Fikabricka?

Ok, låt mig omformulera mig för alla de som läser bokstavligen och inte läser mellan raderna. Om det på det sjukhus man föder är kutym att barnafödande kvinnor får ut en bricka med flagga, cider och leverpastejsmörgås - hur torftigt det fikat nu än kan tänkas vara - skulle jag känna mig förfördelad om jag inte fick ut någon bricka med flagga, citer och torr leverpastejsmörgås. (där jag födde fanns det redan i ordninggjort, bara att bära ut till den födande mamman).

Att min man än hade kommit med hundra smörgåsar brie och salami, bagel med philadelphiaost och rökt lax eller lyxiga räkmackor hade inte kompenserat det, jag hade fortfarande känt mig bortglömd. Och i mitt nyförlösta tillstånd, kanske jag till och med hade känt mig besviken över det sätt jag fick föda och funderat på om jag inte var värd en fikabricka på samma sätt som vaginalförlösta kvinnor.

När jag födde min son fick vi ligga kvar i förlossningsrummet, vi fick ut brickan och myste med vår nye son, de hade släckt ner belysningen och det var jättemysigt. Maten intogs senare i allrummet och hade inte någon flagga eller någon sorts firande eller någon mysfaktor whatsoever, om du nu trodde det. Vidare så handlar det ju inte direkt om näringen (vilket du verkar tro, eller gör du dig bara dum?) utan om att bli ihågkommen och firad - som alla andra. Och för att förtydliga, återigen, där det är praxis.

Jag har kommit över det. Det är fortfarande 11 år sen.

Förhoppningsvis skaffar han inga fler barn.

Bra skrivet.

Du vill verkligen inte förstå va?

Nu blev inte jag snittad men jag förstår di ändå Ts.
Vi fick fikabrickan och det kändes så oerhört mysigt att få lite smörgåsar, lite pommac och en kopp varm choklad på en bricka med en flagga och fint upplagt. Det kändes härligt att bli uppvaktad. Uskan som kom med brickan såg då inte ut att misstycka att göra den heller, hon log med hela ansiktet och gratulerade oss så mycket.

Jag är glad att vi fick brickan då jag inte hade velat att sambon skulle rusa ut efter mat kl 20.05 en fredagkväll utan att han stannade hos mig och liten. Eftersom jag dessutom var mitt upp i förlossningen under kvällsmaten så hade sambon fått äta min mat och jag själv fick en näringsdryck så var jag så hungrig så hungrig. Sambon var mest chockad och åt en halv macka medan jag slukade 3,5 på stående fot :)

Så jag förstår att du saknade fikabrickan!
Inte heller är det lätt att alltid säga till, man kan känna sig rätt liten och utlämnad. 

Frågan är då vart pappan ska göra denna bricka för som det är nu får ingen annan än personal vistas i köket, sen är det omvårdnad som en uska har som jobb och inom omvårdnad ingår även hushållssyslor mm.

Jag fick ingen bricka och fick inte träffa mitt barn på 4 timmar saknade inte brickan utan var mer inställd på att villja veta om min son levde villket jag fick veta efter 4 timmar.  

Jag fattar inte vad det är som är så svårt med att göra i ordning en bricka med smörgås och saft? Där jag födde var det som sagt redan i ordninggjort, där min mamma jobbar (hon är anestesisköterska och jobbar på uppvaket) förvarar de färdigblandad saft och färdiga smörgåsar - som de gör i ordning på morgonen - i kylen i fikarummet. Vad är problemet liksom?

Undrar jag med..jag hade inte ätit på över 24 timmar och efter ca 3 timmar på uppvak så fick jag nog och sa att jag ville ha dricka och något att läsa. Jag var ensam på uppvaket så de gick och fikade. Nyårsnatten. Narkosläkaren var mer hos mig och höll sällskap. Min sambo fick inte besöka uppvak då då hade haft en misstänkt svininfluensa patient där..men jag fick ligga där i timmar. Inget stämde eller lät vettigt.