Inlägg från: Anonym (Sa) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Sa)

    Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

    Glädje58 skrev 2011-11-07 17:35:34 följande:
    Det här verkar vara rätt kille om du vill leva ett liv i misär. Dessutom kommer du att nerlusa FL med trådar där du är ledsen och förtvivlad. Dagens tips från mig är att du säger att du inte vill ha mer kontakt med honom. Skulle han återkomma, så är det bara att ignorera honom. Befatta dig inte med honom är du snäll.
             "nerlusa FL med trådar där du är ledsen och förtvivlad"... JA.. hahahaha!! Tänk. Man KAN ju faktiskt VÄLJA. Själv. Hur man vill att livet ska bli. Och att välja trubbel.. näää.. det gör inte jag idag. (gjort.. var en av dom där kvinnorna; fast jag skrev inte på FL då..)
  • Anonym (Sa)
    Anonym (hoppla) skrev 2011-11-07 18:22:49 följande:
    Sa; man könner väl vibbarna ganska snabbt på msn?

    Min man och jag chattade massor på msn, men utan att det blev konstigt. vi lämnade små tramsiga god morgon/god kväll osv samt pratade om det mesta i många timmar. När vi träffades kunde vi konstatera att vi hade snappat upp varandras humor och uppfattningsförmåga väldigt väl! Om jag skrev ett citat och han blixtsnabbt kunde referera vidare så visste ju vi att vi hade samma bild och referensramar.

    Kan tillägga att han aldrig ville att jag skulle vara "kreativ" framför webbcam. Jag hade inget foto, så han fick kika på hur jag såg ut i nyllet, däremot.   
    Ja, jag HAR ju kort på msn'en.. och på sidan. flera stycken. Nått vardagskort, nått min minsting tagit, nått "snyggkort" osv.. så är ju inte direkt anonym. Men från det till att säga exakt i vilket område jag bor, svara på massa frågor på kort tid och bli misstänkliggjord och påstressad.. näääää.. det fungerar inte för mig.. (fick mail på datingsidan nu att jag misstagit mig.. att det var synd.. att jag hade fel om honom..)

    Han och jag klaffade till VISS del; verkade lovande. Sen det där.. nä.. synd.. men måste nog skippa det.. om inte annat så missförstår han och jag varandra totalt. Redan nu. Och hur bra är det då liksom..

    Ja, hur man "pratar" på chatten, hur bra man fungerar där, kan motsvara ganska bra hur bra det fungerar irl.. vet, av gammal erfarenhet..
    Glädje58 skrev 2011-11-07 18:29:00 följande:
    Min magkänsla säger att det känns skumt. Se upp...
    TACK! Synd var det.. för på flera andra sätt verkade han lovande.. *suck*

    Nä. Tror jag kastar in handduken för ikväll.. finns väl fler fiskar i sjön, antar jag, och har som sagt INTE bråttom..
  • Anonym (Sa)
    Anonym (Färsking!) skrev 2011-11-07 18:58:30 följande:
    Det finns ett helt HAV därute! Ut med dig bara *kastar ut dig med håv*
    åh... tack för peppen!
    Glädje58 skrev 2011-11-07 18:58:24 följande:
    Men det som var dåligt var nog av betydande vikt, så du gör helt rätt  Solig
    mmm..  antar det... *suck*

