Renni

Äldre 26 Dec 14:01

17864 svar

BF september 2011

Hejsan!

Är det någon mer än jag som väntar barn i september 2011?

Jag plussade idag, detta blir vårt andra barn.
Men tredje graviditeten ( förra slutade i missfall)

Skulle vara roligt att följas åt igenom alla graviditetskrämpor & funderingar =)

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-27 12:53
{#emotions_dlg.flower}BF LISTA SEPTEMBER{#emotions_dlg.flower}

1 sep Cornellia (första barnet)
3 sep Rozensliv (andra barnet)
6 Sep Renni (andra barnet)
6 sep Givinglife (andra barnet)

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-01-10 14:14
Länk till BF- Listan i en egen tråd!

www.familjeliv.se/Forum-2-113/m56555018.html

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-08-24 09:45
Här kommer en tråd för alla våra bebisar som kommit till världen!

www.familjeliv.se/Medlemsgrupper/bf-september

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-08-24 09:46
Bebistråden! (länken ovan fungerade ej)

www.familjeliv.se/Medlemsgrupper/bf-september-2011-68/forum/m60428932.html

Mliic

Äldre 1 Mar 17:37

#4251

oj då, allt kom inte med! ska testa att göra om svaret i ett annat program! Återkommer då=)

Mliic

Äldre 1 Mar 17:56

#4252

Får se om det fungerar nu!!

Hej
Svaret på din första fråga är kort och gott NEJ.
Inte ens den vanaste ultraljudsundersökare kan uttala sig om könet vid denna tidpunkt i graviditeten.
Provet som man tar är till för biokemisk analys (man bestämmer halten av ett par ämnen i ditt blod) och är inte någon kromosomodling
(vid en sådan kan man avgöra könet).

Om jag skall vara ärlig är jag inte glad för att man säljer apparater som är menade att användas
på medicinska indikationer till gravida kvinnor att användas hemma. Det finns flera anledningar:
Avlyssningsapparater av det slag du nämner använder sig av dopplerultraljud,
samma som man använder inom sjukvården. Man har konstaterat att användning av doppler i den omfattning som
kontroller inom sjukvården ger upphov till inte påverkar det blivande barnet, men det finns inga säkra uppgifter om alltför flitigt
användande kan vara farligt!
Jag skulle inte tro att det kan vara direkt farligt vid användning en eller högst två gånger i veckan.
De apparater som säljs till privatpersoner är sannolikt sämre än de dyrare som används inom sjukvården (där dessutom stråldosen är kontrollerad).
Detta i kombination med din, och andra mammors ovana att lyssna gör,
för det första att det tar längre tid att hitta hjärtljuden och förlänger användningstiden.
För det andra kan det sannolikt ganska ofta inträffa att du inte hittar några ljud och att detta ger upphov till oro och ångest. Vad gör du då?
Man kan också få in sin egen hjärtfrekvens som är betydligt långsammare än barnets och då felaktigt tolka detta som att det är något fel på barnet.
Senare i graviditeten kanske man lugnar sig om man hör barnets hjärta efter det att man inte känt fosterrörelser under en längre tid.
I en sådan undersökning ingår emellertid bland annat att man måste registrera barnets hjärtverksamhet under en längre period
och skriva ut det på en remsa (CTG-kurva).
Barn i magen kan hicka och det kan störa registreringen av fosterljud och tolkas som att hjärtat slår oregelbundet
(om man inte som barnmorskorna är vana).
Så, skall man använda en sådan apparat hemma måste man räkna in alla risker, använda den med måtta och inte vara hysteriskt lagd.
Lycka till med din graviditet!
Med vänlig hälsning
Growingpeople experten

Mliic

Äldre 1 Mar 17:58

#4253

Förlåt tjejer!! haha nu ger jag upp det här=)
Men jag kan i alla fall tipsa om growingpeople.se

skomakarfrun

Äldre 1 Mar 18:51

#4254

11+6 idag, det betyder 12+0 imorgon och 12 fulla veckor, magiska v 13. Jippie!

Dock är jag fortfarande rädd för MA (missed abortion) jag bara måste få lite pepp av er. Kan jag börja glädjas nu?
Hur stor sannolikhet är det att jag bär på ett dött foster?
Hur länge kan ett foster ligga dött inne i magen innan det kommer ut?
Om fostret är dött, märker man verkligen ingenting ändå?

Mina symptom börjar avta, men jag känner fortfarande av stramningar/ilningar i livmodern, har fortfarande ömma bröstvårtor.
Inbillar mig att jag har börjat puta lite ovanför blygdbenet. Är väldigt kissnödig.

