ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Drutten-ADD) skrev 2010-12-30 21:17:10 följande:div>

Jag kan bara hålla med. Verkar som du har hunnit förkovra dig rejält i ditt nya specialintresse du också dth="15" height="15"> Jag brukar gå väldigt på på djupet i mina intressen, men inte som en Aspie kan göra.

En sak som jag tycker är intressant med det som du beskriver, altså problemet att hitta rätt diagnos för att den kan gömma sig bakom annat, eller skilja sig i sin karraktär mellan t ex pojkar och flickor, är hurvida man kan ha olika grad av diagnosen. Vet att det varit uppe tidigare, men själv har jag hittat väldigt lite fakta som ger en officiell version. I min diagnos skrev de visserligen i viss mån hur stor problemen var i olika moment, som t ex uppmärksamhet, impulskontroll, mm, men själva diagnosen graderades inte. Vissa av testerna kvantifierade (mätte i tal) problemen, t ex arbetsminne, impulskontroll på T.O.V.A testet samt ett av de andra datortesten. Men jag är fortfarande lite osäker på hur stora mina brister är på de olika områdena. Fast egentligen tror jag att jag kommit ganska lindrigt undan.... jag är en rätt positiv typ dth="15" height="15">

Nåväl, poängen med det hela är att jag tror det kan skilja mycket från individ till annan i vilken grad man har sina brister. Vilken dopaminnivå man har, vilket arbetsminne man har osv. Vissa har det förskräckligt svårt, och då är det inte så svårt att ställa/få diagnosen. Andra tror jag har tillräckligt avvikande "hjärna" för att platsa för diagnos, men de är svårare att upptäcka och många går odiagnosticerade. Trotts att det klarar sig hyffsat i livet, eller hankar sig fram skulle även de förmodligen kunna få betydligt högre livskvalitet med kunskap och lite hjälp.

Vad tror ni? Kan det skilja väldigt mycket i vilken omfattning man har diagnosen, eller är det så att man antingen har det eller inte. Lite on/off ... och inte mycket därimellan?

div>Om du vill läsa om flickor och AS, så rekommenderar jag Svenny Kopps arbete. Det finns på nätet och hittas genom att goola. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Där står det lite om hur flickors problematik kan visa sig och hur det kan skilja sig mot pojkars. Men i allmänhet är det ofta så att flickor märks mindre, jag tror det har med könsroller och liknande att göra. Flickor får tidigt lära sig att dom ska hålla ordning på de stökiga pojkarna, medan killar ursäktas med "boys will be boys" tills dom blir för aggressiva, vilket tyvärr pojkar med problematik kan bli, kanske på grund av att deras beteende ursäktas ganska bra tills en viss gräns.

Du gjorde inget WAIS-III eller så? Någon typ av intelligenstest där man mäter förmågan inom olika områden, tex verbal förmåga och arbetsminne? Det är annars en ganska bra metod och där visar det sig ofta att det är någonting neuropsykiatrisk som är problemet på olika sätt. TOVA gjorde aldrig jag, vet inte när det testet kom, jag blev utredd 2006. Däremot gjorde jag andra tester där jag låg långt över gränsen för att sätta en diagnos, så det kanske inte behövdes.

Jag tror att det kan skilja på olika sätt, absolut. Men de flesta npf har gemensamma drag såsom ojämn begåvningsprofil och bristande arbetsminne, men mellan de olika diagnoserna skiljer det sig också. Aspies har svårt att se helheter och tenderar att snöa in sig på detaljer, tex. Det skiljer även mellan "graderna", så personer med svårare autism, i kombination med lägre begåvning (även om det är lindrigt, strax under 70, eller tom strax över), kan ha svårt med det verbala såsom att skilja på pronomen och skapa längre, vettiga meningar. Det gör att de personerna presterar lågt på de språkliga testerna, även om dom samtidigt kan memorera hela böcker, låttexter på andra språk och liknande. Det är svårt att mäta av olika förmågor egentligen, eftersom alla är så olika. Ganska djupt ämne, och svårt att förklara, speciellt nu när jag egentligen borde färga hår och slita mig från datorn för att fira nyår. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Men jag tycker sånt här är grymt intressant, igår tillbringade jag hela kvällen med att läsa både Hans Asperger och Leo Kenners arbete om "autistisk psykopati i barndomen", vilket kanske säger en del om nivån på mitt intresse. Kul att du också är intresserad, det ger lite mer djup i hela ämnet och sånt behöver jag för att behålla intresset för tråden! (inte för att det på något sätt är tråkigt här, men jag gillar att fördjupa mig i orsaker och teorier inte "bara" symtom. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> )<div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (hmm) skrev 2010-12-31 10:11:14 följande:div>Jag kan också få väldiga skratt anfall, typ om nån skriver/gör nått roligt, ungarna undrar vad jag skrattar åt å jag kan knappt prata, tårarna rinner och förklarar vad jag skrattar åt å dom står som frågetecken och undrar vad det va som var så roligt med det dth="15" height="15">