    Inget mer kollande på dejtingsidegrejen idag iaf.. Blev för skärrad och less. En annan jag "pratar med", verkar måttligt intresserad.. men men.. jag trugar ingen. Och jag tror det måste kännas rätt, med en gång, annars måste det vara fel väl. Svårt på nätet egentligen att komma förbi ytan.. nästan svårare än IRL, konstigt nog, med tanke på att man på nätet egentligen inte pratar med ett utseende, utan borde nå fram till personligheten fortare. Men jag antar att det handlar om bristen på icke-verbalt språk... (nog mkt sånt som leder till missförstånd också)
  • Anonym (Sa)
    Anonym (Bored) skrev 2011-11-08 10:23:35 följande:
    Jag söker någon som _vill_ dra ut på det. Någon som, liksom jag, känner att sex kan betyda något så mycket mer än bara fysisk tillfredsställelse om man bara ger känslan tid att växa. Genom att båda villigt väntar ges man tid att lära känna varandra på ett mycket djupare plan och spänningen som byggs upp mellan de två bidrar till att kärleken kan växa sig starkare. Jag söker inte en "quickfix". Jag söker någon som är där "for the long haul".
    giftgrodan skrev 2011-11-07 23:15:47 följande:
    Absolut, men vi andra kan ju berätta att vi inte delar den och att de kanske/troligen inte delar den heller. Alltså borde du berätta för dem i efterhand varför du bara försvann.
    Vet du vad. Jag skall göra just vad du ber mig om och sedan skall du få veta hur det utspelade sig.Anonym (Mojo) skrev 2011-11-07 23:33:31 följande:
    Håller på sig som fina flickor?
    Nej. Bara en tro på att kärleken inte är död i nutidens slit och slängsamhälle.
    Inte hängt med i hela diskussionen.. men kan ärligt säga att jag känner igen mig lite i "bored"; även om jag inte tycker det rent principiellt är nått fel med att ha sex på första dejten.. men om det ska handla om kärlek.. nja.. då vill jag nog helst inte ha det.. blir som att börja i fel ände på nått vis. Nu är jag iofs inte säker på att det är kärlek jag söker just nu.. (lite för mkt med allt annat runt omkring; och lite för rädd än tror jag) Men även när man söker en kk; eller nån att bara få vara nära ibland, så blir det så ofta så himla fel... Som att man ska träffas och liksom bara "pang-på"; det fungerar inte riktigt för mig.. behöver nått mer.. en spänning som byggs upp, gradvis. Annars så känns det för opersonligt för mig; och som att ha gemensam onani ungefär: nått jag kan leva utan.

    Är det helt fel att vara obotlig romantiker? (kan däremot också tycka att tjejerna borde få veta efteråt varför dom blev ratade; hur hårt det än är.. Återkom gärna Bored och berätta hur det gick!)

    Jag känner när jag tänker efter att jag är ganska knepig på den där punkten själv.. om en man vill ha sex med mig för tidigt, så får jag lätt känslan av besvikelse och att han dödat romantiken, att han vill mest ligga; och då kanske han kan få det.. men inte mig. På nått vis.
  • Anonym (Sa)
    Anonym (Bored) skrev 2011-11-08 21:16:28 följande:
    Jag har inte sagt att det inte finns de som har andra preferenser än jag (och uppenbarligen är det tur för vissa). Vad du inte inser är att dessa kvinnor inte är några "pärlor" i min värld. Fantastiska kvinnor, men inga pärlor.

    Det är sant att männen sällan är bittra men oavsett hur mycket kvinnorna i den åldern lyfter sig, spinner eller botoxar så är de ofta bittra över att ha misslyckats finna kärleken. Jag skulle tro att vissa av dem skulle se bättre ut om de istället valde den mer manliga "happy go lucky"-attityden till livet i den åldern.

    ------------------------------------------------

    @Sa (och andra intresserade). Jag ringde henne vid 19-tiden  och hon svarade att hon var på hennes mormors födelsedagskalas men att hon kunde gå undan en stund. Hon var väldigt glad att jag ringde och berättade att hon hade tänkt på mig hela tiden sedan vår sista träff.

    Under tiden hon talar hör jag att det är mycket folk i bakgrunden. Tydligen firar hela släkten den äldre kvinnan och det pratas och skrattas.

    Här står jag alltså inför ett val... Skall jag avsluta med en lögn om att jag ringer senare eller skall jag göra som ni säger att man skall göra? Jag gör det "enda rätta" enligt er och berättar precis hur det ligger till och att jag inte vill träffa henne något mer varpå hon får ett fullständigt spel, bryter ihop och sammanfattar det hela med att högljutt deklarera att "du vill inte träffa mig för du tycker jag är en hora??".

    Vid det här laget noterar jag att det har blivit väldigt tyst runt omkring henne.

