Toboas skrev 2011-06-11 10:03:06 följande:
Det är ju komplexiteten som gör att man ser chansen för slumpmässiga upprepningar som väldigt små och därför ser dem som tecken på hur nära i tiden som dessa arter skiljdes åt.
För att ta ett konkret exempel. De flesta däggdjur kan producera C-vitamin och behöver inte tillföras det från mat. Bland de högre däggdjuren (från hundar och upp till människor och apor) så har vi fått en mutation som gör att den processen går fel i kroppen. Det är ett exempel på en skadlig mutation som inte har haft någon effekt på det naturliga urvalet eftersom vi via vår naturliga föda fått mer än tillräckligt med C-vitamin (fram till dess vi började bygga båtar för långfärd var det ju ingen som drabbades av C-vitaminbrist).
Forskarna blev förvånade när man upptäckte att även marsvin saknade förmågan att producera C-vitamin i kroppen. Utifrån de kunskaper om släktskap mellan arterna gjorde man en förutsägelse att den mutation som var gemensam för hundar-primater inte skulle hittas hos marsvinet. Man fick det senare bekräftat eftersom den mutation som drabbat marsvinen sitter på en annan plats och stör produktionen på ett annat sätt.
Saken är den att det genetiska släktskapet inte bara stöds av DNA utan det följer också de morfologiska skillnaderna. Arter som är nära besläktade (enligt fossilen) har också en större likhet när det gäller DNA.
Slumpmässiga upprepningar? Något sådant kan för tillfället uteslutas, då universum strukturer bygger på fraktalgeometriska principer - allting upprepar sig självt uti någon skala och i ett givet system i det här universumet.
Vad har en sådan mutation med "art springer ur art"-idén att göra? Vi har för övrigt ingen som helst insikt i vad som innebär en negativ eller positiv mutation (varken sett utifrån oss själva och än mindre i det stora hela där en total utplåning av människan skulle kunna innebära nödvändig balans). Vad vi dock har kunnat nå för insikt hör till följande; universum verkar inte direkt slösa med sina resurser, utan använder upp precis allt samt enbart vad som behövs vid ett balansbehov (en fysikalisk lag).
Du rör dig inte direkt falsifierande i det här ämnet; DNA stöder släktskap. DNA hör till det faktiska, inte släktskapet, och man får utgå ifrån det faktiska när man önskar att verifiera en idé. Vad du menar när du skriver "stöds av DNA" innebär ingenting annat än att evolutionister har
valt att tolka likheter uti proteinfrekvenser med ett släktskap. Klart att det stödjer en teori när man
väljer att göra en sådan tolkning av proteinfrekvenser. Vad pekar dock på att man
kan tolka likheter uti proteinfrekvenser på det här viset?
Svar: Ingenting! Vi vet inte vad proteinfrekvenserna utgör, vi har inte en aning - vilket gör sådana tolkningar till någonting fullständigt taget ur luften (och till någonting som snarare hör till fula retoriska knep än faktiska bevis - då det blir svårt att missa den praktiska situationen som någon befinner sig i, när denna pekar ut något totalt okänt för oss och sedan förklara att det här
okända stöder idén om vad likheter uti det okända innebär).
Jag kan utan större problem hämta likvärdiga "bevis" för alla möjliga idéer; tänker du att ta till dig dessa idéer lika väl som den evolutionära släktskapsidén - utifall de presenteras med samma beviskaliber?
Vad har vi för fossila bevis som stöder "art springer ur art"-idén?