45 år och planerar IVF

Jag förstår att du nojjar! Det skulle jag också göra. 

Tror inte att de var omogna, fick förklarat allt ordentligt efteråt Alla var stora, över 20mm. Det var just för att jag nekat infrysning av ägg. (pga att vi förlorade 4 av 6 under upptiningen). Han får inte plocka ut fler om jag inte vill frysa in de som överstiger 12. Lagen är ganska komplicerad i Italien. Man får göra FET om det föreligger speciella omständigheter. tex om det nu skulle bli fler än 3 blastocyser så måste vi ju frysa in en iom att man max får sätta in 3. Eller om jag drabbas av sjukdom, som tex allvarlig överstimulering osv och det inte går att göra transfer. 

Men ingen har någonsin förklarat ordentligt för mig innan. Förra gången plockade de ut 12 för befrukting, 6 frystes ner och 6 var omogna. Då frös de ner utan att fråga först, på rutin. Denna gång tog jag upp frågan om att slippa infrysning och befrukta alla.  Men fick bara ett stressat "ja" tillbaka. Förklarinegn kom efteråt.

Jag hade velat ha möjligheten att ha något embryo i frysen. Men Påven och den katolska kyrkan anser att det är oetiskt att frysa liv för att tina upp för ev fortsatt liv. I Italien har han så stor makt, vilket han inte har i andra katolska länder.

Aha! Nu fattar jag varför de inte fryser in embryon!  Det är av religiösa skäl inget annat! Alltid är det nått!
I Italien är det Påven och i Sverige är det Socialstyrelsen! Vet inte vad som är värst

Om du har tid och ork kan du bygga ett lager embryon på CFC, det får du ha kvar tills du blir 46 år. Men då måste du flyga till Köpenhamn förstås.

Hur många odlas nu till blastisar och hur många ägg fryses in?
Håller tummarna nu på några fina guldägg!

Maryhe, vad roligt med så bra resultat både för mannen och dig! Förstår absolut din irritation och maktlöshet när det gäller vilka regler de följer och samtidigt den dåliga informationen.

Men nu ska du se framåt och vara glad och hoppfull. Du/ni har säkert alla förutsättningar för att det ska bli ett lyckosamt försök.

Jag kan inte säga att jag känner ngt speciellt alls, tyvärr. Jag har lite tyngre och ömmare bröst, ökat en liten aning med start i lördags kanske. Jag tror dock att det är Lutinus (vaggisarna) som spökar. Jag har inte haft ngn mensvärksliknande känsla, men dt kanske är bra när dt gäller mig, för dt har jag haft vid alla de andra försöken, och de har ju inte gått bra. Jag kan tycka att jag känner ngt mkt diffust ibland i äggstockarna och kanske t.o.m. i livmodern, men ärligt, så tror jag och är ganska säker på att dt är önsketänkande.

Jag är fortfarande hemma och är "sjuk". Jag tar dt lugnt, men fixar och donar lite ändå, jag ligger inte bara platt ner på sängen . Jobbar hemifrån några timmar då och då. Jag har förmånen att kunna göra dt.

Lully, jag skulle vara precis lika nojjig som du. Du ska se att allt bara är bra. Det blir säkert lite lättare senare i graviditeten när du börjar känna lite puffar inifrån magen.

Kramar till er alla!

Alla ska odlas till blastisar (för att undvika som sagt att frysa in en massa embryon )och inga ägg frös man in. Jag hade ju inte godkänt infrysning av ägg för jag mitt dumma nör trodde att jag kunde få ta ut och befrukta alla. Samt frysa in om det blev fler än 3.

Idag har vi 9 som är fina, ett tog sig inte alls, ett har avstannat idag och  ett är osäker kvalitet. Biologerna tror på blastocyster, men om det visar sig att månag faller bort under tisdag och onsdag så gör vi transfer av embryon på torsdag. Annars blastocyst transfer på lördag.

Nu till ngt helt annat.

Har stått i adoptionskö hos Adoptionscentrum sedan jag var 43, men dessvärre inte gått på ngn föräldrautbildning eller påbörat ngn hemutredning för medgivande. Jag visste redan då att det inte skulle bli helt lätt pga av ålder, men för AC var dt inga problem, även om dt kunde bli aktuellt med ett lite äldre barn.

Jag har väl varit ganska medveten om att dt inte egentligen finns så stora chanser, men ändå. Ringde idag till AC, då dt är dags att betala årsavgiften på 3000:-. Där fick jag tala med en jättegullig kvinna som förklarade att det är hemkommunen som kan bli problemet. Dt fanns absolut möjligheter för oss att kunna få ett lite äldra barn, dessutom får man förtur att skicka när man accepterar ett lite äldra barn. Hon rekommenderade mig att ringa familjerätten hos kommunen.

