• Gadget

    Augustibebis 2012

    Är det fler än jag som precis har plussat och därmed räknat ut att beräknad födsel bör bli i början av augusti?

    Själv är jag i vecka 5 (4+1 om jag förstått hur man räknar. ) och plussade på BIM-1.
    Det är första barnet och vi har kämpat länge, blev gravida för ganska exakt ett år sedan men det slutade tidigt i ett MF tyvärr. Jag känner på mig och hoppas förstås innerligt att det ska gå bättre denna gången, om inte annat plussade jag då bara svagt trots att det var på BIM+3, fick negativt på varannan sticka och som sagt blödningar från början nästan. Och nu fick jag ett starkt plus på BIM-1 så än så länge känns allt bra.

    Hittills har jag lätt växtvärk i livmodern (typ mensvärk) som också strålar ut i ryggen vilket är vanligt för mig vid mens så jag hoppas det inte är något konstigt. Brösten är ömma och tunga och jag är fruktansvärt hungrig, redan kort efter att jag just har ätit. Ska försöka sprida ut maten till lite fler mål under dagen istället. Illamående känner jag tack och lov inte än.

    Hur mår ni och hur ser er historia ut? 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-11-26 20:49
    BF-listan hittar ni här: www.familjeliv.se/Forum-2-113/m62259058.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-12-27 20:51
    Här kommer länk till bildtråden: www.familjeliv.se/Forum-11-220/m62673391.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-23 11:02
    Länk till den NYA BF-listan att använda istället för den gamla: www.familjeliv.se/Forum-2-14/m63163283.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-05-12 20:14
    Länk till lista över våra födda bebisar, tänk att den dagen skulle komma/kommer till slut! www.familjeliv.se/Forum-3-28/m64884035.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-08-12 15:29
    Här kommer länk till fortsättningstråden för oss som fått våra små, fast vi hänger säkert här också ett tag till.
    www.familjeliv.se/Forum-3-20/m66164958.html

  • Svar på tråden Augustibebis 2012
  • Poison82
    Stövelkatten skrev 2011-12-16 11:50:07 följande:
    Haha, det är MIN stora skräck; en jättebebis! Men jag vill ha varenda unge jag får, stor eller lite, en eller fler. Men klart det skulle vara speciellt med tvillingar. Så jättesmal är jag inte, vägde runt 61kg till mina 167cm, innan.
    Kanske därför jag inte ser något då som ligger på närmare 80 kilo till mina 163 cm.... Tar tag i det efter graviditet ;) .
  • Stövelkatten

    FruFoxy skrev 2011-12-16 12:04:26 följande:
    mästerkatten:
    Vilken härlig kalaskula! Den ser ju onekligen ut som en gravidmage längre gånget än vad du är. Kan du dra in den något eller är den hård? 
    Nej, jag var ju inte direkt superdeffad innan, så lite flösig är den allt! Har haft lös hud kvar sen första graviditeten. Om jag drar in den nu ser jag ut som på bilden tagen i v6. Så inte mycket.
    VeritasIV skrev 2011-12-16 12:11:43 följande:
    Mästerkatten. Känner du livmodern högt upp redan eller är det svullen mage som gör det? härlig bebismage iaf
    Jag har tryckt och känt, men jag tror inte jag gör det. Provade aldrig förrän efter v 16 med första, så jag vet inte alls hur tydligt man ska känna kanten då. Men svullen är jag ju hur som helst också. SÅ stor är ju inte livmodern. :)
  • Hejåhå

    Jag ligger på plus åtta kilo sedan förra graviditeten och sedan dess ser det ut som jag är i femte månaden.
    Jag gick upp 24 kilo och vägde in mig på bb på 101 kg, är 173 cm lång. Gick ner 12 kg på 12 dagar, sedan gick det aströgt med vikten.
    Jag är livrädd för att gå upp så mycket i vikt igen när det var så svårt att bli av med.

  • Novalina
    Hejåhå skrev 2011-12-15 07:19:45 följande:
    Isabelle föddes med planerat snitt pga sätesbjudning och den här gången hoppas jag på vaginal förlossning. Jag har dock en mycket positiv bild av återhämtningen efter ett snitt, men för min del verkar en vaginal förlossning en häftig upplevelse och något jag vill genomgå i mitt liv, även om det verkar skrämmande.

    I början av graviditeten gick jag i mitt stilla sinne och hoppades att det skulle bli kejsarsnitt. Men under graviditetens gång förlikas man med tanken på att föda och jag kände mig väldigt peppad på slutet. När jag senare i v 37 fick reda på sätesbjudningen kände jag mig lite snuvad på konfekten.
    Så kände jag det med. Jag va mentalt inställd på vanlig förlossning, och pga att fölossningen och värkarbetet ens aldrig kom igång och startade och jag va i v.42+0, så blev det sk akutsnitt plötsligt, fast både jag och sonen mådde bra. Men allt gick fint, jag blev lite chockad bara, fick ställa om mej snabbt.

