Umgängesrätt,hur funkar det?

Du vill inte låta honom vara själv med barnet. Det är ju ditt ego som gör att du inte vill att han ska vara själv med barnet innan det är 1 år.
Varför inte låta barnet och pappan få chansen att ha en normal relation hemma hos pappan, vilket är barnets hem också, och inte att pappan ska komma hem som en lekfarbror ett par timmar i veckan.

Du sätter inte barnet behov först. Du sätter ditt egna ego först.

Som sagt, man får ju göra en bedömning utifrån varje individs situation och jag helammar min son nu, när det e dags för mat så kommer jag komplettera med amning åxå.

Men som nuläget är så e det inte tal om att jag skriver på gemensam vårdnad.

Å detta tolkar du efter att ha läst några sidor? när du inte vet ett skvatt om bakgrunden ?
Som Fr samt min advokat sa-DIN främsta uppgift är att skydda barnet även om det innefattar emot pappan! pappan får träffa barnet hur mkt han vill i barnets hem där den lille känner sig trygg å med mig som h*n har störst behov av just nu.
Dig tänker jag inte ens bry mig om att svara mer, du verkar ha egna bekymmer att tyda av dina inlägg, kanske borde du lösa dom först!
tack å hej

Nej, men om han drar det till rätten så ha det i åtanke att hälften av dagarna tillfaller honom och vill han vara svinig så skiter han i att skriva över dagar på dig, du står utan dagar och en bebis på armen.

Ok - åter till din grundfråga: "Nu undrar jag rent juridiskt hur det ser ut,från vilken ålder kan han kräva sitt umgänge utan mig?"

Svar: Finns inget i lagen som anger en viss ålder på barnet när pappan kan ha ensamt umgänge.

För att dra ett exempel. Om en mamma dör är det normala att pappan får vårdnad, boende och allt umgänge med barnet oavsett ålder på barnet. Det behöver inte bli så men i de allra flesta fall blir det så. Detta även om barnet är en timme gammalt.

Finns alltså ingen ålder på barnet som gör att en pappa är diskvalificerar för att ha ensamt umgänge.

Sen hur det är i ditt fall är en helt annan sak då varje fall skall bedömas enskilt.

Aså han e en egoist på många sätt, men nej så svinig e han inte..men tack för omtanken :)

Sen vad det gäller att barnet ska ha ett hem hos sin pappa, jaa allt barnet äger har jag köpt till å börja med. Pappan har inte eköpt ngn säng,skötbord,babysitter -INTE en penal att ha i sitt hem när hans barn skulle vara där. Vilket intresse i att ha han i sitt hem då!

Tack så mkt för ett svar som var exakt det jag sökte. som jag skrev i Ts så bad jag inte om att få moraliska råd, eller känslomässiga sådana utan undrade vad lagen säjer, vilket en viss anonym inte varkar ha fattat, kanske denna bör läsa Ts igen.
Men tack,du har bekräftat lite av det jag misstänkte å i princip det Fr sa idag när jag ringde.

Jag tolkar det utefter vad jag läser att du skriver.
Drar han det till domstol kommer du inte komma långt med dessa påståenden om honom.

Min sambo var i samma sits som pappan till ditt barn.
Gissa vem som står med skägget i brevlådan och har inte enskild vårdnad och måste lämna ifrån sig barnet (fick göra det när barnet var 7 månader). Hon höll på att förlora hela vårdnaden för hon höll på som du.

Spelar ingen roll om du tycker att han är omogen m.m. bara för du är bitter eller vad det än nu är!
För de ser till barnet och att de ska ha en normal fungerande relation till båda sina föräldrar.

Dessutom fick hon snällt gå och börja söka jobb igen isätllet för att vara hemma med barnet för min sambo behövde sina föräldradagar och hade mindre lust att skriva över dom på henne när hon hållt på som hon gjort. Och hon hävdade att hon bara tänkte på barnets bästa hela tiden.

Men lycka till! Och hoppas pappan till barnet tar sitt förnuft till fånga och stämmer dig på vårdnad, boende och umgänget!

Ytterst få föräldrar mister umgängesrätten. Det är bara i de fall där arnet blivit brutalt hotad eller utsatt som umgänge nekas. Pappan till det här barnet har inte jor något illa mot barnet.