Är det rätt att adoptera sn-barn?

Jag har varit borta från civilisationen(?) en tid och därmed helt missat denna tråd. Ber därför om ursäkt om jag upprepar saker som redan sagts 37 gånger.

Varför drar TS gränsen just vid adopterade SN-barn? Varför inte lika gärna ifrågasätta att skattepengar går till barn som räddats efter för tidig födsel? Om man struntade i att sätta in hjälp och bara tog hand om de barn som överlevde av sig själva skulle säkert skattebetalarna slippa bekosta vård och omsorg för många synskadade, hjärnskadade eller på annat sätt funktionshindrade barn. Eller varför inte tvinga gravida att göra alla undersökningar som över huvud taget är möjliga och sedan införa obligatorisk abort av alla foster som inte är tipp-topp? Tänk så mycket pengar vi skulle spara på det!

Eller så kanske vi bara ska konstatera att människor sällan är perfekta, men värdefulla ändå. Och att livet inte är så enkelt som TS tycks tro. Min dotter kom till oss som SN-barn. Hon var född med hjärtfel och skulle behöva medicin livet ut, kanske också en eller flera operationer. Inget av det visade sig stämma. Hjärtfelet var så litet att vi kunde sluta med medicinen och någon operation kommer inte att bli aktuell. Allt hon "kostat" är ett par undersökningar av barnkardiolog. Däremot har hon tillfört en omätbar känsloförmögenhet för mig, min man och alla andra som älskar henne. Vem vet hur mycket jag skulle ha kostat i form av psykofarmaka om jag inte fått bli mamma till henne?

Min för tidigt födde (och egenproducerade) son har förresten inte heller behövt någon särskild vård efter veckorna på neonatal, men det hör väl inte riktigt hit.