ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2010-12-31 15:09:17 följande:div>Skönt att hen iaf gick med på att låta dig träffa en med kunskap! Han verkade ju inte riktigt inriktad på neuropsykiatri.
Grejen med psykiatri, precis som övriga vården, är att det saknas tid, resurser och personal. De som finns är säkert kunniga men hinner inte engagera sig och analysera patienterna på det sätt som man skulle behöva för att uppnå bra resultat. Det är för många patienter per psykolog/psykiatriker, tiden finns helt enkelt inte. Psykiatrin tror jag får lida mer än övriga vården, speciellt nu sen LSS kom till och de utvecklingsstörda fått det bättre. Pengarna går dit i större utsträckning än tidigare, vilket är jättebra för de som behöver hjälpen, men tråkigt för oss som behöver en annan sort. Det är "psykfallen" och "de senila gamlingarna" som får de minsta resurserna. Barnpsykiatrin är kanske snäppet bättre, och det är väl tur iallafall. Alltid något. Jag tycker att det behövs en klar förbättring på det planet, vi betalar ju faktiskt bland de högsta skatterna i världen, ska vi då inte få hjälp när vi mår dåligt annat än fysiskt (knappt ens då)? Hemskt egentligen, trodde det här var en välfärdsstat... privat har man ju inte heller råd med eftersom man betalar typ hälften av sina tillgångar i skatt som går till... ja vad?div>Håller med i allt du skriver!

Godmorgon Strulmaja!

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD?) skrev 2011-01-01 09:16:55 följande:div>Problemet för mig är att som jag tänker saker i huvudet är det omöjligt att formulera i enkla meningar. Det är ju så mycket av tankarna som är ihopkopplat med varandra! Jag upplever att bakom varje mening jag skriver finns det ett helt moln med information som hör till men som jag inte kan få ner i text.

Jo, en väldigt klok person som har hjälpt mig mycket. d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad">div>Jag säger detta från hjärtat. Jag tycker inte att någon här uttrycker sig dåligt alls. Tvärtom och det faktiskt något jag tänkt ta upp i tråden, hur otroligt duktiga alla är på att formulera och uttrycka sig, sätta ord på sina tankar och känslor. Att sen vissa inlägg kan bli spretiga, att man hamnar på sidospår och sådär, ja, det hör liksom tråden till men jag ser en viss charm i det d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad"> 

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD?) skrev 2011-01-01 09:31:41 följande:div>Godmorgon Strulmaja!div>God morgon! Allt väl? Lugnt nyårsfirande?

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-01 09:34:34 följande:div>Jag säger detta från hjärtat. Jag tycker inte att någon här uttrycker sig dåligt alls. Tvärtom och det faktiskt något jag tänkt ta upp i tråden, hur otroligt duktiga alla är på att formulera och uttrycka sig, sätta ord på sina tankar och känslor. Att sen vissa inlägg kan bli spretiga, att man hamnar på sidospår och sådär, ja, det hör liksom tråden till men jag ser en viss charm i det d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad"> div>Jag håller helt med! Jag tycker inläggen i den här tråden är ovanligt logiska och jag upplever att jag har lättare än vanligt att följa med i tankegångarna. d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad">

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-01 09:35:56 följande:div>God morgon! Allt väl? Lugnt nyårsfirande?div>Tack det är bra! Vi var på en trevlig nyårsfest men jag blev fort trött.. d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif" border="0" alt="Obestämd"> Jag har problem med hög musik, folk som pratar samtidigt eller springer omkring..

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Drutten-ADD) skrev 2011-01-01 03:58:33 följande:div>Strulmaja: Tack för det varma välkomnandet! Håller med dig. Till mig har också ett par läkare sagt att jag inte kan ha ADD, + ... lite intressant, även en psykolog som sa sig ha diagnosticerat dessa åkommor, -"för då syns det på de personerna, antingen springer de på väggarna, eller så är de "sega" som drogade". Ungefär så sa psykologen, kommer ju inte ihåg ordvalet exakt. Helt otroligt! Men det blir väl lätt så med brist på läkare och psykologer. Landstingen slåss över att få anställa även de sämsta, för de räcker ändå inte till. Jag menar, det är ju skrämmande. Psykologen sa till mig att det inte "var något fel på mig". Rekomenderade lite förkovring i "mindfullness", och läsa boken "Munken som sålde sin Ferrari" (stavning?). Då har jag beskrivit för henne hur mitt liv rasat ihop, att jag inte läst en hel bok i vuxen ålder (kan inte hålla koncentrationen). Och dessutom rekomenderade hon den sämsta boken i världshistorien. Jag menar, det kanske finns samanlagt 1 sida tänkvärda meningar i den boken, och det kan ju ha ett värde, men författaren måste vara så fundamentalt PUCKAD, att han inte ens skäms för sig själv. Nåväl, titeln är ju väldigt säljande så den prestationen får han väl ha cred för. Tydligen sålde boken bra också för ca 5-10 år sedan. Bra för honom. Men alvarligt. Undvik den boken! Och hittar ni en psykolog som rekomenderar den boken.... SPRING FÖR LIVET! hahaha.
Go natt! Vi hörs dth="15" height="15">div>Jag har inte riktigt fattat det här mindfullness. Är det någon här som blivit hjälpt av det?