Men illamåendet är borta och har varit någon vecka. Fy att behöva vänta till RUL för att få det riktigt bekräftat.

Varför finns det så lite fakta om MA, jag hittar nästan ingenting, men eftersom man inte alltid vet hur länge fostret varit dött vid MF så kanske många av dem är MA, det kollas ju inte alltid upp. Så då borde risken för MA vara mindre nu också. eller tänker jag fel?

Varför kan man bara inte få vara glad och sluta oroa sig. Jag kommer oroa mig till RUL känner jag och efter de så kommer jag oroa mig tills jag känner barnet och då kommer jag inte oroa mig, om inte barnet slutar sparka, då kommer jag bli orolig igen. Usch för att vara som mig!

lilla ärtan, stanna där du är

Flisan79

Äldre 1 Mar 19:30

#4255

Lagottolisa:

Jag vet inte om det är så bra att ge dig svar för risken är att du stressar upp dig i onödan. Fortsätt läs på egen risk
Detta är inte 100 procentig fakta men det jag kan sumera min egna forskning inom ma.
De flesta mf är ma då fostret oftast inte stöts ut direkt, det kan ta allt mellan någon dag till många veckor. Ibland tycks kroppen aldrig förstå och iom fler tidiga vul upptäcks ma mer ofta innan mf är ett faktum. Antingen stannar alla symtom upp vid själva tiden för fostrets död men ibland så fortsätter symtom lika mycket som vanligt och tom livmodern fortsätter växa. Ma är riktigt läskigt och en riktig luring. Just därför är vi väl så rädda för ma. Jag är det iaf.
Trösten för dig som nu kommit till v 13 är väl att den vanligaste siffran jag stött på är att risken minskar till ca 3 % nu. Vissa anser den vara ännu lägre.

Jag har av rädsla för just ma valt att göra vul runt v 9 och kub med mina barn för jag hade blivit galen annars. Om du känner extrem oro måste jag ändå rekomenderar att göra ett UL eller kanske se om du inte kan få höra hjärtat hos bm.

lillagreizn

Äldre 1 Mar 19:32

#4256

skomakarfrun skrev 2011-03-01 18:51:53 följande:

11+6 idag, det betyder 12+0 imorgon och 12 fulla veckor, magiska v 13. Jippie!

Dock är jag fortfarande rädd för MA (missed abortion) jag bara måste få lite pepp av er. Kan jag börja glädjas nu?
Hur stor sannolikhet är det att jag bär på ett dött foster?
Hur länge kan ett foster ligga dött inne i magen innan det kommer ut?
Om fostret är dött, märker man verkligen ingenting ändå?

Mina symptom börjar avta, men jag känner fortfarande av stramningar/ilningar i livmodern, har fortfarande ömma bröstvårtor.
Inbillar mig att jag har börjat puta lite ovanför blygdbenet. Är väldigt kissnödig.

Men illamåendet är borta och har varit någon vecka. Fy att behöva vänta till RUL för att få det riktigt bekräftat.

Varför finns det så lite fakta om MA, jag hittar nästan ingenting, men eftersom man inte alltid vet hur länge fostret varit dött vid MF så kanske många av dem är MA, det kollas ju inte alltid upp. Så då borde risken för MA vara mindre nu också. eller tänker jag fel?

Varför kan man bara inte få vara glad och sluta oroa sig. Jag kommer oroa mig till RUL känner jag och efter de så kommer jag oroa mig tills jag känner barnet och då kommer jag inte oroa mig, om inte barnet slutar sparka, då kommer jag bli orolig igen. Usch för att vara som mig!

Jag tycker du kan börja njuta, det hjälper varken dig eller barnet att gå och oroa dig. Är det meningen att du ska få ett MA, så får du det iaf. Ta vara på tiden & njut av att vara gravid, annars kommer du ångra dig.

Mina symtom har varit borta ett tag, illamåendet är nästan borta, inga ömma bröstvårtor, det strammar inte lika mycket i livmodern längre. Men där emot har jag börjat känna fosterrörelser. Samt jag kliver juh upp på natten och kissar, samt äter var tredje timme.

Jag börjar njuta i samma ögonblick som jag fick veta vad blödningarna berodde på och när jag fick se lilla pyret i magen. Men redan innan dess hade jag hunnit små njuta lite grann eftersom blödningarna hade varit
borta i en hel vecka innan jag hade tid på gyn..

