Augustibebis 2012

Challelotten - Men så mysigt! Jag gillar att du räknar ner istället för upp!! Det tänker jag med göra! Har 18 veckor och 5dagar kvar till BF <3 Tycker by the way de skulle ha som sista leverangsdag istället för att räkna till vecka 40, man blir ju tokig när man går öger just den dagen :P

Grizabella - Jag har med bara skaffat omlottkläder upp till strl 56, sedan både omlott och vanligt i strl 62. Jag hade massa söta kläder i strl 56 sist som jag undvek att använda för att de inte hade omlottknäppning.. De värsta kläderna är de med knappar i halsringen.. URS!!

Kampis - Jag tycker du ska hälsa din sambo att det är lika mycket jobb att vara hemma med en bebis på dagen som att vara på en arbetsplats, de flesta män som varit pappalediga själva hävdar att det är MYCKET slitsammare att vara hemma och vara pappeledig än att jobba. Om han mår så dåligt psykiskt att han inte klarar av att ta hand om sin familj får han gå till en läkare och skaffa en sjukskrivning på 25% -50% eller dylikt. Annars kommer du gå i väggen med och då blir det svårt att stötta varandra.. Rätt och slätt värkar din sambo egoistisk och lat om han resonerar på det viset! Han måste åtminstonde se till att du får några timmars oavbruten sömn /dag. Kanske när han kommit hem och ni ätit får han ta hand om hushållet och barnet tills det blir läggdags och så får du investera i ett par bra öronproppar! Jag hoppas inte du tar illa upp nu att jag går på så!
MEN..... angående att du börjar återuppleva din förra förlossning och har ångest för den kommande så vill jag bara påpeka att jag lever med posttraumatisk-stressyndrome (jag återupplever alla misshandlar jag varit med om när jag slapnar av och ska sova, jag ser allt spelas upp framför mig. Jag vaknar av mardrömmar om nätterna och tror jag har Hans händer runt halsen i ett hårt strypgrepp osv) och posttraumatiskstressyndrome är just det.. Att man återupplever en eller flera traumatiska saker man varit med om. Det kan du bli sjukskriven av/få samtalshjälp med osv.. Det kanske hade hjälpt din man att hjälpa dig om han förstår att du mår psykiskt dåligt med! Det är iallafall vanligt och kommer säkerligen att gå över när förlossningen är över, det kan räcka för att få ks eller planerad igångsättning eller dylikt för att känna att du har mer kontroll.. Prata med din BM :)
OCH... Du skrev att ditt förra barn hade kolik, det måste ju inte bli så igen! Men om det blir så så finns det mycket man kan göra som inte alla barnmorskor upplyser om. Som ex. Min dotter började få kolikmage när hon var ca 2-3 veckor.. efter ett par dagar av typ ingen sömn pratade jag med barnmorskan på BVC som inte lämnade några särskillt specifika råd.. Ytterligare ett par dagar senare fick jag ett råd av min egen mamma att det OFTAST beror på mjölkprotein,  jag läste på lite om det och kom fram till att det fanns en hel del vettig faka bakom det mamma sa och slutade helt äta ALLT som innehöll mjölkprotein. korv, köttbullar, mjölkprodukter, visst bröd, flingor osv (blanda inte ihop mjölkprotein med lactos som är ett mjölksocker) Och efter ca 2 dygn var hon en lugn och nöjd liten bebis igen :)
Det räckte att jag åt en liten godisbit med mjölkprotein i när jag ammade så blev hon kolikgnällig i ca 2 dygn.. Så det var värkligen inget sammanträffande.. Efter någon månad kunde jag äta lite mjölkprotein utan att hon reagerade så starkt med magknip och liknande men när hon sedan började äta själv så var hon fotrfarande känslig och fick magknip när hon åt för mycket yoghurt/mjölk/risgrynsgröt osv som innehåller mycket med mjölkprotein. Det finns även någon mjölkersättning som inte innehåller mjölkprotein, dock innehåller flera av dem de rekomenderar til kolikbarn mjölkprotein.. Puckat.. Iallafall!! Ifall du inte fått någon info om detta så vet du nu och kan ta reda på mer :) Min dotter kan äta vad som hellst av villka mängder som hellst nu och har heller inga andra allergier eller dylikt.. Vi införskaffade även en babysitter med vibrator i och i den kunde hon sova lite bättre än i vagn och bärsele under de perioderna som var jobbiga, kan vara värt att införskaffa kanske :) 

Var på RUL kl 8 i morse... underbart och är helt lycklig. Allt såg bra ut. Hoppas det gick bra för er oxå!

Han gick in i väggen när vi väntade förra barnet 2009, men sånt tar ju väldigt lång tid innan det går över och ångesten gör sig ofta påmind nuförtiden då vi håller på att renovera hela övervånigen (allt som är kvar är bjälklaget, allt ska göras om). Han går till en terapeut och självklar gör vi allt som man ska. I veckan bokade vi in en snickare som ska göra jobbet istället för oss, det räcker med att vi gjort hela nedervåningen själva och slitit ut oss.

