Hej!
Jag tänkte att vi kan ha en mötesplats för att diskutera livet med ADD/ADHD som vuxen. Både styrkor och svagheter. Bekymmer man stöter på hemma eller på jobbet. Tips på att få vardagen att fungera, mediciner, boktips osv. Hur utvecklar man de positiva sidorna?
Alla är välkomna! Med eller utan diagnos. Anonym eller inte 
För att diskutera symptom på ADD hänvisar jag till den här tråden: www.familjeliv.se/Forum-4-50/m55084114.html
trevlig tråd=)
Själv så fick jag min diagnos för ca 1år sedan,
har ADHD, drag av asperger och autism.
Här är en till.
Har precis fått en tid till läkaren och hoppas på en remiss.
Vet inte vad jag ska börja...men har alltid varit extrem lugn, utåt alltså. Inombords är jag kaos.
*Skolan var jättejobbig. Har svårt för allt, förutom det jag är väldigt intresserad av, dvs estetiska ämnen, slöjd och hemkunskap. Matte är bara att glömma. Har redan ställ "dyskalkylidiagnos" på mig själv. Får panik. Började gråta när min sambo skulle lära mig bromsstreckan. Han förklarade i 30 min. Tillslut fattade jag..i 2 minuter. Sen glömde jag det. Kan inte räkna de enklaste tal, särskilt inte under lite stress som i affären.
*Har aldrig lärt mig en läxa. Kunde däremot sitta och lära mig en annan bok innantill som jag själv tyckte var intressant. vet inte hur man pluggar. kan inte.
*Skolkade från gympan redan i femte klass. Blev nämligen alltid nervös när vi skulle spela något med massa regler osv, tex handboll, för jag fattade aldrig. Alla började spela men jag hände inte med.
Kan inte heller göra två olika saker med händerna och fötterna.
*Är 26år idag och kan fortfarande inte spela ett monopol, spela kort osv. Vet inte hur man gör. Lär jag mig reglerna glömmer jag dom igen.
*I tonåren var jag otroligt självdestruktiv. Prövade olika droger, låg massa olika killar osv. Skolkade 80% av skolgången.
*Fungerar bra på jobbet. Jobbar i vården. Har jag en ledig satt kommer jag aldrig igång. Går upp vid 9 kanske, sätter på kaffet, dricker kaffe framför datorn.. 2-3 koppar i flera timmar, röker, kan sitta fram till 14 utan att ens äta frukost. Glömmer äta. Går förbi disk, tvättstuga och tittar på allt..men kan inte ta mig för något.
Går inte ens ut med hunden! 30 minuter innan min man slutar jobbet röjer jag det värsta.
*Övertolkar, analyserar, och ältar allt. Känner mig mobbad på dom flesta arbetsplatser, Har extremt låg självkänsla och tror att alla tycker jag är knäpp, pratar skit osv. Känslig för kritik.
*OM jag städar, gör jag såhär: Börjar hänga upp tvätten, lämnar hälften för att torka av diskbänken, torkar av halva, hittar en kaffekopp, ställer den i maskinen, och börjar plocka in där..tarnpar i nåt klet, torkar upp det..ser att golvet är smutsigt och börjar mobba..tänker att "när jag ändå har moppen framme kan jag likaväl moppa överallt", men kommer på att då måste jag dammsuga först. Dammsugar, hittar ett gammalt kort under soffan..börjar kolla på kort. Glömmer allt annat. Tillslut ser allt värre ut än när jag började. Har varit sådan sen jag var liten.
*Kan inte sitta helt still. Pillar sönder NAGELBANDEN, så dom ser sjukliga ut. Tydligen nån form av tvångsbeteende. Pillar sönder dom så dom blöder, utan att märka det. Bitar mig i läppen, kladdar på papper osv.
*kan inte se en hel film om den inte är otroligt spännande. Somnar annars 5 minuter in i filmen.
*Läser inte klart en enda bok. Eller hoppar i den när jag läser och läser där jag tycker det verkar vara intressant.
*Har INGET tålamod. Blir irriterad när min dotter tar på sig skorna för långsamt, kan inte sitta och tex rita med henne, eller sitta i lekparken utan att röka ett paket cigaretter, sms:a under tiden eller något annat.
