ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

Här är en till.
Har precis fått en tid till läkaren och hoppas på en remiss.

Vet inte vad jag ska börja...men har alltid varit extrem lugn, utåt alltså. Inombords är jag kaos.

*Skolan var jättejobbig. Har svårt för allt, förutom det jag är väldigt intresserad av, dvs estetiska ämnen, slöjd och hemkunskap. Matte är bara att glömma. Har redan ställ "dyskalkylidiagnos" på mig själv. Får panik. Började gråta när min sambo skulle lära mig bromsstreckan. Han förklarade i 30 min. Tillslut fattade jag..i 2 minuter. Sen glömde jag det. Kan inte räkna de enklaste tal, särskilt inte under lite stress som i affären.

*Har aldrig lärt mig en läxa. Kunde däremot sitta och lära mig en annan bok innantill som jag själv tyckte var intressant. vet inte hur man pluggar. kan inte.

*Skolkade från gympan redan i femte klass. Blev nämligen alltid nervös när vi skulle spela något med massa regler osv, tex handboll, för jag fattade aldrig. Alla började spela men jag hände inte med.
Kan inte heller göra två olika saker med händerna och fötterna.

*Är 26år idag och kan fortfarande inte spela ett monopol, spela kort osv. Vet inte hur man gör. Lär jag mig reglerna glömmer jag dom igen.

*I tonåren var jag otroligt självdestruktiv. Prövade olika droger, låg massa olika killar osv. Skolkade 80% av skolgången.

*Fungerar bra på jobbet. Jobbar i vården. Har jag en ledig satt kommer jag aldrig igång. Går upp vid 9 kanske, sätter på kaffet, dricker kaffe framför datorn.. 2-3 koppar i flera timmar, röker, kan sitta fram till 14 utan att ens äta frukost. Glömmer äta. Går förbi disk, tvättstuga och tittar på allt..men kan inte ta mig för något.
Går inte ens ut med hunden! 30 minuter innan min man slutar jobbet röjer jag det värsta.

*Övertolkar, analyserar, och ältar allt. Känner mig mobbad på dom flesta arbetsplatser, Har extremt låg självkänsla och tror att alla tycker jag är knäpp, pratar skit osv. Känslig för kritik.

*OM jag städar, gör jag såhär: Börjar hänga upp tvätten, lämnar hälften för att torka av diskbänken, torkar av halva, hittar en kaffekopp, ställer den i maskinen, och börjar plocka in där..tarnpar i nåt klet, torkar upp det..ser att golvet är smutsigt och börjar mobba..tänker att "när jag ändå har moppen framme kan jag likaväl moppa överallt", men kommer på att då måste jag dammsuga först. Dammsugar, hittar ett gammalt kort under soffan..börjar kolla på kort. Glömmer allt annat. Tillslut ser allt värre ut än när jag började. Har varit sådan sen jag var liten.

*Kan inte sitta helt still. Pillar sönder NAGELBANDEN, så dom ser sjukliga ut. Tydligen nån form av tvångsbeteende. Pillar sönder dom så dom blöder, utan att märka det. Bitar mig i läppen, kladdar på papper osv.

*kan inte se en hel film om den inte är otroligt spännande. Somnar annars 5 minuter in i filmen.

*Läser inte klart en enda bok. Eller hoppar i den när jag läser och läser där jag tycker det verkar vara intressant.

*Har INGET tålamod. Blir irriterad när min dotter tar på sig skorna för långsamt, kan inte sitta och tex rita med henne, eller sitta i lekparken utan att röka ett paket cigaretter, sms:a under tiden eller något annat.

*Har inte heller tålamod att lyssna på andra när dom berättar något jag inte är intresserad av. Stänger då av. Pratar dock gärna själv, och alltid för mycket om mig själv ovh för privata och utelämnande saker till folk jag inte ens känner.

*Ljudkänslig. Tål inte tickande klockor, svagt brummande ljud som tex fläkten på jobbet, barnen som leker.

