Det händer mig ofta (och med dåligt samvete) att jag trashar en tråd med snack om sex, mat, musik eller kanske Gaddafi när TS tänkt sig att tråden ska handla om något helt annat. Sidospår kan visserligen vara relevanta och rent av nödvändiga fär trådens ämne, men ibland är de just bara sidospår.
Här är tråden, där vi följer alla dessa sidospår, oavsett ämne. Alla är välkomna, det enda kravet är att du har ett sidospår... 
Äsch det gäller bara att finna de underbara männen, eller den underbara mannen.
Jag tror (vet, har lärt mig) att det finns människor man passar så bra ihop med att deras sällskap blir en skön, underbar förlängning av en själv. Att man till och med blir mer sig själv i personens sällskap, man uppfylls som människa, i hjärta och själ och allt blir bara vackert. Det blir aldrig jobbigt, eller obekvämt, eller ansträngt.
Man blir mer sig själv än man någonsin varit och allt detta i ett helt mindblowing samspel med någon som känner exakt likadant.
Fick en fin bild av Yoyna igår 
Nej Birger.
Ibland är det som är sant för bra för att vi ska tro att det är det. Gör vi det misstaget endast en gång ligger vi bra till.
Å vad jag lät bitter och pessimistisk sist.
Egentligen är det jag som har hamnat i en slags kris och borde lägga skulden på mig själv. Maken är bland det mest lojala och underbara mannen som finns. Om han bara kunde förstå att han ser mycket bra ut för sin ålder och sluta vara så nojjig över sitt utseende. Han har faktiskt alltid varit sån, under alla år vi har varit gifta men att mitt tålamod nu för tiden inte räcker för att täcka hans "gnäll".
Min svärmor försöker ge oss dålig samvete genom att spela sjuk och när jag sist sa "Men dö någongång. Jag lovar att ordna en fin begravning." så tog det hus i helvete och jag har fått många arga samtal från hennes släktingar.
Kamran är dock en annan historia. Varför är livet så orättvis? Varför blir det aldrig som man har tänkt sig? Att allt ska vara så jävla komplicerad?
Min svärmor försöker ge oss dålig samvete genom att spela sjuk och när jag sist sa "Men dö någongång. Jag lovar att ordna en fin begravning." så tog det hus i helvete och jag har fått många arga samtal från hennes släktingar.
Ja, det finns relationer där man känner sig hel, där man känner att man som människa växer, får allt det man önskar från en partner. En relation där ingen bråk, ingen gnäll, inga tråkigheter finns, där man fullkomligt njuter. Grejen är att äktenskapsrelationer hör oftast inte till beskrivningen ovan. I ett äktenskap får man lösa allt som dyker upp, det är inte alltid tipp topp, det är inte alltid så att man är på bra humör, att man ens tåler varandra. Många gånger hamnar man i konflikter, i meningsskillnader, i situationer där det helt enkelt inte finns en lösning som passar båda två. Det viktigaste och det som gör en relation stark är att man möts halva vägen dem få gånger det inte finns en lösning och finns det en lösning så kommer man fram till det tillsammans.
Jag kanske borde ta upp min bloggande....
