Limani

Äldre 24 Feb 14:51

662 svar

Varför ska allt vara könsneutralt för?

Varför ska allt vara så himla könsneutralt som möjligt för?
Varför får pojkar inte vara pojkar och flickor inte vara flickor..längre..?
Varför i h*lvete skulle min pojke gå omkring i t.e.x klänning och rosa nagellack för?
Jag har inte förstått mig på det..och kommer inte att göra heller?
Tror ni att han kommer växa upp till en "oansvarig mansgris" om han inte får växa upp med rosa kläder..lr vad är det frågan om?
Jag är en av dom mammorna som kan säga till min son att "ähh, det är ju en tjejgrej".. Vill han ändå väldigt gärna ha den grejjen,så visst fine..
Min son leker gärna med dockor tillsammans med sina tjejkompisar, lika väl som dom leker andra "vildare" lekar tillsammans.. Han växer inte upp med synen av att "kvinnor ska vara underkastade och ta hand om hemmet och män ska dominera och försörja familjen"..
Tycker folk nästan blivit hysteriska vad det gäller den här biten och jag förstår inte varför?

Lilith Dark

Äldre 24 Feb 21:34

#41

deelah skrev 2011-02-24 21:21:51 följande:

oki då om man vill leka o ha klänning på sig men att klä ungen med kjol eller klänning o gå ut, why..?

Av samma anledning som man sätter på tjejer byxor, för att de gillar det och känner sig fina. Du behöver inte ens gå tillbaka 100 år i tiden så var byxor ett killplagg och inget tjejer hade på sig. Och jeans ska vi inte tala om. Men jag gissar att i stort sett alla tjejer nu för tiden äger minst ett par jeans.

www.lilith.se

Kya

Äldre 24 Feb 21:39

#42

jag förstår inte meningen med att säga till ditt barn är vissa saker är "tjejgrejor"? vad är fel med att vilja ha ett fint diadem på huvudet? eller en fin hårklämma? eller en rosa tröja?
snacka om att se saker och ting endimensionellt, en hårklämma på en flicka är ungefär lika funktionell som en hårklämma på en kille.
klart att även killar vill vara fina ibland, de ser ju dessutom hur mamma klär sig och gör sig fin. det tillhör barnets naturliga utveckling att vilja göra som mamma och pappa.

Jag har en av varje kön hemma, och för tillfället älskar min son att låna mina hårklämmor och köra den rosa dockvagnen hemma. och min tjeja älskar att köra med småbilarna på golvet och göra brum-brumljud. jag är alldeles säker på att jag kommer bli både farmor och mormor ändå.

F och L, mina stjärnor :)

Tazzme

Äldre 24 Feb 21:40

#43

Jag måste säga (som en av väldigt få?) att jag till viss del håller med TS. Jag tycker också att detta med könsneutralitet verkar kunna bli lite överdrivet ibland och gå åt ett håll som jag inte skulle vilja. Visst, i det verkliga livet så ser vi ju väldigt lite könsneutralitet, det är sant, så egentligen är det ju knappast ett reellt problem nu att nåt skulle bli för könsneutralt. Men i vissa diskussioner jag läst här på FL så tycker jag att det känns som att det går lite överstyr.

Den dagen jag får ett barn så tänker jag nog klä på barnet de rosa kläder jag själv använt som liten, oberoende om det är en pojke eller flicka. Likadant så kommer barnet att få både dockor, bilar, leksaksspis och lego oberoende vilket kön barnet är. Så jag kommer inte att försöka att medvetet hindra barnet från att göra det barnet själv vill, av den enkla anledningen att detta är en "flicksak" eller "pojksak" som därför inte "passar" barnet.

Men lika lite tänker jag förbjuda min flicka att ha prinsessklänningar, eller förbjuda min pojke från att ha en spiderman tröja. Eller pojken från att leka med bilar eller flickan från att leka med dockor.
Eller kalla barnet för "hen" (Vilket fult ord BTW, och nåt som jag personligen tror är helt ondöigt. I finskan finns inga skilda ord för han eller hon, men inte är finnarna mer jämnställda än de som talar svenska för det), döpa det till ett könsneutralt namn eller vägra att tala om för släkt och vänner vilket kön barnet har.
Visst, "lagom är bäst" med allt, likadant som man kan säga att "för mycket och för lite skämmer allt". Man behöver ju inte gå in på extremligheter åt nåt håll.