*Har inte heller tålamod att lyssna på andra när dom berättar något jag inte är intresserad av. Stänger då av. Pratar dock gärna själv, och alltid för mycket om mig själv ovh för privata och utelämnande saker till folk jag inte ens känner.
*Ljudkänslig. Tål inte tickande klockor, svagt brummande ljud som tex fläkten på jobbet, barnen som leker.
*Ljuskänslig. Hatar vinter med det bländande ljuset och drar helst för persiennerna hemma.
*Fumlig. Snubblar, går "för långt i trappor", går in i saker, spiller kaffe, häller liksom kaffet utanför munnen?! Snubblar över trösklar..osv.
*Kommer till jobbet med skitiga kläder, tröjan ut och in, jättekonstiga kläder, som tex gummistövlar (vilket jag alltid går i för det går fort att ta på) och skinnjacka?! Glömmer borsta håret så jag går med en stor tova därbak.
*Tycker ALLT är jobbigt. Måste samla enorm kraft för att ens orka byta en binda. Kan gå med samma binda en hel dag.
*Kan inte förstå instruktioner, vägbeskrvningar mm. varken skriftliga eller muntliga. Måste se hur någon annan gör. Kan tex inte förstå hur en kaffeautomat fungerar om jag inte sett någon annan ta först.
*Glömmer hela tiden födelsedagar, årsdagar, plåncöker, nycklar. har tom glömt min dotters födelsedag.
*Är också impulsiv. Får jag idé sätter jag igång med det direkt, kan börja möblera om 5 minuter innan jag ska till jobbet. Är just därför ofta sen också. Tar dumma beslut, förhastade beslut: tex köper hus med en man jag känt i 2 månader (vi är dock gifta nu, så det gick ju bra ;) ) Köper hund (världens största - en Grand Danois, utan att tänka efter) mm.
*Ältar i OÄNDLIGHET. varför sa han så? vad menade han med det? vad tycker du? hur tycker du jag ska göra? Tycker dom inte om mig? mm.
*Äter aldrig, om ingen annan lagar mat till mig. Om jag inte måste laga mat till min dotter. Kan annars leva på Kaffe, cigaretter och smörgåsar en hel dag.
*Blir beroende av allt jag gör. tex, Tradera, shoppa, fotografera, sy mm, i perioder. Eller om man ska kalla det "intensiva" intressen. Men allt blir lidande då. Kan inte sluta och håller på oavbrutet flera timmar utan att äta, gå med hunden, ägna tid åt min dotter, eller ens gå på toalletten.
*Kan trots allt detta dölja detta jättebra inför kollegor mm. Kan vara smart om jag är intresserad. Är jätteskärpt ibland och är mycket allmänbildad, kan prata och diskutera väl om allt. Dom som inte lever med mig tycker jag är smart, allmänbildad, rolig, snäll, social och självständig.
*Har alltid haft problem med auktioriteter. chefer, lärare mm. Ifrågasätter allt hela tiden, istället för att bara göra det.
*Har i hela mitt liv blivit kallad "flummig, slarvmaja, hippie, pippi långstrump" osv. Av folk som känner mig nära.
*Är estet ut i fingertopparna. Älskar att sy, fotografera, måla, osv! har otroligt mycket empati och fantasi. Har haft MVG i bild genom hela skolgången.
*Har i princip bara killkompisar. Förstår mig inte på tjejer, och blir aldrig accepterad bland dom.
*Tröttnar hela tiden. Flyttat 8 gånger sen jag flyttade hemifrån, tröttnat på förhållanden, möbleringar, jobb mm. Möblerar om konstant, målar om, tapetserar, flyttar om i lådor..men gör det aldrig helt klart...har 100 oavslutade projekt. Minst.
*Gör allt i sista sekund, Får OFTA betala påminnelser på räkningar. har extremt dåligt ekonomiskt sinne.
*Ägnar 80% av min vakna tid till att leta efter saker. Mobil, nycklar, kaffekoppar, kalendern..allt!
Det finns säkert ännu mera.
