BF september 2011

Går in i v 15 idag. :)

Hade värsta obehagliga mardrömmen inatt. Drömde att jag var på ultraljudet, men BM sa typ att det går inte att se det vi vill se så här tidigt. Fostret är i v 5-6 eller nåt, du får komma tillbaks 32e april. Jag åkte hem helt frågande för på KUB var vi ju i v 11+1. Sen började jag blöda och sabon var bortrest eller typ inte brydde sig. :(

Vaknade m dunderhuvudvärk nu på morgonen :(

Hejsan alla
Jag såg också på " en unge i minuten ", blir ju gråt färdig för ingenting
Har även läst att ni beskriver era tidigare förlossningar, själv tycker jag att jag hade en bra första förlossning.
Första värken komm kl 02:00 och kl 03:00 så kom dem tätare. Kl 05:55 så var jag på förlossningen och var då öppen 3 cm.
Kl ca08:40 så provade jag att krypa ner i badet,låg där ca 50 min,kräktes dock 2 ggr. Efter badet provade jag tens men det gav inget positivt resultat så det tog jag bort,provade även lustgas men det ville jag absolut inte ha. Så det tog jag också bort. KL 09:45 så var jag öppen 8 cm, kl 11:25 så får jag syntocinon dropp och  kl 12:35 så föddes vår dotter
Jag är glad att jag har en sambo med en tjura nacke,när värkarna var som värst så slet jag tag i honom (stackars honom)
kan säga att han var min bedövning/räddning

Läste att nån får genom kommunen gå och bada gratis fram till fl. Tusan va bra!!! Sjäv gick jag på grav gympa under förra grav och nu funderar jag på att fråga sjg om dem inte kan fixa så att jag får gå och bada "gratis" med tanke på att jag har problem med mitt bäcken och ländryggen. Annars så mår jag bra, längtar till jag ska göra Ul i slutet av Mars!!!!!

Ha en skön dag alla mammor/blivande mammor,kram kram

Hej hej!

Nog dags för mig att ge mig tillkänna efter att ha varit med och läst väääldigt länge.
Är gravd med första barnet ,12+5 idag, men det var först i samband med KUB förra veckan då vi fick se den lilla som det kopplade att det verkligen finns någon där inne.

Så imponerad av alla er som klarar av att kolla på "En unge i minuten". Är livrädd för förlossning och skulle aldrig någonsin frivilligt sätta mig ner och kolla på en.

Satt precis och kolla på En unge i minuten. Sambon fick spela in då jag somnar runt 20 på kvällarna, haha. Shit vad jag grät, redan en minut in i början ju! Snacka om hormon-monster, bölar värre än en unge ju! Hahaha

Jag hade en ganska bra förlossning, fram tills de tog vattenhinnorna, satte värkstimulerande och allt blev kaos och panik. Värkarna startade runt 02 på natten den 23 december och jag badade och satt i soffan med vetekudden om vartannat. Kunde andas igenom värkarna ganska bra, hade det jättebra hemma i mitt bad så jag badade faktiskt till runt kl. 10 då jag kände att det nog var dags att åka in. Då kom värkarna med ca 5-7 minuters mellanrum och jag hade problem att andas mig igenom dem själv.

Klockan 12 blev jag inskriven på FL och var öppen 5 cm. Fick hoppa i badet och ligga där med lustgas, underbart! Kräktes en gång tror jag, efter för mycket saft och lustgas på varandra. Låg där till ca 15 tror jag, då ville de att jag skulle upp och kissa. Bm lovade att jag skulle få hoppa tillbaka i badet, men efter toabesök undersökte hon mig och jag hade bara öppnat mig 6 cm så hon ville ta hinnorna. Sagt och gjort. Efter det blev värkarna av en helt annan karaktär, fy fasen!! Jag skulle nog ha satt en EDA innan de bestämde sig för att ta hinnorna kan jag tycka nu i efterhand, men jag hade beslutat mig för ingen bedövning så då körde jag utan. Lustgasen hjälpte föga i alla fall och värkarna var inte riktigt så hjälpsamma som de ville så de satte även värkstimulerande dropp, vilket gjorde allt ännu värre. Bebis ville inte komma ner och jag hade så ont och ingen kontroll, ja det var fruktansvärt om jag ska vara ärlig.