*Ljuskänslig. Hatar vinter med det bländande ljuset och drar helst för persiennerna hemma.

*Fumlig. Snubblar, går "för långt i trappor", går in i saker, spiller kaffe, häller liksom kaffet utanför munnen?! Snubblar över trösklar..osv.

*Kommer till jobbet med skitiga kläder, tröjan ut och in, jättekonstiga kläder, som tex gummistövlar (vilket jag alltid går i för det går fort att ta på) och skinnjacka?! Glömmer borsta håret så jag går med en stor tova därbak.

*Tycker ALLT är jobbigt. Måste samla enorm kraft för att ens orka byta en binda. Kan gå med samma binda en hel dag.

*Kan inte förstå instruktioner, vägbeskrvningar mm. varken skriftliga eller muntliga. Måste se hur någon annan gör. Kan tex inte förstå hur en kaffeautomat fungerar om jag inte sett någon annan ta först.

*Glömmer hela tiden födelsedagar, årsdagar, plåncöker, nycklar. har tom glömt min dotters födelsedag.

*Är också impulsiv. Får jag idé sätter jag igång med det direkt, kan börja möblera om 5 minuter innan jag ska till jobbet. Är just  därför ofta sen också. Tar dumma beslut, förhastade beslut: tex köper hus med en man jag känt i 2 månader (vi är dock gifta nu, så det gick ju bra ;) ) Köper hund (världens största - en Grand Danois, utan att tänka efter) mm.

*Ältar i OÄNDLIGHET. varför sa han så? vad menade han med det? vad tycker du? hur tycker du jag ska göra? Tycker dom inte om mig? mm.

*Äter aldrig, om ingen annan lagar mat till mig. Om jag inte måste laga mat till min dotter. Kan annars leva på Kaffe, cigaretter och smörgåsar en hel dag.

*Blir beroende av allt jag gör. tex, Tradera, shoppa, fotografera, sy mm, i perioder. Eller om man ska kalla det "intensiva" intressen. Men allt blir lidande då. Kan inte sluta och håller på oavbrutet flera timmar utan att äta, gå med hunden, ägna tid åt min dotter, eller ens gå på toalletten.

*Kan trots allt detta dölja detta jättebra inför kollegor mm. Kan vara smart om jag är intresserad. Är jätteskärpt ibland och är mycket allmänbildad, kan prata och diskutera väl om allt. Dom som inte lever med mig tycker jag är smart, allmänbildad, rolig, snäll, social och självständig.

*Har alltid haft problem med auktioriteter. chefer, lärare mm. Ifrågasätter allt hela tiden, istället för att bara göra det.

*Har i hela mitt liv blivit kallad "flummig, slarvmaja, hippie, pippi långstrump" osv. Av folk som känner mig nära.

*Är estet ut i fingertopparna. Älskar att sy, fotografera, måla, osv! har otroligt mycket empati och fantasi. Har haft MVG i bild genom hela skolgången.

*Har i princip bara killkompisar. Förstår mig inte på tjejer, och blir aldrig accepterad bland dom.

*Tröttnar hela tiden. Flyttat 8 gånger sen jag flyttade hemifrån, tröttnat på förhållanden, möbleringar, jobb mm. Möblerar om konstant, målar om, tapetserar, flyttar om i lådor..men gör det aldrig helt klart...har 100 oavslutade projekt. Minst.

*Gör allt i sista sekund, Får OFTA betala påminnelser på räkningar. har extremt dåligt ekonomiskt sinne.

*Ägnar 80% av min vakna tid till att leta efter saker. Mobil, nycklar, kaffekoppar, kalendern..allt!

Det finns säkert ännu mera.

Jag har i hela mitt liv känt mig trög och annorlunda. Aldrig förtått vad det är för fel på mig. Alla andra gör ju allt så lätt? Man läser på facebook om folk som jpbbar heltid, kommer hem och lagar mat, tränar, har tjejmiddagar osv! Jobbar jag till 14 är jag helt slut sen! och jobbar jag inte är jag med hekt slut för att jag inte gör något.

