Människan = Hundratals miljoner år gammal, äldre än både apdjuren och dinosaurierna!

Jag efterfrågar bevis och inte utsagor. Har det förklarats tydligt nog?

I övrigt så finns det inte någonting i Charles Darwins efterlämningar, i den moderna neo-Darwinismen eller i hela den samlade evolutionsteorin som föreslår att vi härstammar ifrån någon sorts apa överhuvudtaget - utan att vi skulle dela anfader med aporna, en icke identifierad anfader. Rolig bok du har hittat.

Alltid lika kul när folk klankar ner på oliktänkande för att de inte presenterar bevis rakt upp och ner - men när det kommer till dem själva så ska man i slutändan helt enkelt köpa blotta ordet.

Du menar alltså att världens mest vedertagna och vetenskapliga modell för hur livet har uppstått och utvecklats på den här planeten; inte har en enda rapport ute på nätet som presenterar den mest vitala bevisförningen för teorin? Jag köper det inte - för jag vet ganska väl hur det ligger till.

Såhär ser verkligheten ut; proteinfrekvenser kan kodas i 1046 olika varianter men ändå utgöra samma fysiskt observerbara funktion uti en gen och evolutionister väljer att förklara identiska proteinfrekvenser med ett släktskap - utan att ha den minsta aning om vad någon av dessa proteinfrekvenser faktiskt innebär rent essentiellt; i ett universum vars energier, kosmiska krafter och ständiga vibrationsrörelser fortfarande utgör ett fullständigt mysterium för människan. Vi kan inte ens definiera liv per se vetenskapligt och har inte ens börjat skrapa på ytan i ämnen som vilka energier, kosmiska krafter och vibrationer som gör liv möjligt - och än mindre hur dessa aspekter påverkar någon av dessa 1046 olika proteinfrekvenser som kan återfinnas i blott en gen. Gener som vi i sin tur inte ens kan fastställa ett systematiskt antal för uti våra celler. Vi håller dock antalet gener på ett allmängiltigt 30 000 för varje cell - och tar du 30 000 och multiplicerar det med 1046 så har du fått den uppskattade komplexiteten uti en mänsklig cell (och våra kroppar består utav cirka 100 000 000 000 000 och ständigt förnybara sådana). Sedan så väljer då evolutionisterna att förklara identiska proteinfrekvenser med släktskap.

Inte direkt "klippa och klistra"-enkelt eller så att man kan sätta sig ner på dass och läsa en bok med tjusig titel och plötsligt få insikt i universella strukturvariabler. Variabler som utgör sådana storheter att det enda som faktiskt överträffar dess komplexitet hör till oss själva - de levande organismerna. Ett fenomen som ni verkar inbilla er att vi har en god inblick i och kan förklara härkomsten för rent empiriskt genom en röst som slutade eka för över 100 år sedan.

Som sagt i ett tidigare inlägg, men med viss modifikation: "Det kan lika gärna förhålla sig som så att den egentliga skillnaden på livet som har uppstått på den här planeten, hur dessa har formats samt hör ihop, handlar om de kosmiska energierna [vilka energier] som har absorberats utav materialet [de olika materialen] som vardera liv består utav - snarare än hur många ryggkotor ett djur har eller huruvida avkommorna skapas i ett ägg utanför föräldern eller inte. Ingen människa vet!"

Vi kommer högst troligt att nå en fullständig förståelse av universum innan vi når det samma om oss själva - för vi behöver förstå universum i sin fullständighet innan vi kan förstå det mest komplexa som har uppstått i samma universum; de levande organismerna.

Jag kan säga det hur många gånger som helst, bara för att det så väl sätter saker i ett sunt perspektiv; i en mänsklig kropp så sker det på 10 sekunder fler elektriska och kemiska händelser än vad det sker "orsak och verkan"-händelser i hela det ickeorganiska universumet under samma tidsspann. Något så oehört komplext utgör vi levande organismer! Vad som händer i universums samtliga stjärnor motsvarar alltså inte på långa vägar vad som samtidigt händer inom gränserna för blott en människas kropp. Ställer er vid tankens kant och få svindel!

Vad evolutionsteorin erbjuder idag, i sin "state of the art"-form, kan på sin höjd innebära en god start för att börja föreställa sig härkomsten för livet på den här planeten och hur det har utvecklats - inget mer och knappast någonting som man daskar oliktänkande över fingrarna med. Vi behöver inte längre ett vetenskapligt krig mot religioner - vi behöver uppenbarligen både och!

Hur värderar man upp rimligheten i påståenden som att Gud har skapat livet?

Vi har dock ingen som helst aning om dessa såkallade designbrister/restprodukter kommer att höra till något självklart och fördelsaktigt att ha i framtiden. Vi utvecklas fortfarande - som art. Inte heller känner vi till och förstår samtliga aspekter i universum som kan påverka oss och vilken roll de till synes inaktiva delarna i vårt inre förhåller sig till dessa.

Vi vet försvinnande lite om knappt något; vilket gör det aningen banalt med anspråk på verkligheten och att kritisera dess uppträdande.

