Augustibebis 2012

37+0 idag, äntligen i mål Kan ju bara var 5 veckor kvar nu då...
Allmänna  symptom: Lite sammandragningar, lite större flytningar, tarmtömning-ofta, liiite mol värk, illamående ibland..., ilningar i snuppan, ljumsken, och ner i benet. Känns inte som det är något på gång här inte

Jag har grejat som en tok det senaste, det enda som händer efter en dag som idag med fönsterputsning, tvättstugan, klippt gräset, rensat alla rabatter, haft hand om mina barn, matlagning etc är att jag blir jäkligt trött i kroppen. Framförallt fogarna i blygdbenet. Kan nog inte tvinga fram någon bebis här heller
Imorgon ska jag nog packa färdigt bb-väskan iaf, 10de känns som ett bra datum Annars får skrutt vänta till 20de, går också bra.

Amen på det NiniMe! Har gapat svurit och gråtit om vart annat idag. Stackars barn och stackars bebis. Låg i soffan och grina förut och tänkte att det blir säkert inte bättre sen heller bara för att ungen är ute, då är det ju en till som ska ha hjälp och uppmärksamhet... Men om några månader, då blir det bättre!;-D

Ingen bebis idag, då får vi vänta till nästa helg: Nu är det dags för lilltjejen att ha kalas på söndag och fylla år på onsdag. Så vi har inte tid

Underbart AR!

Grattis till nya bebbarna!

Jag är också här Inne och läser varje kväll men jag tycker ofta det har skrivits så mycket, trotts alla bortfall att jag inte vet var jag ska börja kommentera. De flesta har redan fått svar

Så kul att läsa era förlossningsberättelser! Spännande och skräckblandat... Väldigt nyfiken nu på hur det kommer att vara denna sista? gång.

Försöker fortfarande skjuta fl på "framtiden" , är 37+5 idag och tänker att det är så långt kvar, gott om tid till allt på attgöra-listan.
Har varit hos bm idag iaf, det var skönt att jag hann att gå igenom graviditeten hittills och planera vad jag önskar resp inte önska när det är dags. Fått så mycket idéer och tankar här under tiden, tack för det ladies!

Urin 0
Hb 136
Vikt 72 (+12)
Blodtryck 110/70
Hjärtslag sa hon aldrig och jag glömde fråga... blev diskussion om sf måttet istället, haft vikarie 2 gånger och de mäter olika precis som jag tyckte. Helt plötsligt hade jag gått över medelkurvan vilket jag aldrig gjort tidigare och nu gick jag ner igen. Eftersom min bm fick samma som vik för två veckor sen.
Sf 34.

Imorgon fyller min lilla docka 3 år, tankarna vandrar hela tiden tillbaka till hur det var då. Då kvällen innan var vi på kräftskiva, helt ovetandes. Bara slemproppen som hade gått dagen innan igen. Kände något diffust i kroppen men låtsades som ingenting Nästa morgon när jag vaknade kändes det med en gång, idag blir det. Gick hemma hela dagen och tapetserade hennes rum och grejade med annat. Vid 3 började vi ringa efter barnvakt. Runt halv sex var vi inne på fl tror jag, öppen 2 cm. 23 57 var hon ute, så vi hann precis före den 16de Kom 39+3.

Lindhaz: Kan ju såklart vara på g En början iaf

Är trött på att drömma att jag föder barn varenda natt, och sen vaknar man och ingen unge i sikte... Har gått igenom förlossningen så många gånger nu att det borde gå som på räls;-D

Oj, ja det vet jag inte... kommer inte ihåg riktigt hur högt upp det spred sig.

Och här är ännu en med bf 30/8 Har ingen större panik än, känns som det är lååångt kvar tills dess, men det är ju inte ens 2 veckor. Var iaf på köpcenter idag och shoppade loss till alla barnen. Skumt att börja kolla på kill-kläder nu också, har ju två tjejer tidigare. Tyckte inte att det fanns så mycket faktiskt, men sååå mycket fint till tjejerna. Har lite svårt att komma överens med min nya roll, var väldigt inställd på att få en tjej till... Så några veckor nu att vänja sig vid tanken har bara varit bra för min del. Glad att jag vet så att jag inte hade blivit "chockad" vid förlossningen.

FruKå: Hoppas du kommer i fas snart, det är en känslomässig berg och dalbana som heter duga att få barn... Tycker absolut att du ska prata med någon på aurora. Det har iaf hjälpt mig otroligt mycket. Hade också en traumatiskt första förlossning och inför den andra gick vi på samtal flera gånger och det blev en helt annan upplevelse. Men, nu inför tredje så hjälper det inte särskilt mycket att det gick bra andra gången utan jag har gått på samtal igen, för att bearbeta den första än en gång... Det är liksom den som har fastnat och som jag tänker på hela tiden när jag funderar kring vad som väntar. *styrkekram*

Och slutligen GRATTIS till alla nya bebisar!
Väldigt många som håller sig kvar, men tillslut så vinner vi

Installerat värktimer i telefonen nu iaf. Då är det bara för värkarna att börja
Har haft en dag med en del symptom på aktivitet åt rätt håll, blir ju ganska förväntansfull ändå. Kanske är mentalt förberedd trotts allt...
Imorgon drar gubben iväg på kurs i Göteborg med övernattning, och jag ska skola in två barn på dagis som båda börjar på nya avdelningar (olika), så en förlossning på det hade ju vart fint

Ha ha, och helt osannolikt fick jag en jätte svag värk precis nu, bara att prova klocka
20de är ju ett jämt och fint datum...

Så ledsen mrsnoname Tårarna bara rinner...

Grattis till fler små underverk!

Å sommaren! Tack för din fl-berättelse Jag sa precis som du, aldrig mer! Om och om igen, skrek hela tiden, hade panik, dödsångest... Och nu ska jag ändå göra detta för tredje gången:-S
Du och flera andra jag läst om/ pratat med börjar få mig att ångra mig om EDAn... kanske är värt att prova ändå.
Har nål-skräck och är väldigt rädd för att tappa kontrollen över min kropp. Vilket man ju gör ändå...

Haft ett "sista samtal" inför förlossningen med gubben idag, gått igenom allt vad jag skrivit och tankar om hur jag önskar få det. Så dags kan man tycka

Natti alla vänner!

Oj Nadja! Vilken tur att du fick ambulanspersonal till hands iaf Grattis till lille killen!

Jaha... kanske jag verkligen ska tänka om nu då, får nog bli eda iaf Sa det också till maken igår att låt mig inte se den, göm helst narkosläkaren och bara gör det om jag skulle ändra mig i skrikande stund. Vid de andra förlossningarna har det som sagt inte varit ett alternativ för mig, men de har ju också gått relativt snabbt. Denna gång kanske det bli mycket mer långdraget, vi får ta det som det kommer...

Mammsen har nog sin bebis nu, eller snart. Inte likt att inte få den dagliga uppdateringen

Har tänkt på mrsnoname hela dagen precis som ni. Det gör en väldigt ödmjuk inför livet och allt man ska vara tacksam för.
Har själv sorg i familjen då en blivande kusin till mina barn inte fick leva längre, och graviditeten avslutades förra måndagen i vecka 20 pga grava hjärnskador.

39+0 idag då. "Firar" med att storstäda huset, tvätta och ska strax gå ut och klippa gräset. Har redan ont som tusan i fogarna men det få gå en timma till.

Tänker också att det borde vara lagom med en fl nu, första var igångsatt bf+3, andra kom 39+3 så det här borde ju komma lite tidigare

Grattis till skruttarna!
Lycka till ni som känner att det är i startgroparna!