än vad som egentligen ryms inne i mig och någonstans känns det som att det brister - hela tiden. Man blir helt utmattad ju. Det är egentligen på samma gång både en förbannelse och en välsignelse att kunna känna sådär mycket. Ibland kan jag titta på mina barn å så tycker jag att de är så himla fina så jag måste bita mig själv, haha fattar du? Allt blir till frustration nånstans, spelar ingen roll vad så blir jag frustrerad.

Anonym (oj)

Äldre 6 Dec 22:37

#473

Anonym (relentless) skrev 2010-12-06 20:50:44 följande:

Ja precis! Det är ju nästan läskigt att läsa det du skriver. Jag blir ofta väldigt illa berörd av sånt jag sett på nyheterna eller läst i tidningen, så till den grad att jag ligger vaken om natten och tänker på det. För ett tag sen var det en mamma som jag inte känner vars barn blev kidnappade av pappan, jag låg vaken precis hela natten och undrade hur barnen hade det och hur mamman mådde och hur pappan mådde och om det skulle kunna finnas någon bra lösning för alla inblandade.
Det är inte konstigt egentligen att jag hade så svårt att stå ut i den här världen när jag växte upp, det fanns så mycket som gjorde så ont i mig.
Nu försöker jag acceptera att jag känner så mycket hela tiden, och ta in det, för det finns inga sunda sätt att tona bort det där har jag märkt. Men det kan vara så om jag går ut i skogen när det är fint väder och det är så där riktigt vackert, det gör ont det med. Det är som att jag känner mer än vad som egentligen ryms inne i mig och någonstans känns det som att det brister - hela tiden. Man blir helt utmattad ju. Det är egentligen på samma gång både en förbannelse och en välsignelse att kunna känna sådär mycket. Ibland kan jag titta på mina barn å så tycker jag att de är så himla fina så jag måste bita mig själv, haha fattar du? Allt blir till frustration nånstans, spelar ingen roll vad så blir jag frustrerad.

Det är nästan så en tår letar sig ut i ögonvrån, jag känner så väl igen mig.
Att även vackra saker kan bli plågsamma, alltså plågsamt vackra. Jag kan till och med dra mig till minnes att jag i mina unga 20 skrev ett dagboksinlägg om hur jag under en joggingtur en vintereftermiddag bevittnade en begynnande solnedgång över en liten bäck, där jag stod flämtandes bland snötyngda granar, och att det gjorde ont att se att det kunde vara så vackert.
Jag tror vi har extra nära till våra känslor helt enkelt, på gott och ont.
Jag kan också titta på min son och bli fylld av ofantligt stor kärlek blandat med ofantlig skräck att något ska hända honom, denna rädsla är ibland så förlamande att jag stannar upp i det jag gör och bara vill lägga mig på golvet i en darrande hög.
När det är som värst skulle jag föredra att min hjärna hade en av-knapp.
Jag har ofta känt känslan av att jag vill stänga av min hjärna, eller ännu oftare att jag vill "springa ifrån mig själv". Min kropp vill lämna min hjärna därhän när det blir som mest kaos i huvudet...

Anonym (virrpanna)

Äldre 6 Dec 23:01

#474

Tjenare på er Det verkar funka någorlunda iaf!! Behöver kanske justera upp dosen något men man märker skillnad redan första dagen. Fick mer gjort idag än någon dag de senaste veckorna tror jag Energi!!

Å så har man fått det där jobbet också! KUL VA

Läste nåt om pappershögar. SHIT alltså... pappershögar i oändlighet... har haft mina gömmor här och var med massa papper... räkningar, viktiga försäkringspapper, pass, pengar... osv... och att hitta nåt... bara glöm det !!

Men visst är det lite roligt när man försöker förklara för någon som inte har en susning om vad ADD är för något? Alltså de bara säger "men det e ju bara att fixa ditt och datt, bara att göra, hur svårt kan det va?" Ja men AAAAAHHHHHHH... för DIG är det bara att fixa ditt och datt ja... Up yours... men nu efter långa år av klagomål från föräldrar och närstående så har de äntligen börjat förstå. Känns underbart. Så nu hjälper de istället för stjälper

Natti natti!

