bebis juli 2011 =)

Hujja, det låter varken lätt eller trevligt det där och jag hoppas verkligen att det löser sig och att det inte alls är så som du uppfattar det. Men jag förstår dig. Jag sitter själv och tycker det där är väldigt dålig stil av henne... särskilt om det nu händer flera ggr. Jag hade reagerat på samma sätt, men ställ henne mot väggen och riktigt fråga ut henne varför hon gör på detta sätt och ge dig inte förän du får ett vettigt svar! Kommer hon med nåt så dumt som att hon inte orkar eller vill bry sig i Tuva eller er så kanske ni ska ta vara på den lilla familj ni hade söderut som faktiskt verkar bry sig? Iofs har ni nu säkert jobb och boende som inte bara är så lätt att flytta ifrån. Men jag tycker inte att ni bara ska bo kvar pga Tuvas farmor som inte verkar bry sig ett dyft om er. Det här är hennes chans. Försök få henne att inse allvaret.

Lycka till <3

Kiira: Vad tråkigt det låter, allra helst då hon inte kan ge någon vettig anledning - hoppas verkligen att det löser sig till det bästa...

Hej allesammans, jag deltar i denna tråd känner jag. Blev lite träffad då den heter "bebis juli 2011".
Jag och min fästman väntar första barnet som är beräknad till 26 Juli, har försökt flera gånger innan att skaffa barn, men vi har fått missfall. Detta är fjärde gången, men denna gången var det inte direkt tänkt att det skulle bli en bebis utan helt plötsligt var jag bara gravid.
Så nu äntligen verkar det gå bra för oss! :)

Kramar på er alla!

Vad roligt - välkommen!

Tack! :) Roligt att hitta fler juli mammor! :D

Hur mår du?

Vet ni vad det är eller ska ni ta reda på det?

Jodå, mår hyffsat bra. Sover dåligt varannan natt dock, men inatt fick jag sovit. Dock vakna jag av en sparkade unge i magen. Har känt sparkarna sedan två veckor tillbaka, men dem blir ju bara mer och mer tydligare nu. Så inget mer än lite sömnbrist annars har jag en rätt lugn och trevlig graviditet! :)

Själv ? :D

Nej, vi var så dumma och tog inte reda på det när vi var på UL, men som tur ska vi göra RUL då min livmorder sitter för nära öppningen. Vilket blir i v. 30 - 32. Annars gör man bara ett UL här i Halland, om man inte har tur och gör ett tidigt VUL. Så då ska vi ta reda på könet, vi tänkte ta de som en överaskning först. Men både jag och min fästman kan inte hålla oss. Vi är FÖR nyfikna nu! Haha :)

Själv då ? :D

Jag mår kanon men mådde skit fram till v.14-15 ca, inte så jag spydde men konstant illamående. Nu (går in i v. 23 imorgon) har vi ett Pyre som verkar vara mer vaket än sovande där inne - kickar för fullt mest hela tiden...

Vi ska inte ta reda på vad det är - det här är förvisso vårt första (och enda) gemensamma barn men jag har en dotter på 7 år sedan innan och min sambo har två söner på 12 och 16 år sedan innan - alla tre bor här hos oss eller ja, den äldste bor där han känner för det, han är så stor att honom ser vi knappt... Vi känner hur som helst att det kvittar vad det är och att vi inte riktigt har behovet av att förbereda oss på det viset att vi måste veta...

Så det här är att börja om för oss båda och helt oplanerat (blev gravid i byte av spiral) men absolut jätte
önskat och jag tror min sambo längtar mer än mig... För att inte tala om barnen - de är helt galna!

Härligt, ja jag hade också lite illamående där i början. Men den försvann helt. :)

Vi väntar ju vårat första, så vi känner lite att vi hade velat förbereda oss lite extra. Sen ska man ju inte vara 100% säker på de bm säger heller, men det är ju alltid en liten "ledtråd" tills den kommer ut.

Sedan som sagt är jag ju bara glad om den föds friskt oavsett kön. Min fästman är typ likadan, han verkar nästan mer inne än vad jag är haha. Väldigt glad är han, vilket är så underbart.
Vi har ju tagit hand om min lilla syster sedan några år tillbaka, då min mamma har lite psykiska problem så bor hon hos oss varje helg och ibland på vecko dagarna. Och min fästman gillade inte direkt barn tidigare, men efter att vi haft henne så kan han knappt vänta på att få hålla sitt egna.

Vi ser ju min lilla syster som vårat barn lite i läget, hon är ju precis som dina helt galen. Hon fick ju vara med på UL och hon är så inne i det hon också. Roligt, men hon har en stor rädsla att bli åt sido sat. Det har vi nämligen pratat om, då hon är väldit öppen med mig. Jag försöker intala att det inte ska bli så, men känner mig smått rädd att det kan bli lite så.
Du har inga tips? Tänkte eftersom ni redan har tre barn, hur har ni gjort för att liksom inte ge "mer" tid åt det ena och det andra?

Vill ju ej att hon ska känna sig åt sidan då hon är väldigt trygg i vårt hem och vi vill inte att hon ska börja otrivas då socialen kommer sätta henne hos en fosterfamilj då. Vi ska göra en liten utredning igen för att se om vi klarar av ett eget och då min lilla syster. Så skulle vara toppen att få lite tips och sådär! :)

Oj, jag vet inte om jag har några tips - de barn vi har sedan innan är ju inte alla våra biolgiska (jag har ju 2 bonusar och min sambo 1) men vi har alltid varit noga med att inge göra skillnad på dina och mina barn utan i vår familj är de våra barn oavsett om de är mitt biologiska eller inte - det har så klart underlättats av att vi har bra relationer till våra ex (barnens andra biologiska föräldrar) där vi är överense om att här hemma är jag och min sambo de vuxna - vi har sista ordet med all respekt för barenns önskningar och förslag precis som min dotters Pappa & sambo är de vuxna hemma hos dem och min sambos ex är den vuxne hemma hos sig.

Samma sak känner jag (tillskillnad från många om man läser på FL ) inget agg mot mina bonusar - jag vill ha dem lika delaktiga i Pyret som min dotter och de ser varandra som syskon (min dotter & mina bonusar) och tycker att det är helt naturligt med ett syskon till....

Vi var extremt oroliga för vad 16-åringen skulle säga när vi berättade för barnen om Pyret då han tidigare sagt att han skulle flytta om han skulle få fler syskon så vi förberedde oss noga - pratade med lilla bonus först (det blev bara så då han var uppe längre en kväll och ensam hemma) och han blev överlycklig! Och är det än...

Så morgonen efter fick han berätta för min dotter som även hon blev tok glad och är så än...

Min sambo åkte och hämtade 16-åringen senare den eftermiddagen och berättade då för honom och fick bara ett flin tebax och "Okej för den här gången, men nästa gång får du fan sätta på kondomen...." Sen har han också varit glad för det även om han retar sina syskon rätt mycket när de pratar namn och säger att det blir den åsna som ska heta Ior, men jag köper det och har lovat att kommer det ut en åsna så ska den få heta Ior....

Jisses vad jag svamlar iväg men hur söm så tror jag på att låta de vara delaktiga (utifrån hur mycket de själva vill) och sen ge dem tid utan bebisen också - det kan tom vara ganska skönt att ta en tripp in till stan och fika utan bebis någon gång ibland tex...