tvillingar i höst?

Alltså jag måste berätta en annan grej som hände mig idag, det har dock inte med graviditeten att göra. Förutom att jag kanske blev väldigt arg och ledsen... joooo
När jag skulle åka hem från jobbet idag, jobbar i kungälv, bor utanför Ulricehamn. (15-17 mil) så fick jag springa till bussen för att hinna och eftersom jag inte åker kollektivt i gbgregionen så ofta numera betalade jag med sms biljett, men jag fick inget kvitto på biljetten. Busschaffören började tjata på mig, varpå jag visade att jag hade skickat ett sms men inte fått svar. Okej han kör vidare, men på nästa hållplats ropar han fram mig igen och samma, min biljett har inte kommit till mobilen. Då börjar gubben gapa på mig att jag tjuvåker och att jag ska gå av bussen, han tänker minsann inte åka NÅGONSTANS med mig på bussen och ställer till världens scen, stänger till och med av motorn och blir ståendes... Jag visar honom återigen sms:et jag har skickat, men det gäller inte säger han, jag påpekar att han ska kolla klockslag för när det skickades, men han fortsätter skrika åt mig att gå av bussen... Tycker att det börjar bli lite pinsamt med tanke på att det finns andra på bussen som kanske blir sena, men jag VÄGRAR gå av bussen... jag ber att få nummret till västtrafik, men det vill han inte ge mig. Tillslut åker han, efter att det har blivit lång kö efter oss. Jag ringer västtrafik när jag sitter på bussen och hon tycker att det är MITT fel och chaffören har rätt att slänga av mig eftersom jag inte har fått mitt kvitto
Så om jag hade betalat kontant och kvittot hade fastnat i apparaten hade jag blivit avslängd då oxå ?? Fatta att jag var arg, jag var så arg så jag satt och stortjöt på bussen, men jag vägrade gå av

måste bara visa en som bär tvillingarna på två veckor i sjal 

Jag hoppas på sjal denna gång. Vi hade en tricåsjal till Siri men hon hatade den :)

mumama: åh, nu blev jag nostalgisk, en sådan sino krustistel hade jag (bland annat) åt yngste sonen. Första sjalen han åkte var när han var fem-sex timmar gammal, en sino det med fast röd. Tänk att få bära spädis igen... Här går både maken och jag gärna runt med bebisar i sjal så det är väl inte fel med två så vi kan ha en var.*s*

Vad skönt att jag inte är själv om att inte känna av de små så mycket. Min moderkaka sitter ganska högt upp i framvägg, så jag känner nästan bara rörelser nedanför naveln.

Både sambon och äldsta sonen (Felix) längtar til de kan känna utanpå magen. När vi fick Måns 09 så var Felix 6 år och då ville han känna på magen mest hela tiden. Han tyckte det kändes buckligt när det sparkade där inne Måns är 21 månader så han förstår ju inte så mycket av att jag har bebisar i magen, men när vi badar ihop så lägger han örat mot magen och säger ÖSSNA!! Då vill han alltså lyssna, för det har han sett att pappa och storebror gör