Emeli skrev 2011-08-03 12:34:54 följande:
Du har fel. Det finns fler som vill adoptera barn än det finns barn som är fria för adoption. Av den anledningen är det långa köer (flera år i många fall) innan man får sitt efterlängtade adoptivbarn.
De flesta små och friska barn som är juridiskt fria för adoption idag får familj i sitt födelseland. När man adopterar ett barn internationellt måste man räkna med att de kommer att ha någon form av sn. Det kan handla om att barnet är för tidigt fött, har någon sjukdom eller missbildning, har hunnit bli några år eller har svår social bakgrund. Alla som adopterar måste ha beredskap för att ta emot ett barn med sn. Viss sn är lätta att åtgärda, andra kräver behandling eller stöd livet ut.
När det gäller diskussionen om kostnaderna och antydan om att våra barn belastar samhället blir jag riktigt irriterad. Vi som adopterar är ofta lite äldre än genomsnittsföräldern. Många av oss är medel- eller höginkomsttagare. Vi har jobbat i många år och har under alla dessa år betalat in en helvetes massa skatt, rent ut sagt. Vi fortsätter att jobba och göra rätt för oss. Om någon familjemedlem behöver hjälp och stöd som innebär att det tar skattepengar i anspråk har jag inte det minsta dåligt samvete för det. Om mitt adopterade barn har behov av sjukvård, mediciner, stödresurser i skolan osv är det vår förbannade rätt att få det, på samma sätt som om mitt (eller ditt?) biologiska har behov av hjälp.
Tack för svaret, det var väldigt givande :) Det fick mig att fundera, jag ska inte låta min kompis påverka min inställning som i grunden är att man självklart ska ta hand om alla barn. Som sagt jag var ju tveksam efter att ha lärt känna henne, men hade inte bytt åsikt från ja till nej :)
