Pojke i klänning?!

Ja, jag vet inte vad jag ska säga. En fundering är ju att idag går tjejer med byxor eller kjol vilket man inte gjorde för ca 100-150 år sedan. Att en liten grabb på dagis inte kan få ta på sig en klänning är väl inte hela världen.
Kanske är han en trendmakare:)

Gick inte att citera ditt senaste ricken, men nej, vi har inte olika uppfattning. Du berättade ju tidigare i diskussionen att man är missanpassad eller kriminell om man inte följer normerna, det är efter din uppfattning om missanpassad som vi har diskuterat, eller hur?

Jag kommer inte att sätta på någon eventuellt framtida son någon klänning. Den får han ta på sig själv.

Jag skulle också reagerat om jag såg det TS. Men jag hade aldrig vågat fråga ... :)
Jag tycker det är jätte härligt med skillnader mellan könen. Jag skulle inte vilja sudda ut dom för allt i världen, och jag är helt och fullt övertygad om att det inte går. Det känns tryggt! :) Det har ju inget med jämlikhet att göra liksom. Det är helt självklart att män och kvinnor är olika. Så är det i djurriket med. Men sen ska inte könet vara ett hinder för vad man vill göra med sitt liv. Men det är en helt annan sak. Att män och kvinnor är olika är fantastiskt!

Mitt stora problem i skolan var inte direkt att jag var socialt missanpassad utan att jag blev misshandlad hemma & mådde för dåligt för att kunna lägga ner energin jag hade önskat i skolarbetet. Men det gick rätt OK ändå, fick några VG:n & något MVG.

Att vara, så att säga, missanpassad är heller ingenting som nödvändigtvis tvingar in människor i kriminalitet. Förstår inte hur du tänker där..? "Jag kan tänka, alltså ska jag råna en bank!" Eller? Obegripligt.

Nej, jag förstår inte sambandet mellan att vilja passa in & att vara empatisk. Jag har aldrig noterat det, som sagt tycker jag att dom som vågar trotsa normer oftare har större förståelse för världen & människors olikheter. Känns det inte lite logiskt, också? Den som själv går sin egen väg kan se att andra vill gå en annan väg & att det inte är några konstigheter med det.

Vem har någonsin talat om att vara upptagen med att bryta normer hela tiden? Det enda jag är upptagen med är att vara jag, & ibland är jag funktionabel med en norm & då följer jag den & ibland är jag det inte & då bryter jag den. Det är inte mer med den saken & ingenting som kräver någon sorts fokus från mig. Jag bara är. Kände mig mer 'upptagen' innan jag på allvar såg igenom normskådespelet. Att passa in är mer ansträngande än att bara vara sig själv, tycker jag, även om jag väl aldrig har strävat efter att passa in i allt för hög grad.

Jag var själv mobbad som liten & känner många som var det även dom. Ingen av dessa - & heller inte jag - har någonsin uttryckt en önskan att dom önskar att dom bara hade passat in bättre i deras skola. Dom är stolta över vilka dom är & vill inte vara annorlunda. Vi är glada över att vi är missanpassade eftersom det i detta fall innebär att vi tänker utanför dom snäva ramarna & handlar därefter.

Nakenhet är naturligt. I Sverige måste vi dock av tvång pga kyla klä på oss en massa kläder ibland. Men jag skulel itne känna mig bekväm i att vara naken tex på jobbet, ÄVEN om alla andra vore nakna helt enkelt för att det absolut inte är skönt att sitta med rumpan bar på en stol (jag jobbar på kontor) och inte heller skulle jag vilja att mina barn var nakna i sandlådan, att få in sand i snippan eller i stjärten är inte så himla bra..

Men bada nakna, absolut. I dagens läge på stränder där det är tillåtet. Hänsyn är också ett ord som är bra att kunna och alla tycker inte om nakenhet och de ska slippa få det påtvingat sig. Likväl som en pojke ska slippa få det påtvingat sig att han klär sig fel om han vill ha klänning.

Jag förstår inte vad du menar med att mina argument är motsägelsefulla så utveckla gärna.
Dock ska jag göra annat nu så ev förklaringar får jag läsa i morgon.

Ha en bra kväll alla.

Så enkelt som om det ska det vara fritt att välja, så kan man inte säga. det ska vara fritt att välja, men inte helt fritt.., då är det inte nån frihet, mer än för dom som utformat den..
Ungefär så är det med det här, ungarna ska fritt få välja, men bara välja det som vuxna bestämt, å då är det i praktiken ingen skillnad, bara en variant på hur det är nu, inget annat..

Alltså, låt ungarna var ifred när dom är små, dom kan få tillräckligt med problem i tonåren, utan att behöva fösas in i en minoritet, med ännu större risk för at dom får svårt att hitta sin identitet..

Men vad har klänningar att göra med att män & kvinnor är olika? & vad har en önskan att människor ska få ha vilka plagg dom vill att göra med att sudda ut könsskillnaderna?

Vilket är mobbing... Men det är väl svårt att erkänna att man varit mobbare...

Det verkar ofta som att mobbare peakar på mellan/högstadiet. Vilket betyder att om man drar slutsatsen att pojkar med klänning inte blir mobbare (eftersom de då mobbas?) ger man ju dem en god chans att lyckas i det riktiga livet.

Eller så skiter man i andra och låter sina barn utvecklas fritt och stöttar deras utveckling av självförtroende och självkänsla. Mitt barn har gränser, han får inte göra andra illa till exempel. Däremot får han ha vilka kläder han vill. 

Eller hur? För om nu skillnaderna mellan könen är gudagivna (eller naturgivna, eller DNA-givna eller whatevergivna) så att män är män och kvinnor kvinnor - vad spelar då det för roll vilka kläder man har på sig?

Och om kläderna KAN påverka, ja, då visar det ju på att det INTE är givet att män är män eller kvinnor är kvinnor!

Ni får liksom välja vilket, för de tu ihop är självmotsägande!