• LillaEko

    Januaribebis 2012

    Någon mer som precis plussat och förhoppningsvis utökar familjen i början av 2012?

    Tänkte om någon ville följas åt. 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-05-03 17:07
    BF listan hittar ni på:
    www.familjeliv.se/Forum-2-14/m58731572.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-05-16 07:50
    Tänkte att vi även måste ha en tråd att lägga upp magbilder på, så nu är det bara att ta kort och visa era söta små magar när ni är redo:

    www.familjeliv.se/Forum-2-12/m58967480.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-07-02 08:57
    Länken till vår presentationstråd.
    Alltid kul att veta lite mer om varandra!

    www.familjeliv.se/Forum-2-14/m59758061.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-08-13 09:09
    www.familjeliv.se/Forum-2-114/m60458420.html
    Länken till tråden om "gissa kön"

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-12-07 09:19
    www.familjeliv.se/Forum-3-20/m62411217.html
    Länken till vår fortsättningstråd när bebisarna tittat ut.

  • Svar på tråden Januaribebis 2012
  • LillaEko

    Lycka till MaHo89!

    Juni, ja känns som jag kommer kunna fylla en A4. Men ska man säga om man upplever vissa moment jobbiga? Vi har tex gympa pass på golvet med våra. Riktigt jobbigt för rygg och knän att krypa runt i konstiga arbetsställmingar för att kunna stretcha och tänja eleverna.

  • Serendipitet

    Någon mer än mig som tycker det trycker i bröstet, att det är svårare att andas? Jag har hört att halsbränna kan vara så, men jag har själv inte haft det så förrut. Har sur smak i munnen om jag ens andas på apelsinjuice för tillfället och får ont uppe som vid magkatarr då och då men trycket i bröstet oroar mig lite. Åt Losec tidigare för min magkatarr och ett annat receptbelagt medel för ett par år sedan, kanske den som är tillbaka och spökar.

    Kondisen för tillfället är bortblåst jag flåsar efter en vanlig promenad :S Jag har inget körkort så jag brukar gå och cykla mycket och har inget problem med detta i vanliga fall. Men nu blir jag svag och nästan yr och illamående.. Någon som har tips på hur man kan mjukstarta träning vid graviditet?

  • Serendipitet
    Alltochinget skrev 2011-08-25 07:04:24 följande:
    Om 1 timme är det dags för RUL... NERVÖS och förväntansfull! :)

    Det kommer säkert gå bra. Lycka till :)
  • Serendipitet
    MaHo89 skrev 2011-08-25 08:06:41 följande:
    Självklart är alla känslor lika mycket värda.

    Nu sitter vi iaf i bilen ner mot Umeå, har tid 10:30. Hoppas verkligen att hon såg fel igår!

    Hoppas att ultraljudet går bättre idag och att allt är som det ska med bebis :) Så fort det avviker det minsta så måste de kolla upp det och det brukar inte vara något fel vid nästa ultraljud. Dessutom är det så lätt för BM att mäta fel. Skickar styrkekramar till er och hoppas att er oro är obefogad. kram
  • Pebbles82

    anonyym: Hoppas det har gått bra nu! Kl 15 är det min tur! Lååång väntan! 

    Maho89: Håller alla tummar jag har att det ser bra ut!  

  • coockiejar

    Hej tjejer,

    Mitt liv går i hundratio men jag kikar in här då och då och gläds med er och era magar :)

    Jag har en personlig fundering som jag tror att (kanske) fler funderat kring. Mitt första barn kom under sommaren. Den nya bebisen kommer i början av januari. Med högre risker för infektioner (även om jag vet att man även blir sjuk sommartid). Min bästa kompis vill så gärna vara en del av denna graviditet och bebisens första tid. (Hon har själv barn). Självklart är det otroligt roligt att hon vill vill vara delaktig men häromdagen började vi prata lite om förlossningen och första tiden och då blir det väldigt klart för mig att hon kanske vill mer än vad jag förstått. Hon vill vara med och hjälpa mig första tiden (jag vet av erfarenhet med första sonen att jag gärna vill ta det lugnt och lära känna min bebis i lugn o ro i början, speciellt för sonens skull som nu ska få lära känna sitt syskon). Hon pratar hela tiden om hur hennes barn vill vara med och hjälpa till med bebisen (själv får jag panik och tänker att en nyfödd inte är en docka till en 2-åring).

