Var det inte så det kom fram sist detta med att frysa diskuterades i tråden, att kroppen tror att den är i svält när man fryser? Vill minnas någon kommentar av typen 'aha, var det därför jag alltid frös när jag körde soppdiet'?
Ni som är kloka. Jag är så trött hela tiden, vad kan det bero på? Jag brukar inte känna av vinterhalvåret, fast å andra sidan har jag inte ätit så här under vinter förut heller. Käkar D-vitamin och det hjälpte i början men nu är jag lika trött igen. Sitter och halvsover flera timmar med barnen både på dagtid och när jag nattar dem. Har spiral och har precis haft mens så graviditet är det inte. Misstänker brist av något slag, men vad?
Rödnos: för dig gissar jag detta; du kommer inte att tappa någon vattenvikt eftersom du redan tappat vattenvikten vid förlossningen, kilona kommer sitta hårt eftersom du äter så lite och hade så lite vikt att gå ner (vill minnas att du skrev 10 kg och det är vad graviditeten väger).
Jag tror att för de allra flesta så är det inte maten som är problemet, det är något djupare som gör att vi har ätit oss till en osund vikt och kroppshydda. Jag personligen känner mig övertygad om att när vi mår bra ända från själen och ut i fingertopparna, då kommer det inte spela någon roll vad vi stoppar i oss, kroppen kommer ändå att väga den perfekta vikten. Jag tyckte det vAr jätteskönt i början att ha rättesnören att förhålla sig efter och kände mig jättestort varje dag som jag hamnade under 20 g kolhydrater per dag. Men det innebar också att jag mådde dåligt de dagar som jag inte klarade gränsen och passade då på att äta lite till eftersom jag ändå hade förlorat den dagen. Så var det i början. När jag hade kört ett tag så ledsnade jag på allt, vem fan orkar hålla på och räkna, väga eller tänka på allt man stoppar i sig hela tiden!? Då började jag äta liberalare och mådde bättre. Nu har jag kommit så långt att jag inser att jag inte allt har ätit särskilt bra, jag upplever det som att jag har brist av olika saker so tex D-vitamin och magnesium och något mer som ännu är oklart men jag känner mig orkeslös. Jag kommer återinföra grönsaker som jag tidigare inte ätit pga "för högt" kolhydratsinnehåll, jag tror att kroppen bara klarar en viss period med den begränsade kost som strikt lchf medför (för egen del så har jag fortsatt att typ bara äta gröna grönsaker eftersom jag blivit så skrämd av all propaganda kring kolhydratsinnehållet i röda och gula grönsaker). Men det viktigaste av allt, igår hade jag min första session av samtalsterapi!! Jag ska göra upp med mitt förflutna och, som jag ser det, börja leva. (Jag har dock aldrig bantat eller tyckt att jag haft ett komplicerat förhållande till mat, även om jag som många andra ätit för att må bättre.)
Jordnötssmör kan jag för övrigt ta en sked och äta istället för fika till te/kaffe. Borde funka lika fint med mandelsmör.