Är det rätt att adoptera sn-barn?

Personalen är ansvarig för barnen. Om du verkligen är rädd för att barnen ska gömma sig och lyckas smitta varandra i smyg kanske du blir lugnad av att inget fall överhuvudtaget finns där ett barn smittats av HIV på en förskola. Att det aldrig någonsin hänt innebär visserligen inte att det aldrig kommer att hända, men jag oroar mig nog snarare för de sjukdomar eller saker som regelbundet dödar eller skadar barn, än de som aldrig någonsin har gjort det men skulle kunna göra det. I teorin.

Alla på ett forum delar inte ens åsikter.

Du har inte heller ändrat åsikt i frågan, eller?  

Skillnaden är ju att vi som är insatta i ämnet är överens och att du inte ens verkar försöka förstå.
Jag har ingen anledning att se mig själv som en handelsvara, jag vet vad mina föräldrar betalade för och att min pappa älskar mig o. min familj gränslöst.

Är det konstigt att "ni" har samma åsikt tycker du?
För er är det känsligt och personligt. Inte för mig.

Men pratar vi inte om adoption av sn-barn nu?

Jag skulle antagligen setts som ett sn-barn om det begreppet funnits då,min ålder mer än tvår(var "gammalt" på den tiden, inte numera dock), min synnedsättning plus mitt(gissar jag ännu) NPF. Jag ser ju stora likheter med mitt barn som ska utredas för just NPF framöver iaf. Se i mitt # 113.

OK. Jag förstår inte vart du vill komma.

Gömma sig?
Olyckor händer titt som tätt på dagis. Så vist finns risken att ett HIV barn smittar ett friskt barn vid en olycka.

Och det är inte helt ovanligt att barn blir "blodsbröder" ex.

Jag hade inte känt mig helt trygg med att ha ett HIV smittat barn på samma dagis som min dotter.

Jag har bara läst översta inlägget. Och herregud människa! Om ett barn har HIV när det adopteras så lovar jag att de har koll på barnets virusmängder, och antagligen så äter det mediciner så det är inte smittsamt om olyckan skulle vara framme. Men för att ett barn ska kunna smittas så krävs det blod till blod-kontakt. Hur ofta händer det? Förr fick HIV-positiva barn gå på ett eget dagis (i alla fall i Stockholm) men sen effektiv behandling kom så finns inte detta längre, för att det behövs inte. Om barnet ramlar och slår sig så det blöder så finns det plasthandskar. Som jag för övrigt tycker att man alltid borde använda då det finns kontakt med blod, för vad vet du om just det barnet har HIV eller någonting annat? Mamman kanske inte visste att hon själv har HIV (o testade inte på MVC, alla gör inte det nämligen då det är frivilligt). Jag har en vän som var 15 år gammal då det upptäcktes att han hade HIV och då har han haft det i hela livet! Och ja, han gick på dagis här i Sverige...Många av dessa barn vet också att man ska akta sig för blodet och är det ett mindre sår och de är lite äldre så kan de ofta ta hand om det själva. Och så länge personen som tar hand om barnet inte själv har ett öppet sår så finns det ingen risk för att bli smittad.

Alltså, måste bara tillägga att det är faktiskt väldigt svårt att bli smittad av HIV. Störst är risken att bli smittad vid sexuellt umgänge, ungefär 75 % av alla hiv-pos har smittats den vägen. Då ska man veta att vid analt samlag med en hiv pos(som har den högsta smittorisken) är risken ca 0.3 % att smittas. Rätt liten risk alltså. 0,1 % av de pos har smittats via nålstick eller annan liknande kontakt i sjukvården. Otroooooligt ovanligt och låg risk att smittas även vid kontakt alltså! Så, hur stor risk är det egentligen att ett dagisbarn skulle smittas av ett annat? Kan säkert säga att risken är mycket större att smittas av typ TBC (som trots allt är en väldigt ovanlig sjd i sverige idag). Eller varför inte MRSA för den delen. Lika bra att förvara varje barn i en egen liten glasbur på dagis, är nog det enda sättet att känna sig säker...

Lite OT kanske, men var tvungen...