1. Jag är så besviken på dig. Jag älskar dig över allt annat och vill leva resten av mitt liv med dig. Men jag är så jävla besviken, jag trodde aldrig det om dig. Vi hade varit vänner länge och jag tänkte när jag började få känslor för dig att "wow, det här är en av dom killarna som aldrig ens skulle titta åt en annan kvinnas håll när han har partner". Klappat och klart, det dröjde några månader och sen var du min. En vecka senare ska jag logga ut dig från Facebook för att logga in på min egen. En öppen konversation? Vem är x? Vad fan är det här? VARFÖR berättar du för henne vad jag inte vill göra med dig i sängen? VARFÖR berättar du vad du vill prova på för nya saker? VARFÖR skickar hon en bild på sin dildo? VARFÖR, ditt jävla arsle, varför gör du så mot mig? Och VARFÖR fattade du inte då att det var fel? Och VARFÖR har det gått sju månader och det för fortfarande ont? VARFÖR ifrågasätter du att jag har bristande tillit till dig? Jag VET att du gjort allt för att försöka rätta det här felet, jag vet att du ångrar dig och jag vet att du älskar mig. MEN ditt jävla svin, jag vill ändå slå dig för att jag drömmer nästan varje natt att du är otrogen. Och förlåt, förlåt så hemskt mycket för att jag kollar i din telefon, historiken på din dator, din mail. Jävla tur att du har tagit bort Facebook och Kik annars skulle det varit slut för länge sen. Jag vet att du inte har nåt att dölja längre men du har planterat den här jävla masken i min hjärna som äter upp varje uns av logik jag har i kroppen. Det är ditt jävla fel och jag vill att du fattar det. Men jag älskar dig, och jag kommer alltid älska dig och vi har det så jävla bra tillsammans. Det är bara när jag ska sova som den här ångesten äter upp mig. /din sambo
2. Du är så jävla ful. Jag kan inte ens tänka på ditt ansikte utan att vilja gråta. Tanken på hur snygg jag tyckte att du var. Nu äcklar du mig bara. Du sa att det handlade om heder när du berättade vad du skulle göra med din syster om hon förlorade oskulden innan sitt giftermål. Jag skulle vänt på klacken och gått redan där. Men du var ju så jävla fin förutom det. Jag hatar att jag föll för dig så snabbt. Jag hatar att jag inte fattade allvaret. Jag hatar att jag inte stack första gången du la händerna runt min hals. Du tyckte att det var okej att strypa mig och slå mig. Det var också okej för dig att tvinga mig till sex, jag kommer aldrig glömma det första greppet du tog runt min handled och förde min hand mot din lilla, patetiska lilla kuk. Jag sa nej så, så många gånger. Första kvällen du rent av våldtog mig. Kommer aldrig glömma dom obekväma ställningarna du tvingade ner mig i, ibland på det där hemska kalla köksgolvet. Jag kommer aldrig glömma när du satte mig i bilen, jag visste inte var vi var påväg och dina tysta skrämmande kompisar satt breve mig. Jag minns trappen ni tog in mig i, upp för tre trappor och in innanför dörren i mitten. Dina kompisar satt kvar en stund och sedan åkte dom. Du sa "ge mig din telefon" och slet den ur handen på mig. Du plockade ur simkortet och spolade ner det i toaletten och plockade isär telefonen och la den i din jackficka. Dessa 11 dagar, inlåst i den där lägenheten. Inget internet, ingen telefon. Ingen kontakt med omvärlden. Bara du. Du och dina smutsiga händer och din fula lilla kuk. Tills du en dag glömde låsa det andra låset högst upp i dörren. Och jag flydde och vände mig inte om. Jag hörde senare att du letade efter mig, du fick till och med tag på mitt nya nummer tillslut och ringde hela tiden. En dag var du bara borta som en vind, inga mer sms med hot, inga mer samtal. Jag var fri. Jag såg dig förresten för några veckor sen, jag återvände till min hemstad tillslut men jag vet inte om du vet det. Jag såg dig med den där tjejen och jag tyckte så synd om henne, så synd. Vid första anblicken var första impulsen att spy rakt ut på golvet där på Willys. Hela magen vände sig ut och in och jag blev helt kall i kroppen och började skaka. Men jag gjorde ingenting, återigen bara vände och gick. Nu vill jag aldrig se dig igen. Vill inte minnas. Tack vare dig måste jag söka hjälp. Du har förstört så mycket för mig. Du har förstört mig. Det finns saker jag aldrig glömmer. Som hur kall en pistolmynning känns mot tinningen. Jag ångrar verkligen att jag inte stack från första början. Du var så meningslös. /ditt ex
3. Förlåt. Jag bryr mig verkligen om dig. Det gör ont i mig att du mår dåligt men jag mår också dåligt. Jag är inte kapabel att se efter vilsna 16åringar just nu. Jag vet att ditt liv är kasst och jag har sagt att du måste sluta punda. Det kommer aldrig vända annars, men du drar i fel trådar. Jag önskar jag kunde hjälpa dig men du vägrar ju lyssna när du väl ber om hjälpen. Du söker svar men inga svar duger. Det är tråkigt att jag tillslut sa upp kontakten, för jag tänker verkligen på dig. Min fina lilla lillasyster. Men jag är för inkapabel. Jag kämpar med mitt eget missbruk, mina egna demoner. Jag kan inte kämpa med dina också. Snälla förlåt mig. Jag har varit ren i åtta månader snart. Hörde att du stack till Finland, jag vet vad du gör där. Du borde verkligen komma hem till Sverige igen och ta tag i problemen. Jag känner mig hemsk. Förlåt för att jag inte kan stå vid din sida. /din syster