Anonym (oj)

Äldre 7 Dec 00:31

#475

Anonym (virrpanna) skrev 2010-12-06 23:01:25 följande:

Tjenare på er

Det verkar funka någorlunda iaf!! Behöver kanske justera upp dosen något men man märker skillnad redan första dagen. Fick mer gjort idag än någon dag de senaste veckorna tror jag

Energi!!

Å så har man fått det där jobbet också! KUL VA

Läste nåt om pappershögar. SHIT alltså... pappershögar i oändlighet... har haft mina gömmor här och var med massa papper... räkningar, viktiga försäkringspapper, pass, pengar... osv... och att hitta nåt... bara glöm det !!

Men visst är det lite roligt när man försöker förklara för någon som inte har en susning om vad ADD är för något? Alltså de bara säger "men det e ju bara att fixa ditt och datt, bara att göra, hur svårt kan det va?" Ja men AAAAAHHHHHHH... för DIG är det bara att fixa ditt och datt ja... Up yours... men nu efter långa år av klagomål från föräldrar och närstående så har de äntligen börjat förstå. Känns underbart. Så nu hjälper de istället för stjälper

Natti natti!

Först och främst: GRATULERAR!

Sen vill jag bara säga en grej om det där med kommentarer från oinsatta.
Högst på min lista av hat-uttryck är ett par ord som min mamma yttrade alltför ofta under mina tonår då jag mådde som värst, nämligen: "RYCK UPP DIG Josephine!!!"

Jag blir fortfarande totalt vansinnig om någon säger så till mig, min sambo lärde sig ganska snabbt att de orden är förbjudna här hemma...
Att befalla någon som är så djupt nere i skiten som finns där inuti ens egen hjärna att bara resa sig upp och ta sig i kragen, det är som att lägga en snorlobba i fejan på personen ifråga.

Så, nu outade jag mitt namn också. Men vad gör det? :o)

ChickiChicki

Äldre 7 Dec 00:34

#476

Har ADD och mina symtomer syntes redan när jag var barn. Hemskt.. Jag är trög, dåligt minne, ansvarslös, tar sönder saker, är frånvarande och klumpig. Kan inte förstå arbetsbeskrivningar eller komma ihåg vad jag ska göra.
Glömmer av att ta mediciner, möten, måste alltid kolla flera gånger te.x busstiderna, spisen, glömmer låsa dörren och glömmer nyckeln i dörren och det förbannade tanklocket till bilen!
Kan inte ha ett VISA kort eftersom jag ofta glömmer/slarvar bort min plånbok. Kan inte göra mina bankärenden eftersom att jag inte kan skriva själva summan med bokstäver. Samt svårt att skriva med siffror och säga den summan det står. Te.x 223.313 kr
Om jag ska ta något så tänker jag inte på annat som finns runt saken jag vill ta så jag slår ner allt som finns runt om. Har lyckats skada mina arbetskollegor bl.a

Har ingen koordinationsförmåga. Kan inte gå på te.x step up eftersom att jag inte kan lyfta höger ben och vänster arm samtidigt, glömmer av stegen trots jag övat i timmar. Kan inte spela fotboll heller eftersom att jag inte kan räkna stegen. Jag tänker att jag ska springa så att jag sparkar med vänster fot men blir inte som jag tänker så blir att skjuta med höger vilket blir helt knas.

Folk gillar att driva med mig, ge mig mindre trevliga smeknamn och gillar att skvallra om sånt som jag klantat mig med. Inlärningssvårigheter så har väldigt svårt att börja med nya arbetssysslor speciellt om man ska röra kroppen mycket i olika riktningar. Antagligen orsakat att jag inte får något jobb=(

Finns inte heller någon som vill försäkra mig och pojkvännen är tveksam eftersom att han tycker jag är för oansvarig för att skaffa barn.
Medicineringen hjälper inte direkt mot min klumpghet och får inte heller dricka alkohol och det är jobbigt att folk hånar mig för det. Tar lång tid innan jag förstår skämt som folk säger.. Inte alltid ens att jag fattar dem. Jag skämms otroligt mycket..

