ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

Hej!

Nu har jag varit hos doktorn och pratat ADD/ADHD. Jag hade med mig en lång lista där jag bara punktat upp de egenskaper jag har som gör att jag tror att jag kan ha ADD, och han sade att man sällan är så organisatorisk och eftersom jag skrivit en lista gjorde det honom skeptisk till att jag skall ha ADHD.

Är det så? Ni med diagnos, kan ni inte skriva listor?? Det var typ fyra sidor som jag skrev på i flera dagar, varje gång jag kom på något nytt kladdade jag ner det på ett papper och sedan samlade jag ihop alla papperna (eftersom det var skrivet kladdigt på lite vad som helst) och pillade in det på datorn och skrev ut till honom eftersom jag visste att det skulle bli hjärnstillestånd när jag väl kom dit. Vad säger ni?

Har telefontid med honom på fredag iaf så får väl veta då om det blir utredning eller ej..

Du, listor, det är nog en sak 99% av de med ADHD/ADD använder som livlina för att ens kunna funka någorlunda. Så din läkare måste vara född i farstun! 

Jag började med listor redan som typ 10-12 åring, ren överlevnadsstrategi. Så inte sjutton kan det vara ovanligt att vi använder oss av listor, sen kanske det är svårt att få ihop en lista på kort tid eller få ner allt, glömskan kan ju ställa till även där.

Men tycker du ska be om bedömning av en läkare som har koll! Alternativt att du frågar läkaren hur stor erfarenhet han har av ADHD-patienter "för att alla jag känner som har fått diagnos ADHD skriver listor i tid och otid för att ens komma ihåg att borsta tänderna":... ;) 

 

Tack för ditt svar! Jag tyckte det lät jättekonstigt också! Jag har också skrivit listor hela mitt liv, ang allt! Sedan glömmer jag ofta bort att titta på dem såklart, men har jag inte skrivit ner det finns det liksom inte. Han sade att man "Inte är så strukturerad". Strukturen låg väl i att jag lämnade blankrader mellan varje punkt typ, eeeh..Och så hade jag delat upp det i nutid och barndom, kanske var det. Var helt svettig när jag gick därifrån, hu jobbigt.

Sedan sade han att man noga skulle tänka igenom om man verkligen ville ha en diagnos eftersom det kunde få konsekvenser, typ negativa.. som vad? Har inte tänkt använda diagnosen (om jag nu får en) som ursäkt till att jag är slarvig, vilket jag sa till honom. Och då sade han att "det kan dyka upp andra diagnoser" Men jaha? Vad gör det isf? Jag har ju dem isf oavsett om de står på papper eller ej, det ändrar ju inte vem jag är liksom. Och då började jag såklart tänka sådär att "tänk om de tar mina barn, eller om jag MÅSTE ha någon avlastning med barnen mot min vilja" eller så...Men det kan de väl inte? Eller?

Nej dom kommer inte ta barnen eller tvinga sig på er. Däremot om dom är "som dom ska" så ska dom ERBJUDA stöd i hemmet och med barnen. 

Din läkare låter bara mer och mer korkad, kanske så pass att h*n skulle platsa i Aftonbladets granskning ;)

Diagnos + ev "samsjukdomar" är ju BRA att få. Mer bra än dåligt! Hur sjutton ska man kunna få rätt hjälp annars? Hur ska man kunna bli erbjuden medicin?

Jag vill tillägga att jag trappar i Concerta nu och det är så sjukt men jag har aldrig sett världen så här, jag vet inte ens vilka ord jag ska beskriva för det jag upplever, det är känslor jag aldrig känt?

Tänk om det skulle visa sig att även du har ADHD och detta skulle kunna hända för dig? Låt inte en puckodoktor hindra denna eventuella framtid!!! Ibland får man pissa så mycket i motvind när det kommer till vården. Men står man på sig och ifrågasätter och kommer påläst så får man igenom sin vilja!

Tips, läs på om dina rättigheter som patient. Läs på om dina rättigheter till remiss, second opinion osv. Samt fråga läkaren hur stor erfarenhet denne har av just ADHD. Denne kanske läser en kriterielista men eg inte vet innebörden. Det är psykiatriker som utreder och kan detta bäst. Alternativt psykiatriker. Är din läkare allmänläkare eller psykiatriker? Allmänläkare har aldrig någonsin kunnat hjälpa mig med saker som är icke fysiska.

