Helammar folk inte längre?

Ja just det, alla som flaskmatar åker ju jorden runt och struntar i sina barn? Naturligtvis är man låst till sina barn, helamning skapar dock (tycker jag, andra kan uppleva det annorlunda) en väldigt hård låsning för just mamman. Med flaskmatning har vi båda kunnat vara hemma och ha totalansvar i långa perioder OCH på samma villkor kunnat flaxa iväg och hämta andan och tex träna eller träffa vänner. Vi mår gott av det och jag upplever att det varit en förutsättning för jämställdhet och för att vardagen ska fungera. Andra organiserar som sagt sitt liv på andra sätt och det är ok med mig.

Det är väl bra för dig att du tycker att det ingår att vara låst och är det. Det är väl bra för någon annan om de kan tänka sig att göra andra saker?

Det finns så många fler nyanser än att antigen amma elleratt  inte amma och åka jorden runt.

För mig handlade inte den "låsning" som helamning innebär om att kunna "resa jorden runt". Det handlar om att jag i princip inte kan lämna hemmet eller dess direkta närhet. Jag kan inte ta mig nånstans, varken ensam, med bebisen eller med det äldre syskonet.

Visst kan helamning innebära vissa hälsofördelar, men i mitt läge så var det ändå inte värt det.

Jag upplevde mig aldrig som låst. Vi var ute mest varje dag, på med sjalen bara, så hängde han med. Vi var på dansshow, bröllop, 30-årsfest..... Hörselskydd på, naturligtvis.

Hemma ammade jag, och så sov han på sin pappas mage precis lika ofta som på min.

Ville jag lämna huset så pumpade jag ur (hade även ett lager i frysen) och pappa gav ur kopp. Jag har ALDRIG känt mig låst av att helamma.

Jag skrev ju det också. Att människor kan uppleva det på olika sätt. Du kände dig inte låst, bra för dig. Andra här har känt sig låsta men gillat det, bra för dem. Jag skulle ha känt mig låst och inte gillat det, bra för oss att det finns ersättning.

Inte kunna lämna hemmet!?    Varför???    Jag bodde fyra månader i skärgården  (hyrd stuga)   när barnet var ett halvår.   Åkte ofta in till stan - Waxholmsbåt  och buss/tunnelbana hem,  bäsele är  smidigt!    (vattnade växter,  hämtade  post,  tog  trappstädningen min vecka)   och för att sköta kolonilotten  en bit från lägenheten.    Träffade en och annan kompis -  de flesta kom ut till Sandhamn och hälsade på   (även jobbarkompisar jag aldrig umgicks med privat annars kunde titta in med strömming de fiskat från segelbåten).

Åkte också tvärs över landet med tåg och buss  till Västkusten  så att släktingar där skulle få träffa nytillskottet   i samband med ett veckoläger där med partiet.    På lägret vindsurfade jag för första gången i livet.

Sommaren därpå tog vi tåg och buss till Haväng i Skåne för partiets sommarläger en vecka..
Självklart tog vi också ganska ofta tåget till Småland så att barnets mormor skulle få träffa barnet -  och få gräsmatta under fötterna, springa mer fritt än på koloniorådet på Djurgården.    Och Roslagsbanan tog vi norrut så att barnets pappa och halvsyskon fick  träffa den lilla tjejen.

Enda gången jag snudd på kände mig låst var när äldre nuckor i bostadsrättsföreningen förfasade sig över att jag tog med babyn på årsmötet i källarlokalen.   

"Vad gör du om babyn  börjar skrika!?"    -  Ammar.   Då himlade tanterna med ögonen.

För att jag bara kan amma liggande eller halvsittande på ett väldigt speciellt sätt, med hjälp av kuddar och en handduk. Jag behöver en soffa eller en säng för att kunna amma utan att få sår och smärtor, och det finns inte tillgängligt på de flesta ställen. Därför gör amning mig låst till hemmet, och därför valde jag bort det (efter att ha försökt) nu med mitt andra barn. Jag vill kunna gå till lekparken med min äldsta.

Bröstmjölk har jag dock inte valt bort, det får han.