Mammasen, tro mig han har hört allt. Hans argument då var att jag kan sova på dagen när bebisen gör det, och det kunde jag ju då även att det inte var så länge/ofta. Nu förstår han att så inte kommer vara fallet med denna.
Sova när han kommer hem går nästan inte då han har ett jobb där han är borta 08-19 varje dag. 

Ang kolik så tog vi självfallet bort olika delar av kosten för att ta reda på orsaken, va jag vet gör väl de flesta det? Dock var allt verkningslöst och medicinen hette Minifom. Tredubbel dos.     

Oj, det låter som ni hafft det tufft! Jag har själv varit tvångsomhändertagen pga suisidförsök så jag vet hur det är att nå botten.. Men det spelar ingen roll! Barnen ska alltid prioriteras först och det är en kort period av livet de är små och kan ha kolik. Då MÅSTE man sammarbeta. Skulle nu fallet vara så att han inte kan hjälpa till med bebisen pga att han jobbar så mycket skulle jag helt enkelt krävt att han drog ner på temot. Nu får båda föräldrarna vara föräldralediga sammtidigt och ta ut föräldrapenning sammtidigt, och vill man inte göra det för man är rädd att man inte ska klara det ekonomiskt får man helt enkelt väga för och nackdelar och bestämma vad som är viktigast, Ekonomi eller hälsa. men de kan såklart gå hand i hand med.. 
   Min oro helt allmänt är att när en i en parelation går i väggen blir lätt den andra nedragen med! Om han tar ett minskat ansvar hemma får du ta ett ökat ansvar och det kanske slutar med att du går i väggen med! Och det får inte hända, han måste se det ur din synvinkel! 
   Men ställ inte in dig på helvette!! Det kanske blir en jättelugn och nöjd bebis denna gången! och blir det inte det får ni lixom handskas med det då.. Även jag som räknar med en lugn bebis kommer ta för givet (inte hoppas, inte kräva) tar förgivet att min sambo tar samma ansvar som jag! 
   Jag kommer unna mig långa bad, gå till mamma (granne) och prata en stund eller gå och lägga mig och vila när jag behöver presic som jag kommer se till att min sambo tar sig samma frihet. Dock kommer jag ju att amma ochalltid finnas i närheten när grabben blir hungrig. Den tiden min sambo jobbar på en arbetsplats är jag hemma och jobbar  utan möjlighet till raster. Under de timmarna vi båda är hemma kommer vi att dela upp ansvaret. Men under tiden jag ammar så kommer jag nog vara den som går upp på natten, vad ska han göra lixom.. Man vet ju alldrig hur det fungerar med just detta barnet men med dottern gick ajg upp och ammade, bytte blöjja och la henne i sängen utan att tända upp något starkt ljus, utan att prata... Så somnade hon igen.. Jag tänker mig att det blir bökigt för pappan att värma mjölk eller ersättning i flaskan.. när bebisen väl vaknar och är hungrig vill den ju ha mat direkt, och tar det för lång tid så hinner den ju vakna ur den halvakna dvalan om ni förstår vad jag menar, och sedan vänta på att det blir rätt temp och kanske undra varför det tänds och låter i köket osv.. massa intressangta saker så bebis inte kan somna om sen.. Troligtvis bara en fix ide jag har, men jag föredrar att gå upp på nätterna första månaderna men tar mig friheten för förändringar ;)

Kampis - Förlåt om jag tar i för mycket! Jag känner det nu efteråt att jag kanske lägger mig i lite väl mycket fast jag inte är riktigt insatt i situationen! Jag hoppas ni får det lättare denna gången och kan njuta av bebistiden som kan vara så underbar,, och att det stärker er relation med <3

Saftmedbulle: Grattis till lyckat RUL!

Var med om ngt skumt häromdagen/natten. Jag hade precis dagen innan skrivit på FB om min livliga lill* krabat i magen och det var en hel del som "gillade" detta inlägg. Sen under natten drömde jag om att en gammal skolkamrat som jag träffade för första gången sen han gick ur nian för några veckor sen gick in och gillade detta, samt att han bjöd hem mig och familjen till sig och sin sambo. Så på morgonen när jag gick ut på FB så såg jag att just han hade gillat inlägget... Säkerligen bara en slump, men det var lite läskigt då det totalt är han och en granne till som gillat detta som är killar alltså...

Så man har ju fått en del konstiga drömmar det senaste, men konstigt nog drömmer jag inte om bebisen och vem denna lilla människa kan vara.. 

Härligt att allt såg bra ut.

Jag tycker att man ska ha både rump- och örontemp hemma. Rump är mest tillförlitlig och öron är inte så kul att hålla på med om barnet har öroninflammation.
Jag har mest kört med rump för att dottern avskyr örontempen (pga pipet). Kan tänka mig att öron är mer tillförlitligt på större öron.

Hej alla. det var längesen jag ar inne och skrev något här. Men jag är nästan dagligen inne och läser och njuter av hur härligt alla har det =) Dock såg jag att jag har försvunnit ur BF-listan och av någon anledning fungerar inte radbyte för mig. (Precis som sist när jag försökte lägga till mig själv) =) Den som känner för det kan jättegärna få lägga till mig igen. 20/8 Gulli, 28år Stockholm (1:a barnet) Pojke Jag ska försöka hinna med att lägga in en bild på min mage så att jag också är med och uppdaterar här i tråden.