    Till saken hör att jag är livrädd för RS-virus. Hade en bekant vars barn blev inlagd och fick andningshjälp pga RS-virus. När jag kommenterade att de så klart är välkomna att träffa bebisen men inte om de är sjuka då jag oroar mig för RS-virus så kommenterar hon saker som att "Men du kan inte skydda bebisen från infektioner då "sonen"går i skolan och kommer hem med infektioner" eller "en förkylning dör inte ett barn av" och jag får PANIK! Hon ser överhuvudtaget inte hur jag ser på saken. Att MITT barn går i skolan och kanske kommer hem med infektioner - ja, så är det. Vad hade hon tänkt? Att jag ska placera honom i karantän? Och en förkylning KAN ett litet nyfött barn bli väldigt dåligt av. Man vet ju inte om en förkylning innebär en RS-infektion på en bebis då den visar sig som en vanlig förkylning på större barn och vuxna. Det känns bara som att hon är så mån om att hennes barn ska få ta hand om en bebis och att hon så gärna vill gosa med en bebis men det är faktiskt MITT barn och inte VÅRT barn. Hon kliver innanför mitt revir utan att jag har bjudit in.

    Är det bara jag som tänker så? Jag får panik av tanken att nära och kära tänker sig att de ska husera här bara för att jag får en bebis. Det är ju den första tiden man vill lära känna varandra och binda sig samman till en enhet. Så känner jag iaf. Självklart tycker jag att det är roligt om omgivningen vill hälsa på och träffa miraklet. Hälsa gärna på men korta stunder (typ max ett par timmar om dagen).  Hur förmedlar man detta utan att någon tar det som personlig kritik och blir sårad? Jag vill verkligen inte såra någon men all hjälp jag erbjuds (som jag inte bett om) gör att jag känner mig skyldig att gå med på deras vilja för att de inte ska bli sårade - inte för att jag vill ha hjälpen. Och egentligen tycker jag om besök så det i sig är inte ett problem egentligen - det är mest i kombination med infektioner som jag blir orolig nu. Om alla skulle reagera som min väninna - att en bebis inte dör av en förkylning - kommer jag att bli tokstressad.

    Är jag bara nojig - hjälp mig bryta mitt tankemönster. RS kanske inte alls är så vanligt som jag inbillar jag.  
    Annars skulle jag mest uppskatta att höra hur ni andra resonerar kring besök första tiden (och hur ställer ni er till förkylda vuxna och barn som vill hälsa på). För jag känner mig som världens mest egocentriska människa just nu.

  • Serendipitet
    coockiejar skrev 2011-08-25 09:09:19 följande:
    Hej tjejer,

    Mitt liv går i hundratio men jag kikar in här då och då och gläds med er och era magar :)

    Jag har en personlig fundering som jag tror att (kanske) fler funderat kring. Mitt första barn kom under sommaren. Den nya bebisen kommer i början av januari. Med högre risker för infektioner (även om jag vet att man även blir sjuk sommartid). Min bästa kompis vill så gärna vara en del av denna graviditet och bebisens första tid. (Hon har själv barn). Självklart är det otroligt roligt att hon vill vill vara delaktig men häromdagen började vi prata lite om förlossningen och första tiden och då blir det väldigt klart för mig att hon kanske vill mer än vad jag förstått. Hon vill vara med och hjälpa mig första tiden (jag vet av erfarenhet med första sonen att jag gärna vill ta det lugnt och lära känna min bebis i lugn o ro i början, speciellt för sonens skull som nu ska få lära känna sitt syskon). Hon pratar hela tiden om hur hennes barn vill vara med och hjälpa till med bebisen (själv får jag panik och tänker att en nyfödd inte är en docka till en 2-åring).

    Till saken hör att jag är livrädd för RS-virus. Hade en bekant vars barn blev inlagd och fick andningshjälp pga RS-virus. När jag kommenterade att de så klart är välkomna att träffa bebisen men inte om de är sjuka då jag oroar mig för RS-virus så kommenterar hon saker som att "Men du kan inte skydda bebisen från infektioner då "sonen"går i skolan och kommer hem med infektioner" eller "en förkylning dör inte ett barn av" och jag får PANIK! Hon ser överhuvudtaget inte hur jag ser på saken. Att MITT barn går i skolan och kanske kommer hem med infektioner - ja, så är det. Vad hade hon tänkt? Att jag ska placera honom i karantän? Och en förkylning KAN ett litet nyfött barn bli väldigt dåligt av. Man vet ju inte om en förkylning innebär en RS-infektion på en bebis då den visar sig som en vanlig förkylning på större barn och vuxna. Det känns bara som att hon är så mån om att hennes barn ska få ta hand om en bebis och att hon så gärna vill gosa med en bebis men det är faktiskt MITT barn och inte VÅRT barn. Hon kliver innanför mitt revir utan att jag har bjudit in.

