**Den stora feta LCHF-tråden**

Åh, inlagd gurka! Mums! Hur gör du lchf-lag? Funkar det med samma till typ pressgurka?

Ni som gör egen majjo: hur gör ni? Jag har testat egen majjo två gånger men fått klök-äckel-känslor båda gångerna.

Tänk även på att det kan ta TID! Det är ingen mirakelkur. Jag har gått ner och gått upp hela tiden sen jag började om förra sommaren. Stått still därimellan. Jag äter knappt mejeri, äter mest kött och fett, ibland lite grönsaker. Har fett i kaffet men jag står still. Hoppar vågen ner så rör den sig upp ganska omgående. Du har levt kalorisnålt och din kropp svarar med att gå ner för att sen gå upp. Det är inget ovanligt och får den inte fett är det klart att den sparar på sina reserver.
Du har dessutom inte många kilon att gå ner, då kan det gå trögt. Har du funderat på fakir? Även om du kör enligt kalori, se till att få i dig genom fettet, det är det som mättar.

Men hördödu. Du äter ju typ ingenting. Ät bra annars kommer jag och jagar dig med blåslampa Som yena skriver så kan det vara så att din kropp vill väga det här. Då är det dumt att kämpa emot och stirra sig blind på vågen. Vill du ändå ner då är det att dra åt svångremmen som yena skriver. Personligen tycker jag det verkar dötrist. Jag hatar att behöva räkna och ha superduperkoll och bara fokusera på vikten. Jag har nu kommit till att jag äter gott, jag fuskar ingenting (med modifikation ) och jag slipper ett sötsug och sug efter mer. Ingen hunger. Det är så ljuvligt. Visst, vågen visar inte ner men äh. Det får vara så. Jag känner mig smalare i kroppen fast jag väger mer än det lägsta (65,9 kg) jag kom ner till innan jag gick upp. Märker du inget på kläder t.ex.?

Men du ... Kan du skippa ciggen på morgonen? Äta mat istället? Varför vägrar du äta mat? Kan du inte åtminstonde slänga ner lite smör i ris/nudlarna? Om du nu ska vägra äta menar jag? Hur ska vi få dig på spår igen? Något anorexia-skit vill jag inte veta av!

Ok, men skippa ciggen åtminstonde då. Den gör inga underverk för din kropp. Förstår att du blir glad av att gå ner när du inte äter men du vet ju själv hur fel det är på många olika sätt. Du svälter dig och får en otrygg kropp. Jag ska inte klanka på dig, du kan det här. Vill du inte skriva här finns det inboxar Bra att du ska tillbaka till lchf när du har pengar! Lovar du det?

Jag vill också se resultat direkt. Helst innan jag börjar Jag hade tänkt vara i mål nu, eller i mars när jag fyllde år. Jag skulle nått min målvikt.  När det sket sig satsade jag på att nå min ogravidvikt innan jag fyllde. Det sket sig också och jag är inte där än. Men jag mår bra. Allt sitter i huvudet och det är först nu jag kan resonera med mig själv och sluta intala mig att jag klarar fusk när jag inte gör det. Jag började om för 3 veckor sen och nu känns det bra i kroppen! Allt är en process och det tar tid. Knoppen är svårast att omvända. Jag började 2009 och är inte på långa vägar där jag ska. Jag har tagit en jäkla massa omvägar

Äggmjölk kan man dricka som det är eller ha istället för mjölk i kaffe/te. Laktosfritt kan väl funka men det är inte direkt fettrikt och tar man större mängd drar det iväg med onödiga kolhydrater. Äggmjölk mättar riktigt bra.

Så här gör jag:

Äggmjölk

3 äggulor, 50-60 g smör, 2 dl vatten, ev. smaksättning vaniljpulver, kanel, kardemumma osv.

ÄM-latte

2 äggulor, 2 dl kaffe, 30-50 g smör

Ibland blir man inte riktigt sig själv i kroppen efter graviditet. Jag har blivit bredare om höfterna och smalare upptill, och ökat en skostorlek . Bara så du vet så du inte blir grymt besviken om du kommer ner till din önskevikt
Fast jag måste säga att jag gillar min kropp mer nu efter barn än innan. Brösten är tunnare och tommare, magen mjukare och sladdrigare men nu vet jag vad magen har burit och jag vet vad min kropp klarar av. Det gillar jag

Min erfarenhet denna gång är att det tar mycket längre tid.Nu behöver det självklart inte vara så för dig men ha det i åtanke om det går trögt och du blir frustrerad. Vi har diskuterat det här i tråden att alla dessa hormoner kan ställa till det. Nu ammar jag förvisso inte längre men det gick trögt även under amning. Med första barnet hade jag gått ner alla 28 kg på 3 månader. Jag trodde det skulle gå lika lätt denna gång. Jag räknar från inskrivningsvikten och alla gravkilon har jag tappat (18 kg) men jag har än inte kommit ner till min ogravidvikt. Dottern är idag 15 månader. (skit, vart tar tiden vägen!!??) Fast jag har ingen brådska Jag uppskattar att slippa suget. Med första barnet var jag konstant hungrig och sugen och jag åt som en häst! 1-2 timmar efter mat var jag hungrig igen. Inte lite hungrig utan vrålhungrig. Hela tillvaron kretsade kring mat och fika. När jag tänker efter är det helt otroligt att jag gick ner alla kilon så som jag åt. Denna gång har jag "skött" mig om jag jämför mot första gången men ändå går det segt. Jag har varit både sur, ilsk och förbannad över detta, gett upp och vräkt i mig men jag kommer aldrig ifrån att jag mår så mycket bättre med att äta så här. Nu låter jag det vara. Det är ingen mening med att kämpa emot kroppen. Jag äter för att må bra och för att slippa sug. Tänk, för 3 veckor sen gav jag mig fan på att lägga av med alla dumheter. Jag har inte ens tänkt på godis eller smakat godis under dessa veckor. Det är rätt otroligt för att vara mig

Det behöver ju inte bli så för dig Jag tycker det har varit så att ju mer jag försöker, ju ordentligare och striktare jag är dessto mer står jag still så nu skiter jag i det. Jag vill absolut inte räkna kalorier eller annat. Det tröttnade jag på när jag åt VV. Men jag gillar inte heller tanken att allt kretsade kring mat. Jag blir liksom manisk "får inte äta det, inte det, inte det osv" och sen blir jag trotsig när det inte händer något så då släpper jag allt och frossr i godis.