Jag har också problem att läsa böcker sen jag blev vuxen. När jag var tonåring älskade jag att stänga in mig på rummet och bara ligga och läsa böcker! men nu klarar jag inte av det längre, antingen så somnar jag eller så kommer jag på att jag ska göra nåt annat. Det känns lite synd för egentligen älskar jag ju böcker. Jag gillar föresten bibliotek också, tycker om lugnet, ordningen, infomationen.. ibland ångrar jag att jag inte blev bibliotekarie.

Men då vet jag att jag inte missar något genom att inte läsa den boken om munken i alla fall, du verkar föresten vara en kul kille!

Strulmaja: Det ligger nog mycket i vad du säger. Kunskapen om Vuxen-ADHD är relativt ny. Och det kommer ta ytterligare en del tid innan det hinner nå ut ordentligt. Själv blir jag lika glad varje gång jag ser en läkare läsa på. Mycket bättre än de där tvärsäkra "jag kan minsan allt, och du vet ingenting" typerna dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">
Men vilken tur att nätet finns! Tror jättemånga blir hjälpta av att läsa på forum som det här. Och då kan de hjälpa läkarna på traven. Hade inte internet funnits hade jag fortfarande varit "helt lost".

ADD?: Tack för de snälla orden! Dessutom, intressant att vi har haft samma förhållande till läsning !!! Jag läste också massor som yngre. Det var min stimulans och verklighetsflykt. Hade svårt att lägga undan böcker, utan sträckläste ofta och glömde äta mm dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Sedan högstadiet har jag dock knappt läst en hel bok. Gillar dock verkligen bibliotek. Nu bläddrar jag dock mest i månadsmagasin på områden som intresserar mig. Hoppar hit och dit, läser små korta artiklar. Helst inte längre än en sida i taget. Lite som att zappa på TVn. Min stackar sambo blir galen på mig. Jag måste ha den stimulansen.... tittar inte sällan på 2 eller 3 program åt gången dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> hehe....

En annan kul liten bieffekt av att behöva stimulans hela tiden och alltid vara stressad, är att jag inte kan promenera, eller bara gå för att ta mig från A till B. Det är alldeles för ineffektivt. Cykel går snabbare, eller bil. Och har man inte det.... ja då måste man åtminstone jogga så det går undan. Hmm.... bara en liten tanke dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Drutten-ADD) skrev 2011-01-01 03:41:55 följande:div>Trådstartaren: dicin.se/dyn_main.asp?page=1512">dicin.se/dyn_main.asp?page=1512" target="_blank">www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=1512
Angående din RLS fråga, med järntillskott. Ovan en länk till grymt bra sammanfattning. Kort, ja man labbar med järntillskott, men det tycks bro på. Vissa har RLS pga brist. Andra har inga synliga brister i näringsämnen.

Allmänt kan jag bara hålla med om hur grymt härligt det är att ha hittat andra från samma planet, jag med. Tack för att ni finns och delar med er av er kunskap och erfarenheter, och framförallt humor och värme. För mig har det betytt otroligt mycket!

Fått diagnos: Japp kan bara hålla med att den situation man har just för tillfället avgör extremt mycket hur mycket "diagnos" man har. Under ordnade förhållande funkar jag riktigt hyffsat utan medicin. När det blir problem, dåliga rutiner, osäkerhet kring viktiga saker som ekonomi mm, ja stress, då blir det inte kul. Har noll tolerans för stress, får kort stubin, ångest, och kan inte få ordning på tankefabriken. Missar möten, glömmer saker hakar upp tankarna onormalt mycket på problemen, och tappar all produktivitet.

