• Silkflower

    Ej välkommen på utvecklingssamtal

    För en tid sedan var det dags för utvecklingssamtal för min sambos 5-åring. Det första sen jag kom in i bilden.
     
    Efter att han via mailkonversation med förskoleläraren kommit överens om en tid som passade, så fick jag frågan om jag också ville närvara. Jag frågade förstås om pojkens mamma, men nej, det här gällde oss, enligt hans syn på det hela så pga att de är skilda så ska de även gå på skilda utvecklingssamtal. Jag sa att jag självklart ville närvara.
      Kort därpå fick sambon, via mail, frågan om de kommer bägge två, varpå hans svarade att "nej, det blir bara jag och Madde som kommer". Det dröjde inte länge förrän nästa mail kom med kommentaren att; "Då får vi boka in en ny tid då ni bägge kan komma, för det är dig och Nellie jag vill prata med."
      Jag tog otroligt illa vid mig och kände mig utfryst och undervärderad. Var mina känslor berättigade eller bottnade dem i själva verket i något annat? 
    Min sambo blev också lite upprörd över detta och tog "mitt parti". Han svarade fröken att det skulle vara svårt att försöka hitta en tid som passar dem bägge och la fram alternativen att träffa antingen honom eller modern, eller helt enkelt boka in två olika möten med dem var för sig. Det kom aldrig något svar och ju mer vi närmade oss datumet för det första inbokade mötet, desto mer började jag tvivla på om det skulle bli av överhuvudtaget. Min sambo å andra sidan tolkade tystnaden som att det var den första överenskommelsen som gällde. Jag bestämde mig då för att inte gå på samtalet då jag kände mig ovälkommen och det framförde jag till sambon som förstod mig och sa att han skulle ta upp med personalen min roll i barnets liv.

    Lite bakgrundshistoria. I samband med att jag och min sambo flyttade till hans hemort vid årsskiftet så tog vi även över vårdnaden av hans 5-årige son på heltid. Sonen har umgänge med sin mor varannan helg på annan ort och de har fortfarande gemensam vårdnad över sonen rent juridiskt. Jag har funnits i pojkens liv till viss del sen i somras då hans pappa bodde hos mig och vi hade honom de helger vi var lediga, dvs, var och varannan helg.
    Som det har sett ut sen dess så spenderar jag mer tid med pojken än vad hans far och mor gör sammanslaget.
    Är det inte då helt rimligt att jag borde ta del av hans utveckling då jag faktiskt utgör en så stor del av den?

    Det är jag som hämtar på dagis varje dag, lagar och ser till att han får i sig mat varje dag, ser till att han är hel och ren, tvättar hans kläder, lyssnar på honom, uppfostrar honom, uppmuntrar honom, belönar honom när han varit duktig, leker med honom hela dagarna varannan helg medans hans pappa jobbar. Men sen vad det ger för utdelning och hur det går för honom mentalt, fysiskt, socialt, osv har jag tydligen inte med att göra? 

    Till sist bestämde jag mig ändå för att följa med på samtalet, för att visa dem att jag också räknas. Andra ska inte få sätta värdet på mig.  Det blev aldrig några sura miner, utan samtalet gick bra och jag deltog även, inte bara närvarade. Ibland måste man stå upp för sig själv och ta sig själv för givet när andra inte gör det.

    Min fråga till er; Hur gör ni andra bonusföräldrar? Vad har ni för erfarenheter på detta område? har ni hamnat i liknande situation? hur har ni löst den?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-03-01 15:38
    Nu ligger jag lite efter då jag inte har haft tid att uppdatera mig i diskussionen men jag ska försöka bringa klarhet i en del frågor som har dykt upp. Uppenbarligen har jag oavsiktligt utelämnat en del viktiga bitar som ni förstås undrar över.

    För det första så var inte biomamman med på mötet. Förskoleläraren höll vid ett senare tillfälle ett möte med henne separat, något som man varken kan ta för givet eller kräva att dem ska göra. Det tycker jag var väldigt flexibelt och hänsynsfullt gjort av förskolan.

