Lully Hill skrev 2012-02-02 14:49:34 följande:
Grattis Myran! Toppen att dina värden förbättrats så bra! Särskilt AMH!! Från uruset resltat så är du nu uppe i "normalgränsen" tror jag! (Jag hade 0,28 när jag testade mig för ett år sen)
Ja det finns en åldersdiskriminering i Sverige! Socialstyrelsen har bestämt att det är olämpligt att kvinnor blir mammor efter 42 år. Där har man satt ned foten som åldersgräns för kvinnans ålder vid rekommendation till kommuner att ge medgivande om adoption. Någon liknande gräns finns inte för män!
Samma rekommendation gäller vid IVF.
Jag har själv varit i adoptionsträsket , vi har gjort föräldrautbildning och till och med fått medgivande från kommunen om att adoptera syskon. Jag ger inte mycket för vare sig Adoptionscentrum eller övriga organisationer. Stor business är vad det är!!
Ledsen att säga det men det finns inga garantier för barn där heller ! Du har inget att säga till om i fråga om önskemål exempelvis ett frisk barn. När vi var på g för adoption fick vi erbjudande om 3 små flickor. Vi var själaglada tills vi fick veta att mamman och pappan varit gravt alkoholiserade och barnen var fråntagna dem i domstol! De saknade sin pappa som de väntade på på barnhemmet och han besökte dem så ofta han kunde.
Vid ett så stort åttagande som att ta emot tre små barn på en gång, med sociala problem i bagaget dessutom sa vi att om dessutom ett eller flera av barnen har alkoholskador (ADHD mm) så kommer vi inte att klara det! Vi går under då!
Därför var vi särskilt noga med att få info från AC om någon barnläkare gjort någon sådan undersökning? Detta pratade AC bort hela tiden. Barnen är friska sa man! Alla handlingar vi fick var på estniska och vi fick själva söka hjälp och info. Det visade sig att de undersökningar som AC hade som var gjorda var gjorda enbart somatiskt dvs bara rent fysiska.
Vi fick ingen mer hjälp av AC och vi skulle själva anlita en barnläkare i landet och ordna allt med barnhemmet och undersökning om vi ville få mer info och gå vidare med utredning.
AC var bara intresserade av att vi skulle acceptera nästa steg i processe, dvs så de kunde skicka våra handlingar till landet och skicka oss nästa faktura som var på 50 000 kr. Vi hade redan förutom flera års medlemsavg om 3000 betalat 10 000 kr för att starta processen. Översatt dokument mm.
Vi konsulterade själva en barnpsykolog och en professor i Sverige med erfarenhet om FAS, dvs alkoholskador. På handingarna konstaterade de att det fanns 50% risk för var och ett av barnen att de hade FAS. Vi blev avrådda.
Det var ett av våra svåraste beslut i livet att ta och med stor sorg tackade vi nej!
Efter det har vi inte hört något från AC förrän de ringde i höstas och sa att vi kunde få ta steg två igen dvs, skicka alla handlingar till landet för vi var ju "så långt framme i kön". Det är bara det att vid steg 2 måste man dock betala 50 000 vilket vi inte accepterar förrän vi vet att vi får ett barn!
Här har processen runnit ut i sanden och jag tog upp spåret med immunbehandlingarna.
Vårt adoptionsmedgivande går ut i maj 2012.
Myran jag vill bara tillägga att med "uruselt" så menar jag inom situationstecken, det är ju vad svenska läkare hävdar, och man får inte göra IVF men ingen kan egentligen förklara funktionen med AMH testet.
Jag vill också säga att det kan låta hemskt att man kanske vill ha ett "friskt barn" vid adoption. Det finns ju självklart aldrig några garantier men när man går föräldrautblidningen blir man faktiskt uppskrämd kring hur problematisk en adoption kan vara av bara ett helt friskt barn.
Då blir man extra ängslig kring hur det ska gå om det dessutom är psykiskt handikappat. Det finns flera par som hoppat av adoptionsprocessen för de blivit uppskrämda av föräldrautbildningen!.
Den fokuserar nämligen bara på alla problem kring adoption och är till för att ge föräldrarna helt öppna ögon kring att allt kanske inte är och blir rosenrött. Sålla agnarna från vetet. Så föräldrarna verkligen vet vad de ger sig in i och allt detta är för barnets skull!
Den handlar om jättesvåra frågor som anknytningsprocessen, om den blir störd, om barnet inte tycker om oss eller någon av oss, om någon förälder inte kan anknyta till barnet, om det visar sig att barnet kommit till genom incest etc. Jättesvåra grejer!
Detta måste man vara beredd att acceptera och jobba med, kanske med kommunens psykologer etc om man vill adoptera. men om det då tillkommer även andra problem så vill man helst veta det i förväg, man kan ju känna att det blir övermäktligt och att man själv inte kommer att orka etc. Det är så jag menar!