Håller tummarna och skickar ett ton med PEPP till dig!!!! 

*psykolog som utreder, skrev fel (oooops)

Tack så jättemycket! Vad glad jag blir av ditt inlägg! :D

Jag sa det till honom också, att om det nu är så att det finnas hjälp för mig så vill jag ju naturligtvis ha möjligheten att få det! Och jag sade också det att om man får veta diagnoser har man ju plötsligt tillgång till verktyg man inte har själv annars.

Han är bara allmänläkare på vårdcentralen. Såklart. Men får väl se vad han säger på fredag, huff! Han talade först om att "då tycker jag vi nöjer oss med detta samtalet sålänge" eeeh, hur hjälper det mig? Och ville att jag skulle tänka igenom saken ordentligt. Som om jag inte gjort det liksom!

Kan du berätta mer om skillnaden med medicinen? Hör så många berätta om att det är sådan skillnad och att allt blir bättre, men är så nyfiken på hur liksom =)

Alltså jag är så himla glad för familjeliv just nu, och att jag kan fråga folk som vet om detta! Tack!

Be om remiss till psyk, säg "Jag tror inte du kan hjälpa mig" eller om du vågar "tror inte du är kvalificerad nog att hjälpa mig, jag tror det är mer lämpligt att jag får träffa en psykiatriker" ;)

Jag är bara på infasningen av medicinen men det är ju otroligt hur man kan känna skillnad!

Är LUGN, ångestfri, klartänkt, fokuserad, koncentrerad... känner inte av min ljuskänslighet och att visuella intryck är påtagliga. Jag ser längre (alltså istället för att världen ser grötig ut efter några meter så har det blivit mer avstånd till gröten) och sorterar det jag ser som jag tror "normala" gör? Känns som att min personliga sfär ökats. Att jag kan gå ut och ta in naturen och omgivningen på ett helt annat sätt. Vara närvarande och inte i snurrande hjärnan. Börjar nästan tro att jag ska kunna ta körkort i framtiden. Har helt magiskt förstått varför jag inte ens sett det som möjlighet. Har bara känt obehag då jag övningskört, känt det som världen kommer emot mig, ljus distraherar (aldrig klarat av att övningsköra i mörker pga lyktstolpar osv)... gav upp övningskörning för 8 år sedan för det var bara helt omöjligt vara närvarande och fokuserad mentalt i bilen.

Hoppas detta håller i sig och bara blir bättre och bättre.

Hoppas detta peppar andra att stå på sig till rätten att få utredning och med det möjligheten att testa om mediciner kan hjälpa. Jag var inställd på att det inte hjälper alla så därför känner jag nog ännu mera ödmjukhet när jag känner det så mkt positivt! :)

Ska höra vad han säger under telefontiden på fredag först, men remmiterar han mig inte ska jag gå vidare! =)

Vad häftigt! Jag tycker också ljus är skitjobbigt, är glad idag för att det är mulet, annars måste jag gå och stänga in mig i sonens rum bakom mörkläggningsgardinen när solen lyser in i lägenheten på förmiddagarna. Tycker det är jobbigt soliga dagar. Jag har dock inga problem att se långt ute, dock tittar jag på fel saker och inte på hur jag går eller kör barnvagnen eller så. Vill inte ta körkort heller eftersom jag vet att jag skulle bli en trafikfara eftersom jag är så lättdistraherad och absolut inte kan hålla alla sakerna i skallen.

Ååååh vill bara veta nuuuu!

Hej. Ny här. Läst denna tråd ett tag men ej velat skriva. Eller ja lus läst. Har ej tålamod att läsa dom
Långa inläggen. Har precis avslutat min utredning och väntar nu på möte där ja ska få svar . Lite nervös är
Man. Ska man äntligen få "hitta hem"

Yay, jag får remiss för utredning! Känns bra men iih, tänk om jag bara inbillar mig och överdriver, att alla andra har det mycket mycket värre etc.. oh well, nu är bollen satt i rullning, men oj vad jag tvivlar på mig själv just nu..