Helammar folk inte längre?

Nej, det där tror jag inte stämmer. Skulle mammor känna sig duktiga och viktiga av att amma? Eller, ja, det kanske finns någon...men jag tror inte att det gäller någon majoritet.
Amma är ju att mata, samt att ge sitt barn närhet och trygghet. Det är väl inget som är duktigt, det är ju en självklarhet.
Jag hade, i alla fall, inga känslor av duktighet eller viktighet när jag ammade. Mig rör det inte i ryggen om andra tycker att amning är oviktigt eller onödigt. Däremot kan jag bli irriterad när folk sprider desinformation om amning eller hävdar att det sätter käppar i hjulet för jämställdhet och frihet.

Jag upplever att många tycker att de är duktiga som ammar, att det är en prestationsfråga och en de känner att de måste pressa sig till för att kvala in i goda-mammors-klubb. Och att det då är provocerande att någon annan struntar i det.

Jag tycker verkligen att amning sätter käppar i hjulet för jämställdhet och frihet men jag hoppas att jag har varit tydlig med att det är en subjektiv uppfattning som gäller mig/oss och inte något jag menar måste gälla alla andra.

Nu får jag väl säkert en massa skit men jag helammar och jag måste nog säga att jag känner mig lite "duktig"... Jag känner att ersättning kan nog vara lättare, mindre jobbigt och man måste offra mindre av sig själv. Samtidigt är jag i hemlighet jäkligt bitter och små-avundsjuk på de som inte ammar och har möjligheten att lämna barnet med pappan lite längre stunder och göra något själv.. eller sova en hel natt kanske..

Jag känner mig verkligen inte duktig för att jag ammar. Jag känner mig lyckligt lottad som haft så lätt att få en fungerande amning. Några veckors inkörningsperiod, sen är det smidigt, enkelt, alltid mat med mig, vet att barnet får i sig precis vad det behöver inklusive sånt som bara finns i modersmjölk och inte i ersättning, lättare packning vid utflykter, samt automatisk närhet mellan mig och barnet. Finns inget duktigt i det.

Eftersom jag ammat alla mina barn och det är en ganska stor del av kontakten framför allt i början, så är det ju en viktig del av mödraskapet för mig. Jag har ju aldrig upplevt ett mödraskap utan amning när barnet är litet, men skulle förstås vara lika mycket mamma om jag inte kunnat amma. Alltså, det känns inte som nån identitet eller något som definierar mödraskapet i allmänhet, men för mig har det blivit en viktig del av mödraskapet på grund av att jag ammat helt enkelt.

I min vardag funderar jag inte så mycket kring amningen (om det är intressant/kul/viktigt), det finns bara med som ett smidigt sätt att ge mat och något väldigt mysigt jag är glad att få vara med om.

Sen kan jag fundera ibland kring varför man väljer bort det. Inte för att det skulle vara så intressant/kul/viktigt att amma utan snarare vad som gör det så hemskt att man hellre väljer ett annat alternativ. Alltså vad som gör amningen så hemsk (såvida man inte har fysiska problem av typen sår och ont för då förstår jag ju att amningen är hemsk) att man hellre vill ha en napp och nappflaska mellan sig och sitt barn, att man hellre ger processad komjölk som barnet egentligen inte är anpassat för att äta och som inte innehåller det där extra hälsofödelarna som modersmjölken innehåller. Speciellt som min erfarenhet är att jag och min sambo har ett lika jämställt föräldraskap som de som ger flaska, jag känner mig inte låst och min sambo har inte haft några som helst problem att knyta an till barnen.

Ok. Jag har inte träffat sådana mammor. Men om du har det så finns de ju.

Jag tycker att det finns ganska gott om sådana mammor och vi har ju en modig gäst här ovan som säger att hon tänker så.

Och angående att välja bort amning så behöver det väl inte vara hemskt för att väljas bort? Det kan och borde vara ett väldigt odramatiskt val. Man väljer bara det man föredrar av olika skäl. Precis som att vi väljer olika när det gäller tusentals andra saker. Jag tycker att flaskmatning är mycket bättre på alla vis, för oss, andra tycker att amning är kanon för dem. Jag tycker att flaskmatning ger möjlighet till jämställdhet och du tycker att ni är jämställda med amning. Gott så, man behöver inte göra det till en större grej eller?

Ja, där var visst en. Då har jag också sett en...

För övrigt verkar vi ju vara ganska överens nu..? Man väljer det som passar en bäst. Och man trivs med sitt val, är jämställd, fri och lycklig. Och framför allt: bebisen mår finemang. Klart så?

Ok

Tack för din uppriktighet! Jag tror absolut att det är jätttevanligt att tänka som du och jag har frågat utan att få ett svar.Jag tror att det är vanligt att man ser sig duktig. Jag tror också att vissa har fördomar mot flaskmatare, att de är själviska på något sätt och inte bryr sig lika mycket om sitt barn.

Och jag tror inte att det är vanligt att man ser sig som duktig. Så då tror vi olika.
Och fördomar finns - åt båda hållen, tyvärr.