Jag ringde, och narutligtvis fick jag dt svar som jag anade, men inte önskade. NEJ, dt är ingen idé, vi är för gamla! Dt spelar ingen roll att jag har små barn runt omkring mig och många i vår släkt har blivit gamla och vi känner oss inte heller lastgamla etc etc.

Tårarna kom förstås. Ringde tillbaka till den gulliga kvinnan på AC och meddelade dt förväntade svaret. Hon var mkt förstående och tycker precis som jag att dt finns så många barn som lider mera där de är idag än med oss som "gamla" föräldrar!!! Detta innebär att t ex min tvillingsyster (=lika gammal som jag) som har tre barn varav den minsta snart är två, är för gammal för honom. Sedan kom inte bara några tårar, utan en hel flod av snörvlande gråt, när jag skulle säga att jag med stor sorg måste gå ur kön. Dt lät nästan som om hon också hade tårar. Åtminstone skönt med förstående personer, de är färre än man önskar.

Efter att jag torkat mina tårar bestämde jag mig för att ringa och boka tid hos Dr S. O. samt Dr C. J., så att jag garderar mig. Kom inte fram till Dr C. J. (jag vet att han är på semester, men tänkte boka en säkerhetstid längre fram). Ringde kliniken där Dr S. O. håller till och blev uppringd av en underbar sköterska, som förstod att här fanns dt inte mkt tid att spela på, så jag fick en s k akuttid redan på torsdag för samtal.

Kom sedan på att jag inte gärna vill göra ngn koll "där nere", ett ultraljud eller annat, då jag går i "väntans tider", men då får jag väl återkomma om dt blir nödvändigt. Känns bra att åtminstone komma på ett samtal.

Mannens urolog har inte kunnat återkomma (skulle göra dt i fredags) pga av sjukdom, men ska ringa idag, så får vi se vad han säger. Har skrivit upp en hel lista med medikament som han ska köpa idag (bl a dt Maryhe nämnt), för komplettering till vad han sedan tidigare äter. Mannens problem betunger mig, orolig för att dt inte ska bli bättre denna gång, men jag vill inte belasta honom , så jag försöker att inte visa honom min fulla oro.

Från mängder av tårar till lite gladare på några timmar. Det är inte lätt i denna "barnverkstadsvärld"!

Hej på er! Har bara haft telefonen o har det än så det har inte blitt så mycket skriveri blir lite smetigt. Maryhe grattis till så fint resultat för både dig och mannen (trots brist i kommunikationen) Snart Lycklig ruva lugnt nu! 😃 Lully tänk vad tiden går fort snart halvtid. 😉 Kram till er alla härligt att det händer grejer!! 😄

Maryhe, hoppas du mår bra! Mannen köpte igår L-arginin och Procygenol, men hittade inget Proxeed NF på hälsokostbutiken där han var. Var kan man köpa det, vet du eller ngn annan?

.... Bio-Pycnogenol ska dt stå i ovan stycke..........

Proxeed finns nog inte i Sverige. Den viktigaste beståndsdelen är dock L-carntitin. Totalt innehåller det L-carnitine, acetyl-Lcarnitine, citron syra, selenium, coenzym Q10, vitamin C, zink, folsyra och vitamin B12. Jag kan köpa den här och skicka hem men den är dyr 36 euro för 20 påsar. Annars finna det här med http://www.epharmacy.it/ricerca_en.asp?r_ricerca=proxeed&submit=Search .Men jag tror att L-arginin och Pycnogenol kan vara en bra början, tillsammans med zink och c-vitamin.

Min sambo tog även något som heter topster i 2 månader som skulle vara avsvällande på  prostatan. Han tog det mån,ons och fre. Det är en supposit. Men iom att han har lite fobier för sånt så slutade han. Vi blev ekommenderade pumpakärnor istället. han äter det som snacks.

Snart lycklig - jag brukar vara i en annan tråd men läser den här också och jag läste ditt inlägg om adoption och ville bara berätta om vänner till mig som lyckades få adoptera en liten flicka på sex månader trots att hon var 44, nästan 45, och han var visserligen yngre, men i alla fall 39. De bad om ett möte hemma (med vem det nu är på kommunen som gör hemutredningen) så att de fick en chans att visa att i deras fall är ålder verkligen bara en siffra. De lyckades visa att de är "unga i sinnet" eller hur jag ska förklara det. Och det hembesöket förändrade allt! Och de fick sitt medgivande trots hennes höga ålder och fick dessutom adoptera en så liten bebis. Så ge inte upp tanken. Sen handlar det förstås om vilken kommun man tillhör också, hur villiga de är... Önskar dig/er lycka till!