Men det verkar som att vissa tror att total könsneutralitet, mer eller mindre, är den enda rätta vägen till jämnställdhet. Det tror inte jag. Vi är alla olika och detta beror ju delvis (bland annat) på att vissa är pojkar och vissa är flickor. På samma sätt som vi kan vara olika för att vi har olika färg på håret, pratar olika spårk etc. Jag tror att den rätta vägen till jämnstalldhet, på alla plan, är att lära barnen att dessa olikheter verkligen finns. Men att bara för att man är olika så betyder inte det att man inte är lika mycket värd.
Istället för att lära alla att vara likadana, så tror jag att det är bättre att lära barnen att acceptera olikheter och se detta som en berikande sak, inte som något dåligt.

Så visst kan könsneutralitet vara ett bra sätt att komma in på rätt väg, om det används så att man ger alla ALLA möjligheter. Men om det mer blir så att alla ska vara lika, då tror jag det blir fel. För vi är inte likadana allihopa, men alla är lika bra för det!

Lilith Dark

Äldre 24 Feb 21:46

#44

Tazzme skrev 2011-02-24 21:40:54 följande:

Jag måste säga (som en av väldigt få?) att jag till viss del håller med TS. Jag tycker också att detta med könsneutralitet verkar kunna bli lite överdrivet ibland och gå åt ett håll som jag inte skulle vilja. Visst, i det verkliga livet så ser vi ju väldigt lite könsneutralitet, det är sant, så egentligen är det ju knappast ett reellt problem nu att nåt skulle bli för könsneutralt. Men i vissa diskussioner jag läst här på FL så tycker jag att det känns som att det går lite överstyr.

Den dagen jag får ett barn så tänker jag nog klä på barnet de rosa kläder jag själv använt som liten, oberoende om det är en pojke eller flicka. Likadant så kommer barnet att få både dockor, bilar, leksaksspis och lego oberoende vilket kön barnet är. Så jag kommer inte att försöka att medvetet hindra barnet från att göra det barnet själv vill, av den enkla anledningen att detta är en "flicksak" eller "pojksak" som därför inte "passar" barnet.

Men lika lite tänker jag förbjuda min flicka att ha prinsessklänningar, eller förbjuda min pojke från att ha en spiderman tröja. Eller pojken från att leka med bilar eller flickan från att leka med dockor.
Eller kalla barnet för "hen" (Vilket fult ord BTW, och nåt som jag personligen tror är helt ondöigt. I finskan finns inga skilda ord för han eller hon, men inte är finnarna mer jämnställda än de som talar svenska för det), döpa det till ett könsneutralt namn eller vägra att tala om för släkt och vänner vilket kön barnet har.
Visst, "lagom är bäst" med allt, likadant som man kan säga att "för mycket och för lite skämmer allt". Man behöver ju inte gå in på extremligheter åt nåt håll.

Men det verkar som att vissa tror att total könsneutralitet, mer eller mindre, är den enda rätta vägen till jämnställdhet. Det tror inte jag. Vi är alla olika och detta beror ju delvis (bland annat) på att vissa är pojkar och vissa är flickor. På samma sätt som vi kan vara olika för att vi har olika färg på håret, pratar olika spårk etc. Jag tror att den rätta vägen till jämnstalldhet, på alla plan, är att lära barnen att dessa olikheter verkligen finns. Men att bara för att man är olika så betyder inte det att man inte är lika mycket värd.
Istället för att lära alla att vara likadana, så tror jag att det är bättre att lära barnen att acceptera olikheter och se detta som en berikande sak, inte som något dåligt.

Så visst kan könsneutralitet vara ett bra sätt att komma in på rätt väg, om det används så att man ger alla ALLA möjligheter. Men om det mer blir så att alla ska vara lika, då tror jag det blir fel. För vi är inte likadana allihopa, men alla är lika bra för det!

Här har det ju dock aldrig varit tal om att att alla ska vara lika, utan att alla ska ha samma möjligheter och inte begränsas av kön, lika lite som man begränsas av sin hårfärg. De skillnader som finns från början hos barn är fysiska. Allt det andra är sånt som vi lär barnen. Tjejer ska vara ompysslande, killar ska vara högljudda, tjejer ska tycka om att städa och laga mat och killar ska mecka med bilar.