Stod i tunnelbanan (ensam) och fick världens skrattanfall så folk glodde, var tvungen att gå av några stationer tidigare å ta nästa tåg dth="15" height="15">div>Jag kan också få såna där hysteriska skrattanfall över ingenting. Min sambo igår kallade den ena katten för Mufasa eftersom han är rödhårig och förtillfället lejonrakad, jag skrattade i säkert en kvart över hur roligt namnet Mufasa låter. Det är okej i hemmet, han vet hur jag är, men det är pinsamt ibland när det händer bland andra människor. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy"><div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>

Shiiiiiiiit vad många inlägg! Kul! Jag har bara orkat skumläsa men vilken härlig stämning det är här i tråden, underbart att så många känner vänskap här, med tiden kanske det utvecklas till vänskap även irl, vem vet d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad"> 

Önskar er alla ett gott nytt år! der="0" alt="Skål"> 
Ta hand om er!

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Drutten-ADD) skrev 2010-12-30 14:25:11 följande:div>

Strulmaja: Ok, jag har inte hunnit plöja hela tråden än så jag hade missat att RLS hade nämnts. Var mest euforisk över trådstartarens lista i början. En av de bästa jag sett, och ett fantastiskt initiativ. Tänkte att former av de vanligaste samsjukligheterna ev också skulle kunna platsa där. Lite som de symptom som är listade men under andra rubriken "som inte finns hos alla". Fast kanske änå en nu rubrik, eftersom det inte är symptom på ADD/ADHD/AS utan en relaterad åkomma. Problemet med sådan samsjuklighet är att sjukvården älskar att leta efter ETT problem. Har man hittat det så är allting klappat och klart....... inte. T ex ger RLS sömnproblem som i sin tur ger dålig koncentration och gör att man inte fungerar normalt. Då tar man det lätt som hela förklaringen och glömmer att åtgärda det som är ännu viktigare och det finns en bakomliggande ADD som hos mig.
Nu är ju som tur var många specialistenheter inom psykiatrin så duktiga numer att de ser sånt. Men det finns ju fortfarande många som råkat ut för mindre duktiga specialister. Och i primärvården är sådana feldiagnoser mer regel än undantag tyvärr... tror jag. Jag tror de allra flesta som diagnosticeras först har fått gå ett antal vändor till vårdcentralen för att komma hem med depression, GAD, utbrändhet, RLS, dyngsrytmfel som åtgärdas med melatonin mm, innan de så småningom får sin ADHD diagnos.

Anonym ADD: Kul att mitt inlägg hade lite possitiv effekt. Och klart att jag har rätt dth="15" height="15"> . Vi ADD/ADHDare har ju alltid rätt dth="15" height="15"> Skämt å sido, så har jag blivit förundrad över hur empatiska och trevliga de flesta ADD/ADHDare är. Vet inte om det finns vetenskapliga belägg för att det är så. Själv är jag chockad över hur stor skilnaden är mot neurotypiska människor vilka jag ofta upplever som väldigt emotionellt frånkopplade/känslokalla. Visst kan vi vara jobbiga, men vi bryr oss. Tycker det känns så hmmmm..... "helande" (i brist på bättre ord), att ta del av den goda stämningen här.

div>Hej och välkommen förresten! d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad"> 

Min allmänna uppfattning är att hela psykiatribaletten behöver en uppdatering. Inte bara när det gäller ADHD/ADD, utan allt. Läkaren jag fick träffa (han satt visserligen på vårdcentralen) menade att jag med stor sannolikhet INTE har ADHD (ADD hade han inte ens hört talas om) därför jag var för lugn och saklig. De ADHD-människor han träffat innan hade alla varit väldigt hyper, skruvat på sig, plockat med saker osv. Men mycket tack vare den här tråden och den kunskap jag kunnat hämta härifrån stod jag på mig och sa att jag ändå vill träffa någon för en ev vidare utredning och läkaren sa javisst, om du tror att det kan hjälpa dig så ska du få det.

