
-
Jag bad om det...kanske är pga min IBS som jag fick igenom det...först sa BM att Hb:t brukar ligga runt 80 om man ska få det men när jag tjatade om att de skulle testa mina järndepåer (ferritinet tror jag det heter) å hon märkte att de i princip var helt tömda (3) då gick hon med på det...med lite tjat kanske det går att få igenom :).Dancia skrev 2012-05-21 21:00:54 följande:Bumman79: Det låter ju väldigt bra att få fyllt på järnet under en dag :). Var det du eller din BM som tog upp det och finns det speciella krav för det? Jag vet att det kom på tal när jag väntade dottern och hb var nere på 86. Jag fick 1,5 månad på mig att försöka få upp värdet med blutsaft och järnrik kost och lyckades med det så då blev det aldrig något dropp. Nu har jag ju mycket kortare tid på mig så då kanske man hade kunnat fråga om dropp iaf?
-
Min bebis har inte heller fixerat sig men BM sa att alla inte gör det heller...magen har heller inte sjunkit å det var samma där hon sa att för alla gör den inte det...MEN förmodligen kanske det är ett tecken på att det närmar sig förlossning om det gör det för de flesta tänker jag...jag har 27 dagar kvar till BF idag har jag för mig...Emma Stark skrev 2012-05-21 21:33:21 följande:Hoppas jag verkligen inte för min bebis har inte fixerat sig än och jag har 26 dagar kvar till BF ;)
-
Ska man fortsätta med folsyra-tabletterna när man ammar oxå? Tycker att de är jobbiga att svälja...men är det bra för barnet så får man väl fortsätta..
-
Nej jag äter folsyra och sen B vitaminer...Havsjungfrun skrev 2012-05-21 22:28:43 följande:Men äter du inte multivitamintabletter, i dem ingår ju folsyra? Nej, det behövs inte när du ammar.
-
Det är bara det att jag får så ont i magen av det där järnet...men ska få järndropp om 2 dagar..:).Havsjungfrun skrev 2012-05-21 22:41:46 följande:Då är mitt tips att byta till en multivitamintablett så får du i dig båda plus lite järn och annat smått och gott i en och samma tablett.
Här är en liten rackare som riktigt lever rövare i magen just nu. Träffade en liten tjej på 13 dagar ikväll. Kändes helt ofattbart att vi snart har en egen liten goding
-
Ibland har bebisen sparkat så att det känns obehagligt....tror att det är mot revbenen de gångerna... sen kan det kännas obehagligt när den buffar mot naveln som knappt finns kvar längre tycker jag :P.Uddabus skrev 2012-05-21 23:02:50 följande:Är det fler som får fruktansvärt ont av sparkar osv så att nu nästan börjar gråta
-
Oj sparkar den neråt? Jag har oxå en brännande känsla i ljumskarna ibland men det är pga foglossning..Uddabus skrev 2012-05-21 23:12:10 följande:Ja hade det bara varit sp väl men jag tror denna är ute o ser sig om ganska många gånger om dagen... Känns som knivar i underlivet samt ilningar i ljumskar o ner i knäna...
-
Var hos BM igår och hon bokade in mig nästa gång om 2 veckor. Jag trodde att man skulle gå dit varje vecka nu på slutet?
Hon trodde iaf INTE att jag skulle ha fött tills dess (4 juni) har bf 17 juni. Kände lite fan oxå hur vet du det? :P.
Håller på å läser för fullt om förlossningen lite småläskigt. :P. "Att föda" av Gudrun Abascal (stavning?) och senare ska jag läsa "Att möta förlossningssmärtan" av samma författare.
Kanske ger en lite mer information och kunskap inför det stora som väntar :).
Har en kompis som gnäller lite om att man inte ska läsa på så mycket osv men jag vill ju vara förberedd
och veta hur det går till och vad jag kan välja på när det gäller olika saker.
Tex förlossningsställningar jag har alltid trott att jag skulle vilja ligga ner på rygg under krystvärkarna men igår läste jag om alla fördelar med att vara mer upprätt och det var ju inte lite.
Bla att många kvinnor mår mindre illa å spyr i mindre utsträckning om när de inte ligger på rygg. Och kan andas bättre bara det...
Har ni tänkt ut vilken förlossningsställning ni vill köra på? (Ni som föder vaginalt såklart ;)). Man kanske får pröva sig fram svårt att bestämma om det är första barnet första förlossningen känner jag iaf... -
Jag går precis in i v 39 nästa besök hos Bm (38+0) så visst det är ju inte någon panik egentligen..man brukar ju gå 40 veckor så :).Havsjungfrun skrev 2012-05-22 09:07:26 följande:Men den 4:e är du ju precis fullgången så förhoppningsvis är bebisen kvar då även om jga förstår om du väntar. Kom på förut att vi alla vill ha ut våra bebisar nu men det bästa för de flesta av dem är ju faktiskt att få ligga kvar tiden ut även om vi är otåliga...
Jag vill absolut vara så upprätt som möjligt under förlossningen. Vill inte hamna på rygg då det inte gagnar förloppet om det inte är så att bebisen behöver övervakas. -
Jag läste din historia om Maja och blev alldeles tårögd det var så sorgligt att läsa samtidigt som det är så roligt att du snart får din dröm uppfylld!Ensortsmamma skrev 2012-05-22 15:26:09 följande:Åh man blir alldeles pirrig i kroppen när man hör om alla som är på gång och ni som redan fött.
Jag längtar som en tok efter bebis nu, men tänk vilken omställning de blir. Iallafall för oss som nu har kämpat så efter att Maja dog och föddes. Jag har nog inte fattat att de verkligen kommer en bebis denna gång och helt ärligt så vågar man inte hoppas fullt ut heller. Men de jag tänkte säga va att vi är lite dåliga på att ta vara på vår tid som gravida, de är ju ändå bara 9 mån. ( säger jag som gör allt för att få ut bebis) men iallafall så tror jag att man nånstans kommer att sakna magen lite sen när bebis gallskrikit konstant i flera timmar..
Så passa på att mys med ers magar den sista tiden som är kvar ( även om de är sjukt tungt, varmt och skit jobbigt) :)
Jag trodde först att något hände barnet i magen som det för ett fåtal kan göra men sen när jag läste att det hände en olycka så kändes det ju ännu sorgligare... men som sagt NU ska du få bli mamma igen och få din efterlängtade bebis. :).
Jag känner lite liknande oro trots att jag inte förlorat ett barn...jag får lite dumma tankar där jag undrar om jag verkligen ska få ett friskt, levande barn...sen känner man sig dum å tänker "det är väl klart"! Eller?
Kanske för att jag inte trodde att jag kunde få barn då det tog 2 år att bli gravid. Det var som att man sörjde hela andra året..å sen plötsligt hände det! Men man är fortfarande orolig...vill att veckorna ska gå så man får sitt barn å slipper denna ovisshet..å får se att allt är ok. Samtidigt är man oroad över förlossningen oxå :P.
Men bara barnet mår bra så får man väl stå ut med smärtan...