    Är det bara jag som tänker så? Jag får panik av tanken att nära och kära tänker sig att de ska husera här bara för att jag får en bebis. Det är ju den första tiden man vill lära känna varandra och binda sig samman till en enhet. Så känner jag iaf. Självklart tycker jag att det är roligt om omgivningen vill hälsa på och träffa miraklet. Hälsa gärna på men korta stunder (typ max ett par timmar om dagen).  Hur förmedlar man detta utan att någon tar det som personlig kritik och blir sårad? Jag vill verkligen inte såra någon men all hjälp jag erbjuds (som jag inte bett om) gör att jag känner mig skyldig att gå med på deras vilja för att de inte ska bli sårade - inte för att jag vill ha hjälpen. Och egentligen tycker jag om besök så det i sig är inte ett problem egentligen - det är mest i kombination med infektioner som jag blir orolig nu. Om alla skulle reagera som min väninna - att en bebis inte dör av en förkylning - kommer jag att bli tokstressad.

    Är jag bara nojig - hjälp mig bryta mitt tankemönster. RS kanske inte alls är så vanligt som jag inbillar jag.  
    Annars skulle jag mest uppskatta att höra hur ni andra resonerar kring besök första tiden (och hur ställer ni er till förkylda vuxna och barn som vill hälsa på). För jag känner mig som världens mest egocentriska människa just nu.

    Jag tycker inte det är konstigt att du vill lära känna din bebis innan ni bjuder in omvälden. Dessutom så tar det tid för en familj att anpassa sitt nya liv efter ett spädbarn, för det blir gärna så i början. Ditt andra barn behöver lung och ro och dig och pappan för det är en stor omställning att få ett syskon, så den första tiden handlar om att få storebror att inte känna sig övergiven och då vill han inte dela dig med ytterligare personer. Prata med din kompis och säg att den första tiden är familjetid och att du kommer bjuda in henne när ni är redo för besök. Att hon betyder jätte mycket för dig och att du gärna lyssnar på tips men att du måste fokusera på din familj i början.

    rdguiden.se
    När det gäller RS virus är den största risken att barnet drabbas av lunginflammation som kräver sjukhusvård. Av de som blir inlagda är ungefär 80% under 6 månader. De flesta barn drabbas under sina första år så det är jätte vanligt och ger oftast bara symptom som en vanlig förkylning.

    - Om ditt barn är under sex månader, undvik så långt det är möjligt kontakt med förkylda personer. Att hålla isär syskon går knappast, men barnkalas eller förkylda vänner och släktingar kan man försöka att undvika.

    - Undvik folksamlingar i förkylningstider.

    - Var extra noga med handhygienen när du har spädbarn, särskilt när du själv är förkyld eller om du har äldre barn som är förkylda. Tvätta händerna ofta och noggrannt med tvål och vatten

    Jag tycker att man oroar sig som förälder och att det är helt normalt. Det är en rädsla att ens lilla barn ska bli sjukt och behöva ligga på sjukhus, stå på dig! Kram
       
      

  • Pebbles82

    cookiejar: Själv skulle jag nog få lite halvt panik om någon började ruta in mitt kommande liv med bebis så pass mycket, så jag förstår att du har lite frågetecken. 
    Och vad gäller RS-viruset så förstår jag absolut din oro. Jag har haft flera i min närhet som haft barn inlagda på grund av det, varav en riktigt för tidigt född som höll på att stryka med, så jag har också vissa restriktioner över hur jag kommer att umgås under den värsta perioden. Å andra sidan kommer den allra värsta perioden bara inträffa under en dryg månad efter att bebis kommit, jag hoppas verkligen att man tar sig smidigt igenom den perioden!
    Hoppas att du känner att du kan vara ärlig och rak utan att hon tar åt sig för mycket, annars blir det lätt att man går och bär på en massa irritation som knappast är bättre.  


Svar på tråden Januaribebis 2012