Jag ser ett stort problem i hur läkaren ändå bemötte mig. Långt ifrån alla har en sådan här tråd där de kunnat hämta kunskap om ADHD/ADD, långt ifrån alla vågar stå på sig. Man tänker kanske: Vad vet jag? Det är han/hon som är läkaren. Långt ifrån alla har någon som kan stötta och hjälpa och det gör mig så jävla ont att tänka på hur många odiagnosticerade människor som går runt där ute och lider helt i onödan. Människor som kanske hade haft en mycket bättre och ett mer värdigt liv om de fått en diagnos och därefter den hjälp som behövts. 
Hela den här vårdkarusellen är bristfällig och jag undrar när man ska börja inse det och göra något åt det? Jag har inga problem med att vända mig till vårdcentralen för att kön till öppenpsyk är för lång men då vill jag förfan också bli bemött på ett professionellt sätt, inte få min oro bortviftad utan bli tagen på allvar. Det ska inte spela någon roll vilken vårdgivare jag går till, vem jag är eller hur mycket pengar jag har. 

Sen förstår jag att det är ett problem med alla hypokondriker som kommer med sina 10 m långa listor över symtom på diverse sjukdomar, som tar plats, tid och kostar pengar. Å andra sidan, de förtjänar ju lik förbannat att också tas på allvar och behandlas dom med. Det är svårt, riktigt svårt. 
Och nu har jag helt tappat tråden der="0" alt="Flört">  

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2010-12-31 14:16:45 följande:div>Hej och välkommen förresten! d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad"> 

Min allmänna uppfattning är att hela psykiatribaletten behöver en uppdatering. Inte bara när det gäller ADHD/ADD, utan allt. Läkaren jag fick träffa (han satt visserligen på vårdcentralen) menade att jag med stor sannolikhet INTE har ADHD (ADD hade han inte ens hört talas om) därför jag var för lugn och saklig. De ADHD-människor han träffat innan hade alla varit väldigt hyper, skruvat på sig, plockat med saker osv. Men mycket tack vare den här tråden och den kunskap jag kunnat hämta härifrån stod jag på mig och sa att jag ändå vill träffa någon för en ev vidare utredning och läkaren sa javisst, om du tror att det kan hjälpa dig så ska du få det.

Jag ser ett stort problem i hur läkaren ändå bemötte mig. Långt ifrån alla har en sådan här tråd där de kunnat hämta kunskap om ADHD/ADD, långt ifrån alla vågar stå på sig. Man tänker kanske: Vad vet jag? Det är han/hon som är läkaren. Långt ifrån alla har någon som kan stötta och hjälpa och det gör mig så jävla ont att tänka på hur många odiagnosticerade människor som går runt där ute och lider helt i onödan. Människor som kanske hade haft en mycket bättre och ett mer värdigt liv om de fått en diagnos och därefter den hjälp som behövts. 
Hela den här vårdkarusellen är bristfällig och jag undrar när man ska börja inse det och göra något åt det? Jag har inga problem med att vända mig till vårdcentralen för att kön till öppenpsyk är för lång men då vill jag förfan också bli bemött på ett professionellt sätt, inte få min oro bortviftad utan bli tagen på allvar. Det ska inte spela någon roll vilken vårdgivare jag går till, vem jag är eller hur mycket pengar jag har. 

Sen förstår jag att det är ett problem med alla hypokondriker som kommer med sina 10 m långa listor över symtom på diverse sjukdomar, som tar plats, tid och kostar pengar. Å andra sidan, de förtjänar ju lik förbannat att också tas på allvar och behandlas dom med. Det är svårt, riktigt svårt. 
Och nu har jag helt tappat tråden der="0" alt="Flört">  div>Skönt att hen iaf gick med på att låta dig träffa en med kunskap! Han verkade ju inte riktigt inriktad på neuropsykiatri.
Grejen med psykiatri, precis som övriga vården, är att det saknas tid, resurser och personal. De som finns är säkert kunniga men hinner inte engagera sig och analysera patienterna på det sätt som man skulle behöva för att uppnå bra resultat. Det är för många patienter per psykolog/psykiatriker, tiden finns helt enkelt inte. Psykiatrin tror jag får lida mer än övriga vården, speciellt nu sen LSS kom till och de utvecklingsstörda fått det bättre. Pengarna går dit i större utsträckning än tidigare, vilket är jättebra för de som behöver hjälpen, men tråkigt för oss som behöver en annan sort. Det är "psykfallen" och "de senila gamlingarna" som får de minsta resurserna. Barnpsykiatrin är kanske snäppet bättre, och det är väl tur iallafall. Alltid något. Jag tycker att det behövs en klar förbättring på det planet, vi betalar ju faktiskt bland de högsta skatterna i världen, ska vi då inte få hjälp när vi mår dåligt annat än fysiskt (knappt ens då)? Hemskt egentligen, trodde det här var en välfärdsstat... privat har man ju inte heller råd med eftersom man betalar typ hälften av sina tillgångar i skatt som går till... ja vad?<div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (hmm) skrev 2010-12-31 08:36:23 följande:div>läser å läser alla era inlägg, ni är verkligen duktiga på att skriva och formulera er, jag är totalt värdelös på det, hinner aldrig få ner orden jag tänker därför skriver jag inte så mycket, men finns gärna med i gemenskapen lite så där utanför som vanligt dth="15" height="15">div>Jag är oxå värdelös på att formulera mig rätt, bara att skriva 3-4 meningar kan ibland ta sin lilla tid och en del här är SÅ duktiga på det.<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD?) skrev 2010-12-31 09:04:05 följande:div>Men kom med in i gemenskapen! Skriv och utryck dig på det sätt som passar dig! Det behöver ju inte vara fullständiga meningar d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad"> En klok person sa till mig en gång: "Skriv det du KAN skriva och inte det du VILL skriva". Det tankesättet har hjälpt mig mycket eftersom jag tidigare lätt fastnade på att texten inte blev som jag ville eller hade tänkt att den skulla vara.. div>Oh vilken klok person, tror jag ska börja tänka så istället , tack hihi.