Till slut var jag helt öppen men krystvärkarna gjorde inte så mycket, bebis kom aldrig förbi spineal-tapparna (stavning?) och jag var helt slut samt att hjärtljuden sjönk på bebis när jag hade värkar så beslut om sugklocka togs. Jag fick bäckenbotten-bedövning samt lokalbedövning då de klippte mig så jag inte skulle spricka tokigt. 19.58 kom sonen till världen efter världens dragkamp och jag minns mitt i allt kaos att han kom på sista försöket, annars hade det blivit akutsnitt.

Tror det är bra att få skriva om det, första halvan var alltså drömförlossning på alla sätt och vis, men slutade i panik och ont och fy fasen... Så jag är lite kluven inför en förlossning till om jag ska vara ärlig. Jag hoppas så innerligt att det ska gå bättre nästa gång och att min kropp kommer veta vad den ska göra. Jag kommer nog be om Aurora-samtal inför nästa förlossning och ska skriva ett tydligt förlossningsbrev som MÅSTE följas. Men än vet jag inte om jag ska ta EDA eller inte...

Ja, tack för ordet då. Och för att återgå till programmet, jag älskar förlossningsprogram, tror det hjälper mig att bearbeta också. Är väldigt glad att det kommit ett svenskt program nu.

Nu vill jag läsa allas förlossningsberättelser... :)

Ser att filk börjat delge sina fölossningsberättelser så här kommer min också.
En dag efter BF var vi bjudna på bröllop 20 mil hemifrån vilket vi gärna vilje åka på och det gjorde vi. Hur trevligt som helst.
Vid midnatt på festen började jag känna att något kanske var på G så vi satte oss i bilen och körde hem.
jag nämnde ingenting för maken (för då hade han inte kört särskilt säkert treor jag).
Väl hemma så gick han och la sej. Jag duschade och bytte om och packade BB-väskan (varför hade jag inte gjort det tidigare kan man ju undra).
Så när han sovit en timme så väckte jag honom (kl 03:00) och vi åkte in. (han var INTE nöjd över att bli väckt).

Väl inne så var jag öppen 3 cm, men det fanns inga lediga rum så fick vänta i ett UL-rum i en nersläckt parallekorridor :(

En timme senare fick vi ett rum och då ville jag bada och så, men de sa att det var dags för epidural (vilket jag inte ville, men de sa att jag inte skulle orak annars eftersom det var första barnet). Så den sattes mot min vilja. Det tog svinont att få och det hjälpte ingenting. (jag går inte bedöva hos tdl heller så jag tror att jag är immun eller ngt).

Men värkarna avstannade helt och de bestämde sig för att ta hål på hinnorna (vid cA 06:30).

Direkt efter det så sjönk dotterns hjärtljud till 38 och låg så i flera minuter. BM kanstade sig på magen. jag grät (min man som gått för att äta frukost kom just tillbaka och satte nästan sitt äpple som han åt på i halsen)

Ingen berättade vad som hände. De tryckte på knappen (akutlarmet) och det fullkomligen vällde in folk. De sa att nu blir det snitt men just då vände det och efter några minuter så var hjärtljuden normala igen.

Kring 11.00 så sa de att nu får du en ny epidural + värkstimulerande men jag totalvägrade och sa att nu vill jag bara köra naturligt (som jag egentligen hade velat hela tiden).
Kl 11:15 bad jag de kolla hur mkt jag öppnat mej sen för en halvtimme sedan. De tyckte jag var löjlig eftersom jag bara varit öppen 6 cm kl 10:45. Men jajjemen, nu var jag öppen 10 cm.

kl 11:33 föddes M som var 48 cm lång och vägde 3030 g.

Den här förlossningen så har jag själv tänkt bestämma över min bedövning och aldrig i livet att de får sätta ngn epidural.

(den BM som gick hem vid skiftbytet kl 7:00 kom in på vårt rum på kvällen och hon trodde inte att hon skulle få se barnet i livet. Usch, så allvarligt hade vi inte fattat att det var)