k girl skrev 2011-10-12 08:41:09 följande:
Ok, låt mig omformulera mig för alla de som läser bokstavligen och inte läser mellan raderna. Om det på det sjukhus man föder är kutym att barnafödande kvinnor får ut en bricka med flagga, cider och leverpastejsmörgås - hur torftigt det fikat nu än kan tänkas vara - skulle jag känna mig förfördelad om jag inte fick ut någon bricka med flagga, citer och torr leverpastejsmörgås. (där jag födde fanns det redan i ordninggjort, bara att bära ut till den födande mamman).
Att min man än hade kommit med hundra smörgåsar brie och salami, bagel med philadelphiaost och rökt lax eller lyxiga räkmackor hade inte kompenserat det, jag hade fortfarande känt mig bortglömd. Och i mitt nyförlösta tillstånd, kanske jag till och med hade känt mig besviken över det sätt jag fick föda och funderat på om jag inte var värd en fikabricka på samma sätt som vaginalförlösta kvinnor.
När jag födde min son fick vi ligga kvar i förlossningsrummet, vi fick ut brickan och myste med vår nye son, de hade släckt ner belysningen och det var jättemysigt. Maten intogs senare i allrummet och hade inte någon flagga eller någon sorts firande eller någon mysfaktor whatsoever, om du nu trodde det. Vidare så handlar det ju inte direkt om näringen (vilket du verkar tro, eller gör du dig bara dum?) utan om att bli ihågkommen och firad - som alla andra. Och för att förtydliga, återigen, där det är praxis.
Om jag hade höga förväntningar på att bli ihågkommen skulle jag se till att min man sa till om detta speciella firande om det uteblev.
O nej jag skulle fortfarande tänka o tro att deras viktiga resurser fanns någon annan stanns, kanske hos en mamma som fött ett dött barn.