    Jag gör mitt bästa för att så sakligt som möjligt förklara för henne att hon är fantastisk som hon är och att det säkert finns någon annan som uppskattar hur hon startar hennes förhållanden men det är inget som verkar gå in. Hon gör ett snyftande försök att få mig att ändra mig, att vi kanske kan försöka på nytt, men jag är lika tydlig hela tiden med att det bara finns ett försök på det här testet och att hon inte är rätt för mig.

    Under någon av hennes snörvelattacker så tackar jag för mig och önskar henne all lycka innan jag lägger på.

    Vet ni vad? Jag är helt j-vla säker på att mitt sätt hade varit bättre.
    ja, eller att du kanske lät bli att HA sex med tjejerna då. När du nu tappar respekten för dom då. Jag känner delvis som du, att jag nog inte har så lätt att bli kär i någon som vill ha sex med mig på första dejten, men jag har isf inte sex.. jag säger nej tack, och går hem. Eller så rekar jag om killen ur efter "bara sex" och då överväger jag om jag vill det eller inte.  (nu har det inte hänt än; inte haft nån karl på bra länge, men vet redan vad jag kommer att göra, för jag har kontroll över mina känslor så pass att jag kan säga ja eller nej)

    Om JAG är intresserad av någon, så backar jag nog, och har helt enkelt inte sex på första dejten. Men du väljer ju att fullfölja och ha det, fast du då omedelbart förpassar dom till "aldrig" högen... och i det är du inte ärlig. För dom har väl antagligen sänt signaler eller t.o.m. uttryckt att dom är ute efter något mer seriöst redan innan ni kommit "så långt"? Eller?

    Var nog nyttigt för henne att få se hur du är. Men du sårade henne, ja. Kanske du ska låta bli att sexa med tjejer på det viset? Eller göra klart med en gång att du isf vill ha enbart sex och inget mer? Varför mörka om det? Varför "testa" personen? Förstår inte riktigt det..
  • Anonym (Sa)

    Hörni... jag undrar lite, en sak.. är man skräckinjagande när man är 35 och har tre barn? Verkar lite så... och själv funderar jag ju också. Klart jag längtar efter kärlek, för sex utan kärlek är inte särskilt kul(även om det kanske kan vara ok ibland). Men... har ett bra liv med ungarna(inte heltid) och behöver inte en extrapappa.

    Känns som om man faller i en kategori som heter "omöjlig ekvation". Jag har massor av kärlek att ge, men inte hela tiden kanske. Inte varje dag kanske i fysisk form. (finns ju tack och lov telefoner när man inte kan ses, om man vill höras, men jag har inga problem med att man inte hörs exakt varje dag heller)

    En DEL är intresserade, det är dom som vill "bygga familj"; men då går jag lite bort. För jag tror inte att jag orkar börja om med det.. å sen har vi dom med flera egna barn, men då är vi genast inne i en väldigt svår ekvation. (hur man ska ha möjlighet att ses) Jag är inte villig att riskera mina barns bästa genom att för snabbt börja föra in en ny partner i deras liv, och allra minst om den partner råkar ha barn. Då blir det för mkt "familj" för mig.. å jag HAR redan en familj. Mina barn och jag.

    Verkar ibland som om kärlek och relationer är totalt olika saker.. det ena är en sak, det andra en sak. ibland går dom ihop. Ibland inte. ÄR obotlig romantiker, så tror på kärlekens existens. Bara vet inte om den alls är möjlig i mitt liv, under denna tiden i mitt liv.. kanske borde lägga ner det, och vänta några år. (mina stora barn är vuxna inom fem år) Kanske blir lättare sen..

  • Anonym (Sa)
    Glädje58 skrev 2011-11-08 22:52:30 följande:

    Skulle en lösning vara att ha en kk under tiden du väntar på den rätte?


    Så kan jag känna det...


    hm... försöker leka med tanken, men än så länge är det bara i teorin.. alltså.. finns det bara män som vill ha FAMILJ? Finns det inga som vill ha särboförhållande kanske med massor av kärlek men inte bilda familjgrejen?

