**Den stora feta LCHF-tråden**

MEEEEEN! Fasen - över ett kg upp denna vecka. Fy fan va besviken jag blir! Ingen äl och ingen mens, bara trist, tråkig viktökning. Jag hade liksom satt upp att går jag inte under 74, som varit min lägstavikt den sista tiden, så kommer jag inte riktigt tro på att den här maten kan få mig att gå ner. För några dagar sedan vägde jag 73,9, en siffra jag inte sett på MÅNGA år. Men så idag, poff bang så var det 75 igen. Jag fattar inte! Har stått här i snart ett år, ska jag aldrig komma under den där jävla gränsen eller! Har inga magiska mål, utann 65-68 kg till mina 164 cm. Det är inga supersiffror på något sätt, faktum är att 68 är gränsen för mig om jag ska ha ett bra okej BMI. Suck... fan. Hade jag gått ner till 72 och SEN upp ett kg för någon slags platå, DÅ så. Men nu - det bara bekräftar mina farhågor. Förstår mig hur jag menar?

Norrlandssyster
Jag har bara ätit LCHF i sex veckor. Jag har gått ner 20 kg senaste året, men har stått stilla runt 75 kg sedan i januari. SÅ tråkigt! Innan dess var det vv-stuk och vlcd som jag körde med. Jag gick för några år sedan ner 30 kg med vv, till 63 kg, men under 70 har jag inte varit sedan dess. Höll bara vikten runt året. Sedan är det graviditeter och min diabetes som gjort att jag har gått upp igen flera ggr. Det här är TREDJE gången jag går ner över 20 kg och då jag landar på 65 vill jag fasen hålla den vikten sedan!

Lina Sofi
Ja, du har ju helt rätt, men fy fasen va tråkigt det ääääär att vänta! Jag behövde nog mest en klapp på axeln och ett "jag har också varit med om det där, men sedan släppte det och nu har jag gått ner 20 kg" typ. Så jag fick upp hoppet om att nånsin komma förbi den här förbenade platån. Har gått ner bra fösta veckorna, och jag är insatt i hur det funkar, det här med att man sabbat kroppen genom att tidigare ätit vlcd och liknande. Men GUD va jag vill se en 6a först i vikten snart! Får jag det till jul är jag mer än supernöjd, och 4 kg känns ju inte helt tokigt att kunna tappa på drygt två månader, tycker jag.

Även jag beklagar förlusten för er som har förlorat era släktingar. Sorgen måste få ta plats. Kosten går alltid att ta tag i senare igen om ni inte orkar just nu. Ingen dör av en macka eller två, och ibland orkar man inte ens tänka på att laga mat.

Ang det där att många reagerar. Det är nog en del (jag förr) som genast tänker att man ska räkna kolhydrater, som vi gör, för barnen. Jag håller med om att man gott kan minska den vita stärkelsen och sockret rejält för barnen, men hey, det GÖR ju inget om de äter en tallrik bara pasta ibland heller. Man får ju klara sockerfallet senare på dagen, bara. Jag ger mina barn ägg med smör till frukost (bregott, mer exakt) och köper bara hem bregott och smör. Men jag skriker inte över vad dottern får hos dagmamman (än) då hon bara är där tre dagar i veckan. Hon äter ju så många fler mål hemma. Ni som har era barn på dagis varje dag, hela dagar, för er förstår jag reaktionen. Just med margarinerna, framför allt. Mina barn käkar mkt frukt, jag skulle aldrig dra in på den vitaminkällan, och de äter alla slags grönsaker och en del pasta, soja (de är vegetarianer), ägg, ost och allt möjligt. Jag märker att de står sig längre och äter mindre om de får mer fet mat, och jag använder grädde i deras såser. Dock får de lördagsgodis; då helst choklad, som ju är mer "rent" godis. De får inget med gelantin (urk, fy fan va äckligt) så då faller ju många godisar med färgämnen och läskiga tillsatser bort. Oj, va långt det blev! Det jag ville säga var att en del tror nog man stryper kolhydraterna helt och gastar halsen av sig om barnen får en bulle på kalas, liksom.

Det går åt mkt ägg här hemma med. Nu äter vi ju inte kött, fisk eller fågel heller, så ägg är en viktig del i barnens tillskott av protein.