Hypotyreos tråden!

Jag tror att det är viktigt att gå till en läkare som är insatt i detta. En allmänläkare går oftast efter gränsvärdena vilket inte alltid stämmer med din egen kropp. MIn läkare (som jag skrev ovan) säger att kvinnor ska ligga mycket lågt för att må bra samt att man själv känner efter när man mår bra beroende på dosen.

Det tar som sagt var ett år med levaxin innan man mår bättre. För mig tog det över ett år innan jag mådde bra.

Min mens upphörde också delvis under de här åren som jag bara blev sämre och sämre.

Mitt råd är att gå till en specialistläkare. Även om det krävs för er som inte bor i stora städer att ta er dit för konsultation. Så är det värt att få en second opinion.
      

Jag går hos specialistläkare på endokrinologen, en mycket sympatisk man. Jag känner egentligen förtroende för honom men dessa uttalanden gör mig fundersam, det är därför jag ställer dessa frågor.

Jo jag har förstått att många mår dåligt vid gränsvärdena, och det är därför jag funderar vidare.

 Jag har svullen tunga till och från nu och har ett tsh på 0.15 och t4 på 22, haft ungefär samma i 3 månader. När jag började medicinera med levaxin gick svullnaderna ner ibland. ( Läs vad jag skrivit tidigare här i veckan. )

Jag hade i princip alla symptom som nu när jag var jätte dålig för snart 3 år sedan och då var tsh på 3.9 och helt ok enligt de läkarna. Precis innan de ändrade i fass till 2,5.. Men, men.. Jag hade när jag fick diagnosen i våras tsh 5,3 om jag minns rätt. Jag var jätte dålig. Jag är fortfarande jätte dålig.. Läkaren sägernu att det beror på att jag har gått in i väggen, men det är många tydliga symptom från kroppen och jag är inte deprimerad alls, så det stämmer inte riktigt. Hjärnan är på en helt annan nivår sedan levaxinstart. Jag känner lust att göra saker osv, lust som inte fanns innan. Men jag orkar inte göra så mycket. Gör jag något blir jag i princip sängliggande i flera timmar. Orken är nu sämre än någonsin. När jag tränat hos sjukgymnast blir jag sänkt i flera dagar. Jag har blivit mycket sämre sedan jag började gå dit. Och då är det enkla anpassade övningar för mig.

Jag svullnar upp, temperaturen sjunker trots att jag känner mig febrig och tungan blir så tjock så jag får skavsår av tänderna...  Jag misstänker att det har med annat att göra också. Att kroppen inte tillgodogör sig t3 av någon anledning, men det finns det ju inga tester för... Har läst att det kan hänga ihop med kortison"brist" och binjurarna. Vi får se vad det ger här framöver. Någon gång borde ju läkaren också inse att man inte borde blir sämre och sämre och bli så kroppsligt dålig så fort man gör något.

Min läkare har inte kollat antikroppar ens då han inte tycker det är relevant. Jag har även glutenintolerans som är en autoimmun sjukdom, min mormor hade struma och vi har även diabetes och andra autoimmuna sjukdomar i släkten...

Så frågar du mig har du hypotyreos och/eller kortisolbrist och borde behandlas.  

Men om man har svullnader så sägs det att det ofta är t3 man saknar i kroppen. Kroppen ska göra om t4 till t3 och när det inte funkar så består svullnaderna. Så i mitt fall så tror jag inte kroppen klarar det eller tillgodogöra sig t3. Man kan få t3 tillsatt i tablettform, Liothyrin, men enligt någon läkare på endo på sahlgrenska ska man ha varit välinställd på levaxin i ett år innan man får t3/lio. Kortison måste kroppen ha och hänger ihop med binjurarna. Kortisol måste finnas för att ta ner svullnader och för att cellerna ska kunna ta in t3 om jag fattat det rätt.
Kollar man med det vanliga blodprovet "s-kortisol" visar det bara när man är jätte dålig och i princip dör inom några dygn. Så ett urinprov och samla in urin 2 dygn är det provet som kan visa om man har kortisolbrist.

Du får gärna fråga mer, känns som det blev väldigt rörigt och oklart.

