Är det rätt att adoptera sn-barn?

Jag är lite kluven. För några år sen hade jag sagt "ja" rakt av men efter det har jag lärt känna en tjej som är adopterad från indien och jag har börjat byta åsikt. Jag har absolut inget emot utlandsadoptioner av friska barn såklart, känner många som är adopterade om nu någon får för sig att jag är rasist bara pga detta.

Iaf, tjejen från indien är jämngammal med mig (25år). Hon hade polio när hon var liten och adopterades sedan till sverige. Hon har opererat sitt ben otaliga gånger för skattebetalarnas pengar. Det tycker jag är ok. Hon har sedan valt att göra flera rekonstruktiva operationer som gjorts bara för att ärren ska se "snyggare" ut. Det tycker jag inte är ok att vi skattebetalare betalar pengar för. Hon missbrukar smärtstillande tabletter och har såklart högkostnadsskydd så hon inte behöver betala för dem. Hon får olika läkare att skriva ut tabletter åt henne och ljuger om hur många hon har kvar.

Pga operation under gymnasiet valde hon att hoppa av gymnasiet helt. Efter det har hon inte haft ett enda jobb. Hon har skyllt på sitt ben för att slippa ta tag i sitt ben och verkar inte ha några samvetskval alls över att hon lever på soc och inte pluggar färdigt. Hon bor i en finare lägenhet än vad jag gör och soc betalar såklart hyran. Sen sticker hennes föräldrar till extrapengar varje månad så hon ska ha råd med mer utvsvävningar. Nu när hon efter sådär 8år av att bara leva på soc och inte göra nånting på dagarna alls (hon söker alltså inte jobb och är inte intresserad av att jobba) så ska hon börja plugga upp gymnasiebetyg med 200poäng(!) termin. Normal studietakt är ca 400-450p/termin. Eftersom varken soc eller csn vill betala när hon läser så lite har hon fått sina föräldrar att ta ett lån åt henne så hon ska kunna plugga i sån långsam takt fastän vem som helst inte skulle ha några problem med att plugga "helfart". Och hon tycker det är dåligt att inte soc eller csn vill betala för att hon ska plugga(!) fastän hon aldrig försörjt sig själv eller ens försökt försörja sig själv i hela sitt liv. Hon kanske är väldigt sällsynt men det är den enda person som är adopterad med en allvarligare sjukdom jag känner till...

SÅÅÅ skönt att hon fick chans att komma till Sverige och fick chansen att op benet, att leva ett så mkt bättre liv än hon hade fått chansen till hemma!

Vilka ärliga föräldrar som adopterade henne, som fortfarande vill hjälpa och älska henne fast hon är såpass gammal.. i mångas ögon skulle hon inte vara värd något då hon inte arbetar, skönt att se att hennes föräldrar ser förbi den biten. 

OK, då missförtod jag med.

Men om personal inom vården har handkar och skyddar sig mot blod, varför ska man då inte oroa sig över ett HIV smittat barn på dagis? 

Men personalen på dagis har väl inte handskar på sig?

Vad gör vi med svensksmittade HIV barn tycker du,ska dom ha en egen klass?

Personalen ja. Men andra dagisbarn då?

Många barn med kända sn adopteras till Sverige och de kostar det svenska samhället mängder med pengar, pengar som egentligen är skattebetalarnas. Är det rätt? Och är det rätt att adoptera barn med HIV och andra farliga sjukdomar? De riskerar att smitta svenska barn på förskolan och i skolan. Hur tänker ni andra kring detta? Är det verkligen en rättighet att adoptera vilket barn som helst till Sverige bara för att man fått sin hemutredning godkänd? Har man inte ett ansvar som skattebetalare också och ett ansvar för sina medmänniskor HÄR? Vad tänker ni? Adoption, ja. Adoption av vilket barn som helst, nej.

HannaS86 - Du kan inte tänka dig att det ligger något i det både Thalis och Tonnårsmamman1 säger?
De är inte ensamma om att tycka det är svårt att nå fram till och argumentera med signaturen ifråga.

Har du sett den provocerande tråden där vi som är adopterade påstås vara köpta ( www.familjeliv.se/Forum-26-74/m59888837-1.htm... )?
Där vi var många som förklarade hur det fungerar och det var som att hälla vatten på en gås? - Allt rann av trots att vi försökte allt vad vi kunde.

Ä r  det så konstigt då tror du om man till slut tröttnar?