    I teorin skulle en kk fungera... men en stadig sådan isf. För annars blir det så mkt som gör det trist... (typ bristen på exklusivitet, som gör det hela mindre roligt kanske) Men då BLIR det ju nästan som en relation iaf. Och så fort det ordet kommer in i sammanhanget så verkar så många få en hel massa panik och konstiga tankar, fast jag själv är ganska bra på att göra det enkelt.
  • Anonym (Sa)
    Glädje58 skrev 2011-11-08 23:01:25 följande:

    Jag är själv väldigt sugen på att ha en särborelation. En vän till mig har det och hon känner sig väldigt fri. Hennes särbo är väldigt sugen på att flytta ihop, och då helst till hans stora hus. Men hon vill i så fall att de flyttar ihop i en ny bostad, och den tanken förstår jag också. Men än så länge bor hon själv.


    Men en kk skulle väl inte vara helt omöjlig att ha exklusivitet på? Eller är det?


    Det är det nog. För dom som vill ha en kk, vill slippa exklusiviteten i regel. Själva poängen med en sådan relation, tror jag dom flesta tänker.. (inte jag dock) Ja, ja.. jag får väl bara ha ett öppet sinnelag, leva på i mitt liv och se vart det för mig... "gilla läget"... fast är inte så kul när man skrämmer folk. Fast blev glad när en kille var modig nog att iaf skriva det, att det skrämde. Alltid skönare med raka puckar, än att fundera över vad det är som gör att så många dissar en...
  • Anonym (Sa)
    Glädje58 skrev 2011-11-08 23:12:07 följande:
    Fast nu är det inte du som skrämmer folk, det är din livssituation. En annan vän till mig, ensam med ett barn, upplever också att det skrämmer bort många män.
    jo, nog jag också som skrämmer.. *skrattar* För jag är som jag är...   ....nä, seriöst så har du säkert rätt. Varför så många män skräms av det, förstår jag inte. För vad gör det för skillnad? Inte som att dom ska bli nån pappa eller så.. (fast kan förstå om dom vill få leva som tjugoåringar; då blir det ju svårt, för NEJ, jag kan INTE dra iväg när som helst var som helst..)

    Ja ja.. Jag kikar och konverserar glatt och ärlig, och sen blir jag dissad. Utom av nått psyko då och då. Eller någon av dom stackars männen jag inte är intresserad av. (så svårt med män med väldigt låg självkänsla, gör det så hopplöst..) Har lite trevliga konversationer iaf! Får bara skaka av mig...  - lustiga är ju dock att sedan jag la in bilder får jag en hel massa mail. Och så svarar jag, och sedan skriver dom inget mer. Och då har jag ändå inte skrivit nått konstigt, utan varit jättetrevlig.. antar att dom läste om mina barn först efter att dom flörtat...

    Äh.. jag HAR inte bråttom. Kärlek kommer när den kommer. Tror inte den kan beställas. Den lär skaka om hela min värld, för det har dom enda två kärlekarna jag har haft i mitt liv gjort, och det tror jag kärlek gör.. (pratar inte bara fåniga små romanser, är inte samma sak)  Fast emellanåt så längtar man ju nästan efter en fånig liten romans bara någon gång sådär... så att den värsta frustrationen får dämpas... / synd att det ska vara sån konflikt mellan djuret och människan i mig ibland...

    Fast att träna hjälper iaf... Nä.. nu ska jag nanna! Sov gott alla!
  • Anonym (Sa)

    bara passus.. så tror jag helt ärligt att män med barn har betydligt lättare att hitta ny partner. Ser ut så runt omkring i min bekantskapskrets iaf. Har en privat teori om det... att det är så många tjejer som är omvårdande till sin natur: eller rättare sagt så säger kvinnorollen att det är vad en äkta kvinna ska vara...


    kristinah skrev 2011-11-08 23:20:19 följande:
    Sa
    3 barn och nästan 40 är ännu svårare ...just nu tror jag nästan att jag får satsa på att hitta nån, vem som helst. och inte tänka på hur det blir sen.
    Tänkte att jag inte ville träffa nån som inte har barn sen förr (jag vill inte skaffa fler) men nu tänker ajg att bara jag träffar nån som är bra och känns rätt så får han ha barn eller inte, det spelar mindre roll.

    men inte fasen är det lätt
    Usch.. lät så deppigt när du skrev så. Du kanske har varit singel betydligt längre än jag.
Svar på tråden Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!