Livrädd och uppskrämd till tusen ligger jag nu inne själv i en sjukhussäng med ekg.
De har varit läkare här nu och berättat att på ekg't som de kört på mig sen i gårkväll så kan de se att "mitt hjärta tar för långa pauser ibland." Sen när jag frågade om det är för att bebyn stoppar blodflödet eller om det är farligt så säger dom att de inte vet men att en annan läkare ska komma och kolla på mig och min ekg kurva.
Ska äntligen få komma hem. Felet är att bebyn "stryper" min blodtillförsel så hjärtat pumpar tomt. Då pausar det för att sedan orka ta i lite extra hårt så att de får blod. Allt de försvinner när fettot är ute.
Ska bli så skönt att komma hem till Grodan. Mammas älskade lille kille. Har sån ångest när jag ligger på sjukhus. Han märker dessutom att nått är fel. I måndags när jag var hemma bäddade han ner mig, gav mig hans tutte och snutte och kröp sedan ner själv. Han satt hos mig länge och strök mitt huvud och sa "mamma" om och om igen. Det gör så ont i mitt hjärta att han skall måsta märka att nått är fel. Jag försöker vara som vanligt men han genomskådar det. Han är dessutom väldigt beskyddande över min mage. Ingen annan än jag och han får röra den, bara pappa ibland. Han leker med den, pratar med den och plockar fram den, pussar och kramas, hämtar leksaker och tuttar. Vet inte om han förstår att det är någon där men vi har försökt förklara det. Tror dom är mycket smartare än vad vi tror...
Det var inte "så" farligt. Det var farligt om de höll på länge eller om bebyn inte vred undan sig och släppte fram blodet. Känns superläskigt men de sa att om jag känner mig extra yr eller svimfärdig så skall jag peta på honom tills han rör sig åh de släpper. Fick prova det igår kväll åh de värkar funka.
Om det var mig du undra över så är jag i v 37 (36+2)
Imorgon tisdag är det koll för ev igångsättning. Hoppas på att han ska få komma ut nu efter allt strul. Orkar inte så mycket mer nu. Jobbigt är dock att Grodan är grinig och febrig...
Känner mig som en otroligt dålig mor som måste lämna bort honom för att "fixa" min hälsa. Mamma borde komma i andra hand. Men man måste ju orka med barnen också...
Träffat doktorn och fick veta att jag börjat öppna mig men eftersom det är "bara" 36+6 så "får" de inte sätta igång mig än. Sen var läkaren ledig imorgon och eftersom man tydligen räknar med 3dygn så ville han inte sätta igång mig innan helgen då han skulle måsta lämna över mig till någon annan läkare i själva "utdrivningsfasen".
Men på måndag är det dax. Då hinner ju Grodan bli frisk också :)
Urk vad gruvsamt. Imorgon blir det igångsättning. Ska bli skönt att få ut lillebror men känns jobbigt då de man räknar med 3dygn när man räknar på en igångsättning. Oftast går det ju mycket fortare men att vara borta från Grodan. Och att han skall sova borta för första gången känns så grymt jobbigt!
Ångrar nu att vi inte testat en natt tidigare.
Nu är han äntligen ute! 3140g och 50cm efter 84 timmar varav 12 timmar med krystvärkar blev det snitt.
Tyvärr har jag bara träffat honom i ca 2,5 timmar för han och jag blev dåliga efter allt. Vi ligger nu på skilda avdelningar på olika våningar på sjukhuset. De är dock jätte duktiga på att hålla mig uppdaterad med vad de gör med honom.
Han kom 21:46. Han har vätska i lungorna och de e antingen en infektion eller att han andades in massa. Han är dessutom lite kall, syresätter sig dåligt och orkar inte äta. Han får ligga på nå värmekuddar, får dropp, antibiotika, sondmatning och syrgas.
Jag är bara helt utslagen. Somnar av minsta lilla grej. Yr och illamående pga att jag ej hunnit ifatt med mat och dryck.
Har så dåligt samvete gentemot båda barnen. Vill vara hemma med dem båda och mysa som en riktig familj. Vill ju ta hand om båda mina barn inte ligga på sjukhus!
Är så ledsen känns som att om jag bara bitit ihop och sagt nej till igångsättningen under nån vecka till så hade allt varit bra :,(
Blir galen!!!! Saknar Grodan och min man så sjukt mycket!!!!
Här är det byxor, body, fleeceoverall och en tjock vinteroverall som gäller. Rånarluva och en tjock fodrad täckmössa med öronlappar. Strumpor, Raggsockor och fodrade vinterkängor. Vi hade ca -20 i veckan som va åh de värkar inte bli bättre än på ett tag.
Tror vi dock slagit rekord i att träffa vitklädda personer nu.