Jag har i hela mitt liv känt mig trög och annorlunda. Aldrig förtått vad det är för fel på mig. Alla andra gör ju allt så lätt? Man läser på facebook om folk som jpbbar heltid, kommer hem och lagar mat, tränar, har tjejmiddagar osv! Jobbar jag till 14 är jag helt slut sen! och jobbar jag inte är jag med hekt slut för att jag inte gör något.
Började läsa om ADHD/ADD eftersom min systerson troligen har ADHD. Min mamma lider garanterat av det också. Det kändes som alla pusselbitarna ramlade på plats.
Vill kolla upp mig nu.
Mest för min dotters skull. Hon är fem år, och jag känner så mycket igen mig i henne och är rädd att hon fått samma. Hon är inte alls "jobbig" utan snarare väldigt (extremt) lugn, men översocial (ville följa med min jobbarkompis hem som hon aldrig träffat och blev jätteledsen när hon inte fick det), hon har också svårt att koncentrera sig, om jag läser en bok avbryter hon 50gånger och frågar vad jag har på näsan, vad vi ska göra imorgon mm.
Hon har också svårt med det sociala samspelet och förstår inte när andra barn inte vill vara med henne eller orkar lyssna. Hon kan inte heller spela spel eller förstå instruktioner, eller..snarare så orkar hon inte lyssna.
Men, alla i hennes närhet tycker bara hon är så himla go och pratsam osv. Det är jag som ser hennes problematik. Hon är precis som jag, trött och sover tungt, ofta och gärna och har gjort sen hon föddes.
Jag har inte heller, som det verkar som dom flesta med adhd har? problem att sova. Tvärtom. Kan sova hela tiden.
*Tröttnar hela tiden. Flyttat 8 gånger sen jag flyttade hemifrån, tröttnat på förhållanden, möbleringar, jobb mm. Möblerar om konstant, målar om, tapetserar, flyttar om i lådor..men gör det aldrig helt klart...har 100 oavslutade projekt. Minst.
*Gör allt i sista sekund, Får OFTA betala påminnelser på räkningar. har extremt dåligt ekonomiskt sinne.
*Ägnar 80% av min vakna tid till att leta efter saker. Mobil, nycklar, kaffekoppar, kalendern..allt!
Det finns säkert ännu mera.
Jag har i hela mitt liv känt mig trög och annorlunda. Aldrig förtått vad det är för fel på mig. Alla andra gör ju allt så lätt? Man läser på facebook om folk som jpbbar heltid, kommer hem och lagar mat, tränar, har tjejmiddagar osv! Jobbar jag till 14 är jag helt slut sen! och jobbar jag inte är jag med hekt slut för att jag inte gör något.
Började läsa om ADHD/ADD eftersom min systerson troligen har ADHD. Min mamma lider garanterat av det också. Det kändes som alla pusselbitarna ramlade på plats.
Vill kolla upp mig nu.
Mest för min dotters skull. Hon är fem år, och jag känner så mycket igen mig i henne och är rädd att hon fått samma. Hon är inte alls "jobbig" utan snarare väldigt (extremt) lugn, men översocial (ville följa med min jobbarkompis hem som hon aldrig träffat och blev jätteledsen när hon inte fick det), hon har också svårt att koncentrera sig, om jag läser en bok avbryter hon 50gånger och frågar vad jag har på näsan, vad vi ska göra imorgon mm.
Hon har också svårt med det sociala samspelet och förstår inte när andra barn inte vill vara med henne eller orkar lyssna. Hon kan inte heller spela spel eller förstå instruktioner, eller..snarare så orkar hon inte lyssna.
Men, alla i hennes närhet tycker bara hon är så himla go och pratsam osv. Det är jag som ser hennes problematik. Hon är precis som jag, trött och sover tungt, ofta och gärna och har gjort sen hon föddes.
Jag har inte heller, som det verkar som dom flesta med adhd har? problem att sova. Tvärtom. Kan sova hela tiden.
. 
. Har två lägen, antingen hyperaktiv eller halvt i koma. Skumt det där.
