Augustibebis 2012

Idag var jag hormonig och härlig... För det första hade jag nära till tårar efter jobbet för jag skulle kånka väska o tvättpåse i 2,5 km för maken inte kunde hämta ( gick 5 km innan grav) nu hade jag ont i fötter o ben.... Nästan hemma så skäller grannfanshunden när jag går pch jag skriker 2 ggr HÅLL TYST hundfaaaan, fast husse satt där med den... Hoppsan! Kom hem å grät sönder ansiktet och sen drog vi till Ikea... Köpte mkt babysaker!! Nu är man halvdö men ändå rastlös.. Så... Nu har ja skrivit av mig :) go natt alla!

Shit va jag svamlar... Få se om man drömmer om förlossning i natt med. Vaknade iaf av att jag krystade :/

Här är en till som är trött precis hela tiden nu! 
Lite jobbigt när man har en aktiv 3 åring som man måste roa:) Hon tycker nog att jag är urtrist o va med just nu så det är ju tur att hon har sin pappa som tar med henne ut på äventyr:)
Hoppas tröttheten går över för det känns lite länge om man ska va trött i 8-12 veckor till. 

Jag har sovit så bra sista veckorna, inte ens alltid behövt gå upp och kissa. Men idag har jag snurrat runt i sängen sedan kl 4. Gick upp nu för att äta lite, blir ju hungrig av att vara vaken så länge. Hoppas jag kan somna om sen, det är mest så trist att bara ligga och stirra upp i taket....

Nej, hon kunde inte se vart blödningen kom ifrån.

Det här med hur bebis ligger; jag hade en sätesbebis förra gången och kände inte så mycket sparkar annat än åt sidan och nedåt, alltid på samma sida. Man kände att kroppen låg åt vänster med ryggen, kändes som en limpa, och hickningar kändes ganska långt ner på samma sida.
Den här gången känns det likadant, men mer tydliga rörelser, kanske för att moderkakan är i bakvägg.
Förra gången trodde BM att hon låg rätt tills hon började fråga om vart jag kände sparkar. Då blev hon genast osäker om det verkligen var huvudet hon känt i bäckenet och skickade mig på Ul. Så denna gång kommer jag få ett Ul kring v 36 för att jag ska känna mig lugn. Jag vill inte gå två veckor över tiden, för att på förlossningen få reda på att det ändå blir snitt. Men kommer jag om några veckor känna ett annat rörelsemönster, med sparkar uppåt mot revbenen så kommer jag nog inte behöva detta Ul, utan då kommer jag nog känna mig trygg att han ligger rätt.

Nu igår hos gyn tyckte hon sig känna att han låg m huvudet ned. När jag berättar storyn att det precis var det samma förra gången och att det verkar vara svårt att känna, så blev gyn lite förnärmad och fnös, "jag har en viss erfarenhet och några år i yrket, och jag tycker att huvudet är ner".
Vi får väl se vem som har rätt. Ska på TUL nästa vecka....

Jag har ett ganska stort dilemma; min sambo vill inte riktigt vara det stöd jag behöver under förlossningen. Han vill inte läsa på, ta del av förberedelser osv. Är en doula något jag bör fundera på? Jag känner mig lite olustig med att betala helt främmande människa för att vara mitt stöd, samtidigt så vill jag ju ha någon att förbereda mig med osv. Och jag kan absolut inte tänka mig att mamma eller någon kompis är med.

Några tips eller tankar?

Haha! Ok, jag känner mig så inställd på att det en sätes, just kanske för att inte bli besviken. Ska nog inte vara så säker på min sak då kanske :)