Vi börjar det hela med en 84timmar lång förlossning. Följt av vistelse på neonatalen för andningsproblem. Kommer hem på torsdagen till en son med ögoninflamation. Pappa är ordentligt förkyld. Sonens ögon blir värre trotts medicinering så nytt läkarbesök under lördagen ny medicin för ögonen. Läkaren upptäcker även en öroninflamation så medicin för den. Pappa blir mycket sämre och sonen börjar hosta riktigt illa. Läkarbesök för båda under måndagen då visar de sig att pappa har en riktigt hemsk halsfluss och att sonen har desamma som tur är käkar han redan penicillin så det är bara att öka hans astma medicin. Hoppas vi lyckats ta alla 2013 års läkarbesök nu. Jag e less på vita rockar!!!
Har hört att när barnen är under 6 månader skall de ha ett lager mer än oss vuxna när det är kallt och ett lager mindre när det är varmt. Sen när de är över 6 månader så kan de reglera värmen som en vuxen så då ska man klä dom som oss vuxna. Men vi klär oss ofta så vi småfryser så om vi gör det så skall man nog köra på 2 extra lager när de är små och ett extra när de är större.
Spacefrog ?
Jobbigt! Inte nog med allt strul med förlossningen och alla sjukdomar så går det uselt på min mans jobb. Massa frånvaro och dålig omsättning. De kan troligtvis inte ta ut löner under december... Perfekt när vi precis fått smått och trott att allt går bra.
Med lån och hyror åh räkningar som ska betalas. Hur fan gör man?
Sen måste man ju hålla humöret uppe för omgivningen då vi inte kan berätta för nån att det går dåligt. Min man är dessutom en sån som deppar ihop jätte lätt. Han ser allt svart eller vitt åh så fort det är tal om vår ekonomi så tror han att allt kommer skita sig, vi blir vräkta och får leva i en etta eller på gatan, käka nudlar och återanvända blöjorna. Jag försöker hela tiden säga sånnt som "jag är stålt över dig som försöker, man kan ju inte göra mer", "du följer ju din dröm och vi står bakom dig", "för oss spelar det ingen roll hur vi lever bara vi har varandra", "du är ju ansluten till akassan och vi har ju en löneförsäkring", "går det inte längre får du vara hemma med barnen så får jag jobba"
Men inget hjälper! Fattar att han vill att deras företag ska funka men tycker att nått bör man kunna säga för att han inte ska oroa sig så för om det inte skulle funka.
God jul och gott nytt år!
Kul med fler bebysar.
Vår lilla groda Alexander är också storebror nu ju. Lillebror är nu nästan en månad. De går jättebra ihop Grodan blir bara svartsjuk när jag ammar. Annars så är han väldigt beskyddande och omhändertagande om lillebror.
I julklapp fick dom så sjukt mycket saker. Vi fick åka 2 vändor med bilen för att få med oss allt hem. (Vi kör dessutom kombi) Då fick de ändå presenterna från oss här hemma.
En till posetiv sak är att vi fick in lite pengar nu innan jul så idag skall vi åka och handla lite blöjor och mat.
Hur gör ni när ni tillrättavisar era barn. Våran har blivit en riktig vilde. Klättrar överallt, kastar saker och mat och har börjat slåss. Han slår både oss vuxna och lillebror. Oftast är han jättesnäll med honom och oss men ibland så kan en ordentlig smäll komma från ingen stans, dessutom gärna med tillhyggen.
Nån som har tipps? Är han tillräckligt stor för timeoute?
Idag ser vi honom i ögonen säger ifrån och slutar han inte lyfter vi upp honom fort och lägger ner honom på golvet.
Hans reaktion på detta är allt från att härmas när vi skäller och ligga på golvet och vinka till oss. Till att stortjuta.
Vi brukar även hålla upp lillebror som stortjuter (när han varit dum mot honom) framför honom och då syns det att han skäms och han börjar stortjuta även han. När han lugnat sig brukar han alltid vilja gosas med den han varit elak mot. Han borde alltså förså att han gjort fel och mot vem, så varför gör han samma saker igen om inte för att vara elak? Är det svartsjukan? Vad gör man åt den?
Känns bara och väldigt mysigt med vetskapen om att vart än mina pojkar är och vad dom än gör så bär dom alltid med sig en bit av mig och jag har alltid en bit av dom inom mig.
Det är nu bevisat att under graviditeten så byter mor och barn celler med varandra som alltid finns kvar. Ingen forskare vet dock varför men i mitt (och säkert alla andra mammors hjärta) finns svaret. Det är därför bandet mellan oss är så starka!
Tänk på detta alla mammor när ni saknar era barn! Och alla barn när ni saknar era mammor!
Efter några tillrättavisningar så slåss han bara oss vuxna när han är riktigt förbannad och inte får som han vill.
Bröderna däremot har jättestarka band. Tycker väldigt bra om varandra och när de skall sova "lunch" skall de ligga i tvillingvagnen under samma täcke. De vänder sig mot varandra och håller händerna. Grodan ligger dessutom och nynnar lite. Om lillebror nån gång är ledsen är han snabbt där och skall trösta. Han blir arg om inte vi vuxna är snabba nog. Om vi gör nått som gör att lillebror blir ledsen försöker han allt för att få oss att sluta. Om någon "ny" vill titta på lillebror så försöker han skydda honom. Ser han honom inte vill han veta vart han är. Lillebror och storebror är oskiljaktiga just nu.