    Eftersom jag är ett "kontrollfreak" så känns det jobbiga med en vaginal förlossning att inte veta när den blir och hur den blir, hur jag blir och reagerar. Har hört så otroligt skilda erfarenheter, både pos. och neg.

    Om jag gör ett planerat snitt igen så har jag ju mer kontroll över situationen så att säga, vet hur det är...
  • Novalina
    anneh skrev 2011-12-15 08:50:38 följande:
    Arba: jag har haft en ofostrig graviditet. Massor av symtom, ömma större bröst, illamående. Fina plus på stickorna. Men hade en konstig känsla som gnagde mig i bakhuvet, så jag tjatade till mig ett vul. Där fanns moderkaka, fostersäck, men inget foster. Så allt löpte på som en vanlig graviditet, men fostret glömdes visst bort. Så ja man kan ha många symtom..
    Men usch va jobbigt... Stackars dej... Skäms

    Hur avslutar man en sån graviditet? Gör kroppen det naturligt el.? Hur vanligt är det eg.?...
  • Novalina
    annhapannha skrev 2011-12-15 08:43:09 följande:
    Ja det är skönt att veta att "det tar" sig. Men man vill ju att pyret ska stanna =) Men det känns annorlunda denna gången!

    Hur var det, hade du ett barn innan?
    Jag är 27 år och det är vårat första barn =)

    Kram
    Jaha, OK.

    Jag är 35 år, har en son på 14 mån. Hjärta
  • fru Elle
    Hej alla!

    Har precis gått in i vecka 9. var på VUL för 1,5 vecka sedan och såg ett hjärta och allt såg bra ut så långt. Har ett kromosomfel som orsakar svåra missbildningar och har haft fler mf och inga barn så det är en jobbig väntan med mycket oro.

    Men denna gång har jag så mycket symptom så jag börjar våga tro att det kanske ska kunna gå vägen. Har aldrig kommit så här långt eller kännt av alla dessa symptom..dödstrött hela tiden, andfådd av att gå uppför en liten trappa, hungrig på nätterna, fett hår, finnar, både mätt och hungrig samtidigt och ett diffust illamående med uppblåst känsla.
    Vad härligt att se ett hjärta slå på VUL då, när du har haft flera missfall. Hoppas att det går bra denna gången!

    Babysugen87; jobbigt att både vara trött och må så illa. Har du tagit några tabletter mot illamåendet? Själv har jag inte mått så illa och behövt ta tabletter, men det har tipsats om lite olika tabletter i tråden. Mår du bättre om du äter något? Kanske kan ha något som du kan äta lättillgängligt på jobbet när illamåendet slår till. Små knäckebröd eller vad du nu vill ha. Sen när man är så trött i början så försök sova/vila lite när du får tillfälle. Kanske finns något vilorum på jobbet där du kan ta en liten sovstund på lunch eller liknande. Förra gången när jag jobbade så försökte jag sova när jag kom hem från jobbet när jag var trött i början på graviditeten.

    Är föräldraledig nu och är hemma med en liten kille på snart 1,5 år, brukar försöka sova när han sover om vi är hemma. Men min man är kompledig nu och kommer vara det i tre veckor, så nu blir det lite enklare att vila när tröttheten slår till. Känns väldigt skönt.
    Molly 2008 och Harry 2010
  • Novalina
    Poison82 skrev 2011-12-15 08:53:23 följande:
    Där är fler risker med ett nitt men alla får ju inte samma. Jag återhämta mig också jättefort efter snitt och det läkte ihop så himla fint att det nu 2 år efteråt knappt ens syns att jag blivit snittad. MEN, jag vill ALDRIG mer vara med om ett snitt. Iaf inte ett där jag måste vara sövande. Det var hemsk upplevelse när varken sambo eller barnmorskan fick vara kvar i rummet för att jag skulle sövas, jag började gråta och läkaren bara satte en mask över mitt huvud, spruta in medlet och sa godnatt.  Vakna upp sen i ett rum med en totalt främmande människa som sitter på en stol en bit ifrån, komma på att oj, jag har visst blivit mamma.... Sen när jag äntligen får se min son så känner jag ingenting.
    Jag hoppas verkligen på att få föda normalt nästa gång
    Efter en sån upplevelse förstår jag verkligen att du vill föda vanligt. Jobbigt... Skäms

    Jag fick va vaken under hela snittet. Va en väldigt obehaglig upplevelse att vara bedövad så jag kände mej förlamad från bröstkorgen och ner. Jag darrade som ett asplöv, hackade tänder och frös.

    Sen fick jag ligga under en särskild värmefilt som de sprutade in varm luft under på nåt vis genom ett rör.

    Jag är dock tacksam att min son togs ut, för han låg i sk vidöppen hjässbjudning (tror jag det hette), vilket innebar att hans ansikte låg uppåt ist. för neråt, så han hade spetsigt huvud då han kom ut, såg ut som en liten tomte.
Svar på tråden Augustibebis 2012