Upplever människan nuvarande utvecklingstillstånd (som dock befinner sig mitt i en övergång) som fenomenet vi alla upplever mellan livsåren 20-30 - att vi på allvar börjar kunna dra röda trådar mellan informationen vi har samlat på oss och känner att vi börjar nå inre sanningar, till den grad att framgången stiger oss åt huvudet och vi börjar inbillar oss att ha svaren på allt. Ett fenomen välkänt inom flertalet livsåskådningar och religioner (helt enkelt information som har samlats in under flera tusentals år och allt längre bak i ickeskriftliga traditioner, som människor i runtom hela världen, helt skilda ifrån varandra, har ansett som någonting viktigt för oss människor att studera, förstå och bejaka), som exempelvis återfinns i Kabbala, och som där hör till ett naturligt steg i Livets Träd. I denna Sefirot uti Livets Träd känns upplysningen som total och ingenting omöjligt - tills man når nästa Sefirot i Livets Träd, som tar människan ur den här illusionen och får en att uppleva sanningen i en oändlighet av stillastående, tyst och ödslig tomhet och då finner sig själv i ett (visserligen mer upplyst tillstånd, men framförallt i ett) betydligt mer ödmjukt tillstånd.

Den individutvecklingen som beskrivs ovan kan mycket väl gälla även människan som art och någonting övergripande för oss. Universum har en tendens att aldrig gå ifrån principen om upprepningar av ett mönster i sig självt och i olika storlekar (alltså fraktaler - eller mer specifikt fraktalgeometri) och det skulle därmed höra till en logisk slutsats att dessa mönster som vi upplever i vår individuella utveckling, som små enskilda individer, även gäller utvecklingen för oss i stort och som art.

Tick-tack!

För att formen människa ofta utgör den sista "hållplatsen" för själen uti reinkarnationens olika trossystem - innan Nirvana uppnås.

Ska iväg och jobba nu men återkommer inatt!

Finns en hel del olika beskrivningar och hypoteser kring reinkarnation och skulle någ har skrivit att människan oftast hör till den sista "hållplatsen" för det fysiska uti dessa.

Hehe, har ingen aning om hur man skulle kunna snurra ett sådant hjul. Har ingen aning om vad det gråa skulle representera men hade faktiskt tänkt att sätta mig in mer i just det här perspektivet - nu när jag ändå fick det så bekvämt presenterat. Kommer det som du presenterar ifrån exempelvis taoism eller någonting annat vid namn?

Råkade ut för samma misstag som du - det ska stå 10^46 proteinfrekvenser.

Då räknar vi på händelserna stjärnorna utgör i universum (som det överhuvudtaget går att blida sig en uppfattning om) och med dina siffror.

6 multiplicerat med 10^23 = 60^23. 60^23 multiplicerat med 500.000.000.000.000 = 30^38.

100^9 stjärnor multiplicerat med 100^9 galaxer = 100^18.

100^18 multiplicerat med 30^38 = 130^56

Under 10 sekunder = 130^57.

Sätt nu det här i perspektiv med att vi har 10^11 neuroner i bara hjärnan (dessa utgör mer än 25 000 km nervtråd) som har en signalöverföringshastighet på 0.5 ms - och bara detta kan ge 20^15 elektrokemiska signaler under 10 sekunder. Sedan så räcker det med att bara göra något som att precisera elektrokemin, och exempelvis lägga till 10^12 gliaceller som i sin tur signalerar sida vid sida av neuronerna, och man börjar springa ifrån din summa av händelser väldigt fort. Så här börjar det snabbt att se ut; elektrokemin som omfattar antalet neuroner och gliaceller i bara hjärnan kan leverera 20^31 signaler under 10 sekunder!! Lägg då till alla resterande nervceller i hela kroppen och allt annat som händer i våra kroppar utöver enbart elektrokemin (blodkroppar som gör sitt, enzymer som gör sitt, benceller som gör sitt och så vidare eller fortsätt att enbart precisera den elektrokemiska delen och lägg till alla oligodendrocytceller).

Enbart den elektrokemiska delen utav oss skulle kunna överstiga antalet händelser hos universums alla stjärnor, vid en given tidsspann.

Berika sedan perspektivet med följande:

1. En stjärna har binära processer (i sitt aktuella tillstånd) som enbart skapar ett grundämne åt gången - medan våra kroppar hanterar aningen mer avancerade processer, som skapar vad vi inte ens har börjat att förstå oss på än; organisk materia, liv, en salig blandning utav grundämnen och energier.

2. Våra celler dör och förnyas ständigt och utgör dynamiska processer - en stjärna har inget liknande förnyelsesystem, den förbrukar enbart och kan inte upprätthålla en sådan cykelprocess av sitt innehåll och än mindre hanterar stjärnan dynamiska processer.

3. Vi har olika typer av celler, allt ifrån de riktigt avancerade i nervändarna till de mer simpla i levern.

4. Så lite som omkring 15% av våra kroppars fysik utgörs av en mänsklig fysikessens (utöver detta så består vi till mestadels utav olika svampar och bakterier - som i sin tur har sina egna liv och sina egna orsak/verkan-händelser). Dessa organismer utgör också våra kroppar och vad som händer inom oss.

Konstaterandet, att det sker fler händelser i en av våra organiska kroppar än i hela det ickeorganiska universumet, har nämnts av bland annat Stephen Hawking och återfinns exempelvis som förbipasserande kuriosa i dokumentärerna "11th Hour" och "How the Universe Works".

Inget att ora sig för - här ligger allt mattorna stabilt.