Det är såpass illa att jag funderat på att omyndighetsförklara mig själv för att slippa ta ansvar för det katastrofer jag orsakar. Bara en tidsfråga innan något riktigt illa kommer att ske och troligen ingen försäkring som kommer täcka de jag orsakat.

Jag är så avundsjuk på människor som klarar av enkla saker i vardagen. Så fort någon ropar mitt namn tänker jag.. Ajdå undra vad jag har gjort nu för något..

Anonym (ADD)

Äldre 7 Dec 03:02

#477

Nu är jag oxå tårögd, så många som faktiskt har samma "problem" som jag, trodde jag inte fanns, hoppas denna tråd kan fortsätta i alla evighet, tror vi är mååååånga som behöver det

Anonym (ADD)

Äldre 7 Dec 03:12

#478

Anonym (oj) skrev 2010-12-06 00:52:39 följande:

Jag har också slängt mynt. Pinsamt, men sant.
Just pappershögar är ett gissel, jag hatar dem. De gör mig jättefrustrerad just för att de inte så självklart hör hemma någonstans, det är inte som att det är en hög med underkläder eller en hög med blandad frukt som man vet vart man ska lägga - det är en hopplös mix av skräp, viktiga papper och papper som på något vis kräver en åtgärd. Det där med vilka papper som ska slängas och sparas är ett gissel för mig, ena sidan säger att man ska spara alla bankpapper till exempel, men vilka är viktiga bankpapper och vilka är oviktiga? Man ska väl inte spara deras jädra reklamutskick om olika fonder o.s.v.? Eller?

Återigen, svart eller vitt. Antingen slänger jag alla bankpapper, även de viktiga, eller så sparar jag alla. Det där att inte kunna sortera vilka saker som är viktiga och vilka som inte är det är verkligen svårt för mig.
Det är samma med all yttre stimuli.
Jag kan inte välja vilka känslor som ska få fäste hos mig, med resultatet att jag tar in allt. Jag brukar beskriva det som att jag är som en svamp. Läser jag om en tragedi i tidningen, eller om jag hör om en vän som råkat ut för något hemskt så är jag HELT förstörd. Det kan ta dagar, ibland veckor innan jag släpper det. Det är som att jag inte kan förstå att det egentligen inte involverar mig.

Nyligen dog en väns mamma. Jag drabbades av någon form av krisreaktion, trots att jag inte kände henne. Men genom honom kände jag sorg, och det tog mig minst en vecka eller kanske t.o.m. två innan jag kunde börja släppa det så smått. Jag tittade på våra andra gemensamma bekanta och undrade hur f-n de kunde vara normala och skratta och ena stunden visa medlidande med honom och nästa sekund börja planera utgång på kvällen. För mig var det som att jag gick in i en sorgeperiod med honom och tyckte inte det var riktigt ok att göra något roligt förrän efter en viss period hade gått. Det var naturligtvis de andra runtomkring som reagerade normalt, men jag funkar helt enkelt inte så. Känns igen?

Ja det känns igen, jag begriper inte hur lika man kan vara i mångt och mycket, jag behöver inte berätta någonting om mig för det gör du så bra, (lycklig att jag fann dig)

Aina83

Äldre 7 Dec 08:39

#479

visst är det skönt när man hittar människor som är som en själv,

Takex

Äldre 7 Dec 08:42

#480

Anonym (virrpanna) skrev 2010-12-06 12:46:00 följande:

Då har jag äntligen fått Concerta

Har pillat i mig en nu. Kan återkomma senare för att skriva om det hjälpte något.

Annars rullar det på här. Men som sagt, kan återkomma. Har väntat på detta ögonblick i evigheter känns det som! Så håll tummarna att det hjälper!!

Grattis :) ! Det kommer nog ta ett tag innan du känner något, har hört att Concerta ska ta några veckor.
Jag har själv precis fått medicin, men mer av Ritalin sorten (dock inte ritalin) det är helt underbart. Tänk att livet kunde vara såhär.

ADD symptom hos vuxna

INNEHÅLL