Hemma hos mig så har vi leksakskök, dockor, bilar, spiderman i olika format. Båda mina barn, en av varje sort, leker med både det som är "tjejigt" och det som är "killigt". De får de saker de vill ha, och inte utifrån vilket kön de är. Och senast idag konstaterade min fyraåring att de på tv var "fjantiga som sa att rosa är för tjejer för rosa är för alla". Skrämmande att en fyraåring har en mer vettig syn på världen än många här som håller fast vid att killar ska vara riktiga män och tjejer riktiga kvinnor.

www.lilith.se

eeeee

Äldre 24 Feb 21:54

#45

Tazzme skrev 2011-02-24 21:40:54 följande:

Jag måste säga (som en av väldigt få?) att jag till viss del håller med TS. Jag tycker också att detta med könsneutralitet verkar kunna bli lite överdrivet ibland och gå åt ett håll som jag inte skulle vilja. Visst, i det verkliga livet så ser vi ju väldigt lite könsneutralitet, det är sant, så egentligen är det ju knappast ett reellt problem nu att nåt skulle bli för könsneutralt. Men i vissa diskussioner jag läst här på FL så tycker jag att det känns som att det går lite överstyr.

Den dagen jag får ett barn så tänker jag nog klä på barnet de rosa kläder jag själv använt som liten, oberoende om det är en pojke eller flicka. Likadant så kommer barnet att få både dockor, bilar, leksaksspis och lego oberoende vilket kön barnet är. Så jag kommer inte att försöka att medvetet hindra barnet från att göra det barnet själv vill, av den enkla anledningen att detta är en "flicksak" eller "pojksak" som därför inte "passar" barnet.

Men lika lite tänker jag förbjuda min flicka att ha prinsessklänningar, eller förbjuda min pojke från att ha en spiderman tröja. Eller pojken från att leka med bilar eller flickan från att leka med dockor.
Eller kalla barnet för "hen" (Vilket fult ord BTW, och nåt som jag personligen tror är helt ondöigt. I finskan finns inga skilda ord för han eller hon, men inte är finnarna mer jämnställda än de som talar svenska för det), döpa det till ett könsneutralt namn eller vägra att tala om för släkt och vänner vilket kön barnet har.
Visst, "lagom är bäst" med allt, likadant som man kan säga att "för mycket och för lite skämmer allt". Man behöver ju inte gå in på extremligheter åt nåt håll.

Men det verkar som att vissa tror att total könsneutralitet, mer eller mindre, är den enda rätta vägen till jämnställdhet. Det tror inte jag. Vi är alla olika och detta beror ju delvis (bland annat) på att vissa är pojkar och vissa är flickor. På samma sätt som vi kan vara olika för att vi har olika färg på håret, pratar olika spårk etc. Jag tror att den rätta vägen till jämnstalldhet, på alla plan, är att lära barnen att dessa olikheter verkligen finns. Men att bara för att man är olika så betyder inte det att man inte är lika mycket värd.
Istället för att lära alla att vara likadana, så tror jag att det är bättre att lära barnen att acceptera olikheter och se detta som en berikande sak, inte som något dåligt.

Så visst kan könsneutralitet vara ett bra sätt att komma in på rätt väg, om det används så att man ger alla ALLA möjligheter. Men om det mer blir så att alla ska vara lika, då tror jag det blir fel. För vi är inte likadana allihopa, men alla är lika bra för det!

Det handlar heller inte om att förbjuda flickor från att ha prinsessklänningar, eller att hindra nånting över huvud taget. Det är ju det man kämpar EMOT! felet med synsättet som dom flesta "anti-genus-människorna" har är att dom hindrar barnen från det som tillhör "fel" kön och på så vis förbjuder dem för saker (även fast man kanske inte säger att NÄÄ JAG FÖRBJUDER DIG ATT HA DIADEM! - du fattar). det handlar också om vad man uppmuntrar. när jag lämnar dotra på dagis i "vanliga" barnkläder; enkel tshirt och mjukisbyxor - så sägs det inte mycket, men om hon däremot kommer i en hellokittymössa så flygar kommentarerna "åååh, vilken fiiin mössa du har" osv. och SJÄLVKLART vill barn ha POSITIVA komplimanger, bli SEDDA! så då blir dom ju automatiskt inledda på hur dom "ska" vara, för att uppfylla människors förväntningar.

det är invecklat, och det finnsmånga åsikter. låter iaf som att ditt synsätt är sunt ;) tummenupp.

Erica80

Äldre 24 Feb 21:55

#46

mallu82 skrev 2011-02-24 16:38:28 följande:

Tycker också att det har blivit så överdrivet och förstorat...Bara föratt vi sjöng han om sockerbagaren och inte hen så har jag inte tagit nån skada av det och vet likväl att både kvinnor och män kan bli sockerbagare....suck.

håller med

Tazzme

Äldre 24 Feb 22:01

#47

Lilith Dark skrev 2011-02-24 21:46:53 följande:

Här har det ju dock aldrig varit tal om att att alla ska vara lika, utan att alla ska ha samma möjligheter och inte begränsas av kön, lika lite som man begränsas av sin hårfärg. De skillnader som finns från början hos barn är fysiska. Allt det andra är sånt som vi lär barnen. Tjejer ska vara ompysslande, killar ska vara högljudda, tjejer ska tycka om att städa och laga mat och killar ska mecka med bilar.