K Kavat: Hade min kirurg satt in mig på Levaxin direkt efter op så hade graden av underfunktion inte blivit så svår! Jag hade haft en underfunktion men sluppit det höga blodtrycket som oftast bara utvecklas under grav hypotyreos (el hypertyreos) och jag hade sluppit att kroppen "klappt ihop" som min Endo sa... Det finns ett stort glapp mellan Kirurgerna som bara håller i kniven och inte bryr sig om nåt annat och Endokrinologerna som handhar behandling och medicinering... Dessa båda borde samverka och här har inte det funkat! Och kirurgen kommer att få reda på detta då det nu finns i mina journaler på KS och jag har en telefontid med honom den 1/11... När man har ett så högt TSH som jag har så anger alltid T4 graden av sjukdom, dvs hur uttalad underfunktionen är. Ju lägre desto svårare! Det är en helt annan sak ifall du har ett lägre TSH, då kanske många mår bättre av ett pressat T4, även om allt jag läst om detta säger mig att de flesta mår bra av ett pressat TSH och ett högre T4. Mina värden för ett år sedan innan jag blev sjuk var TSH 2,6 och T4 på 14 och det mådde jag br av, så dit riktar vi, jag och min läkare nu in oss... Mitt myxödem sitter i ansiktet, svullnad på kinderna samt jättestora bullar under ögonen. Jag har även myxödem i mina slemhinnor i halsen som gör att de svullnar upp och jag måste spotta upp slem hel tiden... Riktigt irriterande! Men min Endo sa att detta kommer att rätta till sig när dosen blir bättre och bättre inställd! Hoppas på det! Jag vet att allas symptom är olika och kommer olika fort! Med facit i hand så inser jag att jag haft hypotyreos sedan förra året, jag började då tappa massor med hår, tappade tålamodet lättare och blev tröttare och tröttare! Hade även haft en dröm om att försöka få ett tredje barn, men får nu lägga det på hyllan minst 6 månader enligt Endon... Hmm, då är jag nästan 44 år - men anke kan det funka!? ;) Har ju nästan blivit Endokrinolog och Cytolog de senaste veckorna ;) men en bok ag verkligen kan rekommendera är Dr Mark Starrs bok Hypotyreos Type 2. Nu har ju inte jag denna utan primär men att läsa alla symptom och hur de ter sig och påverkar kroppen och hur de kan lösas är oerhört intressant! Vet inte om den finns på svenska, det är en amerikansk läkare och jag beställde den på Amazon och läste på Kindle. Rekommenderas! Tack, jag är oerhört lättad att det var ett godartad adenom ändå! Men som sagt, resan dit.... Huvva!

Här är boken, finns bara på engelska dock! www.bokus.com/bok/9780975262405/hypothyroidism-type-2/

Tack för ditt svar. Det var varken rörigt eller oklart! Däremot är jag själv väldigt såsig i huvudet då jag suttit vid datorn ett tag och behöver paus.

Det är svårt det där med "in i väggen". För mig började det med en oerhörd stressande situation både privat och på jobbet under flera år. Och jag fick utmattningssyndrom helt klart. Allt stämde. Man ska inte blanda ihop utmattningssyndrom med depression dock, utmattningssyndrom är en stressreaktion utan depressiva symptom. Många läkare saknar dock kunskap om detta och feldiagnostiserar vilket leder till felbehandling. Jag har under dessa två år jag varit sjukskriven blivit lite bättre i skallen (med kognitioner och minne) men kroppen blir bara tröttare och sämre. Jag klarar ingen motion alls t ex.

Binjurarna har de inte kollat på mig. Eller de har kollat kortisolet i blodet vid några tillfällen och det ser bra ut. Ibland funderar jag på om det finns något fysiskt, ibland på om jag utvecklat kroniskt trötthetssyndrom. Men det är ju för fan inte min sak att försöka reda i det här - det är ju läkarnas sak att ta reda på vad fan som är fel på mig. Men jag kanske ska be om kompletterande prov som urinprov av kortisol och ultraljud av sköldkörteln (biopsin är jag livrädd för). Jag känner mig skitjobbig dock som inte bara säger " ja jag är utmattad" och går hem och väntar in utförsäkringen som kommer i mars. Jag vill bli frisk, jag vill ha tillbaka mitt liv.

Tack för svaret, jag återkommer sen när hjärnan piggnat till lite iten.

Hej alla kämpare här inne!!!!! Att det ska vara sååå j***a svårt för läkare att ta oss på allvar, menar oss kvinnor alltså. Vi får ofta höra att vi "bara" är deprimerade eller stressade, men att ta oss på allvar och lyssna till oss som VET att det är fel i våra kroppar det går inte. Ligger man inom gränsvärdet så är man frisk, punkt slut.

Har en läkare som är bra, men som kör med ligger inom gränserna. Har på eget bevåg ökat Levaxinet för att må bättre. Har inte fått ta kortisol prover  för läkaren tror inte på det. Har tappat så mycket hår att det snart är kalt på huvudet. Men det är stress hävdar läkaren. Blir galen på att alltid få kämpa i motvind mot dessa tröga läkare.  

Min läkare tog mig inte på allvar eftersom mitt TSH låg på 4,5. När jag haft FEM missfall började min gynekolog behandla mig och jag börjar må lite bättre... Är dock orolig för hur jag ska få hjälp när jag väl fått barn....