    Angående om biomamman motsatte sig min medverkan på mötet; jag har ingen aning. Men som jag tolkade det, utifrån förskolelärarens mail där hon frågar min sambo om de bägge två ska närvara på det inbokade mötet, så hade hon inte ens blivit kontaktad/tillfrågad om utvecklingssamtal. Av svaret som sen följde finns det inget som säger att förskolan inte godkände min närvaro, utan en önskan från deras sida om att få prata med bägge föräldrarna. Jag har citerat mailen. Det var känslan jag fick av att inte vara välkommen.
    När min sambo sedan hänvisade till sitt ex i frågan om vilka tider och datum som passar henne så blev det bara tyst.
    Hade förskolan eller biomamman meddelat mig eller sambon att de motsätter sig min närvaro så hade jag definitivt inte dykt upp på samtalet.
    Biomamma nämnde dessutom för min sambo att hon inte kunde närvara på det inbokade mötet, utan att hon och förskolan skulle boka in ett framöver. Om hon hade några invändningar mot/synpunkter på om vem eller vilka som ev. skulle gå när hon inte kunde, borde hon inte yttrat sig om det då?
  • Svar på tråden Ej välkommen på utvecklingssamtal
  • Silkflower
    Anonym (tack o lov) skrev 2011-02-28 15:34:02 följande:
     Jag kan inte läsa någonstans  att TS vill ta mammans plats men ok.
    Visst, fel att säga att "de" tagit över vårdnaden.
    Men att inte rätta bvc för att de trodde att hon var mamman är väl inget lagbrott.
    Rätt barnsligt att överhuvudtaget jaga upp sig för.
    Ingen tog väl skada av det???
    Kajee skrev 2011-02-28 15:38:29 följande:
    Det beror nog på. Hade det varit mina barns bonus hade jag tagit väldigt illa vid mig. Nu är mina barns bonus tack o lov bättre än så.
    Jag upprepar;

    "Att vi inte korrigerade sköterskan såg vi ingen anledning till eftersom det bara var en vanlig 5-årskontroll och jag var endast närvarande. Dessutom ville vi varken att sköterskan skulle känna sig bortgjord likväl som vi inte ville få min närvaro ifrågasatt. Hon tilltalade bara mig som om jag var mamman, vilket vi bara såg som komiskt."

    Sen kan jag tillägga att om det hade varit mina barns bonus som "agerat"  på detta viset hade jag tolkat som att hon måste vara väldigt stolt över och tycka väldigt mycket om mina barn eftersom hon uppenbarligen inte har något emot att någon får för sig att hon är deras biologiska mamma. Det beror på hur pass säker och trygg man är i sin egen modersroll.
  • smulpaj01
    Silkflower skrev 2011-03-02 15:42:59 följande:
    Kajee skrev 2011-02-28 15:38:29 följande:
    Det beror nog på. Hade det varit mina barns bonus hade jag tagit väldigt illa vid mig. Nu är mina barns bonus tack o lov bättre än så.
    Jag upprepar;

    "Att vi inte korrigerade sköterskan såg vi ingen anledning till eftersom det bara var en vanlig 5-årskontroll och jag var endast närvarande. Dessutom ville vi varken att sköterskan skulle känna sig bortgjord likväl som vi inte ville få min närvaro ifrågasatt. Hon tilltalade bara mig som om jag var mamman, vilket vi bara såg som komiskt."

