Juni-barn

Å ännu fler bebisar på G och som kommit vad kul å grattis :).

Åkte in till stan idag (Stockholm) och lyckades få en glimt av prinsessan Estelle och kungafamiljen utanför slottet. Så söt liten bebis :).
Det var en härlig dag soligt å skönt ..åt lite i gamla stan på den Italienska restaurangen Michelangelo sedan delade jag å killen på en stor strut med kulglass, grädde å Noisettesås mums :P.

Efter det gick vi mo t-centralen och shit vad kämpigt det var så långt är det ju inte men det gjorde ont i låren, blygdbenet å det tryckte på hela tiden så att man kände sig akut kissnödig hela tiden jag var i stan.

Känns som att man inte kan göra något alls i princip de här sista veckorna eller gör ni andra en massa saker? Det är ju så omständigt och jobbigt å går åt mycket toapengar..jag har undvikit att göra saker den senaste tiden iaf...orkar inte och det gör ont. Ibland får man tvinga sig själv men jag åkte hem snabbt iaf..å nu har man ont som bara den i lår/ljumskar och blygdben....man får äta upp att man var i stan en kort stund..:P.

Sen beror det ju på om man är ensam med ekonomin eller om man har en pappa till barnet som jobbar.,..

Samma sak hände mig i måndags en BM extra fick känna efter...

Min Bm var osäker på om bebisen låg med huvudet ner även om hon TRODDE det...men nästa barnmorska sa direkt: jo här är huvudet...men det är rörligt den har inte fixerat sig...men tydligen gör inte alla det heller förräns vid förlossningen sa min BM. :)

Ja då är det ju lättare iaf...än för de som får ut en fjuttig mammapeng å är ensamstående menar jag...jag har egen ekonomi pappan är arbetslös så för mig blir det fattigt...

Jag förstår har oxå haft mycket oro kring ekonomin under graviditeten hur allt ska gå osv..inte är det lätt men hoppas att man kan njuta av mammaledigheten sen ändå trots att det är fattigt!

Pappan till barnet har knappt någon ekonomi alls men jag har levt på hoppet om att han ska få aktivitetsersättning tack vare LSS pga att han fick en diagnos i januari l(lätt autism därför har han haft svårt att få ett arbete) men ja nu är det snart juni å än vet vi INGENTING om han kommer få den där ersättningen eller ej. Ännu en gång försäkringskassan som tar tid..allt ska ta tid...man måste ha tålamod men någon gång i månaden typ blir man ju ledsen å undrar när man ska få svar...å när man sen inte vet om man själv får igenom sjukskrivningen då känns det ännu motigare. Men inget ska få förstöra min mammalycka! Man är glad över bebisen iaf det är det som håller en uppe...

Jag skrev precis ett inlägg under om att killen kanske har rätt till aktivitetsersättning genom lagen om LSS...så det är det jag håller tummarna för :). Sen vet man ju inte om det blir 7000:- i månaden eller om det blir mer...

Jag var ju på sjukhuset å fick dropp idag...äntligen :).

Men påväg dit höll det på att gå riktigt illa...en kärring (ursäkta språket) kom farande på cykel i världens fart nedför en backe och skrek ÖH ÖH å jag vänder mig om å tar såklart ett steg åt fel håll å hon är SÅ nära att cykla på mig å magen. Jag blev så rädd alltså...jag skrek: jävla galning!!! Det är cykelbana där! skrek kärringen tillbaka.

Ja visst jag råkade när jag gick av ett hett tåg att gå mitt på trottoaren skulle ha gått ett steg åt sidan men det tänkte inte jag på där jag gick jag tänkte bara aj aj vad ont det gör nu har jag 10 minuters promenad till sjukhuset vad varmt det är...pust...å då kommer en medelålders kvinna farandes i 180 nedför backen. FY!
Har folk så bråttom att de inte ens hinner stanna när det går folk på trottoaren? Hon kunde ju ha dödat mitt barn!
Ville verkligen ta ett snack med kvinnan men hon cyklade iväg snabbare än man hann blinka såklart. Visst jag skulle ha gått innanför min linje men ändå jag tänkte inte på det....

Hjärtat dunkade snabbt kan jag säga jag kände bara SHIT där kunde det vara slut på den här sagan med bebis. Innan den ens börjat...blev så skakis att jag nästan började grina påväg till sjukhuset.

Är så glad att det gick bra ändå men snart vågar man ju inte lämna hemmet :P. Inget får hända med lilla bebisen ekonomin å allting kan gå åt helvete bara jag får min efterlängtade bebbe :).

Ja man är ju extra rädd nu oxå..men det är ju för att man inte bara har sig själv att tänka på...ett brutet ben eller så är ju en sak men inte att något händer med bebisen!

Det var som när jag skulle ut en kväll för några veckor sedan å jag tänkte vad ska jag ut å göra höggravid? Men killen och kompisen tyckte vaddå då kan väl följa med å ta en cola...så vi gick till nya stället i centrum å satt där i ca 1 timme..sen när vi ska gå hem är det poliser överallt å en kille har blivit knivskuren i huvudet. Där kände jag oxå fan jag ska inte vara ute!
Men dagtid måste man ju kunna gå å handla osv :P