Började läsa om ADHD/ADD eftersom min systerson troligen har ADHD. Min mamma lider garanterat av det också. Det kändes som alla pusselbitarna ramlade på plats.

Vill kolla upp mig nu.

Mest för min dotters skull. Hon är fem år, och jag känner så mycket igen mig i henne och är rädd att hon fått samma. Hon är inte alls "jobbig" utan snarare väldigt (extremt) lugn, men översocial (ville följa med min jobbarkompis hem som hon aldrig träffat och blev jätteledsen när hon inte fick det), hon har också svårt att koncentrera sig, om jag läser en bok avbryter hon 50gånger och frågar vad jag har på näsan, vad vi ska göra imorgon mm.
Hon har också svårt med det sociala samspelet och förstår inte när andra barn inte vill vara med henne eller orkar lyssna. Hon kan inte heller spela spel eller förstå instruktioner, eller..snarare så orkar hon inte lyssna.
Men, alla i hennes närhet tycker bara hon är så himla go och pratsam osv. Det är jag som ser hennes problematik. Hon är precis som jag, trött och sover tungt, ofta och gärna och har gjort sen hon föddes.

Jag har inte heller, som det verkar som dom flesta med adhd har? problem att sova. Tvärtom. Kan sova hela tiden.

Sumofru: Ja, usch. Det måste vara skänt när man får bekräftelese för sina funderingar!
Jag har dock haft lite kontakt med sjukvården eftersom jag alltid haft fobi att gå till läkare, tandläkare, gyn, allt!
har ändå migrän, stressmage, ont överallt och skulle säkert kunna springa HELA tiden, om det inte var SÅ jobbigt, både för att det helt enkelt är en ansträgning och för att jag måste lämna ut mig själv!

Häckhäxan: Det låter kanske knäppt, men blir så jävla glad att det finns flera som mig! Vi borde träffas :). haha!

Men hur vet man att man inte bara är lat och dum?! det är ju så man känt im 26 år. Känns som alla kommer tro att man vill ha en diagnos för att också få en ursäkt att vara lat, slarvig, glömsk och dum. Men man vill ju bara ha en bekräftelse på hur man kännt hela livet, och varför. Dessutom vill jag ha det för dotterns skull.
Usch, se. Nu nojjar jag för vad andra ska tycka igen. Åh herre...! ;)

Har skrivit tidigare i den här tråden. I mars skrev jag en egenremiss ang mina problem där jag misstänker ADD, för något måste det vara för mitt liv faller samman mer och mer.
Har i allfall ringt ett flertal gånger till neropsykiatriska enheten och talat om för dem hur jag mår och de förstår ju att det är jobbigt, men de har alltid varit väldigt trevliga men de säger att de är lång väntetid. idag ringde jag igen och fick veta att jag fått en tid för bedömmning om utredning den 26 sept. Är ju såklart glad för det, men genast kommer negativa tankar tänk om de inte tror på mig när jag säger att jag har så stora problem som jag har. Om jag inte får hjälp vet jag inte vad jag gör, jag har ingen önskan att avsluta mitt liv men jag vill vill bara få lite lugn och ordning i mitt liv, att få känna mig hel och få en vardag som fungerar för hela min familj.som det är nu så har jag ständig ångest.

Ville bara skriva av mig lite, har mycket jag borde göra nu,samtal som måste ringas,blanketter som ska fyllas i, tvätt disk mm mm men är totalt orkeslös har inte ens ätit något i dag bara druckit en kopp te,. hatar mitt liv..

Var söker jag för att påbörja en utredning om eventuell ADHD? Den FÖRSTA kontakten?

VC eller Psyk

tack.
mailade husläkaren direkt, annars kommer jag inte att göra det förrän om.. ett år? två? fem..? 
Ringa är definitivt ingen idé, dit kommer jag bara inte, har alldeles för många ursäkter att göra annat.