    Sen kan jag tillägga att om det hade varit mina barns bonus som "agerat"  på detta viset hade jag tolkat som att hon måste vara väldigt stolt över och tycka väldigt mycket om mina barn eftersom hon uppenbarligen inte har något emot att någon får för sig att hon är deras biologiska mamma. Det beror på hur pass säker och trygg man är i sin egen modersroll.
    Det beror knappast på hur "säker och trygg" man är i sin mammaroll - men vänta tills du själv får barn, då kanske du kommer förstå. .-)
  • Silkflower
    Minli skrev 2011-03-01 11:42:05 följande:
    Ts jag vill råda dig att inte ta en för stor roll för snabbt. Du ser det inte nu, det har jag full förståelse för. Men jag gick också in i rollen som bonusmamma rätt fort och ville vara delaktig. Trots att intentionerna var goda, så funkade det inte så bra. Det är inte bara lagen utan tusen olika saker som kommer att påminna dig om att du inte har samma rättigheter (eller skyldigheter) som en vårdnadshavare. Det kommer garanterat att uppstå konflikter där du och pappan ser olika på saker och där kommer det igen upp. Mamman kan vilja ha delat boende i framtiden och då blir din roll annorlunda utan att du på något sätt kan påverka det. Du kan bli less på alltihop då du inte får den cred du tycker du förtjänar och då kan det påverka din relation till barnet. Det kan få mamman att vända taggarna utåt om du "tar för mycket plats" och fösvåra samarbetet. Och tyvärr är din och pappans relation så ny att ni inte känner varandra till 100% ännu och även det kan ställa till det då det blir "vardag" (om ni inte kände varandra innan ni blev ett par alltså).

    I mitt fall blev det så att jag och bonusen inte har med varandra att göra mera. Då hon är här lever vi bredvid varandra, inte med varandra. Min roll som förälder funkade inte då jag i slutändan insåg att jag inte ville vara förälder utan bara få det att fungera för oss som en familj. Jag trodde att jag självklart skulle börja älska henne, för då jag var förälskad i pappan så hängde ju hon med. Men då nyförälskelsen gav med sig efter något år så fanns där fortfarande en enorm kärlek till hennes pappa, men inte till henne tyvärr.

    Vår relation hade nog sett så mycket bättre ut om jag hade växt in i rollen som bonusförälder istället för att gå in med buller och brak. Det är ett enormt bakslag att avsäga sig ansvar istället för att med tiden kunna ta mera ansvar för barnet. Har även talat med en familjeterapeut om detta och hon höll med.

    Jag menar inte att du inte skall läsa sagor, hämta/lämna på dagis om det behövs o.s.v. Utan omvärdera din attityd om att NI har vårdnaden (vilket ju i ert fall är boendet). Av min erfarenhet är det bästa att se sig som ett vuxet syskon till bonusen (fast med rätt att säga till och betämma regler inom ens egna hem). Alltså man är en fullvärdig familjemedlem som måste höras i alla frågor som berör en själv. Man har rätt att delta på avslutningar, matcher och andra evenemang som bonusen deltar i, rätt att bestämma hur mycket ansvar man vill ta (hämtningar/lämningar, ha hemma då man är föräldraledig o.s.v.) men har inte rätt att utan föräldrarnas lov diskutera saker med lärare, läkare eller andra personer som har tystnadsplikt.

    Jag önskar verkligen någon hade kunnat säga detta till mig då jag träffade min man...
    Tack så mycket för att du delade med dig av din egen erfarenhet.
  • Kajee
    Silkflower skrev 2011-03-02 15:42:59 följande:
    Kajee skrev 2011-02-28 15:38:29 följande:
    Det beror nog på. Hade det varit mina barns bonus hade jag tagit väldigt illa vid mig. Nu är mina barns bonus tack o lov bättre än så.
    Jag upprepar;

    "Att vi inte korrigerade sköterskan såg vi ingen anledning till eftersom det bara var en vanlig 5-årskontroll och jag var endast närvarande. Dessutom ville vi varken att sköterskan skulle känna sig bortgjord likväl som vi inte ville få min närvaro ifrågasatt. Hon tilltalade bara mig som om jag var mamman, vilket vi bara såg som komiskt."

