Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Att fler kvinnor med barn får "hugg"? För att männen är mer omvårdande till naturen pga av att mansrollen går ut på att vara det??   *förvirrad* Spännande... Men jag kan ha fel.. bara en teori.. lätt att få sådan, när man sitter i sin ensamhet och filosoferar för mkt.. 

åh.. men livet är ju så kort ju. Om man inte vågar nått,s å vinner man ju inte heller nått.. Om du är intresserad, så borde du nog träffa honom. Risken är ju att han kanske träffar någon annan eller så förspiller du bara dyrbar tid.   (säger jag, som är livrädd.. hehe...)

"Sjung som om ingen hörde dig
Dansa som om ingen såg dig.
Och älska som om du aldrig hade blivit sårad."



Är ord jag försöker leva efter. Fast kan förstås ta lång tid att läka, om man blivit väldigt skadad i en relation; å då kan det ju vara smart att ge sig själv mkt tid och kärlek först. Fast förr eller senare måste man gå emot rädslan ändå. om man inte ska låta det gamla förstöra framtiden också.

På vilket sätt är det viktigt att han också är karriärsperson som du? Kanske han har mkt att erbjuda dig som en kille i karriären INTE skulle ha? Typ tid för dig ex.?   Tror inte man ska stirra sig blind på sånt.. bara man kan ha ömsesidig respekt för varandras olika intressen/livsstil. Om du jobbar mkt, kanske han gör andra saker mkt. Så länge han är ansvarstagande över sitt liv ändå, trots kanske bristen på behov av karriär, så är det väl inget knasigt med det? Han kanske kan hålla med någon hobby medan du jobbar, så ses ni när båda är lediga?

skumt.. Men förlåt jag frågar, men vad skriver du då?

Åh, lycka till!

Jag chattade med en idag som såg fin ut, var smart, hade roliga intressen.. chattade i kanske 25 minuter, och han ställde inte EN enda fråga... blev så ensidigt till slut att jag hittade på någon ursäkt och bröt "samtalet". Skumt sånt... men sållar ju iaf bort honom. En människa som inte visar nått intresse alls för mig har jag inget till övers för.

Har fyra andra som mailar mig... Men har tagit bort bilder å allt på dejtingsidan, orkar inte vara där mer. Dom mailar på min vanliga mail. En skriver en himla massa bra frågor hela tiden, annorlunda frågor, så att jag inte kan låta bli att svara..

Men EN sak med det här med att träffa folk på nätet så här... det blir så lätt så opersonligt på nått vis. Som en anställningsintervju eller nått. Jämför så här: om du var på krogen, skulle du då simultant flörta med och ragga på 4-5 eller till och med fler personer?? Hur bra skulle det då bli?

En kille verkade lovande, men sen upptäcker jag att han tydligen inte läst hela mitt mail, för han missade vad jag skrev i ett(nej förresten två!) mail. En viktig sak... så uppenbart att han är lätt stressad, antagligen pratar med en hel hög människor till samtidigt. Å vips kändes det mindre roligt...

Tror inte att jag begriper mig på det här med nätdejting helt enkelt. Eller rättare sagt, att det verkligen inte är för mig. Behöver KONTAKT på riktigt. Känslomässig kontakt.. annars kan jag inte känna någon attraktion alls.

ja, så är nog smart att göra.   Men det där med blyg.. nädå, den här killen var INTE blyg, han pratade på duktigt, om sig själv. Jag flikade in lite kommenterar på det han sa, som han lätt hade kunnat kommentera eller ställa följdfrågor på, men icke sa nicke..   Nä.. går bort.. men inga sårade känslor, är som det är bara. (bara förstår inte varför människan skulle prata med mig ALLS när han inte var intresserad)nä... I närke.  

ska ju inte säga så mkt själv egentligen med det där med att prata med flera.. eftersom jag har fyra stycken som mailar mig.. men jag visar varje person full uppmärksamhet när jag skriver eller läser, är liksom inte lite stressad och bara fjantar på.. är ju meningslöst då. Men menade kanske inte att börja prata med fyra på en gång.. blev så förvirrad att jag inte visste hur jag ska göra.

Undrar hur jag ska göra nu. Bara sonika vänta med att svara tre, känns oartigt. Fast å andra sidan så sållar en del av dom ut sig snabbare än kvickt. En snubbe jag stötte på var riktigt otäck faktiskt.. Creepy varning. Från supercharmig till kontrollerande på EN timme!! Uj... han är bortplockad.

Nä... ärligt så börjar jag känna att jag tror att jag skippar det här ett tag. Är för krångligt. Är inte en sån där "anpassningsbar" tjej heller, så känns mest jobbigt ikväll. OM det inte var för vissa *hrm* behov, och det faktum att jag inte fixar att stänga av känslorna och bara skaffa en kk.. (för nej, det gör jag inte)

Äh. Håller en tumme för dom skulle ha dejt. Vore kul med update!

Hur kan du ens tänka tanken att det beror på dig? Helt obegripligt att man först tar kontakten, och sen liksom är som en vägg. Märkligt beteende... (vill man bli jagad då eller??)

men du... Hur är det med dig idag?? Det lät otroligt deppigt... hade du inte en dejt på G? En avloppstank lät trist.. men ärligt så tror jag inte nätet är världens bästa sätt att träffa någon på; för kroppsspråk och ickeverbala saker är ju ca.95% av kommunikationen, och det finns inga dofter eller synintryck(mer än av en platt bild) på nätet...

Jag har fortfarande fyra på G.. som vill ses.. ujujuj... Jag tror inte för mkt på att prata med män på nätet, å bygga luftslott. Nu har jag uteslutit att dom är psykon, tror jag. Så kanske borde träffa dom kort, en och en då.. Hehe.. Och se vart det leder.

Det är trist bara att det krävdes kort på mig, för att jag alls skulle få napp.. Att skriva trevligt och vara intressant, hjälpte ingenting. Känns lite som om det är utseendet som fått dom att nappa då, och visst, jag kan se bra ut på kort, men jag är en helt vanlig "mamma" och inte direkt någon fotomodell så.

Fast jag tror ärligt talat att det som gör att jag plötsligt får så många "hugg", mest beror på att jag inte känner mig särskilt desperat, utan tvärtom tvekar på om jag vill alls.. När jag VAR desperat så fick jag inga napp. SKUMT det här. (sen är det klart, jag kanske blir dissad när vi väl ses... när dom upptäcker att jag inte är någon fotomodell eller kemin saknas, fast det känns helt lugnt det med, för det är ju samma sak omvänt)

Jag rannsakade mig själv igår och insåg vad jag faktiskt VILL; och det är att hitta Kärlek, med stort K. På allvar. Men det tror jag kommer att ta tid. För det räcker inte med att människan är "lite trevlig och bra" då, kräver så mkt mer. Jag behöver en MAN; en som kan gråta, skratta, älskar sig själv och står stadigt på jorden och som jag dessutom klaffar med. Och hur lätt är det, liksom... Men jag väntar nog hellre i femton år, än att ge mig in i någon relation med någon som det "bara är trevligt med"; för mitt liv ÄR bra som det är: har så mkt annat i mitt liv som ger det guldkant.

SÅ nyfiken på hur det gick på dom där dejterna!!   Rapport?