Sumofru: Det känns så skönt att ha hittat "likar", det känns som att komma hem. Haha! gud vad fjantig jag låter men blir nästan tårögd. Trodde ingen var som jag.
Jag är jättenervös för att gå till läkaren och hela utredningen, är mest rädd för att inte bli tagen på allvar, eller att dom ska komma fra till att jag inte har något problem. Vad gör jag då?
Hatar att gå till läkaren i allmänhet, så den här väntan tar lite knäcken på mig och tänker hela tiden att "nej..vad löjlig jag är, jag är säkert bara lite glömsk", för att i andra sekunden inse att jag är fan inte "normal".
Jag har fått veta mer kring mitt röntgenresultat som visade förändringar i hjärnan. Såklart har jag googlat och snokat i flera timmar för att förstå mer, mer mer :P
Jag har tydligen större hålrum än vanligt (ventriklar) som tydligen utvecklas när man är litet foster mellan typ vecka 10-20 och den avvikelsen gör att nervcellerna blir lite knas... och dopaminnivån påverkas tydligen av det... osv.
Förklarar varför jag är tom i bollen och har kortslutning hihihi 
Nån som har liknande "hjärnskada"?
*Tröttnar hela tiden. Flyttat 8 gånger sen jag flyttade hemifrån, tröttnat på förhållanden, möbleringar, jobb mm. Möblerar om konstant, målar om, tapetserar, flyttar om i lådor..men gör det aldrig helt klart...har 100 oavslutade projekt. Minst.
*Gör allt i sista sekund, Får OFTA betala påminnelser på räkningar. har extremt dåligt ekonomiskt sinne.
*Ägnar 80% av min vakna tid till att leta efter saker. Mobil, nycklar, kaffekoppar, kalendern..allt!
Det finns säkert ännu mera.
Jag har i hela mitt liv känt mig trög och annorlunda. Aldrig förtått vad det är för fel på mig. Alla andra gör ju allt så lätt? Man läser på facebook om folk som jpbbar heltid, kommer hem och lagar mat, tränar, har tjejmiddagar osv! Jobbar jag till 14 är jag helt slut sen! och jobbar jag inte är jag med hekt slut för att jag inte gör något.
Började läsa om ADHD/ADD eftersom min systerson troligen har ADHD. Min mamma lider garanterat av det också. Det kändes som alla pusselbitarna ramlade på plats.
Vill kolla upp mig nu.
Mest för min dotters skull. Hon är fem år, och jag känner så mycket igen mig i henne och är rädd att hon fått samma. Hon är inte alls "jobbig" utan snarare väldigt (extremt) lugn, men översocial (ville följa med min jobbarkompis hem som hon aldrig träffat och blev jätteledsen när hon inte fick det), hon har också svårt att koncentrera sig, om jag läser en bok avbryter hon 50gånger och frågar vad jag har på näsan, vad vi ska göra imorgon mm.
Hon har också svårt med det sociala samspelet och förstår inte när andra barn inte vill vara med henne eller orkar lyssna. Hon kan inte heller spela spel eller förstå instruktioner, eller..snarare så orkar hon inte lyssna.
Men, alla i hennes närhet tycker bara hon är så himla go och pratsam osv. Det är jag som ser hennes problematik. Hon är precis som jag, trött och sover tungt, ofta och gärna och har gjort sen hon föddes.
Jag har inte heller, som det verkar som dom flesta med adhd har? problem att sova. Tvärtom. Kan sova hela tiden.
.
Jag har just fått en remiss till VC för att kunna få en remiss för utredning av ADD. Det var min barnmorska som uppmärksammade det när vi hade uppföljningssamtal två månader efter att yngsta barnet fötts. Vi har pratat väldigt mycket om det, och näar jag har berättat för min mamma skrattar hon bara och säger att hon förstår varför jag alltid varit som jag är.
Jag är ju som sagt än så länge odiagnostiserad, men jag har tydligen väldigt många symptom på just ADD. Det ironiska i det hela är att min man mest troligt ska utredas för ADHD och vår äldsta son (3 år) har haft kontinuerlig kontakt med psykiatrin sen han var ett, där de i princip redan från start starkt misstänkt ADHD.