    Sen kan jag tillägga att om det hade varit mina barns bonus som "agerat"  på detta viset hade jag tolkat som att hon måste vara väldigt stolt över och tycka väldigt mycket om mina barn eftersom hon uppenbarligen inte har något emot att någon får för sig att hon är deras biologiska mamma. Det beror på hur pass säker och trygg man är i sin egen modersroll.
    Tror snarare att det kan bero på vad man har råkat ut för eftersom VC inte höll sig till det juridiska som i mitt fall.
    Men i vilket fall låter det som att du vet hur saker och ting ligger till med det du tog upp o din TS. I mina öron låter det som att du är en riktigt bra bonusmamma och jag hoppas att allt kommer att gå bra för er.
    ?I, not events, have the power to make me happy or unhappy!
  • Emeli
    Silkflower skrev 2011-03-02 13:45:02 följande:
    Det blev lite fel där. Det skulle stå;

    Den här bonusmamman som jag jämför mig med får tydligen ta del av bonusbarnens skolgång och utveckling för läraren, trots att biomamman motsätter sig det, detta då biopappan mer eller mindre har krävt det.
    Den läraren gör fel. 
  • Anonym
    h8him skrev 2011-03-02 09:22:42 följande:
    Hur kan hans barns fritidsräkning komma i ditt namn? Det måste ju gå att ändra utan problem.

    Är det en belöning att gå på utvecklingssamtal? Nog kan jag förstå att man vill få något tillbaka emellanåt men en teckning eller kram från barnet är väl mer värt än att gå på utvecklingssamtal?
    det blev tydligen så för att vi har två barn till jag betalar för och då la dom in honom under samma.

    Ja, för mig är det en belöning att gå på utvecklingssamtal, där får jag ju se hur duktig han är och får känna mig lite extra stolt
  • Anonym (Mamma till K)

    Nu har vi bara barnen vh, men för mig känns det naturligt att föräldrarna går på utvecklingssamtal och föräldramöten. Då har jag ju mycket mindre hand om dom iofs.

    Det är väl tyvär så att hur mycket du än gör så är du inte en vårdnadshavare i lagens ögon och därför är det upp till föräldrarna att bestämma. Nästa gång kan ni ju kolla vad mamman tycker. Är det okej med henne så är det ju absolut inga problem.

    Jag är med på skolavslutningar, uppvisningar och allt annat som rör barnen. Har även blivit medbjuden på föräldramöten, men det sista tackade jag nej till eftersom vår gemensamma dotter behövde mig hemma. Mamman frågade i det fallet så det kändes ju roligt iaf.

  • fjonkan

    Jag har en bonus varannan vecka och vid utvecklingssamtalen så måste bägge föräldrarna tillfrågas om min närvaro är okej. Jag förstår att man kan känna sig lite utanför sådana gånger men samtidigt är det bra att föräldrarna vet om att en extra-förälder är med. Jag får alltid gå med på dessa samtal men måste alltså fråga barnets biomamma varje gång.


    Jag är faran som lurar i natten.....
  • Anonym

    Jag är bonusmamma och jag känner egentligen inte att jag har ngt på min sambos barns utvecklingssamtal att göra. Vill min sambo berätta för mig så fine! Men jag känner hellre att jag lägger ner den tiden när jag själv får barn i skolåldern. Och är jag intresserad av att veta hur det går för mina bonusbarn så frågar jag dem själv hur det upplever hur de går i skolan. Finns inte ena föräldern med alls av ngn anledning eller bara träffar sitt barn nån gång per år så förstår jag att den andra vuxna är med på utvecklingssamtal. Min sambos ena barn ska ha utvecklingssamtal till veckan och inte finns då frågan om att jag ska med, utan de pratar "föräldrarna" sins emellan sen berättar pappan min sambo för mig hur det gått. Eftersom jag finns med i barnens vardag lika mkt som han och mamman. Men jag skulle aldrig trampa varken pappan eller mamman på fötterna genom att fara på deras möte om deras barn.

  • Anonym (Delaktig)

    Jag hade hemskt gärna velat följa med på utvecklingssamtal. Min sambo har ett imorgon om sin 5-åring. Men det lär väl inte bli så :(

Svar på tråden Ej välkommen på utvecklingssamtal