Trådstartaren: dicin.se/dyn_main.asp?page=1512">http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=1512
Angående din RLS fråga, med järntillskott. Ovan en länk till grymt bra sammanfattning. Kort, ja man labbar med järntillskott, men det tycks bro på. Vissa har RLS pga brist. Andra har inga synliga brister i näringsämnen.

Allmänt kan jag bara hålla med om hur grymt härligt det är att ha hittat andra från samma planet, jag med. Tack för att ni finns och delar med er av er kunskap och erfarenheter, och framförallt humor och värme. För mig har det betytt otroligt mycket!

Fått diagnos: Japp kan bara hålla med att den situation man har just för tillfället avgör extremt mycket hur mycket "diagnos" man har. Under ordnade förhållande funkar jag riktigt hyffsat utan medicin. När det blir problem, dåliga rutiner, osäkerhet kring viktiga saker som ekonomi mm, ja stress, då blir det inte kul. Har noll tolerans för stress, får kort stubin, ångest, och kan inte få ordning på tankefabriken. Missar möten, glömmer saker hakar upp tankarna onormalt mycket på problemen, och tappar all produktivitet.

Katten: Jo jag gjorde den där Wais III. Hade väldigt mycket sämre arbetsminne relativt övriga. Var även långsam och omständig på vissa moment. Så det var en klockren profil för diagnosen tyckte den som gjorde utredningen. Fast totalt hade jag ändå löjligt höga värden. Vilket har inneburit att jag fixade universitetet också, utan att plugga. Och förmodligen även därför som jag fått diagnosen så sent, på gott och ont. Det finns en hel del intressanta aspekter på det där. Men det kanske vi kan utveckla lite mer en annan gång. Kan dock säga att jag väldigt gärna skulle vilja ha en egen parkeringsplats till bilen så jag slipper springa runt ett par kvarter var och varannan dag, när jag glömt var jag parkerat den dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Brukar ju vara för sen 90% av gångerna ändå, och då funkar det så dåligt att springa runt och leta också ... hahaha.... på tal om minnet dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Ville egentligen bara önska alla härliga människor här ett "galet" dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> sprudlande och givande nytt år. Hoppas ni alla hittar lycka och glädje!