Hemma hos mig så har vi leksakskök, dockor, bilar, spiderman i olika format. Båda mina barn, en av varje sort, leker med både det som är "tjejigt" och det som är "killigt". De får de saker de vill ha, och inte utifrån vilket kön de är. Och senast idag konstaterade min fyraåring att de på tv var "fjantiga som sa att rosa är för tjejer för rosa är för alla". Skrämmande att en fyraåring har en mer vettig syn på världen än många här som håller fast vid att killar ska vara riktiga män och tjejer riktiga kvinnor.

Nå, jag svarade nu mest på TS. Visst, i denhär tråden har det ju inte varit tal om att alla ska vara precis likadana. Men vad jag förstod på TS så skrev hon liksom om hur folk diskuterar överlag ang, könsneutralitet här på FL. Så mitt inlägg var mer en respons på dessa diskussioner, än just specifkt det som diskuterats i denna tråd.

Och visst är det så att det är vuxna som lär barnen de mesta av olikheterna som förekommer. Men ändå tror jag att det finns flickor som är mer "flickiga" och pojkar som är mer "pojkiga" och ibland får jag en känsla av att man inte skulle vilja tillåta dom att vara det. För vi ska vara likadana.
Och det tycker jag inte om.

Hur tar då såna barn emot individer som är väldigt extrema åt ett eller annat håll, de som inte passar in i mallen på könsneutralitet, utan som är väldigt mycket åt ena eller andra hållet?
Därför tycker jag, som sagt var, att man ska låta olikheterna synas och ta plats (dock ej vara påtvingade, förstås! Det är väl det som är det största problemet...) och acceptera alla. Oberoende om det är en prinsessflicka, rallypojke, kille som gillar killar eller en tant som kör motorcross.

Så könsneutralitet där man strävar efter att kalla barnen för "hen", inte säga vilket kön barnet har och ge det könsneutrala namn, det tror jag inte på. Men könsneutralitet där man låter alla barn leka med alla leksaker, ha alla färger på kläderna etc. är nog bara bra. Men å andra sidan så är det väl inte neutralt då heller?

Neutral enligt SAOB (utdrag):
- som icke representerar ngn (ngt) av de olika (motstridande) meningar
- som intar en mellanställning mellan två motsatser

Neutralt för mig är att allt är beige. Det vill jag inte ha. Jag vill ha regnbågens alla färger, åt alla!

Erica80

Äldre 24 Feb 22:04

#48

Tazzme skrev 2011-02-24 21:40:54 följande:

Jag måste säga (som en av väldigt få?) att jag till viss del håller med TS. Jag tycker också att detta med könsneutralitet verkar kunna bli lite överdrivet ibland och gå åt ett håll som jag inte skulle vilja. Visst, i det verkliga livet så ser vi ju väldigt lite könsneutralitet, det är sant, så egentligen är det ju knappast ett reellt problem nu att nåt skulle bli för könsneutralt. Men i vissa diskussioner jag läst här på FL så tycker jag att det känns som att det går lite överstyr.

Den dagen jag får ett barn så tänker jag nog klä på barnet de rosa kläder jag själv använt som liten, oberoende om det är en pojke eller flicka. Likadant så kommer barnet att få både dockor, bilar, leksaksspis och lego oberoende vilket kön barnet är. Så jag kommer inte att försöka att medvetet hindra barnet från att göra det barnet själv vill, av den enkla anledningen att detta är en "flicksak" eller "pojksak" som därför inte "passar" barnet.

Men lika lite tänker jag förbjuda min flicka att ha prinsessklänningar, eller förbjuda min pojke från att ha en spiderman tröja. Eller pojken från att leka med bilar eller flickan från att leka med dockor.
Eller kalla barnet för "hen" (Vilket fult ord BTW, och nåt som jag personligen tror är helt ondöigt. I finskan finns inga skilda ord för han eller hon, men inte är finnarna mer jämnställda än de som talar svenska för det), döpa det till ett könsneutralt namn eller vägra att tala om för släkt och vänner vilket kön barnet har.
Visst, "lagom är bäst" med allt, likadant som man kan säga att "för mycket och för lite skämmer allt". Man behöver ju inte gå in på extremligheter åt nåt håll.