Flisan79

Äldre 1 Mar 19:35

#4257

Sen angående oro. Det som förvånat mig mest är just den oro man kan känna. Innan man blir gravid tänker man ju bara på att bli gravid och att man kommer bli så lycklig när det väl händer. Men oron kom för mig som ett slag i ansiktet, spec vid första barnet. Och inte nog med att man oroar sig hela grav utan sen när ungen kommer ut, då blir det ännu värre haha. Ibland undrar jag varför jag utsätter mig för detta. Att få barn är en livslängd av oro. Bara att vänja sig

skomakarfrun

Äldre 1 Mar 19:57

#4258

Flisan79 skrev 2011-03-01 19:35:52 följande:

Sen angående oro. Det som förvånat mig mest är just den oro man kan känna. Innan man blir gravid tänker man ju bara på att bli gravid och att man kommer bli så lycklig när det väl händer. Men oron kom för mig som ett slag i ansiktet, spec vid första barnet. Och inte nog med att man oroar sig hela grav utan sen när ungen kommer ut, då blir det ännu värre haha. Ibland undrar jag varför jag utsätter mig för detta. Att få barn är en livslängd av oro. Bara att vänja sig

det är så jag har tänkt, att det inte är någon idé att oroa sig för MF och MA för barnet kan lika väl dö sen och det kan dö vid förlossning och det kan dö när dt kommit ut och det kan bli en knarkare och ta en överdos osv osv. Man KAN inte oroa sig för allt då går man under. Det har hjälpt mig hit, men nu slog oron mig, just de att jag pga mitt tidigare resonemang faktiskt inte kan "pusta ut" nu. Att jag aldrig kommer kunna pusta ut.

Jag vill ju njuta men är så realistisk av mig och är en riktig pessimist som alltid räknar med att saker ska gå åt helvete, för att skydda mig från när det väl gör det.
Fasen har gått i terapi och terapeuten sa att jag skulle ha en positiv inställning, att saker går bättre då, försöker verkligen men det är såååå svårt...
=(

lilla ärtan, stanna där du är

Flisan79

Äldre 1 Mar 20:07

#4259

skomakarfrun skrev 2011-03-01 19:57:57 följande:

det är så jag har tänkt, att det inte är någon idé att oroa sig för MF och MA för barnet kan lika väl dö sen och det kan dö vid förlossning och det kan dö när dt kommit ut och det kan bli en knarkare och ta en överdos osv osv. Man KAN inte oroa sig för allt då går man under. Det har hjälpt mig hit, men nu slog oron mig, just de att jag pga mitt tidigare resonemang faktiskt inte kan "pusta ut" nu. Att jag aldrig kommer kunna pusta ut.

Jag vill ju njuta men är så realistisk av mig och är en riktig pessimist som alltid räknar med att saker ska gå åt helvete, för att skydda mig från när det väl gör det.
Fasen har gått i terapi och terapeuten sa att jag skulle ha en positiv inställning, att saker går bättre då, försöker verkligen men det är såååå svårt...
=(

Ja man vet ju hur man bör tänka men det är mindre lätt att följa. Min kompis mamma brukar säga "varför oroa sig för något som troligtvis aldrig kommer hända. Då har man slösat tid på att vara orolig i onödan ist för att vara glad så länge det varar. Smärtan om något händer lär vara lika svår vilket som. Och om man glädjer sig har man åtminstånde varit glad ett tag"
Kloka ord

skomakarfrun

Äldre 1 Mar 20:14

#4260

Flisan79 skrev 2011-03-01 20:07:03 följande:

Ja man vet ju hur man bör tänka men det är mindre lätt att följa. Min kompis mamma brukar säga "varför oroa sig för något som troligtvis aldrig kommer hända. Då har man slösat tid på att vara orolig i onödan ist för att vara glad så länge det varar. Smärtan om något händer lär vara lika svår vilket som. Och om man glädjer sig har man åtminstånde varit glad ett tag"
Kloka ord

kloka ord.

jag ska verkligen försöka glädjas, eller jag försöker varje dag. Vissa dagar oroar jag mig ingenting, har egentligen inte gjort det hittills, men nu idag kom den. Knasigt

Hade jag aldrig loggat in på familjeliv hade jag aldrig hört talas om MA och då hade jag varit glad nu, för då hade jag trott att det var klart nu. Jag ska intala migsjälv att det är klart nu. Barnet kommer stanna i magen och det är inget fel på det heller. Allt kommer gå bra!

lilla ärtan, stanna där du är

BF september 2011

INNEHÅLL