Augustibebis 2012

Ellenmbt: Ring sjukvårdsupplysningen el förlossningen och hör, har också för mig att det inte ska vara någon fara. Att den återbildas.

Har lidit, är nog rätt ord, av vulva varicer som det så fint heter, åderbråck i underlivet, båda gångerna innan också. Nu har jag fått åderbråck bak på vaden högt upp. Gör jätte ont om jag har suttit på huk och reser mig upp och liknande. Borde ha använt stödstrumpor, har det ju men inte orkat leta fram dom. Nu är det så dags.

Har haft stora lipardagen idag. Började med att få skäll från maken innan jag ens gått ur sängen i morse och sen har det jobbiga bara fortsatt. Låg i natt och hade ångest över förlossningen och såg bara alla jobbiga minnen framför mig och idag när jag tänkt på det så kommer tårarna hela tiden... Känner mig väldigt ensam om att glädjas över graviditeten den här gången, varken mannen eller våra föräldrar frågar eller pratar om det alls. Har också längtat efter att mannen ska lägga handen på magen av egen vilja, har inte hänt än.

Känner sparkar väldigt mycket, särskilt den här veckan när vi har haft magsjuka tis-ons, full karusell mest hela tiden. Ibland så att jag mår illa Efter magsjukan har h*n bara fortsatt snurra på.

Jag har ett par stödstrumpor jag fått av min mamma en gång för länge sen. Använde de för någon vecka sen när jag kände mig "trött" i anklarna och benen. Var skönt i alla fall. Mamma har massa åderbråck så det vill jag helst inte ha men vad gör man....

Hårig mage har jag också fått, tycker också att jag är lite fjunigare på kinderna men vet inte.

Min sambo är väldigt involverad i graviditeten och har bl.a. varit med på alla besök hos BM och gyn vilket ju varit en gång i månaden för oss. Däremot brukar jag tjata att han ska komma och känna på magen och att han också måste ha tålamod och hålla ett tag för att sparkarna inte är hela tiden. Men vi pratade om det igår och han blir lite ledsen och känner sig utanför när han inte känner något. Att det blir lite press också och kanske någon känsla av att barnet inte "tycker om" honom även om han med all säkerhet innerst inne förstår att det inte är så. Vet att han kommenterat också att alla pratar så mycket med mig om graviditeten men inte med honom. Och visst, allt sker ju i mig men det får honom att känna sig lite utanför. Kanske är det liknande för din sambo Mamma070912?

Här är en till med gorillamage!

Fick det förra gången också, och ja håren trillar av sen :)

Ang stödstrumpor. Jag använde det inte nånting förra gången, men om en vecka ska jag flyga så då ska jag ha.
En fråga : Smiter de åt mer än ett par fotbollsstrumpor? De sitter ju tajt, tänkte på det som sommaren skrev att hon inte känner att de sitter åt...     

Ang stödstrumpor så ska dom sitta åt, annars gör dom ingen nytta. Det är viktigt att man köper strumpor i rätt storlek..

Min man har varit väldigt engagerad i de tidigare graviditeterna och varit med på alla möten/träffar. Nu har jag bara varit på inskrivningen än så länge och då funderade han inte ens på att följa med. Tyckte väll inte det gjorde så mycket men vi får se hur det går framöver. Tror inte han känner sig utanför på grund av andra, det är ju ingen som pratar om det alls. Detta är ju en ivf graviditet så det är ju verkligen inget som bara hände... Hoppas det bara är hormonerna som överanalyserar allting.

Min man kände liten rejält häromdagen. Han la örat mot min mage och sa att han skulle se om han hörde något. Varivid jag sa, nä den sover nog, det är lugnt och stilla där nu. Precis när han la örat mot magen sparkade liten honom med en ganska rejäl spark i huvudet! haha

angående stödstrumpor, så ska ni möta vristen(smalast) o vaden (bredast) på morgonen innan ni kliver upp.
ta med måtten till apoeket, så får ni hjälp..
mäter rätt ofta på jobbet :)

klaga ju på min dotter här om den,,, men nu är hon så duktig, tar sin medicin utan protest

När jag köpte stödisar fanns det bara stl S-XL typ och jag har en slags mellanstorlek mellan M och L. Finns det mer exakta storlekar nånstans? Ska kolla det där noggrannare nu. 

Har varit på grillkväll nu hos mannens chef och chockade två av hans kollegor haha. Pratade om min skola och så sa jag att jag ska ju va ledig ett år nu varpå mannens kvinnliga kollega tittade konstigt på mig och frågade varför. "Men vi ska ju ha barn!" sa jag ganska rakt på sak. HAHA hon hade ingen aning och inte kollegan bredvid henne heller! Helt otroligt! De är max 10 pers på min mans arbetsplats och han berättade för tre pers inkl chefen för typ två-tre månader sedan. Räknade väl med att det skulle sprida sig till resten men tydligen inte. Herregud, sånt där som sprider sig med rekordfart annars. Vi satt ute då, lite snopna de blev när vi gick in och min stora mage uppenbarade sig.  

Tack för svaren brudar!!
Jag ringde aldrig, ni lugnade mig, googlade fram att man ska undvika sperma ett tag :) haha! Hur som så fortsatta det komma hela dagen igår, men nu verkar det vara borta.... Mår bra och har inte ont, men får mkt sd vid sex så v