Men det verkar som att vissa tror att total könsneutralitet, mer eller mindre, är den enda rätta vägen till jämnställdhet. Det tror inte jag. Vi är alla olika och detta beror ju delvis (bland annat) på att vissa är pojkar och vissa är flickor. På samma sätt som vi kan vara olika för att vi har olika färg på håret, pratar olika spårk etc. Jag tror att den rätta vägen till jämnstalldhet, på alla plan, är att lära barnen att dessa olikheter verkligen finns. Men att bara för att man är olika så betyder inte det att man inte är lika mycket värd.
Istället för att lära alla att vara likadana, så tror jag att det är bättre att lära barnen att acceptera olikheter och se detta som en berikande sak, inte som något dåligt.

Så visst kan könsneutralitet vara ett bra sätt att komma in på rätt väg, om det används så att man ger alla ALLA möjligheter. Men om det mer blir så att alla ska vara lika, då tror jag det blir fel. För vi är inte likadana allihopa, men alla är lika bra för det!

Precis sådär känner jag med...

Jag märkte en grej hos mig som jag inte gillade häromdagen. Jag va på öppna förskolan och satt på golvet med barnen och föräldrarna. En av flickorna satt bredvid mig och hon hade en ny body på sig. Inte tjejig och inte killig utan neutral. Flickans mamma pratar om genus HELA tiden. Jag råkade säga till flickan att hon va söt och tog lite i bodyn. Direkt efter att jag sa det så kände jag bara: OJ, får man säga så....
Mamman reagerade inte (tror inte att hon hörde), men bara känslan av att säga fel va skitjobbig. Jag tänker mig jävligt noga för när jag är med henne och det gillar jag inte alls. Jag vill kunna säga som jag känner utan att råka "förstöra" ett barns liv.

Tazzme

Äldre 24 Feb 22:06

#49

eeeee skrev 2011-02-24 21:54:08 följande:

Det handlar heller inte om att förbjuda flickor från att ha prinsessklänningar, eller att hindra nånting över huvud taget. Det är ju det man kämpar EMOT!

eeeee skrev 2011-02-24 21:54:08 följande:

Det handlar heller inte om att förbjuda flickor från att ha prinsessklänningar, eller att hindra nånting över huvud taget. Det är ju det man kämpar EMOT! felet med synsättet som dom flesta "anti-genus-människorna" har är att dom hindrar barnen från det som tillhör "fel" kön och på så vis förbjuder dem för saker (även fast man kanske inte säger att NÄÄ JAG FÖRBJUDER DIG ATT HA DIADEM! - du fattar). det handlar också om vad man uppmuntrar. när jag lämnar dotra på dagis i "vanliga" barnkläder; enkel tshirt och mjukisbyxor - så sägs det inte mycket, men om hon däremot kommer i en hellokittymössa så flygar kommentarerna "åååh, vilken fiiin mössa du har" osv. och SJÄLVKLART vill barn ha POSITIVA komplimanger, bli SEDDA! så då blir dom ju automatiskt inledda på hur dom "ska" vara, för att uppfylla människors förväntningar.

det är invecklat, och det finnsmånga åsikter. låter iaf som att ditt synsätt är sunt ;) tummenupp.

Jo visst. Det förstår jag. Och den delen håller jag med om. Som sagt var så håller jag då också med TS till en viss del, inte i allt hon säger.
Och det som jag håller med henne i är att det känns som att könsneutralitetsfrågor ibland går överstyr. Inte det att alla principer är "fel", utan att det ibland blir för extremt. Helt enkelt "varför ska allt vara könsneutralt"

I övrigt så ids/orkar jag inte skriva ner mina åsikter en gång till

utan hänvisar till mitt svar åt Lilith Dark (#47).

phoennah

Äldre 24 Feb 22:22

#50

deelah skrev 2011-02-24 21:21:51 följande:

oki då om man vill leka o ha klänning på sig men att klä ungen med kjol eller klänning o gå ut, why..?

Under 1800-talet i USA fanns det en kvinna som började att bära byxor, bloomers, under sin klänning. Du kan gissa hur poppis det var. Hon, och hennes medsystrar, mötte en hel del motstånd.
Byxor som vi har idag började användas av kvinnor efter första världskriget, men blev vanligt först på 60-talet. Är du glad över att de kvinnorna kämpade för sin - och därmed även DIN - rätt att bära byxor? Eller du kanske aldrig går i jeans?

Pionjärer behövs.

Varför ska allt vara könsneutralt för?

INNEHÅLL