Strulmaja: Tack för det varma välkomnandet! Håller med dig. Till mig har också ett par läkare sagt att jag inte kan ha ADD, + ... lite intressant, även en psykolog som sa sig ha diagnosticerat dessa åkommor, -"för då syns det på de personerna, antingen springer de på väggarna, eller så är de "sega" som drogade". Ungefär så sa psykologen, kommer ju inte ihåg ordvalet exakt. Helt otroligt! Men det blir väl lätt så med brist på läkare och psykologer. Landstingen slåss över att få anställa även de sämsta, för de räcker ändå inte till. Jag menar, det är ju skrämmande. Psykologen sa till mig att det inte "var något fel på mig". Rekomenderade lite förkovring i "mindfullness", och läsa boken "Munken som sålde sin Ferrari" (stavning?). Då har jag beskrivit för henne hur mitt liv rasat ihop, att jag inte läst en hel bok i vuxen ålder (kan inte hålla koncentrationen). Och dessutom rekomenderade hon den sämsta boken i världshistorien. Jag menar, det kanske finns samanlagt 1 sida tänkvärda meningar i den boken, och det kan ju ha ett värde, men författaren måste vara så fundamentalt PUCKAD, att han inte ens skäms för sig själv. Nåväl, titeln är ju väldigt säljande så den prestationen får han väl ha cred för. Tydligen sålde boken bra också för ca 5-10 år sedan. Bra för honom. Men alvarligt. Undvik den boken! Och hittar ni en psykolog som rekomenderar den boken.... SPRING FÖR LIVET! hahaha.
Go natt! Vi hörs dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Drutten-ADD) skrev 2011-01-01 03:58:33 följande:div>Strulmaja: Tack för det varma välkomnandet! Håller med dig. Till mig har också ett par läkare sagt att jag inte kan ha ADD, + ... lite intressant, även en psykolog som sa sig ha diagnosticerat dessa åkommor, -"för då syns det på de personerna, antingen springer de på väggarna, eller så är de "sega" som drogade". Ungefär så sa psykologen, kommer ju inte ihåg ordvalet exakt. Helt otroligt! Men det blir väl lätt så med brist på läkare och psykologer. Landstingen slåss över att få anställa även de sämsta, för de räcker ändå inte till. Jag menar, det är ju skrämmande. Psykologen sa till mig att det inte "var något fel på mig". Rekomenderade lite förkovring i "mindfullness", och läsa boken "Munken som sålde sin Ferrari" (stavning?). Då har jag beskrivit för henne hur mitt liv rasat ihop, att jag inte läst en hel bok i vuxen ålder (kan inte hålla koncentrationen). Och dessutom rekomenderade hon den sämsta boken i världshistorien. Jag menar, det kanske finns samanlagt 1 sida tänkvärda meningar i den boken, och det kan ju ha ett värde, men författaren måste vara så fundamentalt PUCKAD, att han inte ens skäms för sig själv. Nåväl, titeln är ju väldigt säljande så den prestationen får han väl ha cred för. Tydligen sålde boken bra också för ca 5-10 år sedan. Bra för honom. Men alvarligt. Undvik den boken! Och hittar ni en psykolog som rekomenderar den boken.... SPRING FÖR LIVET! hahaha.
Go natt! Vi hörs dth="15" height="15">div>Lite så sa den här läkaren också... att har man ADHD så syns det.
Men rätta mig om jag har fel, det var väl inte alltför länge sen man (forskare?) kom på att man kan ha ADHD/ADD även som vuxen. Detta kanske inte ha hunnit nå fram till alla läkare?
Sen en annan sak. Den här läkaren jag träffade ska ändå ha cred för en sak - han erkände sitt okunnande. Han sa att det inte var hans område (och det visste jag ju innan men jag var där för att ta prov på sköldkörteln bl.a) och när vi började prata om olika hormoner etc började han googla för att kunna ge mig det exakta svaret. Han sa något i stil med att det var länge sen han utbildade sig, att man hinner glömma mycket och måste läsa på i efterhand.
Och visst, det kanske man inte vill höra från en läkare. Många (jag bl.a) har en tendens att höja dom till skyarna, utse dom till någon slags Gud, någon ska ska kunna och veta allt, någon ska som kunna rädda livet på mig oavsett vad. Ibland glömmer vi kanske att de, läkarna, psykologerna etc är människor de också. Inte för att ursäkta de riktigt usla läkarna, inte alls, men de har mycket att leva upp till och deras arbetsförhållanden är nog inte de bästa. 

Förresten, den där boken skulle inte få så mycket som en blick från mig. Tyckte den lät ointressant redan på titeln d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad">
God fortsättning!

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD) skrev 2011-01-01 03:04:13 följande:div>Jag är oxå värdelös på att formulera mig rätt, bara att skriva 3-4 meningar kan ibland ta sin lilla tid och en del här är SÅ duktiga på det.<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD?) skrev 2010-12-31 09:04:05 följande:div>Men kom med in i gemenskapen! Skriv och utryck dig på det sätt som passar dig! Det behöver ju inte vara fullständiga meningar d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad"> En klok person sa till mig en gång: "Skriv det du KAN skriva och inte det du VILL skriva". Det tankesättet har hjälpt mig mycket eftersom jag tidigare lätt fastnade på att texten inte blev som jag ville eller hade tänkt att den skulla vara.. div>Oh vilken klok person, tror jag ska börja tänka så istället , tack hihi.div>Problemet för mig är att som jag tänker saker i huvudet är det omöjligt att formulera i enkla meningar. Det är ju så mycket av tankarna som är ihopkopplat med varandra! Jag upplever att bakom varje mening jag skriver finns det ett helt moln med information som hör till men som jag inte kan få ner i text.

Jo, en väldigt klok person som har hjälpt mig mycket. d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad">