coockiejar skrev 2011-08-25 09:09:19 följande:
Hej tjejer,
Mitt liv går i hundratio men jag kikar in här då och då och gläds med er och era magar :)
Jag har en personlig fundering som jag tror att (kanske) fler funderat kring. Mitt första barn kom under sommaren. Den nya bebisen kommer i början av januari. Med högre risker för infektioner (även om jag vet att man även blir sjuk sommartid). Min bästa kompis vill så gärna vara en del av denna graviditet och bebisens första tid. (Hon har själv barn). Självklart är det otroligt roligt att hon vill vill vara delaktig men häromdagen började vi prata lite om förlossningen och första tiden och då blir det väldigt klart för mig att hon kanske vill mer än vad jag förstått. Hon vill vara med och hjälpa mig första tiden (jag vet av erfarenhet med första sonen att jag gärna vill ta det lugnt och lära känna min bebis i lugn o ro i början, speciellt för sonens skull som nu ska få lära känna sitt syskon). Hon pratar hela tiden om hur hennes barn vill vara med och hjälpa till med bebisen (själv får jag panik och tänker att en nyfödd inte är en docka till en 2-åring).
Till saken hör att jag är livrädd för RS-virus. Hade en bekant vars barn blev inlagd och fick andningshjälp pga RS-virus. När jag kommenterade att de så klart är välkomna att träffa bebisen men inte om de är sjuka då jag oroar mig för RS-virus så kommenterar hon saker som att "Men du kan inte skydda bebisen från infektioner då "sonen"går i skolan och kommer hem med infektioner" eller "en förkylning dör inte ett barn av" och jag får PANIK! Hon ser överhuvudtaget inte hur jag ser på saken. Att MITT barn går i skolan och kanske kommer hem med infektioner - ja, så är det. Vad hade hon tänkt? Att jag ska placera honom i karantän? Och en förkylning KAN ett litet nyfött barn bli väldigt dåligt av. Man vet ju inte om en förkylning innebär en RS-infektion på en bebis då den visar sig som en vanlig förkylning på större barn och vuxna. Det känns bara som att hon är så mån om att hennes barn ska få ta hand om en bebis och att hon så gärna vill gosa med en bebis men det är faktiskt MITT barn och inte VÅRT barn. Hon kliver innanför mitt revir utan att jag har bjudit in.
Är det bara jag som tänker så? Jag får panik av tanken att nära och kära tänker sig att de ska husera här bara för att jag får en bebis. Det är ju den första tiden man vill lära känna varandra och binda sig samman till en enhet. Så känner jag iaf. Självklart tycker jag att det är roligt om omgivningen vill hälsa på och träffa miraklet. Hälsa gärna på men korta stunder (typ max ett par timmar om dagen). Hur förmedlar man detta utan att någon tar det som personlig kritik och blir sårad? Jag vill verkligen inte såra någon men all hjälp jag erbjuds (som jag inte bett om) gör att jag känner mig skyldig att gå med på deras vilja för att de inte ska bli sårade - inte för att jag vill ha hjälpen. Och egentligen tycker jag om besök så det i sig är inte ett problem egentligen - det är mest i kombination med infektioner som jag blir orolig nu. Om alla skulle reagera som min väninna - att en bebis inte dör av en förkylning - kommer jag att bli tokstressad.
Är jag bara nojig - hjälp mig bryta mitt tankemönster. RS kanske inte alls är så vanligt som jag inbillar jag.
Annars skulle jag mest uppskatta att höra hur ni andra resonerar kring besök första tiden (och hur ställer ni er till förkylda vuxna och barn som vill hälsa på). För jag känner mig som världens mest egocentriska människa just nu.
Jag kan förstå hur du tänker även om jag inte har någon i min närmaste krets som inte är medveten om att vintertid och dagisbarn inte är vad en nyfödd behöver.
Min dotter går på dagis och kommer troligen att smitta syskonet med någon härlig dagissjuka, är det inte RS så blir det kanske maginfluensa. I det fallet kommer jag inte att kunna hindra smittan. Men jag kan för min bebis säkerhet reducera risken för att bli smittad genom att på sätt och vis isolera den , fast i måttlig grad. Jag kommer att undvika folkmängder den första tiden. Kompisarnas ungar som går på dagis kommer att hälsa på när de inte är snoriga och hostiga, inga pussar men klappa lite fint kan man få göra på allt utom händer och ansikte. Det är möjlig att smittorna är luftburan men jag tror man kommer långt med det lilla.
Jag har lagt fram det så att de är välkomna om de känner sig friska, klappa får man men inte pussa och krama så mycket den första tiden.
Hoppas det löser sig, trist att behöva bli ovänner men din bebis hälsa måste komma i första hand och om din väninna tänker efter känner hon nog likadant. Vad hade hon själv valt om det varit ombytta roller?
Vill inte på något vis skrämma upp dig och det kan skilja sig från var i landet man bor kanske men RS är väldigt vanligt om jag förstått det rätt. Har en väninna som arbetar på barnavd på sjukhuset och de har många bebisar som kommer in vintertid med RS .