Katten: Jo jag gjorde den där Wais III. Hade väldigt mycket sämre arbetsminne relativt övriga. Var även långsam och omständig på vissa moment. Så det var en klockren profil för diagnosen tyckte den som gjorde utredningen. Fast totalt hade jag ändå löjligt höga värden. Vilket har inneburit att jag fixade universitetet också, utan att plugga. Och förmodligen även därför som jag fått diagnosen så sent, på gott och ont. Det finns en hel del intressanta aspekter på det där. Men det kanske vi kan utveckla lite mer en annan gång. Kan dock säga att jag väldigt gärna skulle vilja ha en egen parkeringsplats till bilen så jag slipper springa runt ett par kvarter var och varannan dag, när jag glömt var jag parkerat den dth="15" height="15"> Brukar ju vara för sen 90% av gångerna ändå, och då funkar det så dåligt att springa runt och leta också ... hahaha.... på tal om minnet dth="15" height="15">

Ville egentligen bara önska alla härliga människor här ett "galet" dth="15" height="15"> sprudlande och givande nytt år. Hoppas ni alla hittar lycka och glädje!div>

Åh Drutten, jag läser detta med ett stort flin på läpparna. KÄnner igen mig sååå väl.
Dels det där du skrev senare om att inte bara kunna promenera någonstans, jag är som så att jag har alldeles för dåligt tålamod för att bara "söndagspromenera" och framför allt söndagspromenera utan något specifikt mål. Går jag så går jag SNABBT som f-n, oftast för att jag ska någonstans eller för att jag ska powerwalka. Hursom så går jag så snabbt att ingen i min bekantskapskrets hänger med, och det är för att jag blir så uttråkad av pensionärslunk som vissa verkar älska att ägna sig åt.

Sen det där med att hitta en parkerad bil. Vet inte hur många gånger jag och min kille har kommit ut från köpcentrum och han tittar på mig med ett flin och frågar "nå, var ställde vi bilen nu då?" för att liksom utmana mig. Jag har INGEN aning. Detta gäller även när jag parkerar själv. Jag MÅSTE påminna mig själv att komma ihåg nå't kännetecken för platsen, annars är jag helt lost. Detta glömmer jag såklart oftast, så för det mesta får jag leta (eller rättare sagt, min kille får leda mig till bilen eftersom han alltid kommer ihåg dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> )

Jag är precis likadan när det gäller stress, om allting är lugnt, harmoniskt i mitt liv och jag sover och äter bra - då klarar jag mig hyggligt.  Blir det någon form av motstånd eller stress, då är det kört. Jag brakar ihop som ett korthus och detta är så deprimerande eftersom jag aldrig kan känna mig stark. Även när jag är stark så vet jag att minsta motgång knäcker mig, och då är det svårt att känna sig som en stark människa överlag. Jag blir ledsen och osäker eftersom jag känner som att jag omöjligt kan vara en stabil och skyddande mamma när jag så lätt bryter ihop, om något händer måste ju JAG vara den som ser till att skydda min familj, och jag är så rädd att misslyckas. Dessa känslor knäcker mig just nu, tror att de är den främsta anledningen till att jag är så deppig just nu. :( Vill vara en pigg, glad, stark, harmonisk, livfull mamma - inte konstant ångestfylld och trött. :'(

Jag är också en av de i tråden som har RLS, ganska kraftig dessutom. Senast inatt låg jag och trummade med benen mot madrassen i säkert en halvtimme bara för att lindra kliandet och krypandet, höll på att bli galen.

För övrigt så har jag också gått igenom skolan lätt, utan att behöva anstränga mig - ända fram tills i gymnasiet då vi skulle arbeta fritt och inte längre hade given struktur - när ansvaret att  hushålla med tid och prioritera rätt hamnade på mig så föll allt. Kunde dock fortfarande komma till skolan en gång i veckan och skriva full pott på prov, iallafall i vissa ämnen..

Anonym (Drutten): Du skriver att du kan titta på flera program samtidigt, parallelt då antar jag? Är det enbart för att du behöver stimulansen eller för att du inte kunnat välja program? Jag gör likadant nämligen men det har enbart med min beslutsångest att göra, att jag vill se fler än program och så kan jag inte välja utan zappa mellan dom båda. Däremot läser jag flera böcker 3-4 parallelt med varandra men där handlar det inte om beslutsångest (jo ibland) men jag blir fort uttråkad av att "bara" läsa en bok och behöver ett par att byta mellan, blandat facklitteratur med skönhets/deckare/romaner. Sen har jag ju en "urge" (kommer inte på svenska ordet) att lära mig så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Om det är särskilt effektivt att läsa så många böcker parallelt vet jag inte, men det KÄNNS effektivt och precis så stimulerande som jag tycks kräva.

Det här med att parkera bilen är ett sattyg. I vissa parkeringshus har man som något slags system med bokstäver och siffor för att det ska vara enklare att hitta bilen (I guess) men jag har aldrig förstått det där systemet. Jag kan vara bombsäker på vart jag ställde bilskrället men lik förbannat har jag alltid fel. Står den i ett p-hus är jag inte ens på rätt våning och letar d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif" border="0" alt="Obestämd">